M’Cheyne Bible Reading Plan

Lagar om slavar

21 Detta är de lagar du ska lägga fram för dem: ^2 (A) Om du köper en hebreisk slav ska han tjäna dig i sex år, men det sjunde året ska du ge honom fri utan lösen. ³ Om han kom ensam, ska han friges ensam. Om han var gift, ska hans hustru friges tillsammans med honom. ⁴ Om hans herre har gett honom en hustru och om hon har fött söner och döttrar åt honom, ska hustrun och hennes barn tillhöra hennes herre. Endast mannen ska ges fri.

⁵ Men om slaven säger: ”Jag älskar min herre, min hustru och mina barn så mycket att jag inte vill bli fri”, ^6 (B) då ska hans herre föra fram honom inför Gud, ställa honom vid dörren eller dörrposten och genomborra hans öra med en syl. Sedan ska han för alltid vara sin herres slav.

⁷ Om någon säljer sin dotter till slavinna, ska hon inte ges fri^[a] som de andra slavarna. ⁸ Om hennes herre tycker illa om henne sedan han utsett henne åt sig själv, ska han låta henne bli friköpt. Till ett främmande folk har han inte rätt att sälja henne, eftersom han handlat trolöst mot henne. ⁹ Men om han utser henne åt sin son, ska han ge henne en dotters rätt. ¹⁰ Om han tar sig en hustru till, får han inte inskränka på den förras mat, kläder eller äktenskapliga rätt. ¹¹ Om han inte låter henne få sin rätt i dessa tre avseenden, måste han frige henne utan ersättning och utan pengar.

Lagar om personskador

^12 (C) Den som slår någon så att han dör ska straffas med döden. ^13 (D) Men om han inte avsåg att döda utan Gud lät det ske genom hans hand, ska jag anvisa dig en ort dit han kan fly^[b]. ^14 (E) Men om någon blir så hatisk mot sin nästa att han dödar honom med list, ska du gripa honom även om han är vid mitt altare. Han måste dö.

¹⁵ Den som slår sin far eller sin mor ska straffas med döden.

^16 (F) Den som rövar bort en människa ska straffas med döden, vare sig han sedan säljer den han rövat bort eller denna blir funnen hos honom. ^17 (G) Den som förbannar sin far eller mor^[c] ska straffas med döden.

¹⁸ Om män grälar med varandra och den ene slår den andre med en sten eller med knuten hand, så att han visserligen inte dör men blir sängliggande, ¹⁹ eller om han repar sig och kan gå ute med hjälp av sin stav, då ska den som slog honom vara fri från straff. Men han måste ersätta honom för den tid han varit sängliggande och sörja för att han verkligen blir botad. ²⁰ Om någon slår sin slav eller slavinna med en käpp så att den slagne dör för hans hand, ska han straffas för det. ²¹ Men han ska inte straffas om den slagne lever en eller två dagar. Det är ju hans egna pengar.

²² Om män kommer i gräl med varandra och någon av dem stöter till en havande kvinna så att hon föder fram sitt foster, men ingen annan olycka sker, då ska han böta vad kvinnans man ålägger honom och betala efter skiljedomares prövning. ^23 (H) Men om det sker en olycka ska liv ges för liv, ²⁴ öga för öga, tand för tand^[d], hand för hand, fot för fot, ²⁵ brännskada för brännskada, sår för sår och blåmärke för blåmärke.

²⁶ Om någon slår sin slav eller slavinna i ögat och fördärvar det, ska han släppa den skadade fri som ersättning för ögat. ²⁷ Och om någon slår ut en tand på sin slav eller slavinna, ska han släppa den skadade fri som ersättning för tanden.

²⁸ Om en oxe stångar någon till döds, man eller kvinna, ska oxen stenas, och köttet får inte ätas. Men oxens ägare ska vara fri från straff. ^29 (I) Om oxen tidigare haft vanan att stångas och hans ägare har blivit varnad men ändå inte bevakat honom och oxen då dödar någon, man eller kvinna, ska oxen stenas och även hans ägare dödas. ³⁰ Men om ägaren skulle bli ålagd att betala lösepenning, ska han ge så mycket som han blir ålagd till lösen för sitt liv. ³¹ Samma lag gäller om det är en son eller dotter som blivit stångad av oxen. ³² Men om oxen stångar en slav eller slavinna, ska ägaren betala trettio siklar silver^[e] till den stångades herre och oxen ska stenas.

