M’Cheyne Bible Reading Plan

Isaks födelse

21 ^(A) Herren såg till Sara så som han hade lovat, och Herren gjorde med Sara som han hade sagt. ² Sara blev havande och födde en son åt Abraham på hans ålderdom, just vid den tid som Gud hade sagt honom. ³ Abraham gav namnet Isak åt sin son som han fått, som Sara hade fött åt honom. ^4 (B) Och Abraham omskar sin son Isak när han var åtta dagar gammal, som Gud hade befallt honom.

⁵ Abraham var hundra år^[a] när hans son Isak föddes. ⁶ Sara sade: ”Gud har fått mig att le. Alla som får höra det här kommer att le med mig.” ⁷ Och hon sade: ”Vem hade kunnat säga Abraham att Sara skulle amma barn? Men nu har jag fött en son på hans ålderdom!”

Ismael och Hagar drivs bort

⁸ Barnet växte och blev avvant, och på dagen då Isak avvandes^[b] ordnade Abraham en stor fest. ⁹ Men när Sara såg att den egyptiska kvinnans son hånskrattade, den son som Hagar hade fött åt Abraham, ^10 (C) sade hon till Abraham: ”Driv ut den där slavinnan och hennes son! Den där slavinnans son ska inte dela arvet med min son, med Isak.” ¹¹ Abraham tog mycket illa vid sig eftersom det gällde hans son.

^12 (D) Men Gud sade till Abraham: ”Ta inte illa vid dig för pojkens och din slavinnas skull. Lyd Sara i allt hon säger till dig, för det är genom Isak som din avkomma ska räknas.^{[c] 13 (E)} Men även slavinnans son ska jag göra till ett folk, eftersom han är din avkomling.”

^14 (F) Tidigt nästa morgon tog Abraham bröd och en lädersäck med vatten och gav det till Hagar. Han lade det på hennes axlar^[d] och lät henne gå tillsammans med pojken. Hon gav sig i väg och irrade omkring i Beer-Shebas öken.

¹⁵ När vattnet i lädersäcken hade tagit slut, övergav hon pojken under en buske ¹⁶ och gick och satte sig en bit bort, på ett bågskotts avstånd. Hon tänkte: ”Jag orkar inte se på när pojken dör.” Där satt hon en bit bort och grät högljutt.^[e]

¹⁷ Då hörde Gud pojkens röst, och Guds ängel ropade till Hagar från himlen och sade till henne: ”Hur är det, Hagar? Var inte rädd! Gud har hört pojkens rop där han ligger. ¹⁸ Gå och res upp honom och ta hand om honom. Jag ska göra honom till ett stort folk.” ¹⁹ Och Gud öppnade hennes ögon, så att hon fick syn på en brunn med vatten. Hon gick dit och fyllde sin lädersäck med vatten och gav pojken att dricka.

²⁰ Gud var med pojken, och han växte upp och bodde i öknen och blev bågskytt^[f]. ²¹ Han bosatte sig i öknen Paran, och hans mor tog en hustru åt honom från Egypten.

Abrahams förbund med Abimelek

^22 (G) Vid den tiden kom Abimelek med sin befälhavare Pikol och sade till Abraham: ”Gud är med dig i allt du gör. ²³ Lova mig nu med ed inför Gud att du inte sviker mig eller mina barn och efterkommande, utan visar samma godhet mot mig och det land där du bor som främling som jag har visat dig.” ²⁴ Abraham sade: ”Ja, jag svär.”

²⁵ Men Abraham förebrådde Abimelek för att hans tjänare hade lagt beslag på en vattenbrunn. ²⁶ Abimelek svarade: ”Jag vet inte vem som har gjort det. Själv har du ingenting sagt, och jag har inte hört något om det förrän i dag.” ²⁷ Då tog Abraham får och kor och gav åt Abimelek, och de slöt förbund^[g] med varandra.

²⁸ Men Abraham ställde sju lamm i hjorden åt sidan. ²⁹ Då sade Abimelek till Abraham: ”Vad betyder de där sju lammen som du ställt åt sidan?” ³⁰ Han svarade: ”Dessa sju lamm ska du ta emot av mig som ett vittnesbörd om att det är jag som har grävt brunnen.” ³¹ Sedan kallades platsen Beer-Sheba^[h], eftersom de båda svor eden där.

³² Och de slöt förbund vid Beer-Sheba, och därefter bröt Abimelek och hans befälhavare Pikol upp och återvände till filisteernas land^[i]. ³³ Abraham planterade en tamarisk vid Beer-Sheba och åkallade där Herrens namn, den evige Guden. ³⁴ Sedan bodde Abraham som främling i filisteernas land en lång tid.

Vingårdsarbetarnas lön

20 Himmelriket är som en husbonde som gick ut tidigt på morgonen för att leja arbetare till sin vingård. ² Han kom överens med dem om en dagslön på en denar och skickade dem till sin vingård.

³ Vid tredje timmen^[a] gick han ut och såg några andra stå sysslolösa på torget. ⁴ Han sade till dem: Gå till vingården, ni också! Jag ska ge er en rättvis lön. ⁵ Och de gick. Vid sjätte och nionde timmen gick han ut igen och gjorde likadant. ⁶ Även vid elfte timmen gick han ut och fann några andra som stod där, och han sade till dem: Varför står ni här sysslolösa hela dagen? ⁷ De svarade honom: Därför att ingen har lejt oss. Han sade då till dem: Gå till vingården, ni också!

⁸ På kvällen sade vingårdens herre till sin förvaltare: Kalla på arbetarna och ge dem deras lön, men börja med de sista och sluta med de första. ⁹ De som hade blivit lejda vid elfte timmen kom då fram och fick var sin denar. ¹⁰ När sedan de första kom trodde de att de skulle få mer, men de fick också en denar. ¹¹ När de fick den, klagade de på husbonden och sade: ¹² De där som kom sist har arbetat en enda timme, och du har jämställt dem med oss som har stått ut med dagens slit och hetta. ¹³ Han svarade en av dem: Min vän, jag är inte orättvis mot dig. Var du inte överens med mig om en denar? ¹⁴ Ta det som är ditt och gå. Men jag vill ge den siste lika mycket som jag gav dig. ^15 (A) Får jag inte göra som jag vill med det som är mitt? Eller ser du med onda ögon^[b] på att jag är god? ^16 (B) Så ska de sista bli de första och de första bli de sista."

Jesus talar en tredje gång om sin död

^17 (C) När Jesus var på väg upp till Jerusalem, tog han de tolv lärjungarna åt sidan och sade till dem där på vägen: ^18 (D) "Se, vi går upp till Jerusalem, och Människosonen kommer att överlämnas till översteprästerna och de skriftlärda. De ska döma honom till döden ^19 (E) och utlämna honom åt hedningarna till att hånas och gisslas och korsfästas. Och på tredje dagen ska han uppstå."

En mors begäran

^20 (F) Då kom modern till Sebedeus söner fram till Jesus tillsammans med sina söner. Hon föll på knä och ville be honom om något. ²¹ Han frågade henne: "Vad vill du?" Hon sade till honom: "Lova att mina båda söner här får sitta bredvid dig i ditt rike, den ene på din högra sida och den andre på din vänstra."

^22 (G) Jesus svarade: "Ni vet inte vad ni ber om. Kan ni dricka den bägare^[c] som jag ska dricka?" De svarade: "Det kan vi." ²³ Jesus sade till dem: "Ni ska få dricka min bägare. Men platserna på min högra och min vänstra sida är det inte min sak att ge bort. De ska ges åt dem som min Far har berett dem för."

^24 (H) När de tio andra fick höra det, blev de upprörda över de båda bröderna. ^25 (I) Men Jesus kallade dem till sig och sade: "Ni vet att folkens ledare beter sig som herrar över dem och att stormännen härskar över dem. ²⁶ Men så ska det inte vara bland er. Nej, den som vill vara störst bland er ska vara de andras tjänare, ²⁷ och den som vill vara främst bland er ska vara de andras slav. ^28 (J) Så har inte heller Människosonen kommit för att bli betjänad, utan för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många^[d]."

Jesus botar två blinda

^29 (K) När de var på väg ut ur Jeriko följde mycket folk med honom. ³⁰ Två blinda^[e] satt där vid vägen, och när de fick höra att Jesus gick förbi ropade de: "Förbarma dig över oss, Herre, Davids son!" ³¹ Folket sade åt dem strängt att vara tysta, men de ropade bara ännu högre: "Förbarma dig över oss, Herre, Davids son!"

³² Jesus stannade och kallade dem till sig och frågade: "Vad vill ni att jag ska göra för er?" ³³ De svarade honom: "Herre, öppna våra ögon!" ³⁴ Då förbarmade sig Jesus och rörde vid deras ögon. Genast kunde de se, och de följde honom.

10 Följande namn stod på skrivelserna som bar sigillen: Ståthållaren Nehemja, Hakaljas son, och Sidkia, ² Seraja, Asarja, Jeremia, ³ Pashur, Amarja, Malkia, ⁴ Hattush, Shebanja, Malluk, ⁵ Harim, Meremot, Obadja, ⁶ Daniel, Ginneton, Baruk, ⁷ Meshullam, Abia, Mijamin, ⁸ Maasja, Bilgaj, Shemaja. Dessa var prästerna.

