^2 (A) ”Helga allt förstfött åt mig. Allt hos Israels barn som öppnar moderlivet, både av människor och boskap, tillhör mig.”^[a]

^12 (A) då ska du överlämna till Herren allt som öppnar moderlivet. Allt förstfött av hankön bland din boskap ska tillhöra Herren. ¹³ Men allt som öppnar moderlivet bland åsnor ska du lösa ut med ett får, och om du inte vill lösa det ska du krossa nacken på det. Varje förstfödd son ska du lösa ut.

¹⁴ När din son i framtiden frågar dig vad det betyder, ska du svara honom: Med stark hand förde Herren oss ut ur Egypten, ur träldomshuset. ¹⁵ Eftersom farao envist vägrade släppa oss, dödade Herren allt förstfött i Egyptens land, från det förstfödda bland människor till det förstfödda bland boskap. Därför offrar jag åt Herren allt av hankön som öppnar moderlivet, och varje förstfödd son löser jag ut.

¹⁶ Detta ska vara som ett tecken på din hand och en påminnelse på din panna, eftersom Herren med stark hand förde oss ut ur Egypten.”

Molnpelaren och eldpelaren

¹⁷ När farao hade släppt folket förde Gud dem inte genom filisteernas land^[a], fast det var den närmaste vägen. Gud tänkte nämligen att folket kunde ångra sig och vända tillbaka till Egypten när de fick se krig hota. ¹⁸ Därför lät han folket ta en omväg genom öknen^[b] mot Röda havet^[c]. Israels barn drog ut ur Egypten i ordnade grupper.^{[d] 19 (B)} Och Mose tog med sig Josefs ben, för Josef hade tagit en ed av Israels barn och sagt: ”När Gud ser till er, ta då med mina ben härifrån.”

^20 (C) De bröt upp från Suckot^[e] och slog läger i Etam vid utkanten av öknen. ^21 (D) Herren gick framför dem, om dagen i en molnpelare för att visa dem vägen och om natten i en eldpelare^[f] för att ge dem ljus. På så sätt kunde de vandra både dag och natt. ²² Molnpelaren upphörde inte att gå framför folket på dagen och inte heller eldpelaren på natten.

^26 (A) Det som är förstfött bland boskap och som tillhör Herren redan som förstfött ska ingen helga. Vare sig det är en oxe eller ett får tillhör det redan Herren. ²⁷ Men om det är fråga om något orent djur, ska man lösa det efter det värde du bestämmer och lägga till femtedelen av värdet. Om det inte blir löst, ska det säljas efter det värde du bestämmer.

^28 (B) Gäller det något vigt^[a] som någon har avskilt åt Herren från det han äger, antingen en människa eller ett boskapsdjur eller den åker som han har fått i arv, får det varken säljas eller lösas. Allt som är vigt är högheligt och tillhör Herren.

^29 (C) En människa som är vigd åt förintelse får aldrig lösas. Hon måste dödas.

^30 (D) Allt tionde av jorden tillhör Herren, både av markens säd och av trädens frukt. Den är helgad åt Herren. ³¹ Om någon vill lösa något av sitt tionde ska han lägga till femtedelen av värdet.

³² För tionde av nöt eller småboskap gäller följande: Av allt som går under herdestaven ska vart tionde djur vara helgat åt Herren. ³³ Man ska inte undersöka om det är bättre eller sämre, och man får inte byta ut det. Om någon ändå byter ut djuret, ska både detta och det som har lämnats i utbyte vara helgat åt Herren. Det får inte lösas.

³⁴ Dessa är de bud som Herren genom Mose gav Israels barn på Sinai berg.

^13 (A) för alla förstfödda tillhör mig. Den dag jag slog allt förstfött i Egyptens land helgade jag åt mig allt förstfött i Israel, både bland människor och boskap. De tillhör mig. Jag är Herren.”