³³ Om någon öppnar en brunn eller gräver en ny brunn och inte täcker över den och sedan en oxe eller åsna faller ner i den, ³⁴ ska brunnens ägare ge ersättning i pengar till djurets ägare, men den döda kroppen ska vara hans. ³⁵ Om någon har en oxe som stångar en annan oxe så att den dör, ska de sälja den levande oxen och dela betalningen för den. Dessutom ska de dela den döda kroppen. ³⁶ Men om det var känt att oxen redan tidigare brukade stångas och hans ägare ändå inte tog vara på honom, ska han ersätta oxe med oxe, men den döda kroppen ska vara hans.

Jesus uppstår ur graven

24 ^(A) Den första veckodagen^[a] kom de tidigt i gryningen till graven med de väldoftande oljorna som de hade gjort i ordning. ² Då fann de att stenen var bortrullad från graven. ³ De gick in, men fann inte Herren Jesu kropp.

^4 (B) När de inte visste vad de skulle tro, då stod plötsligt två män i skinande kläder framför dem. ⁵ Kvinnorna blev rädda och böjde ansiktet mot marken, men männen sade: "Varför söker ni den levande bland de döda? ^6 (C) Han är inte här, han har uppstått! Kom ihåg vad han sade till er^[b] medan han fortfarande var i Galileen: ^7 (D) Människosonen måste utlämnas i syndares händer och bli korsfäst och uppstå på tredje dagen." ⁸ Då kom de ihåg hans ord.

⁹ Och de återvände från graven och berättade allt detta för de elva och för alla de andra. ¹⁰ Det var Maria Magdalena och Johanna och Maria, Jakobs mor. Även de andra kvinnorna som var med dem talade om det för apostlarna, ¹¹ men de tyckte deras ord var tomt prat och trodde inte på dem.

¹² Men Petrus reste sig och sprang till graven, och när han lutade sig in såg han bara linnebindlarna. Och han gick hem, full av förundran över det som hade hänt.

Jesus visar sig för Emmausvandrarna

^13 (E) Samma dag var två av dem på väg till en by som heter Emmaus och ligger drygt en mil^[c] från Jerusalem. ¹⁴ De gick och samtalade med varandra om allt som hade hänt. ¹⁵ Medan de samtalade och diskuterade närmade sig Jesus själv och vandrade med dem. ¹⁶ Men deras ögon var slutna så att de inte kände igen honom. ¹⁷ Han frågade dem: "Vad är det ni går och samtalar med varandra om?"

Då stannade de och såg bedrövade ut. ¹⁸ Och den ene som hette Kleopas^[d] sade till honom: "Är du den ende som har besökt Jerusalem och inte vet vad som hänt de här dagarna?" ^19 (F) Han frågade dem: "Vad då?" De svarade: "Detta med Jesus från Nasaret. Han var en profet, mäktig i ord och gärning inför Gud och hela folket. ²⁰ Våra överstepräster och rådsherrar utlämnade honom till en dödsdom och korsfäste honom. ^21 (G) Men vi hade hoppats att han var den som skulle frälsa Israel.

Förutom allt detta är det nu den tredje dagen^[e] sedan det hände, ^22 (H) och dessutom har några kvinnor bland oss gjort oss uppskakade. De gick till graven tidigt på morgonen ²³ men fann inte hans kropp. De kom och berättade att de hade sett en syn med änglar som sade att han lever. ^24 (I) Då gick några av de våra till graven, och de fann att det var som kvinnorna hade sagt. Men honom själv såg de inte."

²⁵ Då sade han till dem: "Så tröga ni är i tanke och hjärta till att tro på allt som profeterna har sagt! ^26 (J) Måste inte Messias lida det här för att sedan gå in i sin härlighet?" ^27 (K) Och han började med Mose och alla profeterna och förklarade för dem vad det stod om honom i alla Skrifterna.

²⁸ De närmade sig byn dit de var på väg, och han verkade vilja gå vidare. ²⁹ Men de bad honom ivrigt: "Stanna kvar hos oss! Det är snart kväll och dagen går mot sitt slut." Då gick han in och stannade hos dem. ³⁰ Och när han låg till bords med dem tog han brödet, tackade Gud, bröt det och gav åt dem. ³¹ Då öppnades deras ögon och de kände igen honom, men han försvann ur deras åsyn^[f].

³² De sade till varandra: "Brann inte våra hjärtan i oss när han talade med oss på vägen, när han öppnade Skrifterna för oss?" ³³ De bröt upp i samma stund och återvände till Jerusalem, där de fann de elva och de andra lärjungarna samlade. ^34 (L) Dessa sade: "Herren har verkligen uppstått, och han har visat sig för Simon!" ³⁵ Och själva berättade de vad som hade hänt på vägen och hur han hade låtit dem känna igen honom vid brödsbrytelsen.

