M’Cheyne Bible Reading Plan
Israels folk går över Jordan
3 (A) Tidigt nästa morgon bröt Josua och alla Israels barn upp från Shittim och kom till Jordan. Där stannade de över natten innan de gick över. 2 (B) Men efter tre dagar gick förmännen genom lägret 3 och befallde folket och sade: ”Så snart ni får se Herren er Guds förbundsark och de levitiska prästerna som bär den, ska också ni bryta upp från er plats och följa efter den. 4 Men låt det vara ett avstånd på omkring tvåtusen alnar[a] mellan den och er. Kom inte nära den, så att ni vet vilken väg ni ska gå, eftersom ni inte har gått den vägen förut.”
5 (C) Och Josua sade till folket: ”Helga er, för i morgon ska Herren göra under bland er.” 6 Därefter sade Josua till prästerna: ”Ta förbundsarken och gå framför folket.” Då lyfte de upp förbundsarken och gick framför folket.
7 (D) Herren sade till Josua: ”I dag ska jag börja göra dig stor i hela Israels ögon, så att de märker att jag är med dig så som jag har varit med Mose. 8 Befall nu prästerna som bär förbundsarken och säg: Så snart ni når kanten av Jordans vatten ska ni stanna där vid Jordan.” 9 Och Josua sade till Israels barn: ”Kom fram hit och hör Herren er Guds ord.” 10 Josua fortsatte: ”Av detta ska ni förstå att den levande Guden är mitt ibland er och att han ska driva undan kananeerna, hetiterna, hiveerna, perisseerna, girgasheerna, amoreerna och jebusiterna för er: 11 Se, hela jordens Herres förbundsark går nu framför er över Jordan. 12 (E) Välj ut tolv män ur Israels stammar, en man från varje stam. 13 Så snart prästerna som bär Herrens, hela jordens Herres, ark sätter sina fötter i Jordans vatten, ska Jordans vatten, det som kommer uppifrån, skäras av i sitt lopp och bli stående som en mur.”
14 Folket bröt då upp från sina tält för att gå över Jordan, och prästerna som bar förbundsarken gick framför folket. 15 (F) När de som bar arken kom till Jordan och prästerna som bar den satte sina fötter i vattenbrynet av Jordan, som under hela skördetiden[b] svämmar över alla sina bräddar, 16 (G) då stannade vattnet som kom uppifrån och blev stående som en mur långt borta, uppe vid Adam, staden som ligger bredvid Saretan.[c] Vattnet som flöt ner mot Hedmarkshavet, Döda havet, blev på så sätt helt avskuret. Och folket gick över mitt emot Jeriko. 17 Prästerna som bar Herrens förbundsark stod stadigt på torr mark mitt i Jordan. Och hela Israel gick över på torr mark tills allt folket hade kommit över Jordan helt och hållet.
Från tårar till jubel
126 [a]En pilgrimssång.
När Herren lät Sions fångar
komma åter,[b]
då var det som om vi drömde.
2 [c]Då fylldes vår mun med skratt
och vår tunga med jubel,
då sade man bland folken:
"Herren har gjort stora ting
med dem!"
3 Ja, Herren har gjort stora ting
med oss,
och vi är glada.
4 Herre, låt våra fångar komma åter
som strömmarna i Negev[d]!
5 [e]De som sår med tårar
ska skörda med jubel.
6 [f]Gråtande går de
och bär sitt utsäde,
jublande kommer de
och bär sina kärvar.
Allt beror på Herrens välsignelse
127 [g]En pilgrimssång av Salomo.
Om inte Herren bygger huset
bygger arbetarna förgäves.
Om inte Herren vaktar staden
vakar väktaren förgäves.
2 [h]Förgäves går ni tidigt upp
och sent till vila,
ni som äter mödans bröd.
Detsamma ger han sina vänner
när de sover.[i]
3 [j]Se, barn är en Herrens gåva,
livsfrukt är en lön.
4 Som pilar i hjältens hand
är barn man får vid unga år.
5 Lycklig är den man
vars koger är fyllt med dem.
De behöver inte skämmas
när de går till rätta med fiender
i porten.
Herrens välsignelse i hemmet
128 [k]En pilgrimssång.
Salig är var och en
som vördar Herren
och vandrar på hans vägar.
2 Du får njuta frukten
av dina händers verk.
Salig är du, det går dig väl!
3 Som en fruktsam vinstock
är din hustru inne i ditt hus,
som olivplantor är dina barn
runt ditt bord.
4 Ja, så välsignas den man
som vördar Herren.
Vredens och frälsningens dag
63 (A) Vem är han som kommer
från Edom,
från Bosra[a] i högröda kläder,
så ståtlig i sin dräkt,
så stolt i sin stora kraft?
"Det är jag som talar i rättfärdighet,
som är mäktig att frälsa."
2 (B) Varför är din dräkt så röd,
varför liknar dina kläder
en vintrampares?
3 (C) "Jag har trampat vinpressen själv,
ingen bland folken hjälpte mig.
Jag trampade dem i min vrede,
trampade sönder dem i min harm.
Deras blod stänkte på mina kläder,
och jag fick
hela min dräkt fläckad.
4 (D) För hämndens dag var i mitt hjärta
och året för min återlösning
hade kommit.
5 (E) Jag såg mig omkring,
men det fanns ingen hjälpare.
Jag stod där förundrad,
men det fanns ingen
som stödde mig.
Då hjälpte mig min egen arm,
och min vrede stödde mig.
6 (F) Jag trampade ner folken i min vrede
och gjorde dem druckna
i min harm,
jag lät deras blod rinna ner
på jorden."
Ånger och bön om frälsning
7 (G) Jag vill förkunna
Herrens nådegärningar,
Herrens lov,
efter allt som Herren
har gjort för oss,
allt det goda som han gjort
för Israels hus
efter sin barmhärtighet
och stora nåd.
8 Han sade: "De är ju mitt folk,
barn som inte ska svika."
Och han blev deras frälsare.
9 (H) I all deras nöd
var ingen verklig nöd,[b]
hans ansiktes ängel frälste dem.
I sin kärlek och medömkan
återlöste han dem,
han lyfte upp dem och bar dem
ständigt i forna dagar.[c]
10 (I) Men de var upproriska
och bedrövade hans helige Ande.
Därför blev han deras fiende,
han stred själv mot dem.
11 (J) Då tänkte hans folk
på gångna tider,
de tänkte på Mose:
Var är nu han som förde dem
upp ur havet,
tillsammans med herden
för hans hjord?
Var är han som lade sin helige Ande
i deras bröst,
12 han som lät sin härliga arm
gå fram vid Moses högra sida,
han som klöv vattnet framför dem
och gjorde sig ett evigt namn,
13 han som förde dem genom djupen
så att de likt springare i öknen
inte stapplade?
14 Som när boskap går ner i dalen
fördes de av Herrens Ande till ro.
Så ledde du ditt folk
och gjorde dig ett härligt namn.
15 (K) Blicka ner från himlen,
se till oss från din heliga
och härliga boning!
Var är nu din lidelse
och din kraft?
Ditt hjärtas ömhet
och din barmhärtighet
har dragit sig tillbaka från mig.
16 (L) Du är ju vår Far!
Abraham vet inte om oss,
Israel känner oss inte.[d]
Men du, Herre, är vår Far.
Vår Återlösare av evighet
är ditt namn.
17 (M) Varför, o Herre, låter du oss
gå vilse från dina vägar,
och varför förhärdar du
våra hjärtan
så att vi inte fruktar dig?
Vänd tillbaka,
för dina tjänares skull,
för din arvedels stammars skull.
18 (N) En kort tid ägde ditt heliga folk
sitt land.
Våra fiender trampade ner
din helgedom.
19 Vi har blivit som de
som du aldrig har varit herre över,
som inte har uppkallats
efter ditt namn.
11 När Jesus hade gett sina tolv lärjungar alla dessa instruktioner, gick han därifrån för att undervisa och predika i deras städer.
Jesus svarar Johannes Döparen
2 (A) Johannes fick i fängelset höra talas om Kristi gärningar. Han sände då bud med sina lärjungar 3 och frågade honom: "Är du den som skulle komma? Eller ska vi vänta på någon annan?"
4 Jesus svarade dem: "Gå och berätta för Johannes vad ni hör och ser: 5 (B) Blinda ser, lama går[a], spetälska blir rena, döva hör, döda uppstår och fattiga får höra glädjens budskap. 6 (C) Salig är den som inte tar anstöt av mig."
Jesus vittnar om Johannes
7 (D) När de hade gått, började Jesus tala till folket om Johannes: "Vad gick ni ut i öknen för att se? Ett strå[b] som vajar för vinden? 8 Om inte, vad gick ni ut för att se? En man klädd i fina kläder? Nej, de som har fina kläder finns i kungapalatsen. 9 Så vad gick ni ut för att se? En profet? Ja, jag säger er: en som är mer än profet. 10 Det är om honom det står skrivet: Se, jag sänder min budbärare framför dig, och han ska bereda vägen för dig.[c] 11 (E) Jag säger er sanningen: Bland dem som fötts av kvinnor har ingen trätt fram som är större än Johannes Döparen. Men den minste i himmelriket är större än han.
12 Och från Johannes Döparens dagar ända till nu är himmelriket utsatt för våld, och våldsmän förtrycker det.[d] 13 Alla profeterna och lagen har profeterat fram till Johannes, 14 (F) och om ni vill ta emot det – han är den Elia som skulle komma. 15 Hör, du som har öron!
16 (G) Vad ska jag likna det här släktet vid? De liknar barn som sitter på torgen och ropar till andra barn: 17 Vi spelade flöjt[e] för er men ni dansade inte, vi sjöng sorgesång men ni grät inte. 18 (H) Johannes kom, och han varken åt eller drack, och då säger man: Han har en ond ande. 19 (I) Människosonen kom, och han äter och dricker, och då säger man: Se vilken frossare och drinkare, en vän till tullindrivare och syndare! Men Visheten har fått rätt av sina barn[f]."
Jesu verop
20 Sedan började Jesus gå till rätta med de städer där han hade gjort så många av sina kraftgärningar, eftersom de inte hade omvänt sig: 21 (J) "Ve dig, Korasin! Ve dig, Betsaida! För om kraftgärningarna som gjorts hos er hade gjorts i Tyrus och Sidon[g], skulle de för länge sedan ha omvänt sig i säck och aska[h]. 22 Jag säger er: Tyrus och Sidon ska få det lindrigare på domens dag än ni.
23 Och du, Kapernaum, ska du kanske bli upphöjd till himlen? Nej, du ska ner i helvetet[i]. För om kraftgärningarna som gjorts i dig hade gjorts i Sodom[j], skulle det ha stått än i dag. 24 (K) Men jag säger er: Sodoms land ska få det lindrigare på domens dag än du."
Jesus är Guds vishet
25 (L) Vid den tiden sade Jesus: "Jag prisar dig Far, himlens och jordens Herre, för att du har dolt detta för de visa och kloka och uppenbarat det för de små. 26 Ja, Far, så var din goda vilja. 27 (M) Allt har min Far överlämnat till mig. Och ingen känner Sonen utom Fadern, inte heller känner någon Fadern utom Sonen och den som Sonen vill uppenbara honom för.
28 (N) Kom till mig, alla ni som arbetar[k] och är tyngda av bördor, så ska jag ge er vila. 29 (O) Ta på er mitt ok och lär av mig, för jag är mild och ödmjuk i hjärtat. Då ska ni finna ro för era själar, 30 (P) för mitt ok är milt och min börda är lätt."
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation