Old/New Testament
Saul dör
10 Filisteerna anföll och besegrade Israels trupper, som vände om och flydde, och många stupade på Gilboas bergssluttningar.
2 Filisteerna förföljde Saul och hans söner Jonatan, Abinadab och Malki-Sua. Sönerna blev dödade alla tre,
3 och Saul var hårt pressad och anfölls från alla sidor, när filisteernas bågskyttar lyckades såra honom.
4 Skynda dig och döda mig med ditt svärd, innan dessa oomskurna hedningar tar mig till fånga och torterar mig, skrek han åt sin vapendragare.Men denne vågade inte, så Saul tog själv sitt svärd och kastade sig mot det, så att det genomborrade honom.
5 När vapendragaren såg att Saul var död, tog han sitt liv på samma sätt.
6 Saul och hans tre söner dog alltså i striden. Sauls familj blev utplånad på en och samma dag.
7 När israeliterna i dalen nedanför fick höra att deras trupper hade drivits på flykten och att Saul och hans söner var döda, övergav de sina städer och flydde. Filisteerna intog dem sedan.
8 När filisteerna kom tillbaka följande dag för att plundra dem som stupat i striden och för att samla ihop bytet från slagfältet, hittade de kropparna av Saul och hans söner.
9 De tog hans kläder och rustning, högg av honom huvudet och sände sedan budbärare runt i hela landet för att berätta nyheten om sin seger.
10 Sauls vapen hängde de upp i ett avgudatempel, och hans huvud hängde de i Dagons tempel.
11 Men när folket i Jabes i Gilead hörde vad filisteerna hade gjort med Saul,
12 drog deras soldater ut på slagfältet och hämtade Sauls och hans söners kroppar. De begravde dem under eken i Jabes och sörjde och fastade i sju dagar.
13 Saul dog på grund av sin olydnad mot Herren och därför att han hade rådfrågat ett medium
14 i stället för att vända sig till Herren. Därför dödade Herren honom och gav kungariket till David, Isais son.
David intar Jerusalem
11 Ledarna i Israel kom till David i Hebron och sa: Vi är dina släktingar,
2 och till och med när Saul var kung var det du som anförde oss i strid. Och Herren, din Gud, har sagt till dig: 'Du ska vara herden för mitt folk Israel, och du ska regera över dem.'
3 David gjorde då en överenskommelse med dem inför Herren, och de smorde honom till kung i Israel, precis som Herren hade sagt till Samuel.
4 Sedan tågade David och hela Israel mot Jerusalem, eller Jebus, som staden brukade kallas.
5-6 Men jebuseerna vägrade att släppa in dem i staden. David intog då Sions borg, som senare kom att kallas Davids stad, och sa till sina män: Den som anför oss mot jebuseerna blir min befälhavare! Joab, Serujas son, anmälde sig först och fick posten.
7 David bosatte sig i borgen, och det är därför det området av Jerusalem har blivit kallat Davids stad.
8 Han byggde upp området runt borgen och ut till stadsmuren, medan Joab byggde upp det övriga Jerusalem.
9 David blev allt mäktigare, för Herren var med honom.
Davids hjältar
10 Här följer namnen på de förnämsta bland Davids soldater, som tillsammans med många andra gjorde hans kungadöme så starkt att det sträckte sig över hela landet, som Herren hade lovat:
11 Jasobeam, en hakmonit, var den förnämste bland officerarna och deras ledare. Vid ett tillfälle dödade han 300 man med sitt spjut.
12 Närmast honom i rang var Eleasar, son till ahoatiten Dodo.
13 Han var med David i slaget mot filisteerna vid Pas-Dammim, vid det tillfälle då israeliterna befann sig på en kornåker och hade börjat fly.
14 Eleasar ställde sig mitt på åkern och slog filisteerna, och Herren gav sitt folk en stor seger.
15 En annan gång begav sig tre av de trettio förnämsta kämparna till David i Adullams grotta. Filisteerna hade just då slagit läger i Refaimsdalen,
16 och David befann sig i borgen. Samtidigt fanns en filisteisk utpost i Betlehem.
17 David blev törstig och ville ha vatten från källan som fanns alldeles vid porten till Betlehem. När han nämnde det för 'De tre' som kommit till honom
18-19 bröt de sig igenom filisteernas läger och hämtade upp vatten ur brunnen och förde det med sig tillbaka till David. Men David vägrade att dricka det! I stället hällde han ut det som ett offer till Herren och sa: Gud förbjude att jag skulle dricka detta vatten! Det skulle vara som att dricka blodet av de hjältar som riskerat sina liv för att hämta det.
20 Abisai, Joabs bror, var befälhavare för 'De tre'. En gång dödade han 300 man med sitt spjut, och han blev lika berömd som 'De tre'.
21 Hans anseende blev större än någon bland 'De tre
22 Benaja var son till Jojada och en tapper soldat från Kabseel. Han dödade två av Moabs bästa krigare. Han slog ihjäl ett lejon i dess håla en dag när det snöade.
23 En annan gång dödade han en egyptier som var två och en halv meter lång och hade ett spjut tjockt som en vävbom. Benaja gick fram till honom beväpnad med en stav. Han ryckte spjutet från sin motståndare och dödade honom med det.
24-25 Sådan var Benaja, Jojadas son. Han var lika erkänd som 'De tre' och hade större anseende än någon av 'De trettio
26-47 Andra framstående män bland Davids hjältar var:Asael, Joabs bror,Elhanan, Dodos son från Betlehem,harotiten Sammot,peloniten Heles,Ira, Ickes son från Tekoa,Abieser från Anatot,husatiten Sibbekai,ahoaiten Ilai,netofatiten Maherai,netofatiten Heled, Baanas son,Itai, Ribais son, en benjaminit från Gibea,pirgatoniten Benaja,Hurai från Gaas dalar,arabatiten Abiel,baharumiten Asmavet,saalboniten Eljaba,gisiten Hasems söner,haratiten Jonatan, Sages son,haratiten Ahiam, Sakars son,Elifal, Urs son,mekeratiten Hefer,peloniten Ahia,karmeliten Hesro,Naarai, Esbais son,Joel, bror till Natan,Mibhar, Hagris son,ammoniten Selek,berotiten Naherai, Joabs väpnare,jeteriten Ira,jeteriten Gareb,hetiten Uria,Sabad, Alais son,rubeniten Adina, Sisas son, som var ledare i Rubens stam med trettio andra,Hanan, Maakas son,mitniten Josafat,astarotiten Ussia,aroeriten Hotams söner Sama och Jeguel,Jediael, Simris son,tisiten Joha, Jediaels bror,mahaviten Eliel,Jeribai och Josauja, Elnaams söner,moabiten Jitma,Eliel, Obed och mesobaiten Jaasiel.
Fler ansluter sig till David
12 Här följer namnen på de män som förenade sig med David i Siklag, medan han fortfarande gömde sig för Saul.
2 De var allesammans bågskyttar och kunde använda stenslunga med både vänster och höger hand. De tillhörde alla Benjamins stam, liksom Saul.
3-7 Deras ledare hette Ahieser, Hassemaas son, från Gibea.De övriga var hans bror Joas, Jesuel och Pelet, som var Asmavets söner, Beraka, Jehu från Anatot, Jismaja från Gibeon, en av 'De trettio' och en av deras ledare, Jeremia, Jahasiel, Johanan, gederatiten Josabad, Eleusai, Jerimot, Bealja, Semarja, harufiten Sefatja, koraiterna Elkana, Jissia, Asarel, Joeser och Jasobeam och Joela och Sebadja, söner till Jeroham från Gedor.
8-13 Några gaditer övergick också till David i öknen. De var alla modiga män som kunde hantera sköld och spjut, med en uppsyn som lejon och rörliga som gaseller i bergen.Eser var deras ledare, Obadja var den andre i rang och Eliab den tredje, Masmanna den fjärde, Jeremia den femte, Attai den sjätte, Eliel den sjunde, Johanan den åttonde, Elsabad den nionde, Jeremia den tionde och Makbannai den elfte.
14 Dessa män var officerare. De svagare av dem kunde jämföras med hundra andra, och de starkaste bland dem med tusen.
15 De gick över floden Jordan vid den tid på året när den svämmade över sina bräddar, och de jagade bort alla dem som bodde i dalarna, både på östra och västra stranden.
16 Andra benjaminiter och några från Juda kom också till David.
17 Han gick ut och mötte dem och sa: Om ni har kommit för att hjälpa mig är vi vänner. Men om ni har kommit för att förråda mig till mina fiender fastän jag är oskyldig, då ska våra fäders Gud se det och döma er.
18 Då kom Guds Ande över dem, och Amasai, ledaren för 'De trettio
19 Män från Manasse övergav Israels armé och förenade sig med David, när han skulle strida med filisteerna mot kung Saul. Men filisteernas befälhavare vägrade att låta David och hans män sluta sig till dem. Efter samråd skickade de bort dem, för de var rädda att David och hans män skulle kunna sätta dem i en svår belägenhet om de bytte sida under striden och gick över till Saul.
20 Dessa män från Manasse gick över till David, när han var på väg till Siklag:Adna, Josabad, Jediael, Mikael, Josabad, Elihu och Silletai. Alla dessa hade befälet över enheter på tusen man i Manasse.
21 De var tappra och kunniga, och de hjälpte David när han stred mot rövarband.
22 Dagligen slöt sig män till David så att han till slut hade en stor och mäktig armé.
23 Detta är en förteckning över de antal från de olika stammarna som slöt sig till David i Hebron för att riket skulle övergå till honom från Saul, precis som Herren hade sagt.
