M’Cheyne Bible Reading Plan
Manna och vaktlar
16 (A) Hela Israels församling bröt sedan upp från Elim och kom på femtonde dagen i andra månaden efter sitt uttåg ur Egypten fram till öknen Sin, mellan Elim och Sinai. 2 Och hela Israels församling klagade mot Mose och Aron i öknen 3 (B) och sade till dem: ”Om vi ändå hade fått dö för Herrens hand i Egypten! Där satt vi vid köttgrytorna och åt oss mätta. Men ni har fört oss hit ut i öknen för att låta hela församlingen dö av svält.”
4 (C) Då sade Herren till Mose: ”Se, jag ska låta det regna bröd från himlen åt er. Folket ska gå ut och samla så mycket de behöver för varje dag. Så ska jag pröva dem, om de vill vandra efter min lag eller inte. 5 När de på sjätte dagen tillagar vad de har fört hem, ska det vara dubbelt så mycket som de annars samlar varje dag.”
6 Och Mose och Aron sade till alla Israels barn: ”I kväll kommer ni att förstå att det är Herren som har fört er ut ur Egyptens land, 7 (D) och i morgon ska ni se Herrens härlighet. Herren har hört hur ni klagar mot honom. Vilka är vi, att ni skulle klaga mot oss?” 8 Och Mose fortsatte: ”Herren ger er i kväll kött att äta och i morgon bröd att mätta er med, för Herren har hört hur ni klagar mot honom. Men vilka är vi? Ni klagar inte mot oss utan mot Herren.”
9 Därefter sade Mose till Aron: ”Säg till hela Israels församling: Träd fram inför Herren, för han har hört hur ni klagar.” 10 (E) När sedan Aron hade talat till hela Israels församling, vände de sig mot öknen. Och se, då visade sig Herrens härlighet i molnskyn.
11 Och Herren sade till Mose: 12 ”Jag har hört hur Israels barn klagar. Säg till dem: I skymningen ska ni få kött att äta och i morgon bröd att mätta er med. Då ska ni inse att jag är Herren er Gud.”
13 (F) På kvällen kom vaktlar[a] och täckte lägret, och nästa morgon låg det dagg runt omkring lägret. 14 (G) När daggen hade försvunnit, se, då låg det på marken ute i öknen något fint som fjäll, något fint som liknade rimfrost. 15 (H) Israels barn såg det, och eftersom de inte visste vad det var frågade de varandra: ”Vad är det här?” Mose sade till dem: ”Detta är brödet som Herren har gett er att äta. 16 Och detta är vad Herren har befallt: Var och en ska samla så mycket av det som han behöver till mat. En gomer[b] per person[c] ska ni ta, efter antalet av ert husfolk. Var och en ska ta åt dem som han har i sitt tält.”
17 Israels barn gjorde så, den ene samlade mer och den andre mindre. 18 (I) Men när de mätte upp det med gomermåttet hade den som samlat mycket ingenting över, och den som samlat lite saknade ingenting. Var och en hade samlat så mycket som han behövde till mat.[d] 19 Och Mose sade till dem: ”Ingen får lämna kvar något av det till i morgon.” 20 Men de lydde inte Mose, utan vissa sparade något av det till nästa morgon. Då växte det maskar i det och det luktade illa. Och Mose blev förargad på dem. 21 De samlade sedan in av mannat varje morgon, var och en så mycket han behövde till mat. Men när solhettan kom smälte det bort.
22 På sjätte dagen hade de samlat in dubbelt så mycket av brödet, två gomer för var och en. Folkets alla furstar kom och berättade det för Mose. 23 Då sade han till dem: ”Detta är vad Herren sagt. I morgon är det sabbatsvila, en sabbat helgad åt Herren. Baka nu det ni vill baka och koka det ni vill koka. Men allt som blir över ska ni spara åt er till i morgon.” 24 Och de sparade det till nästa morgon som Mose hade befallt, och nu luktade det inte illa och det kom inga maskar i det. 25 Mose sade: ”Ät det i dag, för i dag är det Herrens sabbat och då kan ni inte finna något på marken. 26 I sex dagar ska ni samla in av det, men på sjunde dagen är det sabbat. Då kan ni inte hitta något.”
