Revised Common Lectionary (Complementary)

Räddad från döden

116 Jag älskar Herren, för han har hört mina böner och besvarat dem.

² Han har böjt sig ner och lyssnat till mig. Därför ska jag be till honom så länge jag lever.

³ Döden höll mig i sitt grepp, och gravens fasor gjorde mig förskräckt.

⁴ Då ropade jag högt till Herren: Jag ber dig, rädda mitt liv!

⁵ Herren är kärleksfull. Det han lovat, det håller han också. Vår Gud är full av barmhärtighet!

⁶ Herren beskyddar dem som är som barn och inte kan hjälpa sig själva. Jag var i fara och då räddade han mig.

⁷ Nu kan jag slappna av, för Herren har varit god mot mig.

⁸ Han har räddat mig från en säker död. Han har torkat mina tårar och bevarat mig från att gå under.

⁹ Jag får leva nära honom, och han håller mig vid liv.

¹⁵ Eftersom hennes hus var beläget invid stadsmuren, firade hon ner dem genom fönstret med ett rep.

¹⁶ Fly upp i bergen, sa hon till dem.Håll er gömda där i tre dagar, tills männen som är ute och letar efter er har kommit tillbaka. Sedan kan ni fortsätta.

^17-18 Men innan de gav sig iväg sa männen till henne: Vi kan inte ansvara för vad som händer med dig, om du inte låter ett rött rep hänga ner från fönstret som ett tecken till oss och ser till att dina föräldrar och syskon och övriga släktingar befinner sig inne i huset.

¹⁹ Om de ger sig ut på gatan kan vi inte ansvara för vad som händer, men vi lovar att ingen som finns i ditt hus ska dödas eller skadas.

²⁰ Men om du förråder oss är vi inte längre bundna vid vårt löfte.

²¹ Vi är överens, svarade hon och sände iväg dem. Sedan knöt hon fast ett rött rep i fönstret och lät det hänga kvar där.

²² Spionerna gick upp bland bergen och stannade där i tre dagar, tills männen som förföljde dem hade återvänt till staden efter att ha letat överallt utmed vägarna utan framgång.

²³ Då vände de båda spionerna tillbaka från bergsbygden, gick över floden och kom till Josua för att rapportera vad som hänt.

²⁴ Det är uppenbart att Herren kommer att ge oss hela landet, förklarade de. Alla där borta är dödsförskräckta för oss.

¹⁷ Därför måste ni inse att det inte räcker med att bara ha tro. Ni måste också göra gott. En tro, som inte visar sig genom goda gärningar, är ingen tro. Den är bara tomma ord.

¹⁸ Men någon kanske invänder: Vägen till Gud går genom tron och inte genom att göra gott. Då svarar jag: Bevisa för mig att du tror, så ska jag låta mina handlingar bevisa min tro. Vem som helst kan av mitt handlingssätt se att jag har tro.

¹⁹ Finns det fortfarande någon bland er som anser att det räcker med bara tro? Att tro på en Gud? Ja, kom ihåg att de onda andarna också tror på Gud - så starkt att de darrar av skräck.

²⁰ Dåre! När ska du lära dig att en tro som inte uträttar vad Gud vill är värdelös? En tro som inte medför goda gärningar är inte någon verklig tro.

²¹ Kommer ni inte ihåg att till och med vår far Abraham hade det rätt ställt med Gud, genom att han var villig att lyda Gud - också när det innebar att han skulle offra sin son Isak på altaret?

²² Där kan ni se att han trodde på Gud så helt och fullt att han var villig att göra vad Gud än sa till honom. Hans tro blev fullkomlig genom hans lydnad i handling.

²³ På så sätt skedde precis det som Skriften sa: Abraham trodde på Gud och blev därmed rättfärdig inför honom. Han fick ett rätt förhållande till Gud. Han kallades till och med Guds vän.

²⁴ Därför kan ni se att en människa blir frälst genom vad hon gör, och inte bara genom vad hon tror.

²⁵ Rahav, den prostituerade kvinnan i Jeriko, är ett exempel på detta. Hon blev räddad genom vad hon gjorde, när hon gömde budbärarna och släppte ut dem en annan väg och förde dem i säkerhet.

²⁶ På samma sätt som kroppen är död, när det inte finns någon ande i den, är tron död om den inte tar sig uttryck i goda gärningar.