M’Cheyne Bible Reading Plan
Herren besöker Abraham
18 Herren uppenbarade sig för Abraham vid Mamres terebintlund, där han satt vid tältöppningen när dagen var som hetast. 2 (A) Han såg upp, och se, tre män stod framför honom. När han fick syn på dem, skyndade han ut från tältöppningen för att möta dem. Han bugade sig till jorden 3 och sade: ”Herre, om jag har funnit nåd för dina ögon så gå inte förbi din tjänare. 4 Låt mig hämta lite vatten så att ni kan tvätta era fötter[a] och vila er under trädet. 5 Jag ska också hämta lite bröd så att ni kan styrka er innan ni går vidare, när ni nu har vägen förbi er tjänare.” De sade: ”Ja, gör som du sagt.”
6 Abraham skyndade sig in i tältet till Sara och sade: ”Skynda dig, ta tre sea-mått fint mjöl![b] Knåda det och baka brödkakor.” 7 Själv sprang Abraham bort till boskapen och tog en späd och fin ungkalv och gav den åt sin tjänare, som skyndade sig att laga till den. 8 Sedan tog han gräddmjölk, sötmjölk och kalven han låtit laga till och satte fram det åt dem. Och han stod hos dem under trädet medan de åt.
9 Sedan frågade de honom: ”Var är din hustru Sara?” Han svarade: ”Där inne i tältet.” 10 (B) Då sade han: ”Jag kommer tillbaka till dig nästa år vid denna tid, och se, då ska din hustru Sara ha en son.” Detta hörde Sara där hon stod i tältöppningen bakom honom.[c]
11 (C) Men Abraham och Sara var gamla och hade nått hög ålder, och Sara hade inte längre det som kvinnor brukar ha. 12 (D) Sara log inom sig och tänkte: ”Ska jag få känna åtrå när jag är utsliten och min herre är gammal?” 13 Herren sade till Abraham: ”Varför log Sara och tänkte: Ska jag föda barn, jag som är så gammal? 14 (E) Skulle något vara omöjligt för Herren? Vid den bestämda tiden nästa år kommer jag tillbaka till dig, och då ska Sara ha en son.” 15 Då nekade Sara och sade: ”Jag log inte”, för hon blev rädd. Men han sade: ”Jo, du log.”
Abraham vädjar för Sodom
16 När männen bröt upp därifrån såg de ner mot Sodom, och Abraham följde dem en bit på vägen. 17 Då sade Herren: ”Kan jag dölja för Abraham vad jag tänker göra? 18 (F) Abraham ska ju bli ett stort och mäktigt folk, och i honom ska jordens alla folk bli välsignade. 19 (G) Jag har utvalt honom för att han ska befalla sina barn och efterkommande att hålla sig till Herrens väg och handla rätt och rättfärdigt, så att Herren kan uppfylla sina löften till Abraham.”
20 (H) Sedan sade Herren: ”Ropet över Sodom och Gomorra är starkt och deras synd är mycket svår. 21 Därför tänker jag gå ner och se om de har gjort så som i ropet som har nått mig. Om det inte är så, vill jag veta det.”
22 Männen vände sig därifrån och gick mot Sodom, men Abraham stod kvar inför Herren. 23 Och Abraham gick närmare och sade: ”Ska du förgöra den rättfärdige tillsammans med den ogudaktige? 24 Kanske finns det femtio rättfärdiga i staden. Ska du då utplåna den och inte skona orten för de femtio rättfärdigas skull som finns där? 25 (I) Aldrig att du skulle göra så, att låta den rättfärdige dö med den ogudaktige. Då skulle den rättfärdige få det som den ogudaktige. Aldrig! Skulle inte han som är hela jordens domare göra det som är rätt?” 26 Herren sade: ”Om jag finner femtio rättfärdiga inne i Sodom, ska jag skona hela orten för deras skull.”
27 (J) Abraham tog åter till orda och sade: ”Jag har vågat tala till Herren trots att jag är stoft och aska. 28 Kanske fattas det fem i de femtio rättfärdiga. Ska du då på grund av dessa fem förgöra hela staden?” Han svarade: ”Om jag finner fyrtiofem där, ska jag inte förgöra den.”
29 Men Abraham fortsatte att tala till honom: ”Kanske finns det fyrtio där.” Han svarade: ”För dessa fyrtios skull ska jag inte göra det.”
30 Då sade han: ”Herre, bli inte vred om jag talar en gång till. Kanske finns det trettio där.” Han svarade: ”Om jag finner trettio där, ska jag inte göra det.”
