Revised Common Lectionary (Semicontinuous)

Bön om hjälp, tacksägelse

(Ps 108:2-6)

57 För körledaren, ”Fördärva inte”. Miktam,^[a] av David, när han på sin flykt från Saul var i grottan.

David sörjer sin son Absalom

¹⁹ Achimaas, Sadoks son, sa: ”Låt mig få springa och meddela kung David de goda nyheterna att Herren har räddat honom från hans fiender!” ²⁰ ”Nej”, sa Joav till honom. ”I dag kan du inte vara någon glädjebudbärare. Du kan få bli min budbärare en annan gång, men inte nu när kungens son är död.”

²¹ Sedan sa Joav till en nubier: ”Gå och berätta för kungen vad du har sett!” Mannen bugade sig då för Joav och skyndade iväg.

²² Men Achimaas, Sadoks son, sa åter till Joav: ”Vad som än händer vill jag också springa efter nubiern!”

”Nej, det behöver du inte, min vän”, svarade Joav. ”Vi har inga fler nyheter att förmedla och särskilt inga som budbäraren kommer att belönas för.” ²³ ”Nej, men jag vill springa ändå, vad som än händer”, upprepade Achimaas.

Slutligen sa Joav: ”Ja, ja, ge dig iväg!” Achimaas tog då en väg över Jordanslätten och kom fram före nubiern.

²⁴ David satt vid stadsporten, när vaktposten som gått upp till sin utkiksplats uppe på murens krön, fick se en ensam man komma springande. ²⁵ Han ropade ner till David och meddelade honom detta och kungen sa: ”Om han är ensam, måste han ha goda nyheter!”

När han kom närmare, ²⁶ såg vakten en annan man komma springande emot dem och han ropade ner till portvakten: ”Här kommer ytterligare en!” Kungen sa: ”Han har säkert också goda nyheter!”

²⁷ ”Jag tycker jag känner igen den förste. Han springer som Sadoks son Achimaas”, ropade vakten. ”Han är en god man och kommer säkert med goda nyheter”, svarade kungen.

²⁸ Då ropade Achimaas till kungen: ”Allt är väl!” Sedan bugade han sig och föll med ansiktet mot marken och sa: ”Lovad vare Herren, din Gud, som har förgjort dem som vågade resa sig mot dig!”

²⁹ ”Vad hände med min son Absalom?” frågade kungen. ”Är allt väl med honom?”

”När Joav bad en av sina tjänare och mig, din tjänare, springa hit, rådde det en stor förvirring, men jag vet inte vad som hände”, svarade Achimaas.

³⁰ ”Vänta här”, sa kungen till honom, och Achimaas steg då åt sidan.

³¹ Sedan kom nubiern fram och sa: ”Jag har goda nyheter åt min herre och kung! I dag har Herren räddat dig från alla dem som gjorde uppror mot dig!” ³² ”Vad har hänt med min son Absalom? Är allt väl med honom?” frågade kungen. Budbäraren svarade: ”Min herre och kung, jag hoppas det går likadant för alla dina fiender som det har gått för honom!”

³³ Då blev kungen mycket bedrövad. Han gick upp till rummet ovanför porten och grät. Medan han gick, ropade han: ”Min son Absalom, min son, min son Absalom! Om jag ändå hade fått dö i stället för dig! Absalom, min son, min son!”

Slutliga förmaningar

¹⁴ När ni nu ser fram emot detta, mina kära, ska ni göra allt för att leva fläckfritt, oklanderligt och i frid inför honom. ¹⁵ Betrakta vår Herres tålamod som något som innebär räddning. Det har ju också vår käre bror Paulus skrivit till er om, med den vishet han har fått ifrån Gud. ¹⁶ Det gör han i alla sina brev när han talar om dessa ting. Det finns en del i hans brev som är svårt att förstå, sådant som okunniga och labila människor förvränger, precis som de förvränger annat som står i Skrifterna^[a], till sitt eget fördärv.

¹⁷ Nu har ni fått veta detta i förväg, mina kära, så var på er vakt, så att ni inte luras bort i de gudlösas villfarelse och förlorar det ni står fast vid. ¹⁸ Väx till i nåd och kunskap om vår Herre och Frälsare Jesus Kristus. Hans är äran, både nu och till evighetens dag, amen.