Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
Längtan efter Gud, förtröstan på honom
63 En psalm av David, när han var i Juda öken.
2 Gud, min Gud, dig söker jag!
Min själ törstar efter dig,
min kropp längtar efter dig
i detta förtorkade och plågade land,
där inget vatten finns.
3 Jag har sett dig i din helgedom,
jag har sett din makt och härlighet.
4 Din nåd betyder mer än livet.
Jag vill prisa dig!
5 Så länge jag lever vill jag prisa dig
och i ditt namn lyfta mina händer.
6 Min själ mättas som av rikaste rätter.
Därför lovsjunger jag dig med jublande läppar.
7 På min bädd kommer jag ihåg dig,
i nattens timmar tänker jag på dig.
8 Eftersom du är min hjälp,
jublar jag under dina vingars skugga.
9 Jag klamrar mig fast vid dig,
och din starka arm skyddar mig.
10 De som står efter mitt liv förgås,
de kommer att fara ner i jordens djup.
11 De kommer att överlämnas åt svärdet
och bli uppätna av schakaler.
12 Men kungen ska glädja sig i Gud,
och var och en som svär vid honom ska prisa sig lycklig,
medan lögnarna tystas ner.
55 När Saul såg David gå ut för att strida mot Goljat, hade han frågat sin härförare Avner: ”Vem är den där unge mannens far?” ”Det vet jag verkligen inte, min konung”, svarade Avner. 56 ”Ta reda på det åt mig!” sa kungen. 57 Och när David återvände efter att ha dödat filistén och fortfarande bar på Goljats avhuggna huvud, fick Avner tag i honom och tog honom med sig till Saul.
58 ”Vems son är du, unge man?” frågade Saul. David svarade: ”Jag är son till din tjänare Jishaj i Betlehem.”
Davids och Jonatans vänskap
Saul blir avundsjuk på David
18 När Saul hade slutat sitt samtal med David, blev Jonatan djupt fäst vid David. Han älskade honom lika mycket som sitt eget liv. 2 Saul behöll nu David hos sig och lät honom inte återvända hem. 3 Jonatan ingick ett förbund med David, eftersom han älskade honom som sitt eget liv. 4 Han tog av sig sin mantel och gav den till David tillsammans med sina övriga kläder och sitt svärd, sin båge och sitt bälte.
5 Vilka uppdrag Saul än gav till David utförde han dem framgångsrikt. Saul gjorde honom därför till befälhavare i sin armé. Det uppskattades av både folket och männen i Sauls tjänst.
Den sjunde ängeln blåser i sin trumpet
15 Den sjunde ängeln blåste i sin trumpet och starka röster hördes från himlen. De sa:
”Kungamakten över världen
tillhör nu vår Herre och hans Smorde,
och han ska regera i all evighet.”
16 De tjugofyra himmelska ledarna, som satt på sina troner inför Gud, föll ner på sina ansikten och tillbad Gud 17 och sa:
”Vi tackar dig, Herre Gud, Allsmäktig,
du som är och som var,
för att du har tagit makten,
din stora makt, och ska regera.
18 Folken rasade i vrede,
men nu har din vrede kommit.
Det är dags för de döda att dömas.
Du ska belöna dina tjänare profeterna
och de heliga och dem som fruktar ditt namn,
både små och stora.
Och du ska förgöra dem som förgör jorden.”
19 Sedan öppnades Guds tempel i himlen, och där inne kunde man se förbundsarken[a]. Det blixtrade och mullrade av åska, och det blev jordbävning och stora hagel föll.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.