M’Cheyne Bible Reading Plan

2 Så fullbordades himlen och jorden med hela sin härskara^[a]. ^2 (A) På sjunde dagen hade Gud fullbordat sitt skapelseverk, och han vilade på sjunde dagen från hela det verk som han gjort.^{[b] 3} Och Gud välsignade den sjunde dagen och helgade den, för på den dagen vilade han från hela sitt verk som han hade skapat och gjort.

I. HIMLENS OCH JORDENS FORTSATTA HISTORIA 2:4-4:26

⁴ Detta är himlens och jordens fortsatta historia^[c] sedan de skapats, när Herren^[d] Gud hade gjort jord och himmel.

⁵ Markens alla buskar fanns ännu inte på jorden och markens alla örter hade ännu inte vuxit upp, för Herren Gud hade inte låtit det regna på jorden och det fanns ingen människa som kunde bruka den. ⁶ Men en dimma^[e] kom upp ur jorden och vattnade hela marken. ^7 (B) Och Herren Gud formade människan av jord^[f] från marken och blåste in livsande i hennes näsa. Så blev människan en levande varelse.

⁸ Herren Gud planterade en lustgård i Eden, österut, och satte där människan som han hade format. ^9 (C) Och Herren Gud lät alla slags träd växa upp ur marken, ljuvliga att se på och goda att äta av. Mitt i lustgården satte han livets träd och trädet med kunskap om gott och ont.^[g]

¹⁰ Från Eden^[h] gick det ut en flod som vattnade lustgården och sedan delade sig i fyra huvudgrenar. ¹¹ Den första heter Pishon. Det är den som flyter runt hela landet Havila^[i], där det finns guld. ¹² Guldet i det landet är gott, och där finns också bdelliumharts och onyxsten. ¹³ Den andra floden heter Gihon. Det är den som flyter runt hela landet Kush^[j]. ¹⁴ Den tredje floden heter Tigris^[k]. Det är den som flyter öster om Assur. Den fjärde floden är Eufrat.

¹⁵ Herren Gud tog mannen och satte honom i Edens lustgård för att odla och bevara den. ¹⁶ Och Herren Gud gav mannen denna befallning: ”Du kan äta fritt av alla träd i lustgården, ^17 (D) men av trädet med kunskap om gott och ont ska du inte äta, för den dag du äter av det ska du döden dö.”

^18 (E) Herren Gud sade: ”Det är inte bra att mannen är ensam. Jag ska göra en medhjälpare åt honom, en som är hans like^[l].” ¹⁹ Herren Gud hade format alla markens djur och himlens alla fåglar av jord. Han förde fram dem till mannen för att se vad han skulle kalla dem. Så som mannen kallade varje levande varelse, så blev dess namn. ²⁰ Och mannen gav namn åt alla boskapsdjur, åt himlens fåglar och markens alla vilda djur. Men åt Adam fanns ingen medhjälpare som var hans like.

²¹ Då lät Herren Gud en tung sömn falla över mannen. När han hade somnat, tog han ut ett av hans revben^[m] och fyllde dess plats med kött. ^22 (F) Och Herren Gud byggde en kvinna av revbenet som han tagit från mannen och förde fram henne till honom. ²³ Då sade mannen:

^24 (G) Därför ska en man lämna sin far och sin mor och hålla sig till sin hustru, och de ska bli ett kött.^{[p] 25 (H)} Och mannen och hans hustru var båda nakna utan att vara blyga för varandra.

De vise männen

2 ^(A) När Jesus var född i Betlehem i Judeen på kung Herodes tid^[a], då kom vise män^[b] från Östern till Jerusalem ^2 (B) och frågade: "Var är judarnas nyfödde kung? Vi har sett hans stjärna gå upp och har kommit för att tillbe honom."

³ När kung Herodes fick höra det blev han förskräckt, och hela Jerusalem med honom. ⁴ Och han samlade folkets alla överstepräster^[c] och skriftlärda och frågade dem var Messias skulle födas. ⁵ De svarade: "I Betlehem i Judeen, för så är skrivet genom profeten^[d]:

⁷ Då kallade Herodes i hemlighet till sig de vise männen och frågade noga ut dem om tiden då stjärnan hade visat sig. ⁸ Sedan skickade han dem till Betlehem och sade: "Gå och sök noga efter barnet. När ni har funnit det, meddela då mig så att också jag kan komma och tillbe det."