⁹ Leviterna var: Jeshua, Asanjas son, Binnuj, av Henadads barn, Kadmiel, ¹⁰ och deras bröder: Shebanja, Hodia, Kelita, Pelaja, Hanan, ¹¹ Mika, Rehob, Hashabja, ¹² Sackur, Sherebja, Shebanja, ¹³ Hodia, Bani och Beninu.

^14 (A) Folkets huvudmän var: Parosh, Pahat-Moab, Elam, Sattu, Bani, ¹⁵ Bunni, Asgad, Bebaj, ¹⁶ Adonia, Bigvaj, Adin, ¹⁷ Ater, Hiskia, Azzur, ¹⁸ Hodia, Hashum, Besaj, ¹⁹ Harif, Anatot, Nebaj, ²⁰ Magpiash, Meshullam, Hesir, ²¹ Meshesabel, Sadok, Jaddua, ²² Pelatja, Hanan, Anaja, ²³ Hosea, Hananja, Hashub, ²⁴ Hallohesh, Pilha, Shobek, ²⁵ Rehum, Hashabna, Maaseja, ²⁶ Ahia, Hanan, Anan, ²⁷ Malluk, Harim och Baana.

Förbundets innehåll

²⁸ Resten av folket – prästerna, leviterna, dörrvakterna, sångarna, tempeltjänarna och alla som hade avskilt sig från de främmande folken och vänt sig till Guds lag, deras hustrur, söner och döttrar och alla som kunde förstå – ²⁹ ansluter sig till sina ledande bröder och lovar dyrt och heligt att leva efter Guds lag, som gavs genom Guds tjänare Mose, och att hålla fast vid och följa alla Herrens, vår Herres, bud, lagar och stadgar. ^30 (B) Vi lovar att inte ge våra döttrar åt de främmande folken och inte heller ta deras döttrar till hustrur åt våra söner. ^31 (C) När de främmande folken för in handelsvaror eller säd till försäljning på sabbatsdagen ska vi inte köpa det av dem på sabbat eller helgdag. Vi ska låta vart sjunde år vara friår och då avstå från alla slags krav.

³² Vi förpliktar oss att varje år ge en tredjedels sikel^[a] till tjänsten i vår Guds hus: ^33 (D) till skådebröden och det dagliga matoffret, till det dagliga brännoffret och offren på sabbaterna, vid nymånaderna och högtiderna, till tackoffren och syndoffren för Israels försoning och till allt arbete i vår Guds hus.

^34 (E) Vi, prästerna, leviterna och folket, kastar lott om vedoffret^[b], hur man varje år ska föra det till vår Guds hus på bestämda tider, efter våra familjer, och bränna det på Herren vår Guds altare så som det är skrivet i lagen.

^35 (F) Till Herrens hus ska vi varje år föra förstlingen^[c] av markens gröda och förstlingen av all frukt på alla slags träd. ^36 (G) Så som det är skrivet i lagen ska vi också föra till Guds hus, till prästerna som gör tjänst i vår Guds hus, de förstfödda av våra söner och av vår boskap, det förstfödda av våra kor och får. ^37 (H) Och förstlingen av vårt mjöl och våra offergåvor och av allt slags trädfrukt, av vin och olja, ska vi föra till prästerna, in i förrådskamrarna till vår Guds hus, och tionden av vår jord till leviterna, de leviter som tar emot tionden^[d] i alla de städer där vi brukar jorden. ^38 (I) En präst, en av Arons söner, ska vara med leviterna när de tar emot tionden. Och leviterna ska föra tionden av sitt tionde upp till vår Guds hus, in i förrådshusets kamrar. ^39 (J) Både Israels barn och Levi barn ska föra sin offergåva av säd, vin och olja in i dessa kamrar där helgedomens kärl och de tjänstgörande prästerna och dörrvakterna och sångarna är. Vi ska inte försumma vår Guds hus.

I Makedonien och Grekland

20 ^(A) När oroligheterna hade lagt sig, kallade Paulus till sig lärjungarna och tröstade och uppmuntrade dem. Sedan tog han farväl och begav sig till Makedonien^[a]. ² Han reste genom det området och talade många uppmuntrande ord till bröderna. Därefter kom han till Grekland^[b], ^3 (B) där han blev kvar i tre månader.

När han sedan skulle avsegla mot Syrien hade judarna planerat ett attentat mot honom, och han bestämde sig då för att resa tillbaka genom Makedonien. ^4 (C) Med honom följde Sopater, Pyrrhus son, från Berea, Aristarchus och Secundus från Tessalonike, vidare Gaius från Derbe och Timoteus samt Tychikus^[c] och Trofimus^[d] från Asien. ⁵ Dessa reste i förväg och väntade på oss^[e] i Troas, ⁶ medan vi själva seglade ut från Filippi efter det osyrade brödets högtid. Fem dagar senare träffade vi dem i Troas, där vi stannade i sju dagar.

I Troas

^7 (D) Den första dagen efter sabbaten^[f] var vi samlade för att bryta brödet. Paulus talade med dem som var där, och eftersom han skulle resa nästa dag fortsatte han att tala ända till midnatt. ⁸ Det fanns många lampor i rummet på översta våningen där vi var samlade. ⁹ I fönstret satt en ung man som hette Eutychus. Han föll i djup sömn när Paulus talade så länge, och i sömnen föll han ner från tredje våningen. När man lyfte upp honom var han död.

^10 (E) Paulus gick då ner, böjde sig över honom och tog honom i sina armar och sade: "Var inte oroliga. Hans själ är kvar." ¹¹ Därefter gick Paulus upp igen och bröt brödet och åt. Han fortsatte att tala länge, ända till gryningen, och gick sedan vidare. ¹² De förde hem den unge mannen levande, och de blev mycket uppmuntrade.

Från Troas till Miletos

¹³ Vi andra gick i förväg ombord på skeppet och seglade mot Assos, där vi skulle hämta upp Paulus. Så hade han bestämt, eftersom han själv tänkte ta landvägen. ¹⁴ Så snart han mötte oss i Assos tog vi honom ombord och kom sedan till Mitylene. ¹⁵ Därifrån seglade vi ut nästa dag och nådde fram i höjd med Chios. Dagen därpå lade vi till vid Samos och efter ytterligare en dag kom vi till Miletos. ¹⁶ Paulus hade nämligen bestämt sig för att segla förbi Efesos för att inte bli uppehållen i Asien. Han skyndade vidare för att om möjligt kunna vara i Jerusalem på pingstdagen.

Paulus tal till de äldste från Efesos

¹⁷ Från Miletos skickade han bud till Efesos och kallade till sig församlingens äldste. ^18 (F) När de var framme hos honom sade han till dem: "Ni vet hur jag har levt hos er hela tiden, från första dagen jag kom till Asien. ¹⁹ Jag har tjänat Herren i all ödmjukhet, under tårar och prövningar som mötte mig genom judarnas intriger. ²⁰ Jag har inte hållit tillbaka något som kunde vara till nytta för er, utan jag har predikat och undervisat, offentligt och i hemmen, ^21 (G) och vittnat för både judar och greker om omvändelsen till Gud och tron på vår Herre Jesus.

^22 (H) Och nu reser jag, bunden i anden, till Jerusalem utan att veta vad som ska möta mig där. ^23 (I) Jag vet bara att den helige Ande i stad efter stad vittnar att bojor och lidanden väntar mig. ^24 (J) Men jag anser inte mitt liv vara värt något för mig själv, bara jag får fullborda mitt lopp och den uppgift jag fått av Herren Jesus: att vittna om Guds nåds evangelium.

²⁵ Och nu vet jag att ni aldrig mer kommer att se mitt ansikte, alla ni som jag har gått omkring hos och predikat riket för. ²⁶ Därför betygar jag i dag för er att jag inte är skyldig till någons blod^[g], ^27 (K) för jag har inte tvekat att förkunna för er hela Guds vilja och plan.

^28 (L) Ge akt på er själva och hela den hjord där den helige Ande har satt er som ledare, till att vara herdar för Guds församling som han har köpt med sitt eget blod. ^29 (M) Jag vet att när jag lämnat er ska rovlystna vargar tränga in bland er, och de kommer inte att skona hjorden. ^30 (N) Ja, bland er själva ska män träda fram som förvränger sanningen för att dra över lärjungarna på sin sida. ^31 (O) Var därför vakna och kom ihåg att jag i tre års tid, natt och dag, aldrig har slutat förmana var och en av er under tårar.

^32 (P) Och nu överlämnar jag er åt Gud och hans nåderika ord, som har makt att bygga upp er och ge er arvet bland alla som helgats. ^33 (Q) Silver eller guld eller kläder har jag inte begärt av någon. ^34 (R) Ni vet själva att dessa händer har sörjt för mina egna och mina följeslagares behov. ^35 (S) I allt har jag visat er att man så ska arbeta^[h] och ta hand om de svaga och komma ihåg de ord som Herren Jesus själv har sagt: Det är saligare att ge än att ta."

^36 (T) När Paulus hade sagt detta, böjde han knä och bad tillsammans med dem alla. ³⁷ De brast alla i gråt och omfamnade Paulus och kysste honom. ³⁸ Det som smärtade dem mest var att han sagt att de aldrig skulle se hans ansikte mer. Så följde de honom till skeppet.