Revised Common Lectionary (Complementary)

Vänta på Herren

27 Herren är mitt ljus och min frälsning. Vem behöver jag vara rädd för?

² När onda människor kommer emot mig och anfaller mig ska de snubbla och falla!

³ Ja, även om en väldig armé skulle omringa mig, behöver jag inte känna någon fruktan! Jag är säker på att Gud kommer att rädda mig.

⁴ Det enda jag vill ha av Gud, det som jag längtar efter mer än något annat, är förmånen att få bo i hans tempel i hela mitt liv. Jag vill känna hans närvaro varje dag och få glädjas över hans fullkomlighet och ära.

⁵ När svårigheterna kommer tänker jag vara i hans tempel. Där kommer han att gömma mig. Han ska sätta mig på en hög klippa,

⁶ utom räckhåll för de fiender som omringar mig. Med glädjerop vill jag ge honom mitt offer och jag vill sjunga till hans ära.

^26-27 I gryningen nästa morgon väckte Samuel Saul och sa: Stig upp! Det är dags att du skyndar dig hem!Saul gjorde sig i ordning, och Samuel följde honom till stadens utkant. Samuel bad Saul att skicka sin tjänare i förväg. Sedan sa han till Saul: Stanna här för jag har fått ett speciellt budskap från Herren till dig.

Samuel smörjer Saul till kung

10 Samuel tog fram en flaska med olivolja. Han hällde ut oljan över Sauls huvud, kysste honom och sa:Jag gör detta därför att Herren har utvalt dig till att leda hans folk.

² När du lämnar mig, kommer du att träffa två män bredvid Rakels grav i Selsa, i Benjamins land. De kommer att tala om för dig att åsnorna har återfunnits, men att din far i stället är orolig för dig och frågar: 'Hur ska jag hitta min son?'

³ När du kommer till eken vid Tabor, kommer du att möta tre män som är på väg för att tillbe Gud vid altaret i Betel. En av dem bär på tre unga getter, en annan har tre brödkakor och den tredje en flaska vin.

⁴ De kommer att hälsa dig och erbjuda dig två av kakorna, som du ska ta emot.

⁵ Efter det kommer du till Gibea, där filisteernas trupper är förlagda. När du kommer dit, möter du en grupp profeter på väg ner från offerplatsen. De spelar på psaltare, tamburin, flöjt och harpa och profeterar medan de går vägen fram.

⁶ Då ska Herrens Ande komma över dig på ett mäktigt sätt, och du ska profetera tillsammans med dem. Du ska bli förvandlad och handla på ett nytt sätt.

⁷ Från och med den stunden ska du fatta beslut efter din övertygelse, för Herren ska leda dig.

⁸ Gå nu före mig till Gilgal och vänta där på mig i sju dagar. Jag ska komma dit och offra brännoffer och tackoffer, och då ska jag tala om för dig vad du ska göra.

Paulus blir accepterad i Jerusalem

2 Först fjorton år senare kom jag tillbaka till Jerusalem , denna gång tillsammans med Barnabas. Titus var också med oss.

² Jag for dit med en bestämd order från Gud att rådgöra med bröderna där om det budskap som jag predikade. Jag talade privat med församlingens ledare, för att de alla skulle få klart för sig exakt vad min undervisning innehöll, och jag hoppades att de skulle godkänna den.

³ Det var också vad som hände. De krävde inte ens att min grekiske reskamrat Titus skulle omskäras.

⁴ Den frågan skulle inte heller ha kommit upp om det inte hade varit för några så kallade kristna som kommit för att spionera på oss och den frihet vi har i Kristus Jesus. De ville se efter om vi lydde de judiska lagarna eller inte, och nu försökte de snärja in oss i och göra oss till slavar under sina regler och lagar.

⁵ Men vi lyssnade inte ett ögonblick på dem och gav inte efter för dem när de menade att man kan förtjäna sin frälsning genom att låta sig omskäras och genom att lyda de judiska lagarna.

⁶ De ledande männen i församlingen som var närvarande hade inget att tillägga till det som jag predikade. Deras ställning betydde egentligen ingenting för mig, för alla är lika inför Gud.

^7-9 När Petrus, Jakob och Johannes, som ju var stöttepelarna i församlingen, såg att Gud hade använt mig på samma kraftfulla sätt bland andra folk som han hade använt Petrus bland judarna, räckte de Barnabas och mig handen till samarbete. De uppmuntrade oss till att fortsätta predika bland de främmande folken. Själva skulle de fortsätta sitt arbete bland judarna.

¹⁰ Det enda de var särskilt måna om var att vi alltid skulle komma ihåg att hjälpa de fattiga, och det är ju jag också angelägen om.