Revised Common Lectionary (Complementary)
7 Lyssna när jag ropar, Herre! Var barmhärtig och sänd mig den hjälp jag behöver!
8 Jag hörde när du sa: Mitt folk, vänd er direkt till mig, och jag svarade: Herre, jag kommer.
9 Göm dig inte för mig, så att jag får svårt att finna dig! Bli inte förargad på mig, och visa inte bort din tjänare. Hittills har du hjälpt mig i alla svårigheter. Lämna mig inte nu! Överge mig inte, min frälsnings Gud.
10 Nej, även om min far och mor skulle överge mig, så tar du hand om mig och tröstar mig!
11 Säg mig vad jag ska göra, Herre, och gör det helt klart för mig, för jag är omgiven av fiender!
12 Låt dem inte få tag på mig, Herre! Låt mig inte falla i deras händer! De anklagar mig ju för sådant som jag aldrig har gjort, och de är alltid så utstuderat grymma.
13 Men jag vet att Herren ska befria mig än en gång, och att jag ska få leva och se hur god han är.
14 Var inte otålig! Vänta på Herren, så ska han komma och rädda dig! Var stark och modig. Sätt ditt hopp till Herren, så ska han hjälpa dig!
12-13 där fienden höll till. De uppfyllde dalen som gräshoppor, och det var lika omöjligt att räkna deras kameler som sanden på havsstranden. Gideon kröp fram till ett av tälten, just som en man hade vaknat upp ur en dröm och höll på att berätta den för sina kamrater.Jag hade en sådan märklig dröm, sa han. Jag såg en väldig brödkaka, som rullade in i lägret. Den rullade fram mot vårt tält så att det slogs omkull och blev liggande!
14 Din dröm kan bara betyda en sak! sa en av de andra soldaterna. Gideon, Joas' son, israeliten, kommer att anfalla och besegra oss alla!
15 När Gideon hörde om drömmen och dess uttydning kunde han inte annat än tacka Gud. Han återvände till sina män och ropade: Gör er genast i ordning, för Herren tänker låta er besegra midjaniterna!
16 Han delade upp de tre hundra männen i tre grupper och gav varje man en trumpet och en lerkruka med en fackla i.
17 Sedan avslöjade han sin plan:När vi kommer till de första vakterna vid förposten, ska ni göra som jag gör.
18 Så snart jag och männen i min grupp blåser i trumpeterna, ska ni också blåsa i era trumpeter från alla håll runt lägret och sedan ropa: 'För Herren och för Gideon!'
19-20 Gideon och hans ett hundra män nådde lägrets utkant strax efter vaktavlösningen vid midnatt.Plötsligt blåste de i sina trumpeter och slog sönder lerkrukorna så att facklorna kunde sprida sitt sken. Då gjorde de två andra grupperna likadant. De blåste i trumpeterna, som de höll i höger hand, medan de lyfte upp facklorna med den vänstra och ropade: För Herren och för Gideon!
21 Sedan stod de där bara och såg på medan den väldiga fiendearmén sprang fram och tillbaka i panik och sedan flydde.
22 I den förvirring som uppstod lät Herren dem börja slåss mot varandra överallt i hela lägret. De flydde ända bort till Bet-Hasitta, nära Serera och förbi Tabbat till stranden vid Abel-Mehola.
Bli vägvisare
12 Kära vänner, när jag var tillsammans med er var ni alltid angelägna om att följa min undervisning. Och nu när jag är borta, måste ni vara ännu mera noga med att göra de goda gärningar som är ett resultat av frälsningen. Ni måste lyda Gud med djupaste allvar och hålla er borta från allt det som inte tilltalar honom.
13 Gud arbetar nämligen med er, skapar hos er viljan att lyda honom och hjälper er sedan att göra det han vill.
14 Var inte negativa vad det än gäller. Protester och gnäll ger inget gott intryck.
15 Se till så att ingen kan säga något ont om er. I denna mörka värld, som är full av oärliga och hårdhjärtade människor, ska ni vara ljus som lyser i mörkret
16 och hålla er till sanningen.När Kristus sedan återvänder kan jag glädjas över att mitt arbete bland er inte var bortkastat.
17 Och även om jag skulle få betala med mitt liv för att ha fört er till tro, så ska jag ändå vara glad. Och jag ska dela min glädje med var och en av er.
18 Var glada, ni också, och dela er glädje med mig.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®