M’Cheyne Bible Reading Plan

Josua förmanar folket

23 En lång tid härefter, när Herren hade gett Israel ro från alla sina fiender runt omkring och Josua var gammal och hade nått hög ålder, ^2 (A) kallade han till sig hela Israel, dess äldste, huvudmän, domare och förmän och sade till dem:

”Jag är nu gammal och har nått hög ålder. ^3 (B) Ni har själva sett allt som Herren er Gud har gjort för er skull med alla dessa folk, för Herren er Gud stred själv för er. ⁴ Genom lotten har jag fördelat åt era stammar till arvedel de folk som ännu finns kvar, likaså de folk jag har utrotat, från Jordan till Stora havet västerut. ^5 (C) Och Herren er Gud ska själv driva undan dem för er och jaga bort dem från er, så att ni kan inta deras land så som Herren er Gud har lovat er.

^6 (D) Var nu mycket starka, så att ni håller och följer allt som är föreskrivet i Mose lagbok. Vik inte av därifrån, vare sig åt höger eller åt vänster, ^7 (E) och ha inte gemenskap med dessa folk som fortfarande finns kvar här hos er. Nämn inte heller deras gudars namn eller svär vid dem eller tjäna och tillbe dem. ⁸ Nej, håll er till Herren er Gud, så som ni har gjort ända till denna dag. ⁹ Herren har fördrivit stora och mäktiga folk för er, och ingen har kunnat stå er emot intill denna dag. ^10 (F) En enda man bland er jagade tusen framför sig, för Herren er Gud stred själv för er, så som han hade lovat er. ^11 (G) Var ständigt på er vakt så att ni älskar Herren er Gud. ¹² För om ni vänder er bort och håller er till dem som är kvar av dessa folk här bland er och gifter in er med dem och har gemenskap med dem och de med er, ^13 (H) då ska ni veta att Herren er Gud inte mer ska fördriva dessa folk för er. De ska då bli en snara och en fälla för er och ett gissel för era sidor och taggar i era ögon tills ni blir utrotade ur detta goda land som Herren er Gud har gett er.

^14 (I) Se, jag lämnar nu denna världen, och ni vet av hela ert hjärta och hela er själ att inte ett ord har slagit fel av allt det goda som Herren er Gud har lovat angående er. Allt har gått i fullbordan för er, inget har slagit fel. ^15 (J) Men liksom allt det goda som Herren er Gud lovade er har kommit er till del så ska Herren också låta allt det onda komma er till del tills han har utrotat er ur detta goda land som Herren er Gud har gett er. ^16 (K) Om ni överträder Herren er Guds förbund, som han har upprättat med er, och går och tjänar andra gudar och tillber dem, då ska Herrens vrede upptändas mot er, och ni ska snabbt bli utrotade ur det goda land som han har gett er.”

Petrus botar en förlamad man

3 Petrus och Johannes var på väg upp till templet vid bönetimmen, den nionde timmen.^{[a] 2 (A)} Då bar man dit en man som varit förlamad från födseln. Varje dag sattes han vid den tempelport som kallas Sköna porten^[b] för att tigga av dem som gick in i templet. ³ När han nu såg att Petrus och Johannes skulle gå in i templet, bad han om en gåva.

⁴ Då fäste de blicken på honom, och Petrus sade: "Se på oss!" ⁵ Mannen såg uppmärksamt på dem och väntade sig att få något. ⁶ Men Petrus sade: "Silver och guld har jag inte, men vad jag har, det ger jag dig. I Jesu Kristi nasaréns namn: res dig och gå!" ⁷ Han grep honom i högra handen och reste honom upp, och genast fick mannen styrka i fötter och vrister. ⁸ Han hoppade upp och stod upprätt. Sedan började han gå och följde med dem in i templet där han gick runt och hoppade och prisade Gud. ⁹ Allt folket såg hur han gick omkring och prisade Gud, ¹⁰ och när de kände igen honom som mannen som hade brukat sitta och tigga vid Sköna porten utanför templet, fylldes de av bävan och förundran över det som hade hänt med honom.

Petrus vittnar om Livets furste

^11 (B) Mannen höll sig till Petrus och Johannes, och allt folket skyndade fram till dem i den gång som kallas Salomos pelarhall^[c]. De var utom sig av häpnad. ¹² När Petrus såg det sade han till folket: "Israeliter! Varför är ni förvånade över det här? Varför stirrar ni på oss, som om vi av egen kraft eller fromhet hade gjort att han kan gå?

