M’Cheyne Bible Reading Plan
Simsons hämnd på filisteerna
15 En tid därefter, medan veteskörden pågick[a], besökte Simson sin hustru och hade med sig en killing. Han sade: ”Låt mig gå in till min hustru i kammaren.” Men hennes far lät honom inte gå in. 2 (A) Han sade: ”Jag var säker på att du avskydde henne, så jag gav henne till din bröllopssven. Men hon har en yngre syster som är vackrare än hon. Ta henne i stället! 3 Men Simson svarade dem: ”Den här gången är jag utan skuld till filisteerna om jag gör dem illa.”
4 Simson gick och fångade trehundra rävar.[b] Sedan tog han facklor, band ihop rävar med svansarna två och två och satte en fackla mellan de två svansarna. 5 Därefter tände han eld på facklorna och släppte in rävarna på filisteernas sädesfält och satte eld på både sädeskärvar och oskuren säd, vingårdar och olivlundar.
6 När filisteerna frågade vem som hade gjort detta, fick de svaret: ”Det var Simson, timnitens svärson, för att timniten tog hans hustru och gav henne till hans bröllopssven.” Då drog filisteerna ut och brände upp både henne och hennes far i eld. 7 Men Simson sade till dem: ”Om ni gör så här tänker jag verkligen inte vila förrän jag tagit hämnd på er.” 8 Och han slog dem sönder och samman så att de led ett stort nederlag. Sedan gick han ner därifrån och bodde i bergsklyftan vid Etam.
9 Då drog filisteerna upp och slog läger i Juda och spred sig i Lehi. 10 Och Juda män sade: ”Varför har ni dragit upp hit mot oss?” De svarade: ”Vi har kommit upp för att binda Simson och göra mot honom som han har gjort mot oss. 11 Då gick tretusen män från Juda ner till bergsklyftan vid Etam och sade till Simson: ”Förstår du inte att filisteerna härskar över oss? Varför har du gjort så här mot oss?” Han svarade dem: ”Som de har gjort mot mig, har jag gjort mot dem.” 12 De sade till honom: ”Vi har kommit ner för att binda dig och överlämna dig till filisteerna.” Simson sade till dem: ”Svär på att ni inte själva dödar mig.” 13 De svarade honom: ”Nej, vi tänker bara binda dig och överlämna dig till dem. Vi ska inte döda dig.” Så band de honom med två nya rep och förde honom upp från klippan.
14 När han kom till Lehi, ropade filisteerna och sprang emot honom. Då föll Herrens Ande över honom, och repen runt hans armar blev som lintrådar som fattat eld, och banden bara smälte bort från hans händer. 15 Han fick syn på ett färskt käkben från en åsna, räckte ut handen och tog det och slog ihjäl tusen man med det. 16 Sedan sade Simson:
”Med åsnekäken
slog jag en hop[c], ja, två.
Med åsnekäken
slog jag tusen man.”
17 När han hade sagt detta, kastade han käken ifrån sig. Och man kallade den platsen Ramat-Lehi.[d] 18 Och han blev mycket törstig och ropade till Herren: ”Du har gett denna stora seger genom din tjänare, och nu kommer jag att dö av törst och falla i de oomskurnas hand!” 19 Då klöv Gud fördjupningen i Lehi, och fram ur den flödade vatten. Han drack, och hans ande återvände och han fick liv igen. Därför kallas källan ”Den ropandes källa i Lehi”, och den finns i Lehi än i dag.
20 Och Simson var domare i Israel i tjugo år[e] under filisteernas tid.
Paulus i Efesos
19 (A) Medan Apollos var i Korint kom Paulus ner till Efesos efter att ha rest genom inlandet. Där träffade han några lärjungar, 2 (B) och han frågade dem: "Tog ni emot den helige Ande när ni kom till tro?" De svarade honom: "Nej, vi har inte ens hört att det finns en helig Ande." 3 (C) Han frågade: "Vilket dop blev ni då döpta med?" De svarade: "Med Johannes dop." 4 (D) Paulus sade: "Johannes döpte med omvändelsens dop och sade åt folket att tro på den som kom efter honom, det vill säga Jesus." 5 När de fick höra detta döptes de i Herren Jesu namn, 6 (E) och när Paulus lade händerna på dem kom den helige Ande över dem och de talade i tungor och profeterade. 7 Tillsammans var det omkring ett dussin män.
8 (F) Sedan gick han till synagogan och förkunnade frimodigt under tre månaders tid. Han samtalade med dem och försökte övertyga dem om det som hör till Guds rike. 9 (G) Men några förhärdade sig och ville inte tro utan talade illa om Vägen[a] inför hela församlingen. Då lämnade han dem och tog lärjungarna med sig och höll sedan samtal varje dag i Tyrannus hörsal. 10 Detta pågick under två års tid[b] så att alla som bodde i Asien, judar och greker, fick höra Herrens ord.
11 (H) Gud gjorde ovanliga under genom Paulus händer. 12 (I) Man tog till och med dukar och plagg som rört vid hans hud och lade på de sjuka, och sjukdomarna lämnade dem och de onda andarna for ut.
13 (J) Några kringvandrande judiska andeutdrivare försökte sig också på att uttala Herren Jesu namn över dem som hade onda andar. De sade: "Jag besvär er vid den Jesus som Paulus predikar!" 14 Det var sju söner till en viss Skevas, en judisk överstepräst[c], som gjorde så. 15 (K) Men den onda anden svarade dem: "Jesus känner jag, och Paulus vet jag vem det är. Men vilka är ni?" 16 Och mannen med den onda anden kastade sig över dem, övermannade dem alla[d] och misshandlade dem så svårt att de flydde ur huset, nakna och blodiga.
17 (L) Detta blev känt för alla i Efesos, både judar och greker. Alla greps av fruktan och Herren Jesu namn blev prisat. 18 Många av dem som hade blivit troende kom nu och bekände öppet vad de tidigare hade gjort. 19 Åtskilliga av dem som hade utövat magi[e] samlade ihop sina böcker och brände dem offentligt. Man räknade ut vad de var värda och kom fram till femtiotusen silverdrakmer[f]. 20 (M) Så fick ordet framgång genom Herrens kraft och visade sin styrka.
Upplopp i Efesos
21 (N) När detta var över bestämde sig Paulus i anden[g] för att resa genom Makedonien och Achaia och sedan till Jerusalem. Han sade: "När jag har varit där måste jag också besöka Rom." 22 (O) Han sände två av sina medhjälpare, Timoteus och Erastus[h], till Makedonien och stannade själv kvar en tid i Asien.
23 (P) Vid den tiden bröt det ut ett stort upplopp med anledning av Vägen. 24 En silversmed som hette Demetrius tillverkade Artemistempel[i] i silver vilket gav hantverkarna stora inkomster. 25 Nu samlade han dem och även andra som hade liknande arbeten och sade: "Herrar, ni vet att vi har vår rikedom från den här verksamheten. 26 (Q) Men ni både ser och hör hur den där Paulus har fått med sig en mängd människor, inte bara i Efesos utan i nästan hela Asien, med sitt tal om att gudar gjorda av människohand inte skulle vara några gudar. 27 Det är risk att inte bara vårt hantverk får dåligt rykte, utan också att den stora gudinnan Artemis tempel tappar sitt anseende, och att hon som dyrkas av hela Asien och hela världen förlorar sin storhet."
28 När de hörde detta fylldes de av vrede och skrek: "Stor är efesiernas Artemis!" 29 (R) Hela staden kom i uppror, och folket rusade alla på en gång till teatern[j]. De släpade med sig Gaius och Aristarchus, två makedonier som var Paulus följeslagare. 30 Paulus ville gå in till folket men hindrades av lärjungarna. 31 Några rådsherrar[k] som var hans vänner skickade också bud till honom och bad att han inte skulle ge sig in på teatern. 32 Där skrek några ett, andra något annat. Folkmassan var i uppror, och de flesta visste inte ens varför de hade samlats.
33 Några ur hopen förklarade för Alexander[l] vad saken gällde, och judarna skickade fram honom. Han gav tecken med handen och ville hålla ett försvarstal inför folket. 34 Men när de märkte att han var jude, ropade de alla i kör i ett par timmar: "Stor är efesiernas Artemis!"
35 Men stadssekreteraren lugnade folket och sade: "Efesier! Finns det någon enda människa som inte vet att efesiernas stad är vårdare av den stora Artemis tempel och hennes bild som fallit från himlen[m]? 36 Ingen kan förneka det, och därför bör ni hålla er lugna och inte göra något förhastat. 37 Ni har dragit hit de här männen som varken har plundrat vårt tempel eller hädat vår gudinna. 38 Om nu Demetrius och hans hantverkare vill väcka åtal mot någon, så finns det domstolar och ståthållare. Där kan de anklaga varandra. 39 Och är det något mer ni vill ta upp, så ska det avgöras i den lagliga folkförsamlingen. 40 Efter det som hänt här i dag riskerar vi att anklagas för uppror[n]. Vi kan ju inte ge något skäl om vi ska stå till svars för det här kaotiska mötet." Med dessa ord upplöste han folksamlingen.
Den falske profeten Hananja
28 Men i samma år, i början av Juda kung Sidkias regering, i femte månaden av hans fjärde regeringsår[a], talade profeten Hananja, Asurs son, från Gibeon[b] till mig i Herrens hus inför prästerna och allt folket. Han sade:
2 ”Så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Jag ska bryta sönder den babyloniske kungens ok. 3 (A) Inom två år ska jag föra tillbaka hit alla de föremål i Herrens hus som Babels kung Nebukadnessar tog från denna plats och förde till Babel. 4 (B) Och Juda kung Jekonja, Jojakims son, och alla fångar från Juda som kom till Babel ska jag föra tillbaka till denna plats, säger Herren. För jag ska bryta sönder den babyloniske kungens ok.”
5 Men profeten Jeremia svarade profeten Hananja inför prästerna och allt folket som stod i Herrens hus. 6 Profeten Jeremia sade: ”Amen! Må Herren göra så. Må Herren uppfylla de ord som du har profeterat och från Babel föra tillbaka till denna plats de föremål som fanns i Herrens hus, liksom alla fångarna. 7 Men hör detta ord som jag talar till dig och allt folket: 8 Gamla tiders profeter, de som varit före mig och dig, har profeterat om krig, olycka och pest mot många länder och mot stora riken. 9 (C) Men om den profet som profeterar välgång verkligen är sänd av Herren, det vet man först när hans ord har gått i uppfyllelse.”
10 (D) Då tog profeten Hananja oket från profeten Jeremias nacke och bröt sönder det. 11 Och Hananja sade inför allt folket: ”Så säger Herren: Just så ska jag inom två år ta den babyloniske kungen Nebukadnessars ok från nacken på alla hednafolk och bryta sönder det.” Då gick profeten Jeremia sin väg.
12 Men sedan profeten Hananja hade tagit oket från profeten Jeremias nacke och brutit sönder det, kom Herrens ord till Jeremia: 13 (E) ”Gå och säg till Hananja: Så säger Herren: Du har brutit sönder ett ok av trä, men i dess ställe har du gjort ett ok av järn. 14 (F) För så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Jag har lagt ett ok av järn på alla dessa hednafolks nacke, för att de ska tjäna Babels kung Nebukadnessar, och de ska tjäna honom. Jag har också gett honom markens djur.”
15 (G) Profeten Jeremia sade vidare till profeten Hananja: ”Hör på, Hananja! Herren har inte sänt dig. Du har fått detta folk att lita på en lögn. 16 (H) Därför säger Herren så: Se, jag ska ta bort dig från jordens yta. I år ska du dö, för du har predikat avfall från Herren.” 17 Och profeten Hananja dog samma år, i sjunde månaden.
Onda planer mot Jesus
14 (A) Det var nu två dagar kvar till påsken[a] och det osyrade brödets högtid. Översteprästerna och de skriftlärda sökte efter ett sätt att gripa Jesus med list och döda honom. 2 Men de sade: "Inte under högtiden, då kan det bli upplopp bland folket."
En kvinna smörjer Jesus
3 (B) När Jesus var i Betania[b] och låg till bords i Simon den spetälskes hus, kom det en kvinna som hade en alabasterflaska med dyrbar äkta nardusolja[c]. Hon bröt upp flaskan och hällde ut oljan över hans huvud. 4 Några blev upprörda och sade till varandra: "Varför detta slöseri med oljan? 5 Den kunde man ha sålt för mer än tre hundra denarer och gett till de fattiga." Och de grälade på henne.
