Revised Common Lectionary (Complementary)

¹⁶⁹ Herre, lyssna till mina böner! Och låt mig förstå alltmer av ditt ord!

¹⁷⁰ Hör mina böner, och rädda mig, som du också lovat!

¹⁷¹ Jag prisar dig för att jag får lära mig dina lagar.

¹⁷² Jag ska sjunga en sång om ditt ord för allt vad du befallt är gott.

¹⁷³ Var därför beredd och grip in och hjälp mig, för jag har valt att göra din vilja!

¹⁷⁴ Herre, jag längtar efter din frälsning, och din lag är min stora glädje.

¹⁷⁵ Låt mig få leva länge så jag kan prisa dig. Låt dina lagar bli min hjälp!

¹⁷⁶ Jag har vandrat bort som ett vilsegånget får. Kom och leta rätt på mig, för jag tillhör dig. Inte någonting av det du befallt har jag glömt.

En profet dör på grund av olydnad

13 När Jerobeam närmade sig altaret för att tända offerelden

² steg en profet, som Herren hade kallat dit, fram och ropade: O, altare, altare! Herren säger att ett barn vid namn Josia ska födas i Davids hus. Han ska på dig offra de offerhöjdspräster som nu har kommit hit för att tända rökelse, och människoben ska då brännas på dig.

³ Sedan tillade han att ett tecken skulle bevisa att budskapet var från Herren: Herren säger att detta altare ska falla sönder, och att askan på det ska hamna på marken.

⁴ Då blev kungen rasande på profeten och gav order om att han skulle gripas. När han sträckte ut sin arm mot profeten blev den förlamad, så att han inte kunde dra den tillbaka.

⁵ Samtidigt uppstod en spricka i altaret, och askan rann ut på marken, precis det tecken som profeten hade sagt skulle inträffa som bevis på att det var Gud som hade talat genom profeten.

⁶ Be Herren, din Gud, att göra mig frisk i armen igen, sa kungen till profeten. Profeten gjorde som han önskade, och kungens arm blev fullt normal igen.

⁷ Då sa kungen till profeten: Kom med mig till palatset och ät med mig så ska jag belöna dig!

⁸ Inte ens om du gav mig hälften av all din rikedom skulle jag gå med dig, svarade profeten. Inte heller vill jag äta eller dricka vatten på denna plats,

⁹ för Herren har gett mig en bestämd order om att inte äta eller dricka någonting medan jag är här, och att jag inte heller ska gå tillbaka till Juda samma väg jag kom.

¹⁰ Profeten tog alltså en annan väg tillbaka.

Ingen kommer undan

⁹ Är då vi judar bättre än andra? Nej, inte alls, för jag har redan visat att alla människor utan undantag är syndare, vare sig de är judar eller inte.

¹⁰ Skriften säger: Ingen är god och ingen i hela världen är utan synd.

¹¹ Ingen har någonsin förstått att följa Guds vägar, eller ens helt och fullt velat göra det.

¹² Alla har vänt sig bort, alla har hamnat på avvägar. Ingen i hela världen har gjort vad som är rätt, inte en enda.

¹³ Deras prat är vidrigt och ruttet, som stanken från en öppen grav. Deras tungor är hala, och alla deras ord är som dödande ormgift.

¹⁴ Deras munnar är fyllda av förbannelser och bitterhet.

¹⁵ De är snabba att ta till våld, och fulla av hat.

¹⁶ Vart de än går lämnar de elände och nöd efter sig.

¹⁷ De har aldrig upplevt tryggheten i Gud och förstått vad det är att frukta honom.

¹⁸ De bryr sig inte om Gud och inte heller om vad han tänker om dem.

¹⁹ Guds dom vilar alltså mycket tungt över dem som står under hans lag. Ingen av dem har någon ursäkt. Det är slut på alla undanflykter, och hela världen står stum och skuldbelastad inför den allsmäktige Guden.

²⁰ Förstår du det nu? Ingen kan någonsin bli rättfärdig i Guds ögon genom att göra vad lagen befaller. För ju mer vi lär känna Guds lagar, desto klarare blir det att vi inte lyder dem. Hans lagar får oss att inse att vi är orättfärdiga syndare.