^13 (C) Nej, Abrahams, Isaks och Jakobs Gud, våra fäders Gud, har förhärligat sin tjänare Jesus. Ni utlämnade och förnekade honom inför Pilatus när han hade bestämt sig för att frige honom. ^14 (D) Ni förnekade den Helige och Rättfärdige och krävde att få en mördare fri! ^15 (E) Livets furste dödade ni, men Gud har uppväckt honom från de döda. Det är vi vittnen till. ^16 (F) Och genom tron på hans namn har det namnet gett styrka åt denne man som ni ser och känner. Tron som kommer genom det namnet har gett honom full hälsa, som ni alla ser.

^17 (G) Nu vet jag, bröder, att varken ni eller era ledare visste vad ni gjorde. ^18 (H) Men Gud har med detta uppfyllt det som han har förutsagt genom alla sina profeter, att hans Messias skulle lida. ^19 (I) Ångra er därför och vänd om, så att era synder blir utplånade ²⁰ och tider av nytt liv kommer från Herrens ansikte och han sänder Messias som är bestämd för er, nämligen Jesus. ^21 (J) Honom måste himlen ta emot tills de tider kommer då allt det återupprättas som Gud från urminnes tid har förkunnat genom sina heliga profeters mun.

^22 (K) Mose har sagt: En profet lik mig ska Herren er Gud låta uppstå åt er, bland era bröder. Honom ska ni lyssna till i allt vad han säger er.^{[d] 23} Men var och en som inte lyssnar till den profeten ska utrotas ur folket.

²⁴ Alla profeterna, de som har talat från Samuel och framåt, har också förkunnat dessa dagar. ^25 (L) Ni är barn till profeterna och arvtagare till förbundet som Gud slöt med era fäder, när han sade till Abraham: I din avkomma^[e] ska alla folk på jorden bli välsignade.^{[f] 26 (M)} Det var först och främst för er som Gud lät sin tjänare uppstå, och han har sänt honom för att välsigna er genom att vända var och en bort från sina onda gärningar."

Undran över Herrens handlande

12 ^(A) Rättfärdig är du, Herre,

Guds svar

Upprättelse för Israels grannar

¹⁴ Så säger Herren om alla onda grannar som förgriper sig på det arv jag har gett mitt folk Israel: Se, jag ska rycka bort dem ur deras land och rycka undan Juda hus ifrån dem.

¹⁵ Men när jag har ryckt bort dem, ska jag åter förbarma mig över dem och låta dem komma tillbaka, var och en till sin arvedel, var och en till sitt land. ^16 (J) Om de då verkligen lär sig mitt folks vägar så att de svär vid mitt namn: ”Så sant Herren lever”, liksom de förut lärde mitt folk att svära vid Baal, då ska de bli upprättade mitt ibland mitt folk. ¹⁷ Men om de inte vill lyssna ska jag fullständigt rycka bort det folket och förgöra det, säger Herren.

Onda planer mot Jesus

26 När Jesus hade avslutat hela detta tal, sade han till sina lärjungar: ^2 (A) "Ni vet att om två dagar är det påsk^[a]. Då ska Människosonen utlämnas för att bli korsfäst."

^3 (B) Översteprästerna och folkets äldste samlades nu i översteprästen Kaifas palats. ⁴ De planerade att gripa Jesus med list och döda honom. ⁵ Men de sade: "Inte under högtiden, det får inte bli upplopp bland folket."

En kvinna smörjer Jesus

^6 (C) När Jesus var i Betania^[b], i Simon den spetälskes hus, ⁷ kom en kvinna fram till honom. Hon hade en alabasterflaska med dyrbar olja^[c], och hon hällde ut den över hans huvud där han låg till bords. ⁸ När lärjungarna såg det, blev de upprörda och sade: "Varför detta slöseri? ⁹ Den kunde man ha sålt för mycket pengar och gett till de fattiga."

¹⁰ Jesus märkte det och sade till dem: "Varför oroar ni kvinnan? Hon har gjort en god gärning mot mig. ^11 (D) De fattiga har ni alltid hos er, men mig har ni inte alltid. ¹² När hon hällde den här oljan över min kropp gjorde hon det inför min begravning^[d]. ¹³ Jag säger er sanningen: Överallt i hela världen där detta evangelium förkunnas ska man också berätta vad hon gjorde och komma ihåg henne."

