Revised Common Lectionary (Complementary)

Gud skyddar de svaga

146 Lova Herren! Ja, prisa honom innerligt!

² Jag tänker sjunga hans lov så länge jag lever, ja, ända till mitt sista andetag.

³ Lita inte på människor som har makt och inflytande.

⁴ De är också människor som kommer att dö, och de kommer inte att kunna hjälpa någon. På ett ögonblick faller allt som de planerat till marken.

⁵ Men lycklig är den människa som väntar på hjälp från vår stamfar Jakobs Gud. Hon hoppas på Herren, sin Gud.

⁶ Han är den Gud som skapade himlen och jorden, haven och allt som finns i dem. Han håller varje löfte,

⁷ ger de fattiga och förtryckta rättvisa och ger mat till de hungriga. Han befriar fångarna

⁸ och öppnar de blindas ögon. Han lyfter av bördorna på dem som dignar under deras tyngd. Han älskar de människor som visar honom trohet.

⁹ Han skyddar främlingar som bor i landet. Han har omsorg om föräldralösa och änkor, men de ogudaktigas planer krossar han.

¹⁰ Herren ska regera för evigt. Jerusalem, din Gud är kung från släkte till släkte! Halleluja! Lova Herren!

Herren är en domare

33 Ve er assyrier, som har härjat och plundrat överallt men själva aldrig blivit utsatta för plundring. Ni räknar med att andra ska hålla sina löften till er, medan ni bedrar dem! Nu ska ni också bli bedragna och utrotade.

² Men var nådig mot oss, Herre, för vi har räknat med dig. Var vår styrka för var dag och vår frälsning när prövningen kommer!

³ Fienden flyr, när han hör din röst. När du står upp, flyr folken.

⁴ Alldeles som gräshoppor plundrar fält och vingårdar, ska Jerusalem plundra sina fiender.

⁵ Herren är stor, och han bor i himlen. Han ska låta Jerusalem bli en plats där rättvisa, godhet och rättfärdighet råder.

⁶ Herren är den säkra grunden i alla tider, en källa till vishet och kunskap - ja, gudsfruktan är nyckeln till dessa skatter.

⁷ Men nu gråter era budbärare i bitter besvikelse, för assyrierna har vägrat acceptera deras rop om fred.

⁸ Era vägar ligger öde, ingen vågar ge sig ut. Assyrierna har brutit sitt fredsfördrag och fäster sig inte alls vid de löften de gett i vittnens närvaro. De har inte respekt för någon.

⁹ Hela Israels land är i svårigheter. Libanon vissnar. Saron har blivit vildmark. I Basan och Karmel fäller träden sina löv.

Jesus befriar en flicka från en ond ande

²¹ Jesus lämnade sedan denna del av landet och vandrade de åtta milen till Tyros och Sidon.

²² En kananeisk kvinna, som bodde där, kom till honom och bad: Herre, kung Davids son, visa barmhärtighet mot mig. Min dotter har en ond ande i sig och den plågar henne ständigt.

²³ Men Jesus gav henne inget svar, inte så mycket som ett ord. Då uppmanade lärjungarna honom att skicka iväg henne. Säg till henne att gå härifrån för hon irriterar oss med sitt tjat, sa de.

²⁴ Då sa han till kvinnan: Min uppgift är bara att hjälpa judarna.

²⁵ Men hon kom närmare och föll på knä och bad honom: Herre, hjälp mig!

²⁶ Det är inte rätt att ta brödet från barnen och ge det åt hundarna, sa Jesus.

²⁷ Ja, jag vet det, svarade hon, men till och med valparna under bordet har rätt att äta smulorna som faller där.

²⁸ Kvinna, sa Jesus till henne, din tro är stor, och du ska få det du bett om. Och hennes dotter blev omedelbart botad.

Man förvånas över alla underverk

²⁹ Jesus återvände nu till Galileiska sjön och gick upp på ett berg i närheten av sjön och satte sig där.

³⁰ Och en stor folkmassa kom till honom. Bland dem fanns lama, blinda, döva, stumma och många med andra sjukdomar. Man lade dem framför Jesus, och han botade dem alla.

³¹ Människorna kunde knappast fatta det. De som tidigare inte hade kunnat säga ett ord pratade nu ivrigt. De som varit lama hoppade och sprang, och de som hade varit blinda såg sig omkring! Och de lovprisade Gud.