31 Men han sade: ”Jag har vågat tala till Herren. Kanske finns det tjugo där.” Han svarade: ”För dessa tjugos skull ska jag inte förgöra den.”
32 Då sade han: ”Herre, bli inte vred om jag talar bara en sista gång: Kanske finns det tio där.” Han svarade: ”För dessa tios skull ska jag inte förgöra den.”
33 När Herren hade talat färdigt med Abraham gick han därifrån, och Abraham återvände hem.
17 (A) Sex dagar därefter tog Jesus med sig Petrus, Jakob och hans bror Johannes och förde dem upp på ett högt berg[a] där de var ensamma. 2 (B) Då förvandlades han inför dem: hans ansikte lyste som solen, och hans kläder blev vita som ljuset. 3 Och Mose och Elia visade sig för dem och samtalade med honom.
4 Petrus sade till Jesus: "Herre, det är gott för oss att vara här[b]. Om du vill ska jag göra tre hyddor här: en åt dig, en åt Mose och en åt Elia." 5 Medan han ännu talade kom ett lysande moln och sänkte sig över dem. Och en röst ur molnet sade: "Han är min älskade Son. I honom har jag min glädje. Lyssna till honom!"[c] 6 När lärjungarna hörde det, föll de skräckslagna ner på sina ansikten. 7 Men Jesus gick fram och rörde vid dem och sade: "Res er upp och var inte rädda!" 8 Och när de lyfte blicken, såg de ingen annan än Jesus.
9 (C) På väg ner från berget befallde Jesus dem: "Berätta inte för någon vad ni sett förrän Människosonen har uppstått från de döda." 10 Lärjungarna frågade honom: "Varför säger då de skriftlärda att Elia först måste komma[d]?" 11 Han svarade: "Elia ska komma och återupprätta allt. 12 (D) Men jag säger er: Elia har redan kommit, och de kände inte igen honom utan gjorde med honom som de ville. På samma sätt ska också Människosonen lida genom dem." 13 Då förstod lärjungarna att han talade till dem om Johannes Döparen.
Jesus botar en månadssjuk pojke
14 (E) När de sedan kom tillbaka till folket, gick en man fram till Jesus och föll på knä för honom 15 och sade: "Herre, förbarma dig över min son! Han är månadssjuk[e] och svårt plågad. Ofta faller han i elden och ofta i vattnet. 16 Jag tog honom till dina lärjungar, men de kunde inte bota honom."
17 (F) Jesus svarade: "Detta fördärvade släkte som inte vill tro! Hur länge ska jag vara hos er? Hur länge ska jag stå ut med er? Hämta hit honom till mig." 18 Och Jesus talade strängt till den onda anden, och den[f] for ut ur honom. Från den stunden var pojken botad.
19 (G) När lärjungarna hade blivit ensamma med Jesus, kom de fram och frågade: "Varför kunde inte vi driva ut den?" 20 (H) Han svarade: "Därför att ni har så lite tro. Jag säger er sanningen: Om ni har tro, bara som ett senapskorn, ska ni säga till det här berget: Flytta dig dit bort, och det kommer att flytta sig. Ingenting kommer att vara omöjligt för er.[g]"
Jesus talar igen om sitt lidande
22 (I) När de var samlade i Galileen sade Jesus till dem: "Människosonen ska utlämnas i människors händer, 23 och de ska döda honom. Men på tredje dagen ska han uppstå." Då blev de djupt bedrövade.
Tempelskatten
24 (J) När de sedan var framme i Kapernaum, kom de som samlade in tempelskatten[h] fram till Petrus och frågade: "Betalar inte er mästare tempelskatt?" 25 (K) "Jodå", svarade han.
När Petrus kom hem var det Jesus som frågade först: "Vad tror du, Simon? Från vilka tar jordens kungar upp tull och skatt? Från sina söner eller från andra?" 26 Han svarade: "Från andra." Då sade Jesus till honom: "Alltså är sönerna fria. 27 Men vi ska inte stöta oss med dem, så gå ner till sjön och kasta ut en krok. Ta sedan den första fisken du får upp och öppna munnen på den. Då hittar du ett silvermynt[i]. Ta det och ge till dem för mig och dig."
7 När muren var uppbyggd satte jag in portarna, och det tillsattes dörrvakter, sångare och leviter. 2 Till befälhavare över Jerusalem satte jag min bror Hanani och även Hananja, befälhavaren i borgen, för han var en pålitlig man och fruktade Gud mer än de flesta. 3 Jag sade till dem: ”Öppna inte Jerusalems portar förrän solen står högt. Och man ska stänga och regla dörrarna medan vakten står kvar. Ni ska sätta ut sådana som bor i Jerusalem som vakter, var och en på sin post och var och en framför sitt eget hus.”
