Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
סSamek
113 Jag hatar dem som vacklar
hit och dit,
men din undervisning älskar jag.
114 Du är mitt skydd och min sköld,
jag hoppas på ditt ord.
115 Försvinn ifrån mig,
ni som gör det onda!
Jag vill hålla min Guds bud.
116 [a]Stöd mig enligt ditt ord
så att jag får leva,
låt mig inte behöva skämmas
med mitt hopp.
117 Stärk mig så att jag blir frälst
och ständigt får fokusera på
dina stadgar.
118 Du förkastar
alla som villar bort sig
från dina stadgar,
för de är falska och svekfulla[b].
119 Jordens alla gudlösa
röjer du bort[c] som slagg.
Därför älskar jag dina vittnesbörd.
120 [d]Mitt kött ryser av fruktan för dig,
jag bävar för dina domar.
עAjin
121 Jag har gjort vad som är rätt
och rättfärdigt.
Utlämna mig inte
åt mina förtryckare!
122 Gå i god för din tjänare
och låt det gå honom väl.
Låt inte de fräcka förtrycka mig!
123 Mina ögon längtar
efter din frälsning,
efter din rättfärdighets ord.
124 Handla med din tjänare
efter din nåd
och lär mig dina stadgar.
125 [e]Jag är din tjänare,
ge mig förstånd
så att jag lär känna dina vittnesbörd.
126 [f]Tiden är inne för Herren
att handla,
de har upphävt din undervisning.
127 [g]Därför älskar jag dina bud
mer än guld, än renaste guld.
128 Därför ger jag
alla dina befallningar rätt.[h]
Jag hatar lögnens alla vägar.
Saul försöker döda David
19 (A) Saul talade med sin son Jonatan och med alla sina tjänare om att döda David. Men Sauls son Jonatan hade David mycket kär. 2 Därför berättade Jonatan det för David och sade: ”Min far Saul försöker döda dig. Var på din vakt i morgon bitti och håll dig undan och göm dig någonstans. 3 Själv ska jag gå ut och ställa mig bredvid min far på marken där du är och tala med min far om dig. Märker jag något ska jag berätta det för dig.”
4 Jonatan talade väl om David med sin far Saul och sade till honom: ”Kungen bör inte synda mot sin tjänare David, för han har inte förbrutit sig mot dig. Det han har gjort har varit till stor nytta för dig. 5 (B) Han satte sitt liv på spel och slog ner filistén, och Herren gav hela Israel en stor seger. Du såg det och gladdes över det. Varför skulle du då synda mot oskyldigt blod och döda David utan orsak?” 6 Saul lyssnade till Jonatans ord och svor: ”Så sant Herren lever, han ska inte dödas.” 7 (C) Sedan kallade Jonatan till sig David och berättade för honom allt som hade sagts. Jonatan tog med sig David till Saul, och han var sedan i hans tjänst som förut.
39 När det blev dag kände de inte igen landet, men de fick syn på en bukt med sandstrand och bestämde sig för att om möjligt låta skeppet driva upp där. 40 De kapade ankarna och lämnade dem i havet. Samtidigt löste de trossarna från styrårorna, hissade förseglet för vinden och styrde mot stranden. 41 Men de drev emot ett rev där skeppet gick på grund. Fören borrade sig in och stod orubbligt fast, medan aktern började brytas sönder av de kraftiga bränningarna.
42 Soldaternas plan var då att döda fångarna så att ingen skulle kunna simma i väg och fly. 43 Men officeren ville rädda Paulus och hindrade dem från att utföra sin plan. Han befallde att de simkunniga skulle hoppa i vattnet först och ta sig i land 44 och därefter de övriga, en del på plankor och andra på vrakdelar från skeppet. På det sättet blev alla räddade och kom i land.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation