M’Cheyne Bible Reading Plan
Jefta och Efraim
12 (A) Efraims män samlades och drog till Safon. De sade till Jefta: ”Varför gick du ut i strid mot ammoniterna utan att kalla på oss till att gå med dig? Nu ska vi bränna ner ditt hus tillsammans med dig.” 2 Jefta svarade dem: ”Jag och mitt folk låg i hård strid med ammoniterna. Då kallade jag på er, men ni ville inte rädda mig ur deras hand. 3 (B) När jag såg att ni inte ville rädda mig, tog jag min själ i min hand[a] och drog i väg mot ammoniterna, och Herren gav dem i min hand. Varför har ni då kommit emot mig denna dag för att strida mot mig?” 4 Och Jefta samlade alla Gileads män och gav sig i strid med Efraim, och Gileads män slog efraimiterna eftersom dessa sade: ”Ni är flyktingar från Efraim. Gilead är ett mellanting, varken Efraim eller Manasse.”
5 Gileaditerna skar av vadställena över Jordan för efraimiterna. När de efraimitiska flyktingarna sade: ”Låt mig komma över”, frågade Gileads män var och en: ”Är du efraimit?” Svarade han då ”nej”, 6 sade de till honom: ”Säg shibbólet!”[b] Sade han då ”sibbólet” för att han inte kunde uttala ordet rätt, grep de honom och dödade honom där vid Jordans vadställen. På så sätt föll vid det tillfället 42 000 efraimiter.
7 Och Jefta var domare i Israel i sex år. Sedan dog gileaditen Jefta och blev begravd i en av Gileads städer.
Ibsan, Elon och Abdon
8 Efter honom var Ibsan[c] från Betlehem domare i Israel. 9 Han hade trettio söner. Trettio döttrar gifte han bort, och trettio döttrar fick han genom att hämta hustrur åt sina söner utifrån. Han var domare i Israel i sju år. 10 Sedan dog Ibsan och blev begravd i Betlehem.
11 Efter honom var sebuloniten Elon[d] domare i Israel. I tio år var han domare i Israel. 12 Sedan dog sebuloniten Elon och blev begravd i Ajalon i Sebulons land.
13 Efter honom var pirgatoniten Abdon,[e] Hillels son, domare i Israel. 14 (C) Han hade fyrtio söner och trettio sonsöner som red på sjuttio åsnor. Han var domare i Israel i åtta år. 15 Sedan dog pirgatoniten Abdon, Hillels son, och blev begravd i Pirgaton i Efraims land, i amalekiternas bergsbygd.
16 (A) Paulus kom också till Derbe och Lystra. Där fanns en lärjunge som hette Timoteus. Han var son till en troende judinna, men hans far var grek[a]. 2 (B) Bröderna i Lystra och Ikonium talade väl om Timoteus. 3 (C) Paulus ville ha med honom på resan, och av hänsyn till judarna i de trakterna tog han och omskar honom eftersom alla visste att hans far var grek.
4 (D) När de reste genom städerna överlämnade de besluten som apostlarna och de äldste i Jerusalem hade fastställt. 5 (E) Och församlingarna stärktes i tron och växte i antal för varje dag.
Under Andens ledning
6 (F) Sedan tog de vägen genom Frygien och Galatien, eftersom de blev hindrade av den helige Ande från att förkunna ordet i Asien. 7 När de nådde Mysien försökte de ta sig till Bitynien, men det tillät inte Jesu Ande.[b] 8 Då reste de genom Mysien ner till Troas.
9 På natten såg Paulus en syn där en makedonier stod och vädjade till honom: "Kom över till Makedonien och hjälp oss!" 10 När han sett denna syn försökte vi[c] genast ta oss vidare till Makedonien, eftersom vi förstod att Gud hade kallat oss att förkunna evangeliet för dem.
I Filippi
11 Vi lade ut från Troas och seglade rakt över till Samotrake, och nästa dag till Neapolis. 12 Därifrån tog vi oss till Filippi, som är den största staden i den delen av Makedonien[d] och en romersk koloni[e]. I den staden stannade vi några dagar.
13 På sabbaten tog vi oss ut genom stadsporten och gick längs en flod där vi antog att det skulle finnas en böneplats[f]. Vi satte oss ner och började tala till de kvinnor som hade samlats där. 14 En av dem som lyssnade hette Lydia. Hon handlade med purpurtyger[g] och var från staden Tyatira, och hon hörde till dem som vördade Gud. Herren öppnade hennes hjärta så att hon tog till sig det som Paulus predikade. 15 (G) När hon och hennes familj hade blivit döpta, bad hon: "Om ni anser att jag tror på Herren, kom då och bo hemma hos mig!" Och hon övertalade oss.
Paulus och Silas i fängelse
16 En gång, när vi var på väg till böneplatsen, möttes vi av en slavflicka som hade en spådomsande och skaffade sina herrar stora inkomster genom att spå. 17 Hon följde efter Paulus och oss andra och skrek: "De här människorna är den högste gudens tjänare! De förkunnar för er en väg till frälsning!" 18 (H) Så höll hon på i flera dagar. Men Paulus blev upprörd och vände sig om och sade till anden: "Jag befaller dig i Jesu Kristi namn att lämna henne!" Och i samma ögonblick for anden ut.
19 När hennes herrar såg att deras hopp om inkomst var ute, grep de Paulus och Silas och släpade med dem till torget inför myndigheterna. 20 (I) De förde fram dem till domarna och sade: "De här människorna stör ordningen i vår stad. De är judar 21 och förkunnar seder som vi romare inte får anta eller följa." 22 (J) Även folket gick till angrepp mot dem, och domarna slet av dem kläderna och befallde att de skulle piskas[h]. 23 De fick många rapp och kastades i fängelse, och fångvaktaren fick befallning att bevaka dem noga. 24 När han nu fick en sådan befallning, satte han dem i den innersta cellen och låste fast deras fötter i stocken.
25 Vid midnatt var Paulus och Silas i bön och lovsång till Gud medan fångarna lyssnade på dem. 26 (K) Plötsligt kom ett kraftigt jordskalv så att fängelset skakades i sina grundvalar. I samma ögonblick öppnades alla dörrarna, och allas bojor lossnade och föll av.
27 Fångvaktaren vaknade, och när han fick se att fängelsedörrarna stod öppna drog han sitt svärd och skulle just ta sitt liv[i], eftersom han trodde att fångarna hade flytt. 28 Men Paulus ropade högt: "Gör dig inte illa! Vi är här allesammans." 29 Då bad han om ljus och rusade in och föll skräckslagen ner inför Paulus och Silas. 30 (L) Sedan förde han ut dem och frågade: "Herrar, vad ska jag göra för att bli frälst?" 31 (M) De svarade: "Tro på Herren Jesus så blir du frälst, du och din familj." 32 Och de förkunnade Herrens ord för honom och för alla i hans familj.
33 Redan vid samma timme på natten tog fångvaktaren med dem och tvättade deras sår, och han döptes genast tillsammans med hela sin familj. 34 (N) Sedan förde han dem upp till sin bostad och dukade ett bord, jublande glad över att han med hela sin familj hade kommit till tro på Gud.
35 När det blev dag skickade domarna sina rättstjänare och lät säga: "Frige de där människorna." 36 Fångvaktaren framförde detta till Paulus och sade: "Domarna har sänt bud att ni ska friges. Så kom nu ut och gå i frid!" 37 (O) Men Paulus sade till dem: "De har piskat oss offentligt utan rättegång, fast vi är romerska medborgare[j], och kastat oss i fängelse. Och nu vill de skicka iväg oss i hemlighet! Å nej, de får komma hit själva och hämta ut oss."
38 Rättstjänarna framförde dessaord till domarna, som blev förskräckta när de fick höra att de var romerska medborgare. 39 De kom och talade vänligt till dem och förde ut dem och bad dem lämna staden. 40 Men när Paulus och Silas var ute ur fängelset gick de i stället hem till Lydia, där de träffade bröderna och gav dem uppmuntran och tröst. Sedan drog de vidare.
Profetia om sjuttioårig fångenskap
25 (A) Detta ord kom till Jeremia om hela Juda folk i Juda kung Jojakims, Josias sons, fjärde regeringsår, som var Babels kung Nebukadressars första regeringsår[a]. 2 Detta är vad profeten Jeremia talade till hela Juda folk och Jerusalems alla invånare:
3 (B) Ända från Juda kung Josias, Amons sons, trettonde regeringsår och till i dag, i tjugotre år, har Herrens ord kommit till mig. Jag har talat till er gång på gång, men ni har inte velat höra. 4 (C) Herren har sänt er alla sina tjänare profeterna gång på gång, men ni har inte lyssnat eller vänt örat till för att höra. 5 (D) De sade: ”Vänd om, var och en från sin onda väg och sina onda gärningar! Då ska ni få bo kvar i landet som Herren har gett er och era fäder för all framtid. 6 (E) Följ inte andra gudar för att tjäna och tillbe dem, och väck inte min vrede med era händers verk. Då ska jag inte låta någon olycka drabba er.” 7 (F) Men ni har inte lyssnat till mig, säger Herren, utan väckt min vrede med era händers verk till er egen olycka.
8 Därför säger Herren Sebaot så: Eftersom ni inte har lyssnat till mina ord, 9 (G) ska jag kalla på alla folkstammarna i norr, säger Herren, och jag ska skicka efter min tjänare Nebukadressar,[b] Babels kung. Och jag ska låta dem anfalla detta land och dem som bor här och alla hednafolken runt omkring. Jag ska viga dem åt förintelse, och de ska bli till häpnad och åtlöje och evig ödeläggelse. 10 (H) Jag ska bland dem göra slut på jubelrop och glädjerop, rop för brudgum och rop för brud, kvarnens buller och lampans ljus. 11 Hela detta land ska ödeläggas och förstöras, och dessa länder ska tjäna Babels kung i sjuttio år[c].
12 (I) Men när sjuttio år har gått ska jag straffa Babels kung och folket där för deras missgärning, säger Herren, och kaldeernas land ska jag göra till en ödemark för all framtid. 13 Jag ska låta alla de ord som jag talat mot det landet gå i uppfyllelse, allt som är skrivet i denna bok och som Jeremia har profeterat mot alla hednafolk. 14 Också dem ska mäktiga folk och stora kungar lägga under sig, och jag ska ge dem efter deras gärningar och deras händers verk.
Guds dom över folken
15 (J) För så sade Herren, Israels Gud, till mig: ”Ta denna bägare med vredesvin ur min hand och låt alla hednafolk dit jag sänder dig dricka av den. 16 De ska dricka så att de raglar och förlorar förståndet på grund av det svärd som jag ska sända bland dem.”
17 Och jag tog bägaren ur Herrens hand och gav åt alla folk[d] dit Herren sände mig att dricka. 18 Det var Jerusalem med Juda städer, dess kungar och furstar, för att göra dem till en ödemark och till häpnad och åtlöje och till en förbannelse, som nu har skett, 19 (K) sedan farao, Egyptens kung, hans tjänare, hans furstar och allt hans folk 20 (L) och alla blandade stammar där, alla kungar i landet Us och alla kungar i filisteernas land, både Ashkelon, Gaza, Ekron och dem som finns kvar i Ashdod, 21 (M) vidare Edom, Moab och ammoniterna och alla kungar i Tyrus, 22 (N) alla kungar i Sidon och kungarna i kustländerna på andra sidan havet, 23 dessutom Dedan, Tema, Bus och alla som har kantklippt hår, 24 alla kungar i Arabien och alla kungar över de blandade stammar som bor i öknen 25 samt alla kungar i Simri, alla kungar i Elam och alla kungar i Medien, 26 (O) och alla kungar i landet i norr – både dem som bor nära och dem som bor långt borta, den ene såväl som den andre – och alla andra riken i världen över jordens yta. Och Sheshaks[e] kung ska dricka efter dem.
27 (P) Du ska säga till dem: Så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Drick, så att ni blir druckna och spyr och faller utan att kunna resa er, på grund av det svärd som jag ska sända bland er. 28 Men om de inte vill ta emot bägaren ur din hand och dricka, så säg till dem: Så säger Herren Sebaot: Ni måste dricka! 29 (Q) För se, jag ska börja straffdomen med den stad som är uppkallad efter mitt namn. Skulle då ni bli ostraffade? Nej, ni ska inte bli ostraffade, utan jag ska kalla på ett svärd mot jordens alla invånare, säger Herren Sebaot.
30 (R) Allt detta ska du profetera för dem och säga till dem:
Herren ryter från höjden,
han höjer sin röst
från sin heliga boning.
Han ryter högt över sitt land
och höjer skörderop
som en vintrampare
över jordens alla invånare.
31 (S) Larmet hörs till jordens ände,
för Herren går till rätta
med hednafolken,
han ska döma allt kött.
De ogudaktiga överlämnar han
åt svärdet, säger Herren.
32 Så säger Herren Sebaot:
Se, en ofärd går ut
från folk till folk
och en väldig storm stiger upp
från jordens yttersta ände.
33 (T) De som blir slagna av Herren
på den dagen
ska ligga från jordens ena ände
till den andra.
Man ska inte hålla dödsklagan
efter dem,
inte samla upp och begrava dem,
utan de ska bli gödsel på marken.
34 Jämra er, ni herdar, och klaga!
Vältra er på marken,
ni ledare för hjorden,
för tiden är inne
då ni ska slaktas.
Ni ska skingras
och falla som ett fint kärl.[f]
35 (U) Ingen tillflykt finns för herdarna,
ingen möjlighet att komma undan
för hjordens ledare.
36 Hör herdarna ropa
och ledarna för hjorden jämra sig,
för Herren ödelägger
deras betesmark
37 och de fridfulla ängarna förstörs
på grund av Herrens
brinnande vrede.
38 Likt ett ungt lejon
drar han ut ur sitt snår.
Deras land blir en ödemark
på grund av förtryckarens svärd
och hans brinnande vrede.
Jesus rider in i Jerusalem
11 (A) När de närmade sig Jerusalem och var nära Betfage och Betania vid Olivberget, sände han i väg två av sina lärjungar 2 och sade till dem: "Gå in i byn där framför er. Så snart ni kommer in i den ska ni finna ett åsneföl som står bundet och som ännu ingen har suttit på. Ta loss det och led hit det. 3 Och om någon frågar er varför ni gör så, ska ni svara: Herren behöver det. Och han skickar strax hit det igen[a]."
4 De gav sig i väg och fann ett åsneföl ute på gatan bundet vid en port, och de lossade det. 5 Några av dem som stod där sade till dem: "Vad gör ni? Tar ni loss fölet?" 6 Lärjungarna svarade som Jesus hade sagt, och man lät dem gå.
7 (B) De ledde fölet till Jesus och lade sina mantlar på det, och han satt upp. 8 Många bredde ut sina mantlar på vägen, och andra strödde kvistar som de skar ute på fälten. 9 (C) Och de som gick före och de som följde efter ropade: "Hosianna[b]! Välsignad är han som kommer i Herrens namn. 10 Välsignat är vår fader Davids rike som kommer. Hosianna i höjden!"
11 Så kom han in i Jerusalem och in på tempelplatsen. Han såg sig omkring överallt, och eftersom timmen redan var sen gick han ut till Betania med de tolv.
Jesus förbannar fikonträdet
12 (D) När de dagen därpå gick från Betania blev han hungrig. 13 På långt håll såg han ett fikonträd som hade gröna blad, och han gick dit för att se om han skulle finna något på det. Men när han kom fram till trädet fann han inget annat än blad, för fikonens tid var inte inne[c]. 14 Jesus sade till trädet: "Aldrig mer ska någon äta frukt från dig." Hans lärjungar hörde det.
Jesus rensar templet
15 (E) De kom fram till Jerusalem, och Jesus gick in på tempelplatsen och började driva ut dem som sålde och köpte i templet[d]. Han välte växlarnas bord och duvförsäljarnas stolar, 16 och han tillät inte att man bar något över tempelplatsen.[e] 17 (F) Och han undervisade dem och sade: "Står det inte skrivet: Mitt hus ska kallas ett bönens hus för alla folk? Men ni har gjort det till ett rövarnäste!"[f]
18 (G) Översteprästerna och de skriftlärda hörde det, och de försökte finna ett sätt att röja honom ur vägen. De var rädda för honom, eftersom alla människor var överväldigade av hans undervisning. 19 När det sedan blev kväll lämnade han staden.
Lär av fikonträdet
20 (H) När de tidigt nästa morgon gick förbi fikonträdet, såg de att det hade vissnat ända från roten. 21 Petrus kom ihåg vad som hade hänt och sade till Jesus: "Rabbi, se! Fikonträdet som du förbannade har vissnat."
22 Jesus svarade dem: "Ha tro på Gud! 23 (I) Jag säger er sanningen: Om någon säger till det här berget: Lyft dig och kasta dig i havet, och inte tvivlar i sitt hjärta utan tror att det han säger ska ske, då kommer det att ske för honom.
24 (J) Därför säger jag er: Allt vad ni ber om och begär, tro att ni har fått det, så ska det bli ert. 25 Och när ni står och ber, så förlåt om ni har något emot någon. Då ska också er Far i himlen förlåta er era överträdelser."[g]
Jesu fullmakt ifrågasätts
27 (K) De kom in i Jerusalem igen, och när Jesus gick omkring på tempelplatsen kom översteprästerna och de skriftlärda och de äldste fram till honom 28 (L) och frågade: "Vad har du för fullmakt att göra detta? Och vem har gett dig den fullmakten att göra det?" 29 Jesus svarade dem: "Jag vill fråga er en sak. Svara mig, så ska jag säga er vad jag har för fullmakt att göra det här. 30 Johannes dop, var det från himlen eller från människor? Svara mig!"
31 De samrådde med varandra: "Säger vi: Från himlen, så säger han: Varför trodde ni då inte på honom? 32 (M) Men kan vi säga: Från människor?" Det vågade de inte för folket, eftersom alla ansåg att Johannes verkligen var en profet. 33 Så de svarade Jesus: "Vi vet inte." Jesus sade till dem: "Då säger inte heller jag till er vad jag har för fullmakt att göra det här."
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation