Revised Common Lectionary (Semicontinuous)

Tacksamhet för Herrens hjälp

138 ^[a]Av David.

Arken återförs till Israels land

6 När Herrens ark hade varit i filisteernas land i sju månader, ² kallade filisteerna till sig präster och spåmän och sade: ”Vad ska vi göra med Herrens ark? Säg oss hur vi ska sända den tillbaka till dess plats.” ³ De svarade: ”Om ni vill sända i väg Israels Guds ark ska ni inte sända bort den utan gåvor. Ni måste i varje fall ge honom ett skuldoffer. Då ska ni bli botade, och ni ska förstå varför hans hand inte drar sig tillbaka från er.”

⁴ De frågade: ”Vad för slags skuldoffer ska vi sända honom?” De svarade: ”Fem bölder av guld och fem råttor av guld, lika många som filisteernas furstar, för samma plåga har drabbat er alla och era furstar. ^5 (A) Ni ska göra avbildningar av era bölder och avbildningar av råttorna som fördärvar ert land. Ge så ära åt Israels Gud. Kanske lättar han då sin hand över er och era gudar och ert land. ^6 (B) Varför förhärdar ni era hjärtan så som farao och egyptierna gjorde? När han visade sin makt mot dem, släppte de då inte israeliterna och lät dem gå?

⁷ Så gör nu en ny vagn och ta två kor som ger di och som inte har burit något ok. Spänn korna för vagnen, men ta hem deras kalvar från dem. ⁸ Sätt Herrens ark på vagnen och lägg ner guldföremålen som ni ger honom som skuldoffer^[a] i ett skrin vid sidan av den. Sänd sedan i väg vagnen. ⁹ Se efter om den tar vägen till sitt eget land, till Bet-Shemesh. Då var det han som vållade oss den stora olyckan. Men annars vet vi att det inte var hans hand som slog oss utan att det drabbade oss av en slump.”

¹⁰ Männen gjorde så. De tog två kor som gav di och spände dem för vagnen. Men kornas kalvar stängde de in hemma. ¹¹ Och de satte Herrens ark på vagnen och även skrinet med guldråttorna och med avbildningarna av deras bölder. ¹² Korna gick raka vägen mot Bet-Shemesh^[b]. De gick hela tiden samma väg. De gick där och råmade utan att vika av vare sig till höger eller till vänster. Filisteernas furstar följde efter dem ända till gränsen mot Bet-Shemesh.

¹³ Folket i Bet-Shemesh höll på med veteskörd^[c] i dalen. De lyfte sin blick och fick syn på arken, och de blev mycket glada när de såg den. ¹⁴ När vagnen nådde åkern hos Josua från Bet-Shemesh stannade den där, och där låg en stor sten. Då högg de upp trävirket från vagnen och offrade korna till brännoffer åt Herren. ¹⁵ Leviterna lyfte ner Herrens ark, tillsammans med skrinet med guldföremålen som stod där bredvid, och satte det på den stora stenen. Invånarna i Bet-Shemesh offrade på den dagen brännoffer och slaktoffer åt Herren. ¹⁶ När filisteernas fem furstar hade sett detta, vände de samma dag tillbaka till Ekron.

¹⁷ De bölder av guld som filisteerna gav som skuldoffer åt Herren var: en för Ashdod, en för Gaza, en för Ashkelon, en för Gat, en för Ekron. ¹⁸ Men guldråttorna var lika många som filisteernas alla städer under de fem furstarna, och då medräknades både befästa städer och landsbygdens byar. Den stora stenen där de satte ner Herrens ark är ett vittne, och den finns kvar än i dag på betshemeshiten Josuas åker.

Liknelsen om såningsmannen

^4 (A) När mycket folk samlades och man kom ut till honom från stad efter stad, talade han till dem med en liknelse: ⁵ "En såningsman gick ut för att så sitt utsäde. När han sådde föll en del vid vägen och trampades ner, och himlens fåglar åt upp det. ⁶ En del föll på stenig mark, och när det växte upp vissnade det bort, för det fick ingen fukt. ⁷ En del föll bland tistlar, och tistlarna växte upp samtidigt och kvävde det. ⁸ Men en del föll i god jord, och det växte upp och gav hundrafaldig skörd^[a]." När han hade sagt detta, ropade han: "Hör, du som har öron att höra med!"

Liknelsens innebörd

^9 (B) Hans lärjungar frågade honom sedan vad liknelsen betydde. ^10 (C) Han svarade: "Ni har fått nåden att förstå Guds rikes hemligheter. Men de andra får dem i liknelser, för att de ska se och ändå inte se, höra och ändå inte förstå.^{[b] 11 (D)} Här är liknelsens mening: Säden är Guds ord. ¹² De vid vägen är de som hör ordet, men sedan kommer djävulen och tar bort det ur deras hjärtan så att de inte kan tro och bli frälsta. ¹³ De på stenig mark är de som tar emot ordet med glädje när de hör det, men de saknar rot. De tror bara för en tid, och i frestelsens stund kommer de på fall. ^14 (E) Det som föll bland tistlar är de som hör ordet men som allt mer kvävs av livets bekymmer, rikedom och njutningar och aldrig bär mogen frukt. ¹⁵ Men det som föll i god jord är de som hör ordet och tar vara på det i ett gott och uppriktigt hjärta och uthålligt bär frukt.