Förteckning över dem som återvände
4 Staden var vidsträckt och stor, men där fanns inte mycket folk och husen var inte uppbyggda. 5 (A) Min Gud ingav mig i hjärtat att samla stormännen, föreståndarna och folket för att uppteckna dem i släktregister. Då fann jag släktförteckningen över dem som hade kommit upp först, och där fann jag detta skrivet:
6 Dessa är de män från provinsen som drog upp från landsflykten och fångenskapen. Babels kung Nebukadnessar hade fört bort dem, men de vände nu tillbaka till Jerusalem och Juda, var och en till sin stad. 7 De följde med Serubbabel[a], Jeshua[b], Nehemja, Asarja, Raamja, Nahamani, Mordokaj, Bilsan, Misperet, Bigvaj, Nehum och Baana.
Detta var antalet[c] män av Israels folk:
8 Paroshs barn: 2 172,
9 Shefatjas barn: 372,
10 Aras barn: 652,
11 Pahat-Moabs barn, av Jeshuas och Joabs barn: 2 818,
12 Elams barn: 1 254,
13 Sattus barn: 845,
14 Sackajs barn: 760,
15 Binnujs barn: 648,
16 Bebajs barn: 628,
17 Asgads barn: 2 322,
18 Adonikams barn: 667,
19 Bigvajs barn: 2 067,
20 Adins barn: 655,
21 Aters barn av Hiskia: 98,
22 Hashums barn: 328,
23 Besajs barn: 324,
24 Harifs barn: 112,
25 Gibeons barn: 95.
26 Männen från Betlehem och Netofa: 188,
27 männen från Anatot: 128,
28 männen från Bet-Asmavet: 42,
29 männen från Kirjat-Jearim, Kefira och Beerot: 743,
30 männen från Rama och Geba: 621,
31 männen från Mikmas: 122,
32 männen från Betel och Ai: 123,
33 männen från det andra Nebo: 52,
34 den andre Elams barn: 1 254,
35 Harims barn: 320,
36 Jerikos barn: 345,
37 Lods, Hadids och Onos barn: 721,
38 Senaas barn: 3 930.
39 Av prästerna: Jedajas barn av Jeshuas hus: 973,
40 Immers barn: 1 052,
41 Pashurs barn: 1 247,
42 Harims barn: 1 017.
43 Av leviterna: Jeshuas barn av Kadmiel, av Hodevas barn: 74,
44 av sångarna, Asafs barn: 148,
45 av dörrvakterna: Shallums barn, Aters barn, Talmons barn, Ackubs barn, Hatitas barn, Sobajs barn: 138.
46 Av tempeltjänarna: Sihas barn, Hasufas barn, Tabbaots barn, 47 Keros barn, Sias barn, Padons barn, 48 Lebanas barn, Hagabas barn, Salmajs barn, 49 Hanans barn, Giddels barn, Gahars barn, 50 Reajas barn, Resins barn, Nekodas barn, 51 Gassams barn, Ussas barn, Paseas barn. 52 Besajs barn, Meunims barn, Nefusesims barn, 53 Bakbuks barn, Hakufas barn, Harhurs barn, 54 Baslits barn, Mehidas barn, Harshas barn, 55 Barkos barn, Siseras barn, Temas barn, 56 Nesias barn, Hatifas barn.
57 Av Salomos tjänares barn: Sotajs barn, Soferets barn, Peridas barn, 58 Jaalas barn, Darkons barn, Giddels barn, 59 Shefatjas barn, Hattils barn, Pokeret-Hassebajims barn, Amons barn.
60 Tempeltjänarna och Salomos tjänares barn utgjorde tillsammans 392.
61 Detta var de som kom upp från Tel-Mela, Tel-Harsha, Kerub, Addon och Immer men som inte kunde ange sina familjer och sin släkt och om de tillhörde Israel: 62 Delajas barn, Tobias barn, Nekodas barn, 642.
63 Av prästerna: Habajas barn, Hackos barn och Barsillajs barn, han som tog en av gileaditen Barsillajs döttrar till hustru och blev uppkallad efter deras namn. 64 Dessa sökte efter sina släktregister, men de hittades inte. Därför ansågs de orena och avstängdes från prästämbetet. 65 (B) Ståthållaren sade till dem att de inte skulle äta av det högheliga förrän en präst trädde fram med urim och tummim[d].
66 Hela församlingen utgjorde sammanlagt 42 360, 67 förutom deras 7 337 tjänare och tjänarinnor. De hade också 245 sångare och sångerskor. 68 De hade 736 hästar, 245 mulåsnor,[e] 69 435 kameler och 6 720 åsnor.