27 Ändå gick några ut på sjunde dagen för att samla in, men de fann ingenting. 28 Då sade Herren till Mose: ”Hur länge ska ni vägra att hålla mina bud och befallningar? 29 (J) Se, Herren har gett er sabbaten. Därför ger han er på sjätte dagen bröd för två dagar. Stanna därför hemma, var och en hos sig. Gå inte hemifrån på sjunde dagen.” 30 Alltså höll folket sabbat på sjunde dagen.
31 Israels barn kallade det manna[e]. Det liknade korianderfrö och var vitt och smakade som tunna kakor med honung.[f] 32 (K) Och Mose sade: ”Detta är vad Herren har befallt: Spara en gomer av det, så att era efterkommande får se det bröd jag gav er att äta i öknen när jag förde er ut ur Egyptens land.” 33 Till Aron sade Mose: ”Ta ett kärl och lägg en gomer manna i det och ställ det inför Herren. Det ska bevaras för kommande släkten.” 34 Aron gjorde som Herren hade befallt Mose. Han ställde det framför vittnesbördet[g] för att förvaras där.
35 (L) Och Israels barn åt manna i fyrtio år, ända tills de kom till bebott land. De åt manna tills de kom till gränsen av Kanaans land. 36 En gomer är en tiondels efa[h].
Tullindrivaren Sackeus
19 Jesus kom in i Jeriko och vandrade genom staden. 2 Där fanns en man som hette Sackeus. Han var förman vid tullen[a], och han var rik. 3 Han ville se vem Jesus var men kunde inte för folkets skull, eftersom han var liten till växten. 4 Då sprang han i förväg och klättrade upp i ett mullbärsfikonträd för att se honom, eftersom Jesus skulle komma den vägen.
5 När Jesus kom till det stället, såg han upp och sade till honom: "Sackeus, skynda dig ner, för i dag måste jag gästa ditt hem." 6 Sackeus skyndade sig ner och tog emot honom med glädje. 7 (A) Alla som såg det mumlade förargat: "Han tog in hos en syndare."
8 (B) Men Sackeus stod där[b] och sade till Herren: "Hälften av det jag har, Herre, ger jag till de fattiga. Och har jag lurat någon på något, betalar jag fyrdubbelt igen[c]." 9 Jesus sade till honom: "I dag har frälsning kommit till det här huset, för också han är en Abrahams son. 10 (C) Människosonen har kommit för att söka upp och frälsa det som var förlorat."
Liknelsen om punden
11 När de lyssnade till detta berättade Jesus ännu en liknelse, eftersom han var nära Jerusalem och de tänkte sig att Guds rike nu genast skulle komma på ett synligt sätt. 12 (D) Han sade: "En man av ädel börd[d] reste till ett land långt bort för att bli kung och sedan komma tillbaka. 13 Han kallade till sig tio av sina tjänare och gav dem tio pund[e] och sade till dem: Gör affärer med det här tills jag kommer tillbaka. 14 (E) Men hans landsmän hatade honom och skickade sändebud efter honom för att säga: Vi vill inte ha honom till kung över oss.
15 När han sedan kom tillbaka och hade blivit kung, lät han kalla till sig tjänarna som han hade gett pengarna. Han ville veta vad de hade tjänat. 16 Den förste kom fram och sade: Herre, ditt pund har gett tio pund till. 17 (F) Då sade kungen: Bra, du gode tjänare. Eftersom du var trogen i det minsta ska du ha ansvar för tio städer. 18 Den andre kom fram och sade: Ditt pund, herre, har gett fem pund. 19 Kungen sade till honom: Och du ska styra över fem städer.
20 Därefter kom en annan tjänare och sade: Herre, här är ditt pund. Jag har haft det undanlagt i en duk. 21 Jag var nämligen rädd för dig, för du är en sträng man. Du tar ut vad du inte har satt in och skördar vad du inte har sått. 22 Hans herre sade till honom: Efter dina egna ord ska jag döma dig, du usle tjänare! Så du visste att jag är en sträng man som tar ut vad jag inte har satt in och skördar vad jag inte har sått? 23 Varför satte du då inte in mina pengar på banken, så att jag kunde få igen dem med ränta när jag kom?
24 Och till dem som stod bredvid sade han: Ta ifrån honom pundet och ge det till honom som har tio pund. 25 De sade: Herre, han har ju redan tio pund? – 26 (G) Ja, jag säger er: Var och en som har ska få, men den som inget har ska bli fråntagen även det han har. 27 Men mina fiender som inte ville ha mig till kung över sig, hämta hit dem och hugg ner dem här inför mig."