24-37 Från Juda: 6.800 man, stridsutrustade med sköld och spjut.Från Simeon: 7.100 stridsutrustade man.Från Levi: 4.600 man med Jojada i spetsen för 3.700 från Arons familj, och Sadok, en modig ung krigare som anförde 22 officerare från sin familj.Från Benjamin, Sauls stam, kom 3.000 man varav de flesta tidigare varit lojala mot Saul.Från Efraim: 20.800 tappra krigare, alla framstående i sina familjer.Från ena hälften av Manasse: 18.000 man, fast beslutna att göra David till kung.Från Isaskar: 200 ledare med sina släktingar, allesammans män som förstod vad tiden krävde och vilken kurs som var den bästa för Israel.Från Sebulon: 50.000 erfarna soldater utrustade med varje tänkbart vapen och fullständigt lojala mot David.Från Naftali: 1.000 officerare och 37.000 man utrustade med sköld och spjut.Från Dan: 28.600 stridsutrustade soldater.Från Aser: 40.000 erfarna och stridsutrustade soldater.Slutligen från andra sidan floden Jordan, där Rubens och Gads stammar och den andra hälften av Manasses stam bodde, kom 120.000 soldater, utrustade med alla slags vapen.
38 Alla dessa män kom till Hebron frivilligt, beredda att kämpa i leden för att göra David till Israels kung. Hela Israel var faktiskt inställt på denna förändring.
39 Männen åt och drack tillsammans med David i tre dagar, för de hade proviant med sig hemifrån,
40 och dessutom förde folk från grannskapet och ända bortifrån Isaskar, Sebulon och Naftali dit mat på åsnor, kameler, mulor och oxar. Mängder av mjöl, fikonkakor, russinkakor, vin, olja, får och boskap fördes dit och hela landets befolkning gladde sig.
45 Profeterna säger ju: 'De ska alla bli undervisade av Gud.' Alla dem som Fadern talar till och som lär sig sanningen från honom, de dras till mig.
46 Men inte på det sättet att någon ser Fadern med egna ögon, för bara jag har sett honom.
47 Jag försäkrar er att den som tror på mig har redan evigt liv!
48 Ja, jag är livets bröd.
49 Det fanns inget verkligt liv i det bröd som kom ner från himlen och som gavs åt era förfäder i öknen, för de dog allesammans.
50-51 Men det finns faktiskt ett bröd från himlen som ger evigt liv åt alla som äter det. Jag är detta livgivande bröd som har kommit ner från himlen. Den som äter det brödet kommer att leva i evighet. Det brödet är min kropp, som jag ger för att hela världen ska få leva.
52 Då började judarna diskutera med varandra om vad han menade: Hur kan den här mannen ge oss sin kropp, så att vi kan äta av den? frågade de.
53 Jesus sa då om igen: Jag försäkrar er: Om ni inte äter Människosonens kropp och dricker hans blod så kan ni inte ha evigt liv i er.
54 Men var och en som äter min kropp och dricker mitt blod har evigt liv, och jag kommer att uppväcka honom på den yttersta dagen.
55 För min kropp ger den näring som är nödvändig för att leva, och mitt blod är en livgivande dryck.
56 Var och en som äter min kropp och dricker mitt blod är i mig och jag i honom.
57 Min Far har sänt mig, och jag lever därför att han lever. På samma sätt kommer de att leva som söker sin föda hos mig.
58 Jag är brödet från himlen. Alla som äter detta bröd ska leva i evighet och kommer inte att dö som era förfäder gjorde, även om de också åt bröd från himlen.
59 Denna predikan höll han i synagogan i Kafarnaum.
Många överger Jesus
60 Till och med lärjungarna sa: Det här står vi inte ut med att höra. Vad menar han egentligen?
61 Jesus visste inom sig att lärjungarna opponerade sig och därför sa han till dem: Stöter det här er?
62 Vad ska ni då tänka när ni ser mig, Människosonen, återvända till himlen?
63 Bara Guds ande kan skapa evigt liv. Ni själva kan inte göra det. Men de ord som jag har talat till er kommer från Guds ande och därför ger de er liv.
64 Men en del av er tror mig inte. Jesus visste nämligen från början vilka som inte trodde, och han visste vem som skulle förråda honom.
65 Och han anmärkte: Detta är vad jag menade när jag sa att ingen kommer till mig om inte Fadern drar honom till mig.
66 När han hade sagt detta om att äta hans kropp och dricka hans blod, drog sig många lärjungar bort från honom och ville inte längre ha något med honom att göra.
67 Då vände sig Jesus till de tolv och frågade: Tänker ni också gå er väg?
68 Petrus svarade: Herre, till vem skulle vi gå? Bara du kan tala de ord som ger evigt liv,
69 och vi tror och vet att du är Guds helige Son.
70 Då sa Jesus: Jag har valt ut er tolv och ändå är en av er en djävul.
71 (Han talade om Judas, Simon Iskariots son, den lärjunge som skulle förråda honom.)
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®