6 Men Jesus sade: "Låt henne vara! Varför besvärar ni henne? Hon har gjort en god gärning mot mig. 7 De fattiga har ni alltid hos er, och ni kan göra gott mot dem när ni vill. Men mig har ni inte alltid. 8 Hon har gjort vad hon kunde, hon har i förväg smort min kropp för begravningen[d]. 9 Jag säger er sanningen: Överallt i hela världen där evangeliet förkunnas ska man också berätta vad hon gjorde och komma ihåg henne."
Judas förråder Jesus
10 (C) Men Judas Iskariot, en av de tolv, gick bort till översteprästerna för att utlämna Jesus åt dem. 11 När de hörde det, blev de glada och lovade att ge honom pengar. Sedan sökte han efter ett lämpligt tillfälle att förråda honom.
Den sista påskmåltiden
12 (D) På första dagen i det osyrade brödets högtid, när man slaktade påskalammet, frågade hans lärjungar honom: "Vart vill du att vi ska gå och göra i ordning så att du kan äta påskalammet?" 13 Då sände han i väg två av sina lärjungar och sade till dem: "Gå in i staden. Där ska ni mötas av en man som bär en vattenkruka[e]. Följ honom. 14 Där han går in ska ni säga till husets ägare: Mästaren frågar: Var är mitt gästrum där jag kan äta påskalammet med mina lärjungar? 15 Då ska han visa er en stor sal på övervåningen som står inredd[f] och färdig. Gör i ordning för oss där." 16 Lärjungarna gick och kom in i staden, och de fann att det var som Jesus hade sagt. Och de gjorde i ordning påskalammet.
17 (E) När det blev kväll kom Jesus dit med de tolv. 18 (F) Medan de låg till bords och åt, sade Jesus: "Jag säger er sanningen: En av er kommer att förråda mig, en som äter med mig." 19 Då blev de bedrövade och frågade honom en efter en: "Det är väl inte jag?" 20 Jesus svarade dem: "Det är en av de tolv, den som doppar i skålen tillsammans med mig. 21 Människosonen går bort som det står skrivet om honom, men ve den människa genom vilken Människosonen blir förrådd! Det hade varit bättre för den människan att aldrig ha blivit född."
Den första nattvarden
22 (G) Medan de åt tog Jesus ett bröd, tackade Gud, bröt det och gav åt dem och sade: "Ta detta, det är min kropp." 23 Och han tog en bägare, tackade Gud och gav åt dem, och de drack alla ur den. 24 Och han sade till dem: "Detta är mitt blod, förbundsblodet, som blir utgjutet för många. 25 Jag säger er sanningen: Jag ska inte dricka av vinstockens frukt förrän den dag då jag dricker det nytt i Guds rike."
26 (H) När de sedan hade sjungit lovsången, gick de ut till Olivberget.[g]
Jesus förutsäger Petrus förnekelse
27 (I) Jesus sade till dem: "Ni kommer alla att överge mig. Det står skrivet: Jag ska slå herden, och fåren ska skingras.[h] 28 (J) Men när jag har uppstått, ska jag gå före er till Galileen."
29 (K) Då sade Petrus till honom: "Även om alla andra överger dig, så ska jag inte göra det." 30 (L) Jesus svarade: "Jag säger dig sanningen: Just denna natt, innan tuppen gal två gånger, kommer du att tre gånger förneka mig." 31 Men Petrus försäkrade ännu ivrigare: "Även om jag måste dö med dig kommer jag aldrig att förneka dig!" Samma sak sade alla de andra också.
Jesus i Getsemane
32 (M) De kom till en plats som kallas Getsemane[i]. Jesus sade till sina lärjungar: "Sätt er här medan jag ber." 33 Han tog med sig Petrus, Jakob och Johannes, och han greps av bävan och ångest 34 (N) och sade till dem: "Min själ är djupt bedrövad, ända till döds. Stanna här och vaka."
35 Han gick lite längre fram och föll ner på marken och bad att om möjligt få bli förskonad från denna stund. 36 (O) Han sade: "Abba[j], Far! Allt är möjligt för dig. Ta den här bägaren ifrån mig. Men inte som jag vill, utan som du vill."
37 När Jesus kom tillbaka fann han att de sov. Då sade han till Petrus: "Simon, sover du? Kunde du inte vaka en enda timme? 38 (P) Vaka och be att[k] ni inte kommer i frestelse. Anden är villig, men köttet är svagt." 39 Han gick bort igen och bad med samma ord.
40 När han kom tillbaka fann han återigen att de sov. Deras ögon var tunga av sömn, och de visste inte vad de skulle svara honom.
41 Sedan kom han tillbaka för tredje gången och sade till dem: "Sover ni än och vilar er?[l] Det räcker, stunden har kommit. Nu överlämnas Människosonen i syndarnas händer. 42 Res på er, nu går vi. Han som förråder mig är här."
Jesus fängslas
43 (Q) Medan han ännu talade kom Judas, en av de tolv, och med honom en folkhop med svärd och påkar från översteprästerna och de skriftlärda och de äldste. 44 Förrädaren hade avtalat ett tecken med dem och sagt: "Den jag kysser är det. Grip honom och för bort honom under säker bevakning." 45 När Judas kom, gick han genast fram till Jesus och sade: "Rabbi!" och kysste honom. 46 Då grep de Jesus och höll fast honom.
47 (R) Men en av dem som stod bredvid drog sitt svärd och slog till mot översteprästens tjänare och högg av honom örat. 48 (S) Och Jesus sade till dem: "Som mot en rövare har ni gått ut med svärd och påkar för att gripa mig. 49 Jag har varit hos er i templet varje dag och undervisat utan att ni grep mig. Men Skrifterna skulle uppfyllas." 50 (T) Då övergav alla honom och flydde.
51 En ung man, klädd i ett linneskynke[m] över bara kroppen, följde efter Jesus. Honom grep de tag i, 52 men han lämnade linneskynket kvar och flydde därifrån naken.
Jesus inför Stora rådet
53 (U) De förde Jesus till översteprästen, och där samlades alla översteprästerna och de äldste och de skriftlärda.[n] 54 Petrus följde efter Jesus på avstånd ända in på översteprästens gård. Där satt han sedan bland rättstjänarna och värmde sig vid elden.
55 (V) Översteprästerna och hela Stora rådet försökte få fram ett vittnesmål mot Jesus för att kunna döma honom till döden, men de fann inget. 56 Många vittnade falskt mot honom, men deras vittnesmål stämde inte överens[o]. 57 Då trädde några fram och vittnade falskt mot honom och sade: 58 (W) "Vi har hört honom säga: Jag ska riva ner det här templet som är gjort av människohand, och på tre dagar bygga upp ett annat som inte är gjort av människohand." 59 Men inte heller denna gång stämde deras vittnesmål överens.
60 Då reste sig översteprästen och steg fram och frågade Jesus: "Svarar du inte på vad de vittnar mot dig?" 61 (X) Men Jesus var tyst och svarade inte. Återigen frågade översteprästen honom: "Är du Messias, den Välsignades son?" 62 (Y) Jesus svarade: "Jag Är[p]. Och ni ska få se[q] Människosonen sitta på Maktens högra sida och komma bland himlens moln."
63 Då rev översteprästen sönder sina kläder och sade: "Behöver vi några fler vittnen?[r] 64 (Z) Ni har hört hädelsen! Vad anser ni?" Alla dömde honom skyldig till döden. 65 (AA) Några började spotta på honom, täckte över hans ansikte och slog honom med knytnävarna och sade: "Profetera!" Och rättstjänarna tog emot honom med slag i ansiktet.
Petrus förnekar Jesus
66 (AB) Medan Petrus var nere på gården kom en av översteprästens tjänsteflickor dit. 67 När hon fick se Petrus där han satt och värmde sig, såg hon på honom och sade: "Du var också med den där Jesus från Nasaret." 68 Men han nekade: "Jag vet inte vad du pratar om, jag förstår inte." Han gick ut på yttergården. Då gol tuppen.[s]
69 Tjänsteflickan såg honom och sade igen till dem som stod där: "Han är en av dem." 70 Men Petrus nekade igen. Strax därefter sade de som stod där återigen till Petrus: "Visst är du en av dem. Du är ju galilé!" 71 Men han började förbanna och svära: "Jag känner inte den där mannen som ni talar om!" 72 Och strax gol tuppen för andra gången.
Då kom Petrus ihåg orden som Jesus hade sagt till honom: "Innan tuppen gal två gånger ska du tre gånger förneka mig." Och han brast i gråt.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation