1 Moseboken 2:4-4:26

Svenska Folkbibeln 2015

I. HIMLENS OCH JORDENS FORTSATTA HISTORIA 2:4-4:26

⁴ Detta är himlens och jordens fortsatta historia^[a] sedan de skapats, när Herren^[b] Gud hade gjort jord och himmel.

⁵ Markens alla buskar fanns ännu inte på jorden och markens alla örter hade ännu inte vuxit upp, för Herren Gud hade inte låtit det regna på jorden och det fanns ingen människa som kunde bruka den. ⁶ Men en dimma^[c] kom upp ur jorden och vattnade hela marken. ^7 (A) Och Herren Gud formade människan av jord^[d] från marken och blåste in livsande i hennes näsa. Så blev människan en levande varelse.

⁸ Herren Gud planterade en lustgård i Eden, österut, och satte där människan som han hade format. ^9 (B) Och Herren Gud lät alla slags träd växa upp ur marken, ljuvliga att se på och goda att äta av. Mitt i lustgården satte han livets träd och trädet med kunskap om gott och ont.^[e]

¹⁰ Från Eden^[f] gick det ut en flod som vattnade lustgården och sedan delade sig i fyra huvudgrenar. ¹¹ Den första heter Pishon. Det är den som flyter runt hela landet Havila^[g], där det finns guld. ¹² Guldet i det landet är gott, och där finns också bdelliumharts och onyxsten. ¹³ Den andra floden heter Gihon. Det är den som flyter runt hela landet Kush^[h]. ¹⁴ Den tredje floden heter Tigris^[i]. Det är den som flyter öster om Assur. Den fjärde floden är Eufrat.

¹⁵ Herren Gud tog mannen och satte honom i Edens lustgård för att odla och bevara den. ¹⁶ Och Herren Gud gav mannen denna befallning: ”Du kan äta fritt av alla träd i lustgården, ^17 (C) men av trädet med kunskap om gott och ont ska du inte äta, för den dag du äter av det ska du döden dö.”

^18 (D) Herren Gud sade: ”Det är inte bra att mannen är ensam. Jag ska göra en medhjälpare åt honom, en som är hans like^[j].” ¹⁹ Herren Gud hade format alla markens djur och himlens alla fåglar av jord. Han förde fram dem till mannen för att se vad han skulle kalla dem. Så som mannen kallade varje levande varelse, så blev dess namn. ²⁰ Och mannen gav namn åt alla boskapsdjur, åt himlens fåglar och markens alla vilda djur. Men åt Adam fanns ingen medhjälpare som var hans like.

²¹ Då lät Herren Gud en tung sömn falla över mannen. När han hade somnat, tog han ut ett av hans revben^[k] och fyllde dess plats med kött. ^22 (E) Och Herren Gud byggde en kvinna av revbenet som han tagit från mannen och förde fram henne till honom. ²³ Då sade mannen:

^24 (F) Därför ska en man lämna sin far och sin mor och hålla sig till sin hustru, och de ska bli ett kött.^{[n] 25 (G)} Och mannen och hans hustru var båda nakna utan att vara blyga för varandra.

Syndafallet

3 ^(H) Men ormen var listigare än alla^[o] markens djur som Herren Gud hade gjort. Han sade till kvinnan: ”Har Gud verkligen sagt att ni inte får äta av alla träd i lustgården?” ² Kvinnan svarade ormen: ”Vi får äta av frukten från träden i lustgården, ^3 (I) men om frukten på trädet mitt i lustgården har Gud sagt: Ät inte av den och rör inte vid den, för då kommer ni att dö.” ^4 (J) Då sade ormen till kvinnan: ”Ni ska visst inte dö! ⁵ Men Gud vet att den dag ni äter av den kommer era ögon att öppnas, och ni blir som Gud med kunskap om gott och ont.”

^6 (K) Och kvinnan såg att trädet var gott att äta av och en fröjd för ögat. Trädet var lockande eftersom det gav förstånd, och hon tog av frukten och åt. Hon gav också till sin man som var med henne, och han åt. ^7 (L) Då öppnades ögonen på dem båda, och de märkte att de var nakna. Och de fäste ihop fikonlöv^[p] och gjorde sig höftskynken.

⁸ Vid kvällsbrisen hörde de Herren Gud vandra i lustgården. Och mannen och hans hustru gömde sig för Herren Guds ansikte bland lustgårdens träd. ⁹ Men Herren Gud kallade på mannen och sade till honom: ”Var är du?” ¹⁰ Han svarade: ”Jag hörde ljudet av dig^[q] i lustgården och blev rädd eftersom jag är naken. Därför gömde jag mig.” ¹¹ Då sade han: ”Vem har berättat för dig att du är naken? Har du ätit av trädet som jag förbjöd dig att äta av?” ¹² Mannen svarade: ”Kvinnan som du satte vid min sida, hon gav mig av trädet och jag åt.” ^13 (M) Då sade Herren Gud till kvinnan: ”Vad är det du har gjort?” Kvinnan svarade: ”Ormen förledde mig och jag åt.”

Syndafallets följder

¹⁴ Då sade Herren Gud till ormen:

²⁰ Mannen gav sin hustru namnet Eva, för hon blev mor till allt levande.^{[s] 21} Och Herren Gud gjorde kläder av skinn åt Adam och hans hustru och klädde dem.

²² Herren Gud sade: ”Se, människan har blivit som en av oss med kunskap om gott och ont. Nu får hon inte räcka ut handen och ta även av livets träd och så äta och leva för evigt.” ²³ Och Herren Gud skickade bort dem från Edens lustgård för att bruka jorden som de tagits från. ^24 (R) Han drev ut människan, och öster om Edens lustgård satte han keruberna^[t] och det flammande svärdets lågor för att bevaka vägen till livets träd.

Kain och Abel

4 Mannen låg med^[u] sin hustru Eva, och hon blev havande och födde Kain. Då sade hon: ”Jag har fått^[v] en man från Herren^[w].”^[x]

² Hon födde en son till, Abel, Kains bror. Abel blev herde och Kain blev jordbrukare.

³ Efter en tid hände sig att Kain bar fram en offergåva åt Herren av markens gröda. ^4 (S) Även Abel bar fram sin gåva av det förstfödda i sin hjord, av djurens fett. Och Herren såg till Abel och hans offer^[y], ⁵ men till Kain och hans offer såg han inte.

Då blev Kain mycket vred och hans blick blev mörk. ⁶ Och Herren sade till Kain: ”Varför är du vred och varför är din blick så mörk? ^7 (T) Är det inte så att om du gör det som är gott, ser du frimodigt upp, men om du inte gör det som är gott, då lurar synden vid dörren. Den har begär till dig, men du ska råda över den.”

^8 (U) Kain talade med sin bror Abel^[z], och medan de var ute på marken överföll Kain sin bror och dödade honom. ⁹ Och Herren sade till Kain: ”Var är din bror Abel?” Han svarade: ”Jag vet inte. Ska jag hålla reda på min bror?” ^10 (V) Då sade han: ”Vad har du gjort? Hör, din brors blod ropar till mig från marken! ¹¹ Nu är du förbannad mer än den jord som har öppnat sin mun för att ta emot din brors blod av din hand. ¹² När du brukar jorden ska den inte längre ge dig sin gröda. Kringflackande och hemlös ska du vara på jorden.”

¹³ Kain sade då till Herren: ”Mitt brott är för stort för att förlåtas^[aa]. ^14 (W) Se, i dag driver du mig bort från åkerjorden, och jag är dold för ditt ansikte. Rotlös och hemlös blir jag på jorden, och vem som helst som möter mig kan döda mig.” ¹⁵ Men Herren sade till honom: ”Kain ska bli hämnad sju gånger om, vem som än dödar honom.” Och Herren satte ett tecken^[ab] på Kain så att ingen som mötte honom skulle döda honom.

¹⁶ Så gick Kain bort från Herrens ansikte och bosatte sig i landet Nod^[ac], öster om Eden.

Kains släkttavla

¹⁷ Kain låg med sin hustru, och hon blev havande och födde Henok. Och Kain byggde en stad och kallade den Henok efter sin son.

¹⁸ Åt Henok föddes Irad, och Irad blev far till Mehujael. Mehujael blev far till Metushael, och Metushael blev far till Lemek.

¹⁹ Lemek tog sig två hustrur, den ena hette Ada och den andra Silla. ²⁰ Ada födde Jabal. Han blev stamfar till dem som bor i tält och är boskapsskötare.

²¹ Hans bror hette Jubal. Han blev stamfar till alla dem som spelar harpa och flöjt^[ad].

²² Silla födde också en son, Tubal-Kain^[ae]. Han var smed och gjorde alla slags redskap av koppar och järn. Tubal-Kains syster hette Naama.

²³ Lemek sade till sina hustrur:

Set

²⁵ Adam låg återigen med sin hustru, och hon födde en son som hon gav namnet Set. Hon sade: ”Gud har gett^[af] mig en annan avkomling i stället för Abel, eftersom Kain dödade honom.”

²⁶ Också Set fick en son och han gav honom namnet Enosh. Vid den tiden började man åkalla Herrens namn.