Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
Guds stora omsorg
113 Halleluja!
Prisa Herren, ni hans tjänare,
prisa Herrens namn!
2 Välsignat är Herrens namn
nu och för evigt.
3 Herrens namn ska prisas
från öster till väster.[a]
4 Herren är upphöjd över alla folk.
Hans ära når högre än himlen.
5 Vem är lik Herren, vår Gud,
som sitter på sin tron i höjden,
6 som böjer sig ner och ser så djupt –
vem i himlen, vem på jorden?
7 Den fattige drar han upp ur stoftet,
och den nödställde ur askhögen
8 och sätter honom bland furstar,
bland sitt folks furstar.
9 Han låter den barnlösa hustrun få ett hem
som en lycklig mor till barnen.
Halleluja!
11 Där lät han kamelerna lägga sig ner bredvid en källa utanför staden. Det var kväll och byns kvinnor kom ut för att hämta vatten.
12 ”Herre, min husbonde Abrahams Gud”, bad han, ”visa att du är god mot min husbonde Abraham och hjälp mig att lyckas. 13 Här står jag nu bredvid denna källa och byns flickor kommer ut för att hämta vatten. 14 Om jag ber en av dem: ’Låna mig din kruka så att jag får dricka’ och hon då säger: ’Javisst, och jag ska ge vatten åt dina kameler också’, så låt det då vara den som du har utsett till din tjänare Isak. Då vet jag att du har visat godhet mot min husbonde.”
15 Innan han knappt hunnit be färdigt, kom Rebecka, dotter till Betuel, son till Milka, Abrahams bror Nachors hustru, med en vattenkruka på sin axel. 16 Hon var mycket vacker och orörd, ingen man hade haft henne. Hon gick ner till källan, fyllde sin kruka och kom upp igen. 17 Tjänaren skyndade fram till henne och bad om vatten att dricka.
18 ”Javisst, min herre”, sa hon och böjde snabbt ner krukan åt honom så att han kunde dricka. 19 Sedan sa hon: ”Jag ska hämta vatten åt dina kameler också, så att de kan dricka sig otörstiga.”
20 Hon tömde krukan i vattenhon och sprang ner till källan igen och fortsatte att bära vatten åt kamelerna, tills de slutligen hade fått nog. 21 Tjänaren betraktade henne tyst för att se om Herren låtit hans färd lyckas eller inte. 22 När kamelerna hade slutat dricka, tog han fram en näsring av guld som vägde en halv sikel[a], och två guldarmband som vägde tio siklar.
23 ”Säg mig, vems dotter är du?” frågade han. ”Kan det vara så att din far har någon plats, där han kan ta emot oss över natten?” 24 ”Min far heter Betuel, son till Milka och hennes man Nachor”, svarade hon, 25 och fortsatte: ”Vi har gott om halm och mat åt kamelerna, och gästrum har vi också.”
26 Då föll mannen ner på marken och tillbad Herren 27 och sa: ”Lovad vare Herren, min herre Abrahams Gud, som inte har upphört med att visa sin godhet och trofasthet gentemot min herre! Och mig har Herren lett till en familj som är släkt med min husbonde.”
9 För att betraktas som änka måste hon vara minst sextio år och ha varit trogen sin man[a]. 10 Hon måste vara känd för goda gärningar, hon ska ha tagit väl hand om barn, visat gästfrihet, tvättat de heligas fötter[b] och ha stöttat människor i nöd. Hon ska ha varit helt inriktad på att göra gott mot andra.
11 Yngre änkor ska du inte räkna med bland dessa, för när deras lustar vaknar tar de avstånd från Kristus och vill gifta om sig. 12 Genom detta drar de på sig en dom, eftersom de har brutit sitt första trohetslöfte. 13 Då lär de sig dessutom att vara lata och bara gå omkring från hus till hus. Ja, de blir inte bara lata, utan de börjar skvallra och vara nyfikna och lägger sig i sådant som de inte har med att göra. 14 Därför vill jag att unga änkor ska gifta om sig och få barn och sköta sina egna hem. Då får motståndarna ingen anledning att tala illa om dem. 15 Några av dessa har faktiskt redan vänt sig bort och följer Satan.
16 Om en troende kvinna har änkor i släkten, ska hon ta hand om dem själv och inte kräva att församlingen belastas med dem, eftersom församlingen måste ta hand om de änkor som verkligen behöver det.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.