Old/New Testament
Upproret mot Rehabeam
12 När Rehabeam skulle krönas kom hela Israel till Sikem för att vara med.
2-4 Jerobeam, som fortfarande var kvar i Egypten, dit han hade flytt från Salomo, fick höra talas om detta genom sina vänner. De övertalade honom att komma till Sikem, där han förenade sig med det övriga folket, och han framställde en del av deras frågor till Rehabeam.Din far var en hård herre, sa Jerobeam. Lätta på de bördor han har lagt på oss, så ska vi tjäna dig!
5 Låt mig få tre dagar att tänka över saken, svarade Rehabeam. Kom sedan tillbaka, så ska ni få höra mitt svar. Alla som samlats vände då tillbaka hem.
6 Rehabeam konsulterade sin far Salomos rådgivare.Vad tycker ni att jag ska göra? frågade han dem.
7 Om du ger dem det svar de vill ha, och om du lovar att vara en god regent och tjäna dem, så kommer du att få vara deras kung så länge du lever, svarade rådgivarna.
8 Men Rehabeam vägrade lyssna till detta och kallade i stället till sig några yngre män, som han hade vuxit upp tillsammans med.
9 Hur ser ni på saken? frågade han dem.
10 De svarade: Säg till dem så här: 'Om ni tycker att min far var hård mot er, så ska jag bli ännu hårdare.
11 Ja, min far var sträng, men jag kommer att bli ännu strängare. Min far använde riset mot er, men jag ska låta er smaka piskan!'
12-14 När Jerobeam mötte folket tre dagar senare fick de därför ett besked som gick helt emot Salomos rådgivares förslag.
15 Kungen lyssnade alltså inte till folket. Men Herren hade sin hand i detta för att löftet som profeten Ahia från Silo hade gett till Jerobeam skulle infrias.
16-17 När folket förstod att kungen menade vad han sa och vägrade att lyssna till dem, började de ropa: Ner med David och hela hans släkt! Nu går vi hem! Låt Rehabeam vara kung över sin egen familj!Alla övergav honom utom Juda stam, som förblev lojal mot Rehabeam.
18 När Rehabeam sände iväg Adoram, som hade uppsikt över de allmänna arbetena, för att sammankalla folk också från andra stammar, blev han stenad till döds. Rehabeam fick mycket snabbt fly undan i sin vagn till Jerusalem,
19 och intill denna dag har Israel varit i uppror mot Davids kungaätt.
20 När Israels folk fick höra att Jerobeam hade återvänt från Egypten, bad de honom komma till ett möte med hela folket. Där utropades han till kung i Israel. Det var bara Juda stam som höll sig till Davids familj.
21 När Rehabeam anlände till Jerusalem, sammankallade han armén och alla vapenföra män i Juda och den del av Benjamin som låg inom hans område. Med 180.000 soldater hade han för avsikt att tvinga resten av Israel att erkänna honom som kung.
22 Men Gud sände ett budskap till profeten Semaja:
23-24 Säg till Rehabeam, Salomos son och kung i Juda, och till alla andra i Juda och Benjamin, att de inte ska strida mot sina bröder, Israels folk. Be dem att återvända hem, för det som har hänt Rehabeam är efter min vilja.På Herrens befallning upplöstes alltså armén, och var och en återvände till sitt.
Jerobeam leder Israel in i avguderi
25 Jerobeam befäste staden Sikem i Efraims bergsbygd och slog sig ner där. Senare byggde han upp Penuel.
26 Jerobeam förstod att om han inte gick mycket försiktigt tillväga, så skulle folket på nytt vilja ha en av Davids ättlingar som kung.
27 Han var också rädd för att de kunde bli vänligt inställda till Rehabeam om de fortsatte att offra i Jerusalem. Kanske skulle de till och med kunna döda honom för att sedan be Rehabeam att överta tronen.
28 Jerobeam lät då på uppmaning av sina rådgivare tillverka två kalvar av guld. Sedan sammankallade han folket och sa: Det blir alldeles för besvärligt att gå till Jerusalem. Från och med nu ska de här båda guldkalvarna vara era gudar. De får representera den gud som ledde er ut ur slaveriet i Egypten.
29 En av dessa guldkalvar ställdes i Betel och den andra i Dan.
30 Guldkalvarna blev orsak till att folket förleddes att synda mot Herren. Man reste till och med ända upp till Dan för att tillbe den kalv som fanns där.
31 Jerobeam byggde också upp offeraltaren på höjderna och avskilde präster bland folket, även sådana som inte var leviter (Levi stam var utvald av Gud till prästtjänst).
32 Jerobeam instiftade en fest i Betel under hösten på en dag som han själv valde. Festen skulle motsvara den årliga högtiden i Jerusalem. Jerobeam offrade själv på altaret till kalvarna i Betel och tände rökelse. Och det var där i Betel som han avskilde präster för offerhusen på höjderna.
En profet dör på grund av olydnad
13 När Jerobeam närmade sig altaret för att tända offerelden
2 steg en profet, som Herren hade kallat dit, fram och ropade: O, altare, altare! Herren säger att ett barn vid namn Josia ska födas i Davids hus. Han ska på dig offra de offerhöjdspräster som nu har kommit hit för att tända rökelse, och människoben ska då brännas på dig.
3 Sedan tillade han att ett tecken skulle bevisa att budskapet var från Herren: Herren säger att detta altare ska falla sönder, och att askan på det ska hamna på marken.
4 Då blev kungen rasande på profeten och gav order om att han skulle gripas. När han sträckte ut sin arm mot profeten blev den förlamad, så att han inte kunde dra den tillbaka.
5 Samtidigt uppstod en spricka i altaret, och askan rann ut på marken, precis det tecken som profeten hade sagt skulle inträffa som bevis på att det var Gud som hade talat genom profeten.
6 Be Herren, din Gud, att göra mig frisk i armen igen, sa kungen till profeten. Profeten gjorde som han önskade, och kungens arm blev fullt normal igen.
7 Då sa kungen till profeten: Kom med mig till palatset och ät med mig så ska jag belöna dig!
8 Inte ens om du gav mig hälften av all din rikedom skulle jag gå med dig, svarade profeten. Inte heller vill jag äta eller dricka vatten på denna plats,
9 för Herren har gett mig en bestämd order om att inte äta eller dricka någonting medan jag är här, och att jag inte heller ska gå tillbaka till Juda samma väg jag kom.
10 Profeten tog alltså en annan väg tillbaka.
11 Men i Betel bodde det en gammal profet, och hans söner kom hem och berättade vad profeten från Juda hade gjort och vad han hade sagt till kungen.
12-13 Vilken väg tog han? frågade den gamle profeten.När de berättat det för honom, sa han: Skynda er att sadla min åsna.Så snart de hade sadlat åsnan
14 red han efter profeten och hittade honom där han satt under en ek.Är du profeten som kommer från Juda? frågade han honom.Ja, det är jag, svarade han.
15 Kom med mig hem och ät, bad den gamle profeten.
16-17 Nej, det kan jag inte, svarade profeten från Juda. Jag har fått order att varken äta eller dricka i Betel. Herren varnade mig för att göra det. Han sa också till mig att inte återvända samma väg som jag kom.
18 Jag är också profet, sa den gamle mannen. En ängel har gett mig ett budskap från Herren. Jag har fått i uppdrag att ta dig med hem och ge dig att äta och dricka.Den gamle mannen ljög för honom,
19 men det blev så att de följdes åt till hans hus, där profeten fick mat att äta och vatten att dricka.
20 Medan de satt vid bordet, kom ett budskap från Herren till den gamle mannen,
21-22 och han ropade till profeten från Juda: Herren säger att din kropp inte ska bli begravd hos dina fäder. Du har varit olydig mot hans uttryckliga befallning i och med att du har kommit hit och ätit och druckit.
23 När de avslutat måltiden sadlade den gamle mannen profetens åsna,
24-25 och han gav sig iväg igen. Men på vägen kom ett lejon emot honom och dödade honom. Hans kropp låg där på vägen med åsnan och lejonet stående bredvid. De som kom förbi såg kroppen ligga på vägen och lejonet stå alldeles stilla bredvid. Detta berättades i Betel, där den gamle profeten bodde.
26 Det är profeten som var olydig mot Herrens befallning, utropade han när han fick höra det. Det är därför som Herren låtit lejonet döda honom.
27 Han bad än en gång sönerna att sadla åsnan och red iväg.
28 Han fann profetens kropp på vägen, och åsnan och lejonet stod fortfarande kvar där. Lejonet hade inte ätit av kroppen och inte heller anfallit åsnan.
29 Profeten lade kroppen på åsnan och tog den med hem till staden för att hålla dödsklagan över mannen och begrava honom.
30 Han lade kroppen i sin egen grav och utbrast: Min broder, min broder!
31 Senare sa han till sina söner att de, när tiden var inne, skulle begrava honom där profeten låg, och han tillade: Lägg mina ben bredvid hans ben.
