10 (A) Detta är Herren Gud Sebaots dag,
        en hämndens dag
    då han hämnas
        på sina motståndare.
    Svärdet frossar sig mätt,
        det dricker sig rusigt
            av deras blod,
    för detta är ett slaktoffer
        åt Herren Gud Sebaot
    i Nordlandet vid floden Eufrat.

Read full chapter

(A) Jag fick se en stormvind komma norrifrån, ett stort moln med flammande eld, och det omgavs av ett sken. Mitt i skenet syntes något som var likt glänsande metall, (B) och mitt i elden syntes något som liknade fyra levande varelser.[a] De såg ut som människor. (C) Varje varelse hade fyra ansikten och vart och ett av dem hade fyra vingar. Deras ben var raka och deras fötter liknade fötterna på en kalv, och de glänste som skinande koppar. De hade människohänder under sina vingar på alla fyra sidorna. Alla fyra hade ansikten och vingar. Deras vingar slöt sig intill varandra, och när de gick behövde de inte vända sig utan de gick alltid rakt fram. 10 (D) Deras ansikten liknade människoansikten, och alla fyra hade lejonansikten på högra sidan. På vänstra sidan hade alla fyra tjur­ansikten, och alla fyra hade örnansikten. 11 Sådana var deras ansikten.

Deras vingar var utbredda upptill. Varje varelse hade två vingar som de rörde vid varandra med och två som täckte deras kroppar. 12 De gick rakt fram. Dit Anden ville gå, dit gick de, och när de gick behövde de inte vända sig. 13 Till utseendet liknade varelserna eldsglöd som brann likt facklor medan elden rörde sig fram och tillbaka mellan dem. Den gav ett sken ifrån sig och blixtar for ut ur elden. 14 Varelserna skyndade fram och tillbaka som blixtar.

15 Medan jag såg på dem, fick jag se ett hjul på jorden bredvid varelserna med de fyra ansiktena. 16 (E) Det såg ut som om hjulen var gjorda av något som liknade krysolit[b], och alla fyra var likadana. Ett hjul tycktes vara inuti ett annat hjul, 17 så att de kunde gå åt alla fyra hållen utan att vända sig. 18 Hjulringarna var höga och skrämmande, och på alla fyra var hjulringarna fullsatta med ögon runt omkring. 19 När varelserna gick, gick också hjulen bredvid dem, och när de lyfte sig över jorden, lyfte sig också hjulen. 20 Dit Anden ville gå, dit gick de, och hjulen lyfte sig tillsammans med dem, för varelsernas ande var i hjulen. 21 När varelserna gick, gick också hjulen. När de stod stilla, stod också hjulen stilla. När de höjde sig upp från jorden höjde sig också hjulen, för varelsernas ande var i hjulen.

22 Över varelsernas huvuden syntes något som liknade ett himlavalv, likt underbar kristall, utspänt över deras huvuden. 23 Under valvet var deras vingar utbredda rakt emot varandra. Varje varelse hade två vingar som täckte den ena sidan av kroppen och två som täckte den andra sidan.

24 (F) När de gick, lät ljudet av deras vingar i mina öron som bruset av väldiga vatten, som den Allsmäktiges röst, ett väldigt dån som dånet från en här. När de stod stilla, höll de sina vingar sänkta. 25 Och en röst hördes från himlavalvet över deras huvuden där de stod stilla med sänkta vingar.

26 (G) Ovanför valvet över deras huvuden syntes något som liknade en tron gjord av safirsten. På det som liknade en tron satt en gestalt som såg ut som en människa. 27 Och jag såg något som liknade glänsande malm, omgivet runt omkring av något som liknade eld, från det som tycktes vara hans höfter och ända upp. Och neråt, från det som såg ut att vara hans höfter, såg jag något som liknade eld omgiven av ett sken. 28 (H) Skenet syntes runt omkring som bågen i skyn en regnig dag.

Sådan var synen som tycktes vara Herrens härlighet. När jag såg den föll jag ner på mitt ansikte, och jag hörde rösten av någon som talade.

Read full chapter

Footnotes

  1. 1:5 fyra levande varelser   Jfr Upp 4:6f. Varelserna kallades också keruber (10:20) och fanns avbildade som statyer på förbundsarken (2 Mos 25:18f, 1 Kung 6:23f). De var också ett vanligt motiv i mesopotamisk konst.
  2. 1:16 krysolit   Grek. för ”guldsten”. Troligen gul beryll eller topas.

Herrens härlighet lämnar templet

10 (A) Jag fick se att på fästet över kerubernas huvuden fanns något som såg ut att vara av safirsten och till formen liknade en tron. Den syntes över keruberna. (B) Herren sade till mannen som var klädd i linnekläderna: ”Gå in mellan hjulen, in under keruben och fyll dina händer med eldsglöd från platsen mellan keruberna och strö ut dem över staden.” Och jag såg honom gå.

(C) Keruberna stod till höger om huset när mannen gick in, och ett moln uppfyllde den inre förgården. (D) Men Herrens härlighet höjde sig från keruben och flyttade sig till husets tröskel. Huset uppfylldes av molnet och förgården av glansen från Herrens härlighet. (E) Dånet av kerubernas vingar hördes ända till den yttre förgården. Det var som Gud den Alls­mäktiges röst då han talar. När han befallde mannen som var klädd i linnekläderna att hämta eld från platsen mellan hjulen, inne mellan keruberna, gick han in och ställde sig bredvid ett av hjulen. Då räckte en av keruberna ut sin hand mellan de andra keruberna till elden, som brann mellan dem, och tog av elden och lade i händerna på honom som var klädd i linnekläderna, och han tog elden och gick ut.

(F) Under kerubernas vingar syntes något som hade formen av en människohand. (G) Jag fick då se fyra hjul stå invid dem, ett hjul vid var kerub. Hjulen liknade gnistrande krysolit­sten. 10 Alla fyra såg likadana ut, och ett hjul tycktes vara insatt i ett annat. 11 När keruberna skulle gå, kunde de gå åt alla fyra sidorna. De behövde inte vända sig när de gick, för åt det håll huvudet vände sig, gick de and­ra efter, utan att de behövde vända sig när de gick. 12 (H) Hela deras kropp, deras rygg, deras händer och vingar, ja, till och med deras fyra hjul, var fulla med ögon runt omkring. 13 Jag hörde att hjulen kallades hjulverk. 14 (I) Var och en av keruberna hade fyra ansikten. Det första ansiktet var en kerubs ansikte, det andra en män­niskas, det tredje ett lejons och det fjärde en örns ansikte.

15 (J) Sedan höjde sig keruberna. Det var samma varelser som jag hade sett vid floden Kebar. 16 (K) När keruberna gick, gick också hjulen bredvid dem, och när keruberna lyfte sina vingar för att höja sig över jorden, skilde sig inte hjulen ifrån dem. 17 När de stod stilla, stod också hjulen stilla, och när de höjde sig, höjde sig också hjulen, för varelsernas ande var i hjulen.

18 Och Herrens härlighet flyttade sig bort från husets tröskel och stannade över keruberna. 19 Då såg jag hur keruberna lyfte sina vingar och höjde sig över jorden, och när de begav sig i väg var hjulen med dem. De stannade vid ingången till östra porten av Herrens hus, och härligheten från Israels Gud vilade över dem. 20 (L) Det var samma varelser som jag hade sett under Israels Gud vid floden Kebar, och jag förstod att det var keruber. 21 Var och en hade fyra ansikten och fyra vingar, och under deras vingar var något som liknade människohänder. 22 (M) Deras ansikten var likadana som de ansikten jag hade sett vid floden Kebar. Så såg de ut och sådana var de. De gick alla rakt fram.

Read full chapter