Revised Common Lectionary (Semicontinuous)

²⁶ När Urias hustru hörde att hennes man hade dött, höll hon dödsklagan över honom. ²⁷ Men när sorgetiden var över, skickade David efter henne och förde henne till sitt hus. Där blev hon hans hustru och födde honom en son. Men det som David hade gjort var ont i Herrens ögon.

Natan anklagar David

12 Herren sände Natan till David. När han kom dit sa han:

”Två män bodde i samma stad, den ene rik och den andre fattig. ² Den rike ägde många får och stora boskapshjordar. ³ Den fattige ägde inget annat än ett litet lamm som han hade köpt och fött upp. Lammet växte upp hos honom och bland barnen i familjen. Han gav det av sin egen mat och han lät det dricka ur sin egen mugg och det låg i hans famn som om det varit hans egen lilla dotter. ⁴ Nu kom det en gäst till den rike mannens hem, men i stället för att slakta ett djur från sina egna hjordar till middag åt gästen, tog han den fattige mannens lamm och lagade till det.”

⁵ David blev rasande och sa till Natan: ”Så sant Herren lever, den man som gjort något sådant förtjänar döden! ⁶ Dessutom ska han ersätta lammet fyrdubbelt^[a], eftersom han gjorde detta och var så obarmhärtig.”

⁷ Då sa Natan till David: ”Du är den mannen! Herren, Israels Gud, säger: ’Jag smorde dig till kung över Israel och räddade dig undan Saul. ⁸ Jag gav dig din herres kungadöme och hans hustrur i dina armar^[b] och jag gav dig hela Israel och Juda. Om det inte hade varit tillräckligt, så skulle jag ha gett dig ännu mycket mer. ⁹ Varför har du då föraktat Herrens ord och gjort något så ont? Du har mördat Uria med svärd och tagit hans hustru. Du lät ammoniterna döda honom med svärd. ¹⁰ Från och med nu ska ett hotande svärd alltid hänga över din familj. Genom att ta Urias hustru har du visat ditt förakt för mig.’

¹¹ Så säger Herren: ’För den här sakens skull ska jag se till att din egen familj blir din olycka. Ja, jag ska överlämna dina hustrur åt en annan man, en som står dig nära och han kommer att ligga med dem mitt på ljusa dagen. ¹² Det du gjorde i hemlighet, det ska jag låta ske mot dig i dagsljus inför hela Israel.’ ”

¹³ ”Jag har syndat mot Herren”, bekände David. Natan svarade: ”Ja, och Herren förlåter dig. Du behöver inte dö.

Ångerpsalm; en vädjan om nåd, förlåtelse och rening

51 För körledaren. En psalm av David ² när profeten Natan kom till honom efter att han varit tillsammans med Batseba.

Enhet genom Guds Ande

4 Därför vill jag, som sitter fängslad för Herrens skull, nu uppmana er att leva på ett sätt som är värdigt er kallelse. ² Var alltid ödmjuka och milda, och behandla varandra med tålamod och kärlek. ³ Sträva efter att bevara enheten i Anden genom att leva i frid med varandra, ⁴ så att det är en kropp och en Ande, liksom ni är kallade till ett och samma hopp. ⁵ Det finns en Herre, en tro och ett dop, ⁶ en Gud, som är Fader till alla, är över allting, genom allting och i allting.

⁷ Men var och en av oss har fått nåden alltefter den gåva som Kristus har gett. ⁸ Därför sägs det:

⁹ Att han steg upp måste ju betyda att han först hade kommit ner till jorden.^{[b] 10} Och han som kom ner är också den som steg upp över alla himlar för att uppfylla allting. ¹¹ Han gjorde några till apostlar, andra till profeter, evangelister, pastorer^[c] och lärare. ¹² De ska utrusta de heliga för deras tjänst att bygga upp Kristus kropp, ¹³ tills vi alla ska vara eniga i tron och i kunskapen om Guds Son, så att vi blir fullvuxna och mogna i likhet med Kristus fullhet.

¹⁴ Då är vi inte längre barn som kastas hit och dit av vågorna och blåses åt olika håll av varje lärovind i bedrägliga mänskliga spel som med list lockar till villfarelser. ¹⁵ Nej, vi ska i kärlek hålla fast vid sanningen och i allting växa upp till honom som är huvudet, Kristus. ¹⁶ Det är han som fogar samman hela kroppen och håller ihop den med hjälp av alla dess leder, genom att varje del ger sitt stöd med den kraft han har gett den. Så växer hela kroppen och byggs upp i kärlek.

²⁴ Och eftersom folket såg att varken Jesus eller hans lärjungar var där, steg de i båtarna och for över sjön till Kafarnaum för att leta efter honom.

²⁵ När de hittade honom på andra sidan sjön, frågade de: ”Rabbi, när kom du hit?”

²⁶ Jesus svarade: ”Ja, sannerligen säger jag er: ni söker inte efter mig därför att ni har fått se tecken, utan därför att ni fick bröd så att ni kunde äta er mätta. ²⁷ Men arbeta inte för den mat som förgås, utan för den som kan ge er evigt liv, den som Människosonen ska ge er. För Gud Fadern har satt sitt sigill på honom.”

²⁸ Då frågade de: ”Vad ska vi då göra för att det ska vara Guds verk?”

²⁹ Jesus svarade dem: ”Det är Guds verk att ni tror på honom som han har sänt.”

³⁰ De svarade: ”Vad kan du göra för tecken som vi kan se, så att vi kan tro på dig? Vad kan du göra för tecken? ³¹ Våra förfäder åt manna i öknen. Det står ju skrivet: ’Han gav dem bröd från himlen att äta.^[a]’ ”

³² Men Jesus svarade: ”Ja, sannerligen säger jag er: det var inte Mose som gav er brödet från himlen, utan min Fader ger er sant bröd från himlen. ³³ Brödet från Gud är det som kommer ner från himlen och ger världen liv.”

³⁴ ”Herre”, sa de, ”ge oss alltid det brödet!”

³⁵ Då svarade Jesus: ”Jag är livets bröd. Den som kommer till mig ska aldrig mer bli hungrig. Och den som tror på mig ska aldrig mer bli törstig.