Jesus rider in i Jerusalem
28 När Jesus hade sagt detta gick han framför dem upp till Jerusalem. 29 (H) Då han närmade sig Betfage och Betania vid det berg som kallas Olivberget, sände han i väg två av lärjungarna 30 och sade: "Gå in i byn där framme. När ni kommer in ska ni finna ett åsneföl som står bundet och som ännu ingen har suttit på.[f] Ta loss det och led hit det. 31 Och om någon frågar er varför ni lossar det, ska ni svara: Herren behöver det."
32 De som var utsända gav sig i väg och fann att det var som han hade sagt dem. 33 De lossade fölet, och de som ägde det sade: "Varför tar ni loss fölet?" 34 De svarade: "Herren behöver det." 35 (I) De ledde det till Jesus och lade sina mantlar på fölet och lät Jesus sitta upp. 36 Och där han red fram bredde man ut sina mantlar på vägen.
37 När han närmade sig sluttningen av Olivberget, började hela skaran av lärjungar i sin glädje prisa Gud med hög röst för alla kraftgärningar de hade fått se: 38 (J) "Välsignad är han som kommer, kungen, i Herrens namn! Frid i himlen och ära i höjden!" 39 Några fariseer i folkmassan sade då till honom: "Mästare, säg åt dina lärjungar!" 40 (K) Han svarade: "Jag säger er: Om de tiger, kommer stenarna att ropa."
Jesus gråter över Jerusalem
41 När Jesus kom närmare och såg staden, grät han över den 42 (L) och sade: "Tänk om du i dag hade förstått, också du, vad som ger dig frid! Men nu är det dolt för dina ögon. 43 Dagar ska drabba dig då dina fiender bygger en belägringsvall runt dig och omringar och pressar dig från alla håll. 44 (M) De ska slå dig och dina barn i dig till marken och inte lämna sten på sten i dig, därför att du inte förstod den tid då Herren besökte dig[g]."
Jesus i templet
45 (N) Sedan gick Jesus in på tempelplatsen och började driva ut dem som sålde där[h]. 46 Han sade till dem: "Det står skrivet: Mitt hus ska vara ett bönens hus. Men ni har gjort det till ett rövarnäste!"[i]
47 (O) Och han undervisade i templet varje dag. Översteprästerna, de skriftlärda och folkets ledare sökte efter ett tillfälle att röja honom ur vägen, 48 men de kunde inte komma på hur de skulle göra det, eftersom allt folket höll sig nära honom och lyssnade ivrigt.
34 Elihu fortsatte. Han sade:
2 Hör mina ord, ni som är visa,
lyssna till mig, ni som vet,
3 (A) för örat prövar orden
liksom gommen prövar smaken.
4 Låt oss avgöra vad som är rätt,
tillsammans förstå
vad som är gott,
5 (B) för Job har sagt: ”Jag är rättfärdig,
men Gud har berövat mig
min rätt.
6 (C) Trots att jag har rätt
står jag som lögnare.
Jag är dödsskjuten
fast jag är utan skuld.”
7 (D) Finns en man som Job,
som dricker hån som vatten,
8 (E) som slår följe med ogärningsmän
och vandrar
med gudlösa människor?
9 (F) Han säger ju:
”Det hjälper inte en människa
att hålla sig väl med Gud.”
10 (G) Lyssna därför på mig,
ni förståndiga män!
Skulle Gud göra orätt,
den Allsmäktige något
orättfärdigt?
11 (H) Nej, han ger åt människan
efter hennes gärningar
och låter var och en få
efter sin väg.
12 (I) Gud gör sannerligen inget orätt,
den Allsmäktige
förvränger inte rätten.
13 Vem satte honom
att ta hand om jorden,
vem lade hela världen på honom?
14 Om han bara tänkte på sig själv
och tog tillbaka sin ande,
sin livsfläkt,
15 (J) då skulle allt levande förgås
och människorna vända åter
till stoft.
16 Har du insikt, så hör detta,
lyssna till vad jag säger.
17 (K) Ska den härska som hatar rättvisa?
Eller fördömer du
den störste i rättfärdighet,
18 han som säger ”Skurk!” till en kung
och ”Skyldig!” till furstar,
19 (L) han som inte är partisk för furstar
och inte aktar den rike
mer än den fattige,
eftersom de alla är
hans händers verk?
