Revised Common Lectionary (Complementary)

Räddad från döden

116 Jag älskar Herren, för han har hört mina böner och besvarat dem.

² Han har böjt sig ner och lyssnat till mig. Därför ska jag be till honom så länge jag lever.

³ Döden höll mig i sitt grepp, och gravens fasor gjorde mig förskräckt.

⁴ Då ropade jag högt till Herren: Jag ber dig, rädda mitt liv!

⁵ Herren är kärleksfull. Det han lovat, det håller han också. Vår Gud är full av barmhärtighet!

⁶ Herren beskyddar dem som är som barn och inte kan hjälpa sig själva. Jag var i fara och då räddade han mig.

⁷ Nu kan jag slappna av, för Herren har varit god mot mig.

⁸ Han har räddat mig från en säker död. Han har torkat mina tårar och bevarat mig från att gå under.

⁹ Jag får leva nära honom, och han håller mig vid liv.

Rahab gömmer två män i sitt hus

2 I hemlighet sände Josua ut två spioner från Israels läger i Sittim. De skulle ta sig över floden och undersöka hur det såg ut på andra sidan, särskilt i Jeriko. De kom till ett värdshus, som drevs av en prostituerad kvinna som hette Rahab. De tänkte stanna där över natten,

² men någon hade informerat kungen i Jeriko om att några israeliter, som misstänktes vara spioner, hade kommit dit.

³ Kungen sände då bud till Rahab:Männen är spioner, som har blivit hitskickade av de israelitiska ledarna för att lista ut hur de bäst ska kunna anfalla oss.

⁴ Men Rahab hade gömt männen och förklarade: De var här för ett tag sedan, men jag visste inte att de var spioner.

⁵ De lämnade staden när det blev mörkt, just som stadsportarna skulle stängas, och jag vet inte vart de tog vägen. Om ni skyndar er, kan ni nog hinna ifatt dem!

⁶ Men i själva verket hade hon gömt dem uppe på taket under en hög med växter som var utlagda på tork.

⁷ Kungens män gav sig iväg ända bort till Jordan för att leta efter de båda israelitiska männen, och under tiden hölls stadsportarna stängda.

⁸ Men innan de båda männen hade slagit sig till ro för natten, gick Rahab upp för att samtala med dem.

⁹ Jag förstår mycket väl att er Gud tänker ge er mitt land, sa hon till dem. Vi är alla rädda för er. Det räcker med att någon uttalar namnet Israel.

¹⁰ Vi har nämligen hört hur Herren gjorde en väg genom Röda havet åt er, när ni lämnade Egypten! Och vi vet vad ni gjorde med kungarna Sihon och Og, de båda amoreiska kungarna på östra sidan Jordan, och hur ni plundrade deras land och fullständigt utrotade folket.

¹¹ Inte undra på att vi är rädda för er! Och när man hört sådana saker, har man inte så mycket mod kvar att man vågar börja strida mot er, för er Gud är himlens Gud och jordens Gud.

^12-13 Nu vill jag be er om en sak: Svär nu vid er helige Guds namn, att ni låter mig såväl som mina föräldrar och mina syskon med familjer få leva, när ni intagit Jeriko. Det är inte mer än rättvist efter allt vad jag gjort för er.

¹⁴ Männen gick med på förslaget och svarade: Om du inte förråder oss, lovar vi att du och din familj ska få leva. Vi ska försvara dig med våra egna liv.

¹⁷ Abraham trodde på Gud och litade på hans löften också när Gud prövade honom. Därför var han beredd att döda sin son Isak på offeraltaret.

¹⁸ Isak, genom vilken Gud hade lovat att ge Abraham ett helt folk av ättlingar!

¹⁹ Men Abraham visste att Gud skulle kunna göra Isak levande igen. Egentligen var det också vad som hände, för Isak var redan dömd till döden.

²⁰ Isak trodde på Gud och välsignade sina söner Jakob och Esau med tanke på framtiden.

²¹ Jakob trodde på Gud och välsignade därför Josefs söner alldeles innan han dog. Lutad mot sin stav bad han ödmjukt till Gud.

²² Josef trodde på Gud. På sin dödsbädd var han så övertygad om att Gud skulle föra Israels folk ut ur Egypten att han fick dem att lova att de skulle flytta hans grav till det nya landet.