32 För Herren sa till honom att profetera över altaret i Betel, och hans förbannelse över offerhöjdshusen i alla Samariens städer ska verkligen gå i fullbordan.
33 Trots profetens varning vände inte Jerobeam om från sin ogudaktiga väg. I stället gjorde han ännu fler män bland folket till präster, ja, vem som ville kunde få bli präst.
34 Detta var en mycket stor synd, och den resulterade i att Jerobeams rike föll sönder och att hans familj dog ut.
De religiösa ledarna planerar att döda Jesus
22 Nu närmade sig påskhögtiden - den judiska högtid då man bara äter bröd som bakats utan jäst.
2 Liksom tidigare sökte översteprästerna och de religiösa ledarna efter ett lämpligt tillfälle att mörda Jesus utan att folket märkte det. Annars var det risk för uppror.
Judas går med på att förråda Jesus
3 Då for Satan in i Judas Iskariot, som var en av de tolv lärjungarna.
4 Han gick till översteprästerna och befälhavarna för tempelvakten för att diskutera hur man utan att väcka uppmärksamhet skulle kunna arrestera Jesus.
5 De blev mycket förtjusta och erbjöd honom en summa pengar.
6 Han accepterade deras anbud, och från det ögonblicket väntade han på ett tillfälle att i hemlighet förråda Jesus.
Lärjungarna gör i ordning påskmåltiden
7 Så kom den dag i påskhögtiden när påsklammet skulle slaktas och ätas tillsammans med det ojästa brödet.
8 Därför skickade Jesus de båda lärjungarna Petrus och Johannes i förväg för att göra i ordning påskmåltiden så att de kunde äta den tillsammans.
9 Vart vill du att vi ska gå? frågade de.
10 Han svarade: Så snart ni kommer in i Jerusalem möter ni en man som bär en kruka med vatten. Följ efter honom till det hus som han går in i
11 och säg till mannen som äger huset: 'Vår Mästare ber dig att visa oss gästrummet, där han kan äta påskmåltiden tillsammans med sina lärjungar.'
12 Han kommer att ta er med en trappa upp till ett stort rum, som redan står i ordning. Det är platsen där ni ska göra i ordning måltiden åt oss.
13 När de kom in i staden fann de att allt var precis som Jesus hade sagt, och de gjorde i ordning påskmåltiden.
Jesus och hans lärjungar äter den sista måltiden
14 När tiden var inne för att äta påskmåltiden, slog Jesus och lärjungarna sig ner vid bordet.
15 Och han sa till dem: Av hela mitt hjärta har jag längtat efter att få äta denna påskmåltid med er innan mitt lidande börjar.
16 För jag säger er att jag inte kommer att äta den igen förrän vi ska fira den fullkomliga påsken i Guds rike.
17 Sedan tog han en bägare vin, och när han hade tackat Gud för vinet, sa han: Ta det här och dela det mellan er,
18 för jag kommer inte att dricka vin igen förrän Guds rike har kommit.
19 Därefter tog han en brödkaka, och när han hade tackat Gud för den, bröt han den i bitar och gav till dem och sa: Detta är min kropp som offras för er. Fira denna måltid så att ni aldrig glömmer mitt lidande och min död.
20 Efter måltiden räckte han dem ännu en bägare vin och sa: Detta är mitt blod som kommer att bekräfta det nya förbundet mellan Gud och människorna. Jag ger det för er så att era synder kan förlåtas.
21 Men här vid bordet finns en man som kommer att förråda mig fast han sitter bland oss som en vän.
22 Människosonen måste dö. Det är en del av Guds plan. Men fasa och förbannelse väntar den som förråder mig!
23 Då undrade lärjungarna vem av dem som någonsin skulle kunna göra något sådant.
24 Därefter började de sinsemellan diskutera vem som skulle anses störst bland dem.
25 Då sa Jesus till dem: I den här världen härskar makthavarna över folk samtidigt som de påstår att de är deras välgörare!
26 Men så ska det inte vara bland er. Störst är den som är minst, och ledare är den som tjänar andra.
27 I världen är det så att den som sätter sig vid bordet, är större än den som tjänar vid bordet. Men jag är hos er som en som tjänar.
28 Och därför att ni har varit trogna mot mig under dessa svåra dagar,
29 och därför att min Far har gett mig ett rike, så ger jag er här och nu rätten
30 att äta och dricka vid mitt bord i det riket. Och ni ska sitta på troner och döma Israels tolv stammar.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®