Judas förråder Jesus

^14 (E) Då gick en av de tolv, han som hette Judas Iskariot, bort till översteprästerna ^15 (F) och sade: "Vad vill ni ge mig om jag utlämnar honom åt er?" Då vägde de upp trettio silvermynt^[e] åt honom. ¹⁶ Från den stunden sökte han efter ett lämpligt tillfälle att förråda Jesus.

Den sista påskmåltiden

^17 (G) På första dagen i det osyrade brödets högtid kom lärjungarna fram till Jesus och frågade: "Var vill du att vi gör i ordning så att du kan äta påskalammet?" ¹⁸ Han svarade: "Gå in i staden till den och den och säg till honom: Mästaren säger: Min stund är nära. Jag vill äta påskalammet hos dig med mina lärjungar." ¹⁹ Lärjungarna gjorde som Jesus hade befallt dem och gjorde i ordning påskalammet.

^20 (H) På kvällen låg Jesus till bords^[f] med de tolv. ^21 (I) Medan de åt, sade han: "Jag säger er sanningen: En av er kommer att förråda mig." ²² Då blev de djupt bedrövade och började fråga honom, en efter en: "Det är väl inte jag, Herre?" ^23 (J) Han svarade: "Den som doppade handen i skålen tillsammans med mig, han ska förråda mig. ²⁴ Människosonen går bort som det står skrivet om honom, men ve den människa genom vilken Människosonen blir förrådd! Det hade varit bättre för den människan att aldrig ha blivit född." ²⁵ Judas, han som skulle förråda honom, sade: "Rabbi, det är väl inte jag?" Jesus svarade: "Du har själv sagt det."

Den första nattvarden

^26 (K) Medan de åt tog Jesus ett bröd, tackade Gud, bröt det och gav åt lärjungarna och sade: "Tag och ät. Detta är min kropp." ²⁷ Och han tog en bägare, tackade Gud och gav åt dem och sade: "Drick av den alla. ^28 (L) Detta är mitt blod, förbundsblodet, som blir utgjutet för många till syndernas förlåtelse. ^29 (M) Jag säger er: Från denna stund ska jag inte dricka av vinstockens frukt förrän den dag jag dricker det nytt med er i min Fars rike."

³⁰ När de sedan hade sjungit lovsången^[g], gick de ut till Olivberget.

Jesus förutsäger Petrus förnekelse

^31 (N) Då sade Jesus till dem: "I natt kommer ni alla att överge mig. Det står skrivet: Jag ska slå herden, och fåren i hjorden ska skingras.^{[h] 32 (O)} Men när jag har uppstått, ska jag gå före er till Galileen."

^33 (P) Petrus svarade honom: "Även om alla andra överger dig, så ska jag aldrig överge dig." ³⁴ Jesus sade till honom: "Jag säger dig sanningen: I natt, innan tuppen gal, kommer du att förneka mig tre gånger." ³⁵ Petrus svarade honom: "Även om jag måste dö med dig ska jag aldrig förneka dig!" Samma sak sade alla de andra lärjungarna.

Jesus i Getsemane

^36 (Q) Sedan gick Jesus med dem till en plats som kallas Getsemane^[i], och han sade till lärjungarna: "Sätt er här medan jag går dit bort och ber." ³⁷ Han tog med sig Petrus och Sebedeus båda söner, och han greps av sorg och ångest ^38 (R) och sade till dem: "Min själ är djupt bedrövad, ända till döds. Stanna här och vaka med mig." ^39 (S) Han gick lite längre fram, föll ner på sitt ansikte och bad: "Min Far! Om det är möjligt, så låt den här bägaren gå förbi mig. Men inte som jag vill, utan som du vill."

⁴⁰ Han kom tillbaka till lärjungarna och fann att de sov. Då sade han till Petrus: "Så ni kunde inte vaka en enda timme med mig? ^41 (T) Vaka och be att^[j] ni inte kommer i frestelse. Anden är villig, men köttet är svagt." ⁴² Sedan gick han bort för andra gången och bad: "Min Far, om den inte kan gå förbi mig utan jag måste dricka den, så ske din vilja."

⁴³ Han kom tillbaka och fann återigen att de sov, för deras ögon var tunga av sömn. ⁴⁴ Då lämnade han dem och gick åter bort och bad för tredje gången med samma ord igen.

⁴⁵ Sedan gick han till lärjungarna och sade till dem: "Sover ni fortfarande och vilar er^[k]? Nu är stunden här då Människosonen utlämnas i syndares händer. ⁴⁶ Res på er, nu går vi. Han som förråder mig är här."

Jesus fängslas

^47 (U) Medan han ännu talade kom Judas, en av de tolv, och med honom en stor folkhop med svärd och påkar från översteprästerna och folkets äldste. ⁴⁸ Förrädaren hade gett dem ett tecken och sagt: "Den jag kysser är det. Grip honom." ⁴⁹ Och han gick genast fram till Jesus och sade: "Var hälsad, rabbi!", och kysste honom. ^50 (V) Jesus sade till honom: "Min vän, är det därför du är här?" Då gick de fram och grep Jesus och höll fast honom.

^51 (W) Men en av dem som var med Jesus lyfte handen, drog sitt svärd och slog till mot översteprästens tjänare och högg av honom örat. ^52 (X) Då sade Jesus till honom: "Sätt tillbaka ditt svärd i skidan! Alla som tar till svärd ska dödas med svärd. ⁵³ Eller tror du inte att jag kan be min Far att han genast sänder mig mer än tolv legioner änglar^[l]? ^54 (Y) Men hur skulle då Skrifterna uppfyllas som säger att det här måste ske?"

^55 (Z) I samma stund sade Jesus till folkhopen: "Som mot en rövare har ni gått ut med svärd och påkar för att gripa mig. Jag har suttit i templet varje dag och undervisat utan att ni grep mig. ^56 (AA) Men allt detta har hänt för att profeternas skrifter skulle uppfyllas." Då övergav alla lärjungarna honom och flydde.

Jesus inför Stora rådet

^57 (AB) De som hade gripit Jesus förde honom till översteprästen Kaifas, där de skriftlärda och de äldste hade samlats. ⁵⁸ Petrus följde Jesus på avstånd fram till översteprästens gård. Där gick han in och satte sig bland rättstjänarna för att se hur det skulle sluta.

⁵⁹ Översteprästerna och hela Stora rådet försökte få fram ett falskt vittnesmål mot Jesus för att kunna döma honom till döden. ⁶⁰ Men de fann inget, trots att många falska vittnen trädde fram. Till sist kom det fram två män ^61 (AC) som sade: "Han har sagt: Jag kan riva ner Guds tempel och bygga upp det igen på tre dagar." ⁶² Då reste sig översteprästen och frågade honom: "Svarar du inte på vad de vittnar mot dig?" ^63 (AD) Men Jesus var tyst.

Då sade översteprästen till honom: "Jag besvär dig vid den levande Guden: Säg oss om du är Messias, Guds Son." ^64 (AE) Jesus sade till honom: "Du själv har sagt det. Men jag säger er: Härefter ska ni se Människosonen sitta på Maktens högra sida och komma på himlens moln."^[m]

^65 (AF) Då rev översteprästen sönder sina kläder^[n] och sade: "Han har hädat! Behöver vi några fler vittnen? Nu har ni hört hädelsen. ^66 (AG) Vad anser ni?" De svarade: "Han förtjänar döden!" ^67 (AH) Och de spottade honom i ansiktet^[o] och slog honom med knytnävarna. Andra slog honom i ansiktet ⁶⁸ och sade: "Profetera för oss, Messias! Vem var det som slog dig?"

Petrus förnekar Jesus

^69 (AI) Petrus satt ute på gården. En tjänsteflicka kom fram till honom och sade: "Du var också med Jesus från Galileen." ⁷⁰ Men han nekade inför alla och sade: "Jag vet inte vad du pratar om." ⁷¹ Han gick ut i porten, och en annan tjänsteflicka såg honom och sade till dem som var där: "Han där var med Jesus från Nasaret." ⁷² Han nekade igen och svor på det: "Jag känner inte den mannen." ⁷³ Strax därefter kom de som stod där fram till Petrus och sade: "Visst är du också en av dem! Din dialekt^[p] avslöjar dig." ⁷⁴ Då började han förbanna och svära: "Jag känner inte den mannen!" Och strax gol tuppen.

⁷⁵ Då kom Petrus ihåg de ord som Jesus hade sagt: "Innan tuppen gal ska du förneka mig tre gånger." Och han gick ut och grät bittert.