⁹ De lyssnade till kungen och gav sig i väg. Och stjärnan som de hade sett gå upp^[e] gick nu före dem, tills den stannade över platsen där barnet var. ¹⁰ När de såg stjärnan fylldes de av mycket stor glädje, ^11 (D) och de gick in i huset och fick se barnet med Maria, dess mor. Då föll de ner och tillbad honom, och de öppnade sina skattkistor och bar fram gåvor till honom: guld, rökelse och myrra^[f]. ¹² Och sedan de i en dröm blivit varnade för att vända tillbaka till Herodes, tog de en annan väg hem till sitt land.

Flykten till Egypten

¹³ När de vise männen hade rest i väg, då visade sig en Herrens ängel i en dröm för Josef och sade: "Stig upp och ta med dig barnet och dess mor och fly till Egypten! Stanna där tills jag säger till dig, för Herodes kommer att söka efter barnet för att döda det."

¹⁴ Josef steg då upp och tog samma natt med sig barnet och dess mor och gav sig av till Egypten. ^15 [g](E) Där stannade han tills Herodes hade dött, för att det som Herren hade sagt genom profeten skulle uppfyllas: Ut ur Egypten kallade jag min son.

Herodes barnamord

¹⁶ När Herodes insåg att han hade blivit lurad av de vise männen blev han ursinnig, och han lät döda alla pojkar i Betlehem och hela dess omgivning som var två år eller yngre, detta enligt tiden som han noga tagit reda på av de vise männen. ¹⁷ Då uppfylldes det som var sagt genom profeten Jeremia:

Återkomsten till Israel

¹⁹ När Herodes var död, då visade sig en Herrens ängel i en dröm för Josef i Egypten ^20 (G) och sade: "Stig upp och ta med dig barnet och dess mor och bege dig till Israels land, för de som ville ta barnets liv är döda^[i]." ²¹ Han steg då upp och tog med sig barnet och dess mor och kom till Israels land.

²² Men när han hörde att Arkelaus^[j] var kung över Judeen efter sin far Herodes vågade han inte bege sig dit. Och sedan han i en dröm blivit varnad för detta, drog han bort till Galileens område. ²³ Han bosatte sig i en stad som heter Nasaret, för att det som var sagt genom profeterna skulle uppfyllas: att Jesus skulle kallas nasaré^[k].

De som återvände från Babel

2 ^(A) Dessa var de män från provinsen som drog upp från landsflykten och fångenskapen. Babels kung Nebukadnessar hade fört bort dem, men de vände nu tillbaka till Jerusalem och Juda, var och en till sin stad. ² De följde med Serubbabel^[a], Jeshua^[b], Nehemja^[c], Seraja, Reelaja, Mordokaj, Bilsan, Mispar, Bigvaj, Rehum och Baana.

Detta var antalet^[d] män av Israels folk:

³ Paroshs barn: 2 172,

⁴ Shefatjas barn: 372,

⁵ Aras barn: 775,

⁶ Pahat-Moabs barn, av Jeshuas och Joabs barn: 2 812,

⁷ Elams barn: 1 254,

⁸ Sattus barn: 945,

⁹ Sackajs barn: 760,

¹⁰ Banis barn: 642,

¹¹ Bebais barn: 623,

¹² Asgads barn: 1 222,

¹³ Adonikams barn: 666,

¹⁴ Bigvajs barn: 2 056,

¹⁵ Adins barn: 454,

¹⁶ Aters barn av Hiskia: 98,

¹⁷ Besajs barn: 323,

¹⁸ Joras barn: 112,

¹⁹ Hashums barn: 223,

²⁰ Gibbaras barn: 95,

²¹ Betlehems barn: 123,

²² männen från Netofa: 56,

^23 (B) männen från Anatot: 128,

²⁴ Asmavets barn: 42,

²⁵ Kirjat-Arims, Kefiras och Beerots barn: 743,

²⁶ Ramas och Gebas barn: 621,

²⁷ männen från Mikmas: 122,

²⁸ männen från Betel och Ai: 223,

²⁹ Nebos barn: 52,

³⁰ Magbishs barn: 156,

^31 (C) den andre Elams barn: 1 254,

³² Harims barn: 320,

³³ Lods, Hadids och Onos barn: 725,

³⁴ Jerikos barn: 345,

³⁵ Senaas barn: 3 630.

³⁶ Av prästerna: Jedajas barn av Jeshuas hus: 973,

³⁷ Immers barn: 1 052,

³⁸ Pashurs barn: 1 247,

³⁹ Harims barn: 1 017.

⁴⁰ Av leviterna: Jeshuas och Kadmiels barn, av Hodajas barn: 74,

⁴¹ av sångarna: Asafs barn: 128,

⁴² av dörrvakternas barn: Shallums barn, Aters barn, Talmons barn, Ackubs barn, Hatitas barn och Sobajs barn: tillsammans 139.

^43 (D) Av tempeltjänarna: Sihas barn, Hasufas barn, Tabbaots barn, ⁴⁴ Keros barn, Siahas barn, Padons barn, ⁴⁵ Lebanas barn, Hagabas barn, Ackubs barn, ⁴⁶ Hagabs barn, Samlajs barn, Hanans barn, ⁴⁷ Giddels barn, Gahars barn, Reajas barn, ⁴⁸ Resins barn, Nekodas barn, Gassams barn, ⁴⁹ Uzzas barn, Paseas barn, Besajs barn, ⁵⁰ Asnas barn, Meunims barn, Nefisims barn, ⁵¹ Bakbuks barn, Hakufas barn, Harhurs barn, ⁵² Basluts barn, Mehidas barn, Harshas barn, ⁵³ Barkos barn, Siseras barn, Temas barn, ⁵⁴ Nesias barn, Hatifas barn.

^55 (E) Av Salomos tjänares barn: Sotajs barn, Hassoferets barn, Perudas barn, ⁵⁶ Jaalas barn, Darkons barn, Giddels barn, ⁵⁷ Shefatjas barn, Hattils barn, Pokeret-Hassebajims barn, Amis barn.

⁵⁸ Tempeltjänarna och Salomos tjänares barn utgjorde tillsammans 392.

⁵⁹ Dessa var de som begav sig hem från Tel-Mela, Tel-Harsha, Kerub, Addam och Immer, men som inte kunde uppge sina familjer och sin släkt eller om de tillhörde Israel: ⁶⁰ Delajas barn, Tobias barn, Nekodas barn, 652.

^61 (F) Av prästernas barn: Habajas barn, Hackos barn och Barzillajs barn, han som tog en av gileaditen Barzillajs döttrar till hustru och blev uppkallad efter dem. ⁶² Dessa sökte efter sina släktregister men kunde inte finna dem. Därför ansågs de orena och uteslöts från prästämbetet. ^63 (G) Ståthållaren sade till dem att de inte skulle få äta av det högheliga förrän en präst trädde fram med urim och tummim^[e].

⁶⁴ Hela församlingen utgjorde tillsammans 42 360, ⁶⁵ förutom tjänare och tjänarinnor som uppgick till 7 337. Till dem hörde 200 sångare och sångerskor. ⁶⁶ De hade 736 hästar, 245 mulåsnor, ⁶⁷ 435 kameler och 6 720 åsnor.

⁶⁸ När de kom till Herrens hus i Jerusalem gav några av huvudmännen för familjerna frivilliga gåvor till Guds hus för att det åter skulle byggas upp på sin plats. ⁶⁹ De gav efter sin förmåga till arbetskassan 61 000 dariker^[f] i guld och 5 000 minor i silver och dessutom 100 prästskrudar.

⁷⁰ Prästerna, leviterna och en del av folket samt sångarna, dörrvakterna och tempeltjänarna bosatte sig i sina städer^[g], och hela Israel i sina städer.

Anden utgjuts på pingstdagen

2 ^(A) När pingstdagen^[a] kom var de alla samlade. ^2 (B) Då hördes plötsligt från himlen ett dån som när en våldsam storm drar fram, och det fyllde hela huset där de satt. ^3 (C) Tungor som av eld visade sig för dem och fördelade sig och satte sig på var och en av dem. ^4 (D) Alla uppfylldes av den helige Ande och började tala främmande språk, allteftersom Anden ingav dem att tala.

⁵ I Jerusalem bodde fromma judiska män från alla folk under himlen. ⁶ När dånet hördes samlades folkskaran, och alla var skakade eftersom var och en hörde sitt eget språk talas. ⁷ Häpna och förundrade frågade de: "Är de inte galileer, alla de som talar? ⁸ Hur kan då var och en av oss höra sitt eget modersmål? ⁹ Vi är parter, meder och elamiter, vi bor i Mesopotamien, Judeen och Kappadokien, i Pontus och Asien^[b], ¹⁰ i Frygien och Pamfylien, i Egypten och i trakterna kring Kyrene i Libyen, vi är inflyttade från Rom, ¹¹ vi är judar och proselyter^[c], kretensare och araber – ändå hör vi dem tala på våra egna språk om Guds väldiga gärningar!" ¹² De var alla häpna och förvirrade och frågade varandra: "Vad kan det här betyda?"

¹³ Men andra sade hånfullt: "De har druckit sig fulla på sött vin."

Petrus pingstpredikan

¹⁴ Då steg Petrus fram tillsammans med de elva, höjde sin röst och talade till dem: "Judiska män och Jerusalems alla invånare! Detta ska ni veta, lyssna till mina ord: ¹⁵ Det är inte som ni tror att de är berusade. Det är ju bara tredje timmen ^[d]på morgonen! ^16 (E) Nej, det är detta som är sagt genom profeten Joel:

^22 (I) Israeliter, hör dessa ord: Jesus från Nasaret var en man som blev erkänd av Gud inför er genom kraftgärningar, under och tecken. Genom honom gjorde Gud detta mitt ibland er, som ni själva vet. ^23 (J) Efter Guds bestämda plan och beslut blev han utlämnad, och med hjälp av de laglösa^[f] spikade ni upp honom och dödade honom. ²⁴ Men Gud har uppväckt honom och löst honom ur dödens vånda, eftersom det inte var möjligt för döden att behålla honom. ²⁵ David säger om honom:^[g]

²⁸ Du har visat mig livets vägar,

^29 (L) Bröder, jag kan öppet säga er att vår stamfar David är både död och begraven. Hans grav finns här hos oss än i dag. ^30 (M) Men han var profet och visste att Gud med ed hade lovat att sätta en av hans ättlingar på hans tron.^{[h] 31} I förväg såg han Messias uppståndelse och sade: Han ska inte lämnas åt dödsriket, och hans kropp ska inte se förgängelsen.^[i]

^32 (N) Denne Jesus har Gud uppväckt, och vi är alla vittnen till det. ^33 (O) Han har blivit upphöjd till Guds högra sida^[j] och fått den utlovade helige Ande av Fadern, och han har utgjutit det som ni ser och hör. ³⁴ David har ju inte stigit upp till himlen, men han säger:^[k]

³⁶ Därför kan hela Israels folk veta säkert att denne Jesus som ni korsfäste, honom har Gud gjort till både Herre och Messias."

^37 (P) När de hörde detta högg det till i hjärtat på dem, och de frågade Petrus och de andra apostlarna: "Bröder, vad ska vi göra?" ^38 (Q) Petrus svarade dem: "Omvänd er och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn, så att era synder blir förlåtna. Då får ni den helige Ande som gåva. ^39 (R) Löftet gäller er och era barn och alla dem som är långt borta, alla som Herren vår Gud kallar."

^40 (S) Med många andra ord vittnade han och vädjade till dem: "Låt er frälsas från det här bortvända släktet!" ^41 (T) De som tog emot hans ord döptes, och antalet lärjungar ökade den dagen med omkring tre tusen.

De troendes gemenskap

^42 (U) De höll troget fast vid apostlarnas undervisning^[m] och vid gemenskapen^[n], brödsbrytelsen och bönerna. ⁴³ Varje själ greps av bävan, och många under och tecken gjordes genom apostlarna. ^44 (V) Alla de troende var tillsammans och hade allt gemensamt. ^45 (W) De började sälja sina egendomar och ägodelar och delade ut till alla efter vars och ens behov. ⁴⁶ Varje dag var de troget och enigt tillsammans i templet, och i hemmen bröt de bröd och delade måltid med varandra i jublande, innerlig glädje. ^47 (X) De prisade Gud och var omtyckta av hela folket. Och Herren ökade var dag skaran med dem som blev frälsta.