20 (M) De dör plötsligt, mitt i natten.
Folk bävar och förgås,
de mäktiga rycks bort
men inte genom människohand,
21 (N) för Guds ögon följer var mans vägar
och ser alla hans steg.
22 (O) Det finns inget mörker
och ingen djup skugga
där ogärningsmän kan gömma sig.
23 Gud behöver inte betrakta
en människa länge
innan hon kan ställas till doms
inför honom.
24 (P) Han krossar mäktiga män
utan rannsakan
och insätter andra i deras ställe.
25 Ja, han känner deras gärningar,
han störtar dem om natten
och de krossas.
26 Han straffar dem som förbrytare,
öppet, där människor ser det,
27 eftersom de vek av ifrån honom
och inte gav akt
på alla hans vägar.
28 (Q) Det fick de fattiga
att ropa till honom,
och han hörde
de nödställdas klagan.
29 När han är tyst,
vem kan då fördöma?
När han döljer sitt ansikte,
vem kan då se honom,
vare sig ett folk
eller en enskild människa?
30 Han låter inga gudlösa regera
eller bli snaror för folket.
31 Har någon sagt till Gud:
”Jag tar mitt straff,
jag vill inte synda mer.
32 Lär mig du vad jag inte ser.
Har jag gjort orätt
vill jag inte göra så mer.”
33 Ska Gud löna dig
efter din önskan,
du som har förkastat honom?
Du måste välja, inte jag.
Säg vad du menar!
34 Kloka män kommer att säga,
visa män som lyssnar till mig:
35 ”Job talar utan insikt,
hans ord är utan vishet.”
36 Låt Job prövas till det yttersta,
för han försvarar sig
som ogärningsmän.
37 (R) Han lägger uppror till sin synd,
han klappar händerna mot oss
och hopar sina ord mot Gud.
4 (A) Därför, när vi genom Guds barmhärtighet har denna tjänst, så ger vi inte upp. 2 (B) Vi har tagit avstånd från allt hemligt och skamligt och använder inga knep. Vi förfalskar inte Guds ord, utan lägger öppet fram sanningen och överlämnar oss inför Gud åt varje människas samvete.
3 (C) Om vårt evangelium är dolt, så är det dolt för dem som går förlorade. 4 (D) Den här världens gud[a] har förblindat de otroendes sinnen så att de inte ser ljuset som strålar från evangeliet om Kristi härlighet, han som är Guds avbild. 5 (E) Vi predikar inte oss själva, utan Jesus Kristus som Herren och oss som era tjänare för Jesu skull. 6 (F) Gud som sade: "Ljus ska lysa ur mörkret", han har lyst upp våra hjärtan för att kunskapen om Guds härlighet som strålar från Kristi ansikte ska sprida sitt ljus.[b]
En skatt i lerkärl
7 (G) Men denna skatt har vi i lerkärl, för att den väldiga kraften ska vara Guds och inte komma från oss. 8 Vi är ständigt trängda men inte instängda, rådvilla men inte rådlösa, 9 (H) förföljda men inte övergivna, nerslagna men inte utslagna. 10 (I) Alltid bär vi Jesu död i vår kropp, för att också Jesu liv ska bli synligt i vår kropp. 11 (J) Vi som lever utlämnas ständigt åt döden för Jesu skull, för att också Jesu liv ska uppenbaras i vår dödliga kropp. 12 (K) Så verkar döden i oss, och livet i er.
13 Men vi har samma trons Ande som i skriftordet: Jag tror, därför talar jag. Även vi tror, och därför talar vi.[c] 14 (L) Vi vet ju att han som uppväckte Herren Jesus också ska uppväcka oss med Jesus och låta oss träda fram tillsammans med er. 15 (M) Allt sker för er skull, för att nåden ska nå allt fler och få tacksägelsen att flöda över till Guds ära.
Tron och hoppet
16 (N) Därför ger vi inte upp. Även om vår yttre människa bryts ner, förnyas vår inre människa dag för dag. 17 (O) Vår nöd, som är kortvarig och väger lätt, bereder åt oss en väldig och överväldigande härlighet som väger tungt och varar för evigt. 18 (P) Vi riktar inte blicken mot det synliga, utan mot det osynliga. Det synliga är förgängligt, men det osynliga är evigt.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation