Revised Common Lectionary (Complementary)

Herren tänker på mig

^1-2 Tryggt väntade jag på att Herren skulle hjälpa mig. Då vände han sig till mig och hörde mitt rop på hjälp.

³ Han drog upp mig ur hopplöshetens grop, upp ur träsket och dyn, och ställde mig på fast mark.

⁴ Han lärde mig en ny sång, en lovsång till vår Gud, som många ska få höra. Då ska de stå häpna inför Herren och börja tro på honom.

⁵ Lyckliga är de som tror på Herren och som inte är tillsammans med lögnare och stolta människor.

⁶ Herre, Gud, du har gjort stora under ibland oss, och vi är alltid i dina tankar. Ingen är som du. Dina underbara gärningar är så många att ingen kan räkna upp dem.

⁷ Offer och brännoffer kan inte tillfredsställa dig. Du kräver inte att man slaktar djur och bränner dem på altaret, men du har gett mig öppna öron, så att jag kan höra dig och lyda dig.

⁸ Därför säger jag: Här är jag.

⁹ Jag vill gärna göra det du väntar av mig, min Gud, för din lag är skriven i mitt inre!

¹⁰ För alla människor har jag talat om att du förlåter synder. Ingenting har hindrat mig från det, Herre.

¹¹ Jag har inte heller tigit, utan talat om att du befriat oss. Jag har berättat om din trofasthet och hjälp. Inför alla har jag sagt att du älskar oss.

Elisa blir Elias lärjunge

¹⁹ Elia gav sig iväg och hittade Elisa, som höll på att plöja en åker. Han plöjde med tolv par oxar, och Elisa gick sist i raden och körde det tolfte paret. Elia gick fram till honom och kastade sin mantel över axlarna på honom och gick sedan sin väg.

²⁰ Elisa lämnade oxarna och sprang efter Elia. Låt mig bara få ta avsked av mina föräldrar! Sedan ska jag följa dig, sa han.Gå tillbaka du, svarade Elia. Varför all denna uppståndelse?

²¹ Elisa gick då tillbaka till oxarna och slaktade dem och använde virket från plogen till att göra upp en eld för att koka köttet. Han inbjöd de övriga som hade plöjt med honom till måltiden, och de festade tillsammans.Sedan följde Elisa Elia och blev hans medhjälpare.

Undret med den stora fiskfångsten

5 En dag när Jesus predikade på stranden vid sjön Gennesaret, trängdes folket för att få höra Guds ord.

² Han fick då se två tomma båtar som några fiskare lämnat vid strandkanten medan de sköljde sina nät.

³ Jesus steg i en av båtarna och bad Petrus, som ägde den, att skjuta ut den från land så att han kunde sitta i den och tala till folket.

⁴ När han hade slutat tala, sa han till Petrus: Ro nu ut på djupet och lägg ut näten, så ska ni få så mycket fisk ni vill ha!

⁵ Herre, sa Petrus, vi har arbetat hårt hela natten men ändå har vi inte fått ett dugg. Men eftersom du säger det, så ska vi försöka igen.

⁶ När de gjorde det fick de så mycket fisk att näten började gå sönder!

⁷ De vinkade då åt sina kamrater så att de kom ut med den andra båten, och snart var båda båtarna så fulla med fisk att de var nära att sjunka.

⁸ När Petrus fattade vad som hänt, föll han ner på knä för Jesus och sa: Herre, lämna oss! Jag är en alltför stor syndare för att vara i närheten av dig.

⁹ Han och alla de andra blev nämligen förskräckta när de såg hur mycket fisk man fått.

¹⁰ Det blev också Jakob och Johannes, Sebedaios söner, som fiskat tillsammans med Petrus.Men Jesus sa till Petrus: Var inte orolig! Från och med nu ska du fånga människor!

¹¹ Och så snart de kom i land lämnade de allt för att följa Jesus.