Jesus visar sig för lärjungarna

^36 (M) Medan de talade om detta, stod Jesus själv mitt ibland dem och sade till dem: "Frid vare med er!" ³⁷ Uppskakade och rädda trodde de att det var en ande de såg. ³⁸ Men han sade till dem: "Varför är ni så oroliga? Varför kommer det upp tvivel i era hjärtan? ³⁹ Se på mina händer och mina fötter att det verkligen är jag. Rör vid mig och se! En ande har inte kött och ben som ni ser att jag har." ⁴⁰ När han hade sagt detta visade han dem sina händer och fötter. ^41 (N) När de i sin glädje och förundran fortfarande inte kunde tro, frågade han dem: "Har ni något ätbart^[g] här?" ⁴² Då räckte de honom en bit stekt fisk^[h], ⁴³ och han tog den och åt inför deras ögon.

^44 (O) Och han sade till dem: "Detta är vad jag sade till er medan jag ännu var hos er: Allt måste uppfyllas som är skrivet om mig i Mose lag, profeterna och psalmerna." ⁴⁵ Sedan öppnade han deras sinnen så att de förstod Skrifterna. ⁴⁶ Och han sade till dem: "Det står skrivet att Messias ska lida och på tredje dagen uppstå från de döda, ^47 (P) och att omvändelse och syndernas förlåtelse^[i] ska förkunnas i hans namn för alla folk, med början i Jerusalem. ^48 (Q) Ni är vittnen om detta. ^49 (R) Och jag ska sända över er vad min Far har lovat. Men ni ska stanna här i staden tills ni har blivit rustade med kraft från höjden."

Jesu himmelsfärd

⁵⁰ Sedan förde han dem ut till Betania, och han lyfte sina händer och välsignade dem. ^51 (S) Och medan han välsignade dem, lämnade han dem och lyftes upp till himlen. ^52 (T) De tillbad honom och vände tillbaka till Jerusalem i stor glädje. ⁵³ Och de var ständigt i templet och prisade Gud.

39 ^(A) Jagar du byte

Job svarar Herren

9 ^(A) Egentligen behöver jag inte skriva till er om hjälpen till de heliga. ^2 (B) Jag vet hur villiga ni är, och inför makedonierna brukar jag berömma er och berätta att Achaia har varit redo sedan i fjol. Er iver har sporrat de flesta.

^3 (C) Nu sänder jag ändå bröderna för att vårt beröm av er i denna sak inte ska visa sig vara tomt prat och för att ni ska vara förberedda, som jag redan nämnt. ⁴ Annars får vi – för att inte säga ni – stå där och skämmas när makedonierna som kommer med mig ser att ni är oförberedda trots vårt förtroende för er. ⁵ Därför tyckte jag mig behöva be bröderna resa till er och förbereda er utlovade gåva, så att den kan ligga färdig som en gåva och inte blir ett krav^[a].

^6 (D) Men tänk på detta: Den som sår sparsamt får skörda sparsamt, och den som sår rikligt får skörda rikligt. ^7 (E) Var och en ska ge vad han har bestämt i sitt hjärta, inte med olust eller tvång, för Gud älskar en glad givare^[b]. ^8 (F) Och Gud har makt att ge er all nåd i överflöd, så att ni alltid och i allt har nog av allt^[c] och kan ge i överflöd till varje gott verk. ⁹ Skriften säger: Han strör ut, han ger åt de fattiga, hans rättfärdighet består för evigt.^{[d] 10 (G)} Han som ger såningsmannen säd till att så och bröd till att äta, han ska ge er utsäde och mångdubbla det och låta er rättfärdighet ge god skörd.

¹¹ Då blir ni rika på allt och kan vara generösa i allt, och det väcker tacksamhet till Gud när vi överlämnar gåvan. ^12 (H) Den hjälp ni ger i denna insamling fyller inte bara de heligas behov, utan bär också rik frukt genom att många tackar Gud. ¹³ När ni visar er äkthet genom denna hjälp prisar de Gud för att ni följer er bekännelse till Kristi evangelium och så godhjärtat delar gemenskapen med dem och med alla. ¹⁴ De kommer också att be för er och längta efter er på grund av Guds överväldigande nåd mot er. ¹⁵ Gud vare tack för hans obeskrivligt rika gåva!