Old/New Testament
Elia flyr för sitt liv
19 När Ahab talade om för drottning Isebel vad Elia hade gjort, och att han hade dödat Baals profeter,
2 skickade hon följande meddelande till Elia: Du har dödat mina profeter, och nu svär jag vid gudarna att du vid den här tiden i morgon kväll också kommer att vara död.
3 Då flydde Elia för sitt liv. I Beer-Seba, en stad i Juda, lämnade han kvar sin tjänare.
4 Sedan gick han ensam ut i öknen. Han gick hela dagen och satte sig till slut under en ginstbuske och önskade sig döden.Nu har jag gjort nog, sa han till Herren. Ta mitt liv. Jag ska ju någon gång dö, så det kan lika gärna ske nu.
5 Sedan lade han sig ner under busken och somnade. Men en ängel kom fram och rörde vid honom och sa till honom att resa sig upp.
6 Då upptäckte Elia bröd som hade gräddats på heta stenar och en kruka med vatten. Elia åt och drack, och sedan lade han sig igen.
7 Då kom Herrens ängel tillbaka och rörde vid honom och sa till honom: Res dig upp och ät lite mer, för du har en lång resa framför dig.
8 Elia lydde och reste sig upp. Han åt och drack, och maten gav honom en sådan styrka att han kunde gå fyrtio dygn i sträck till berget Horeb, Guds berg,
9 där han gick in i en grotta för natten.
Gud talar till Elia
Vad gör du här, Elia? frågade Herren honom.10 Jag har arbetat med stor iver för Herren, himlarnas Gud, svarade han. Men Israels folk har brutit sitt förbund med dig och rivit ner alla dina altaren och dödat dina profeter. Nu är det bara jag kvar, och de försöker döda mig också.
11 Gå ut och ställ dig inför mig på berget, befallde Herren honom. Jag ska gå förbi där.Sedan svepte en väldig storm fram över berget, så våldsam att klipporna slets loss, men Herren var inte i stormen. Efter stormen kom en fruktansvärd jordbävning, men Herren var inte i den.
12 Efter jordbävningen kom det en eld, men Herren var inte heller i elden. Efter elden hördes en stilla susning.
13 När Elia hörde susningen gömde han ansiktet i sin mantel och gick ut och ställde sig vid ingången till grottan.Då hördes på nytt en röst, som frågade: Vad gör du här, Elia?
14 Han svarade än en gång: Jag har arbetat med stor iver för Herren, himlarnas Gud, men folket har brutit sitt förbund och rivit ner alla dina altaren. Varenda en av dina profeter har de dödat utom mig, och nu är de efter mig också.
15 Gå tillbaka samma väg du kom, och gå till Damaskus öken, sa Herren till honom. När du kommer fram ska du smörja Hasael till kung över Aram.
16 Sedan ska du smörja Nimsis son Jehu till kung över Israel, och Elisa, som är son till Safat från Abel-Mehola, till att efterträda dig som min profet.
17 Den som flyr från Hasael ska dödas av Jehu, och den som flyr från Jehu ska dödas av Elisa.
18 Och det finns faktiskt 7.000 män i Israel som aldrig har böjt sig för Baal och tillbett honom!
Elisa blir Elias lärjunge
19 Elia gav sig iväg och hittade Elisa, som höll på att plöja en åker. Han plöjde med tolv par oxar, och Elisa gick sist i raden och körde det tolfte paret. Elia gick fram till honom och kastade sin mantel över axlarna på honom och gick sedan sin väg.
20 Elisa lämnade oxarna och sprang efter Elia. Låt mig bara få ta avsked av mina föräldrar! Sedan ska jag följa dig, sa han.Gå tillbaka du, svarade Elia. Varför all denna uppståndelse?
21 Elisa gick då tillbaka till oxarna och slaktade dem och använde virket från plogen till att göra upp en eld för att koka köttet. Han inbjöd de övriga som hade plöjt med honom till måltiden, och de festade tillsammans.Sedan följde Elisa Elia och blev hans medhjälpare.
Herren låter Israel besegra Aram
20 Ben-Hadad, kungen i Aram, mobiliserade hela sin armé, och tillsammans med trettiotvå andra kungar och deras hästar och vagnar belägrade han den israelitiska huvudstaden Samaria.
2-3 Han sände ett meddelande till kung Ahab inne i staden: Ditt silver och guld är mitt, liksom dina skönaste hustrur och vackraste barn!
4 Ja, min kung, allt jag har är ditt! svarade Ahab.
5-6 Snart kom Ben-Hadads sändebud tillbaka med ett nytt meddelande som löd: Du ska inte bara ge mig ditt silver och guld och dina hustrur och barn, utan så här dags i morgon skickar jag mina män för att leta igenom ditt palats och dina tjänstemäns hus, och de kommer att ta allt det som ni sätter värde på!
