Revised Common Lectionary (Semicontinuous)

Lovprisning, bön om seger med Guds kraft

(Ps 57:8-12; 60:7-14)

108 En sång, en psalm av David.

³ Då sa Samuel till dem: ”Om ni verkligen menar allvar med att återvända till Herren, måste ni göra er av med alla främmande gudar och astartegudinnor^[a]. Håll er av hela ert hjärta till Herren, tjäna endast honom och ingen annan! Då kommer han att rädda er från filistéerna.” ⁴ Då förstörde folket alla sina baalsgudar^[b] och astartegudinnor och tillbad endast Herren.

⁵ Sedan sa Samuel till dem: ”Kom till Mispa allesammans, så ska jag be till Herren för er!” ⁶ När de samlats i Mispa, öste de upp vatten och hällde ut det inför Herren.^[c] Folket fastade också hela dagen och bekände: ”Vi har syndat mot Herren.”

Samuel var Israels domare i Mispa.

⁷ När filistéerna fick höra att israeliterna samlats vid Mispa, drog deras hövdingar ut till strid mot dem. När israeliterna fick höra det, blev de förskräckta. ⁸ ”Fortsätt att be till Herren, vår Gud, om räddning från filistéerna!” sa de till Samuel.

⁹ Samuel tog då ett lamm som fortfarande diade och offrade det till Herren som ett helt brännoffer. Sedan ropade han till Herren för Israel och Herren svarade.

¹⁰ Medan Samuel offrade brännoffret kom filistéerna för att gå till anfall, men Herren lät en stark åska dundra från himlen, så att filistéerna blev fullständigt panikslagna. Israeliterna kunde därför besegra dem, ¹¹ och de jagade dem från Mispa ända till Bet Kar och dödade dem allesammans. ¹² Samuel reste en sten mellan Mispa och Shen och kallade den Even Haeser^[d]. Han sa: ”Herren har verkligen hjälpt oss!”

¹³ Nu var filistéerna besegrade och de invaderade inte mer Israel, för Herren var mot filistéerna så länge Samuel levde. ¹⁴ De israelitiska städerna mellan Ekron och Gat som hade erövrats av filistéerna, återlämnades till Israel och den israelitiska armén befriade de närliggande områdena. Det rådde också fred mellan Israel och amoréerna.

¹⁵ Samuel fortsatte att vara Israels domare under resten av sitt liv.

Draken binds för tusen år

20 Efter det fick jag se en ängel komma ner från himlen. Han hade nyckeln till avgrunden och en stor kedja i sin hand. ² Han grep draken, den gamla ormen, som är djävulen eller Satan, och band honom för tusen år. ³ Sedan kastade ängeln ner honom i avgrunden och låste den och förseglade den, så att han inte kunde bedra folken förrän de tusen åren hade gått. Men efter det måste han släppas lös igen för en kort tid.

⁴ Jag såg också troner, och på dem satte sig de som hade fått rätt att döma. Jag såg också de människor som hade halshuggits för Jesus vittnesbörd och Guds ord. De hade inte tillbett odjuret^[a] eller dess bild och hade inte tagit emot dess märke på sina pannor eller sina händer. De fick liv igen och regerade med Kristus i tusen år. ⁵ Men resten av de döda blev inte levande igen förrän de tusen åren var över. Detta är den första uppståndelsen.^{[b] 6} Lycklig och helig är den som får vara med om den första uppståndelsen. Den andra döden^[c] har ingen makt över dem, utan de ska vara präster åt Gud och Kristus och regera med honom i tusen år.