7 Då sammankallade Ahab sina rådgivare. Hör här vad den här mannen gör, klagade han inför dem. Han ställer till bråk, trots att jag redan har lovat honom att få mina hustrur och barn och mitt silver och guld, ja, allt det som han först bad om.
8 Lyssna inte mer på honom, var deras svar.
9 Ahab lät alltså meddela Ben-Hadad genom sändebuden: Jag ska ge dig allt det du begärde första gången, men dina män får inte söka igenom palatset och husen här i staden.
10 Sändebuden återvände snart med ett nytt meddelande till Ahab: Måtte gudarna straffa mig, om jag inte förvandlar Samaria till en grushög!
11 Man ska inte ropa hej förrän man är över bäcken! svarade då Israels kung.
12 Detta svar nådde Ben-Hadad och de andra kungarna, när de satt och drack i sina tält.Gör er redo för anfall! befallde Ben-Hadad sina officerare, och de skyndade sig att lyda honom.
13 Då kom en profet och sökte upp kung Ahab och gav honom följande budskap från Herren: Ser du alla dessa fientliga trupper? Jag ska låta dig besegra dem i dag. Då kanske du äntligen kan förstå att jag är Herren.
14 Men hur ska det gå till? frågade Ahab.Herren säger: 'Genom de unga officerarna i provinserna' , svarade profeten.Vem ska börja anfallet? frågade Ahab.Det ska du göra, svarade profeten.
15 Ahab mönstrade de unga officerarna från provinserna, 232 stycken. Armén bestod av 7.000 man.
16 Mitt på dagen, medan Ben-Hadad och hans trettiotvå allierade höll på att dricka sig berusade i sina tält, marscherade de unga officerarna ut först av alla.
17 Ben-Hadads spejare fick bråttom att meddela kungen att trupper var i antågande.
18 Ta dem levande, vare sig de kommer för att begära fred eller för att strida, befallde Ben-Hadad.
19 Men nu hade hela Ahabs armé gått till anfall,
20 och alla lyckades vinna i striderna man mot man mot arameerna. Plötsligt greps hela den arameiska armén av panik och flydde. Israeliterna förföljde dem, men kung Ben-Hadad och några andra lyckades komma undan till häst.
21 Men den stora mängden hästar och vagnar tog man som byte, och många arameer fick sätta livet till i striden.
22 Efter slaget gick profeten fram till kung Ahab och uppmanade honom att till våren förstärka sina positioner och förbereda sig för ett nytt anfall från Aram.
23 Efter nederlaget kom nämligen Ben-Hadads officerare fram till honom och sa: Israels Gud är en bergsgud, och det är anledningen till att de vann. Men vi kan mycket lätt besegra dem nere på slätten.
24 Ersätt kungarna med officerare nästa gång,
25 och skaffa dig en ny armé lika stor som den du har förlorat. Låt oss få samma antal hästar, vagnar och soldater, och sedan ska vi strida mot dem på slätten! Det finns inte minsta tvivel om att vi då ska besegra dem.Kung Ben-Hadad gjorde precis som de föreslagit.
26 Året därpå mobiliserade han sin armé och marscherade ut mot Israel igen, den här gången vid Afek.
27 Israel mönstrade också sin armé, ordnade med underhållsförband och var beredda. Men den israelitiska armén såg ut som ett par små gethjordar i jämförelse med den stora arameiska armén, som täckte hela landskapet.
28 Då kom profeten till kungen i Israel med ett budskap från Herren: Arameerna påstår att Herren är en bergsgud och inte en gud över slätten. Därför ska jag hjälpa dig att besegra den här stora armén också, och du ska då förstå att jag verkligen är Herren.
29 De två arméerna låg i ställning mitt emot varandra i sju dagar, men på den sjunde dagen började striden. Israeliterna dödade 100.000 arameiska fotsoldater första dagen.
30 De övriga flydde till staden Afek och tog betäckning bakom dess stadsmur, men murarna föll över dem och dödade ytterligare 27.000 man. Ben-Hadad flydde in i staden och gömde sig i det inre rummet i ett av husen.
31 Ers Majestät! sa hans officerare till honom. Vi har hört att Israels kungar är mycket barmhärtiga. Om vi klär oss i säcktyg och binder rep runt våra huvuden och sedan går ut till kung Ahab, så kanske han låter dig leva.
32 De gick så till Israels kung och sa: Din tjänare Ben-Hadad ber dig: 'Låt mig få leva!' Jaså, lever min bror fortfarande? sa Israels kung.
33 Männen var snabba att ta fasta på de orden och skyndade sig att tillägga: Ja, din bror Ben-Hadad!Gå och hämta honom! sa kungen till dem. De gjorde så, och när Ben-Hadad kom bjöd Ahab honom att sitta upp i vagnen.
34 Jag ska lämna tillbaka de städer som min far tog från din far, sa Ben-Hadad till Ahab, och du kan upprätta handelskvarter i Damaskus, precis som min far gjorde i Samaria.I utbyte mot detta avtal är du fri, sa Ahab. De avslutade förhandlingarna och Ben-Hadad fick gå.
En profet fördömer kung Ahab
35 Under tiden uppmanade Herren en av profeterna att säga till en av männen: Såra mig med ditt svärd! Men mannen vägrade göra det.
36 Därför att du har vägrat att lyda Herrens röst, ska ett lejon döda dig så fort du lämnar mig, sa profeten till honom. Och mycket riktigt: när han vände sig för att gå därifrån, rusade ett lejon fram och dödade honom.
37 Då vände sig profeten till en annan soldat och bad honom: Såra mig med ditt svärd. Mannen lydde och sårade honom.
38 Profeten väntade sedan på kungen vid sidan av vägen, men han hade sin huvudbindel långt ner i pannan för att dölja vem han var.
39 När kungen passerade, ropade profeten till honom: Ers Majestät, jag har varit med i striden. En man kom till mig med en fånge och sa: 'Vakta den här mannen. Om han flyr så måste du dö,
40 eller betala mig en talent i silver.' Men när jag hade uppmärksamheten riktad åt ett annat håll flydde fången!Det är ditt eget fel, svarade kungen. Du får väl betala.
41 Då slet profeten bort bindeln från sina ögon, och kungen kände igen honom som en av profeterna.
42 Herren säger: 'Därför att du har räddat en man som jag har dömt att dö, så måste du dö i hans ställe, och ditt folk ska utrotas i stället för hans' , sa profeten till honom.
43 Kungen for då hem, och han var både arg och sur när han kom till Samaria.
Jesus förhörs av Pilatus
23 Sedan förde hela rådet Jesus till landshövdingen Pilatus.
2 De började omedelbart anklaga honom och säga: Den här mannen hetsar upp vårt folk genom att säga att de inte ska betala skatt till den romerska staten och genom att påstå att han är vår Messias och kung.
3 Då frågade Pilatus honom: Stämmer det? Är du deras kung? Ja, svarade Jesus, du själv säger det.
4 Då vände sig Pilatus till översteprästerna och till folket och sa: Jag kan inte finna den här mannen skyldig till något brott.
5 Då blev de alldeles vilda och ropade: Men han gör uppror mot staten överallt där han går fram, i hela landet från Galileen till Jerusalem.
Jesus inför Herodes
6 Är han från Galileen? frågade Pilatus.
7 När de svarade ja skickade Pilatus honom till kung Herodes. Galileen lydde nämligen under Herodes, och han råkade vara i Jerusalem just då.
8 Herodes blev glad över att få tillfälle att träffa Jesus. Han hade nämligen hört mycket om honom och hade hoppats att få se honom göra ett under.
9 Han ställde fråga på fråga till Jesus, men Jesus svarade honom inte.
10 Under tiden stod översteprästerna och de religiösa ledarna vid sidan om, och de fortsatte med sina våldsamma anklagelser.
11 Till slut började Herodes och hans soldater att håna och förlöjliga Jesus. Sedan satte de på honom en kunglig mantel och skickade honom tillbaka till Pilatus.
12 Den dagen blev Herodes och Pilatus vänner med varandra. Tidigare hade de varit fiender.
Pilatus utlämnar Jesus till att korsfästas
13 Sedan kallade Pilatus samman översteprästerna, de judiska ledarna och folket
14 och tillkännagav sin dom:Ni har fört den här mannen till mig och anklagat honom för att leda ett uppror mot den romerska staten. Jag har noga förhört honom om detta, och finner honom oskyldig.
15 Herodes har kommit till samma slutsats och har sänt honom tillbaka till oss. Ingenting som den här mannen har gjort ger anledning till dödsstraff.
16 Därför ska jag låta piska honom och sedan släppa honom fri.
17-18 Då började folkhopen vråla och skrika, och alla ropade med en mun: Döda honom, och släpp Barabbas lös åt oss!
19 (Barabbas satt fängslad för mord och för att ha lett ett uppror i Jerusalem.)
20 Än en gång försökte Pilatus att diskutera med dem, för han ville gärna släppa Jesus.
21 Men de ropade: Korsfäst honom, korsfäst honom!
22 Ytterligare en gång, för tredje gången, frågade han: Varför det? Vad har han gjort? Jag har inte funnit några skäl att döma honom till döden. Jag kommer därför att piska honom och låta honom gå.
23 Men de ropade ännu högre att Jesus måste dö. Deras vilda rop fick Pilatus att till slut ge med sig.
24 Han dömde Jesus till döden som de krävde,
25 och på deras begäran frigav han i stället Barabbas, som var anklagad för uppror och mord. Men Jesus överlämnade han åt dem, så att de kunde göra vad de ville med honom.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®