70 Några bland huvudmännen för familjerna gav gåvor till arbetet. Ståthållaren gav till kassan 1 000 dariker[f] i guld, dessutom 50 skålar och 530 prästdräkter. 71 Några av huvudmännen för familjerna gav till arbetskassan 20 000 dariker i guld och 2 200 minor[g] i silver. 72 Det övriga folkets gåvor utgjorde 20 000 dariker i guld, 2 000 minor i silver och dessutom 67 prästdräkter.
73 Prästerna, leviterna, dörrvakterna, sångarna, en del av folket samt tempeltjänarna, alltså hela Israel, bosatte sig i sina städer.
I Tessalonike och Berea
17 (A) De tog vägen över Amfipolis och Apollonia och kom till Tessalonike, där judarna hade en synagoga. 2 Paulus besökte dem som han brukade, och under tre sabbater samtalade han med dem utifrån Skrifterna 3 (B) och förklarade och visade att Messias måste lida och uppstå från de döda. Och han fortsatte: "Denne Jesus som jag förkunnar för er, han är Messias." 4 Några av dem blev övertygade och anslöt sig till Paulus och Silas. Därtill kom ett stort antal greker som vördade Gud och inte så få kvinnor av förnäm släkt.
5 (C) Men judarna blev avundsjuka och fick med sig en del onda män från gatan och samlade en mobb till upplopp i staden. De stormade fram mot[a] Jasons hus och sökte efter Paulus och Silas för att släpa ut dem till folkmassan. 6 (D) När de inte fann dem, drog de med sig Jason och några andra bröder till stadens styrande[b] och skrek: "Nu är de här också, de som har vänt upp och ner på hela världen, 7 (E) och Jason har tagit emot dem! De gör tvärtemot kejsarens påbud allihop och säger att en annan är kung, en som heter Jesus." 8 Folket och de styrande blev oroliga när de hörde detta, 9 och de lät Jason och de andra betala borgen innan de frigavs.
10 Redan samma natt skickade bröderna i väg både Paulus och Silas till Berea. Så snart de kom dit gick de till judarnas synagoga. 11 (F) Folket där var öppnare än de i Tessalonike. De tog emot ordet med stor villighet och forskade varje dag i Skrifterna för att se om det stämde. 12 Många av dem kom till tro, likaså ett stort antal ansedda grekiska kvinnor och män.
13 (G) Men när judarna i Tessalonike fick veta att Paulus förkunnade Guds ord också i Berea, kom de dit och spred oro och hetsade upp folket. 14 (H) Bröderna sände då genast i väg Paulus ner mot kusten, men Silas och Timoteus stannade kvar där.
Paulus i Aten
15 Paulus vägvisare förde honom ända till Aten[c] och vände sedan tillbaka med besked till Silas och Timoteus att komma till honom så snart som möjligt. 16 Medan Paulus väntade på dem i Aten, blev han upprörd i sin ande när han såg hur full staden var med avgudabilder. 17 Han samtalade därför i synagogan med judarna och med dem som vördade Gud, och dessutom varje dag på torget med dem som han träffade där.
18 (I) Även en del filosofer, både epikureer och stoiker[d], diskuterade med honom. En del sade: "Vad vill den där pratmakaren säga?" Andra sade: "Han verkar vara en som förkunnar främmande gudar[e]." De sade så eftersom han predikade evangeliet om Jesus och uppståndelsen. 19 Och de tog med honom upp till Areopagen[f] och sade: "Kan vi få veta vad det är för en ny lära du förkunnar? 20 Det är märkliga ting du låter oss höra. Nu vill vi veta vad det rör sig om." 21 Alla atenarna liksom utlänningarna där ägnade nämligen all sin tid åt att tala om och lyssna till det som var senaste nytt.
Paulus tal på Areopagen
22 Paulus ställde sig då mitt på Areopagen och sade: "Atenare! Jag ser att ni på alla sätt är mycket religiösa[g]. 23 (J) När jag gick omkring och studerade era gudabilder fann jag nämligen också ett altare med inskriften: Åt en okänd gud[h]. Det ni tillber utan att känna, det förkunnar jag nu för er.
24 (K) Gud är den som har skapat världen och allt som finns i den. Han som är Herre över himmel och jord bor inte i tempel gjorda av människohand. 25 Han låter sig inte heller betjänas av människohänder som om han behövde något, han som åt alla ger liv och anda och allt.
26 (L) Av en enda människa har han skapat alla människor och folk till att bo över hela jorden, och han har fastställt bestämda tider och gränser inom vilka de ska bo. 27 (M) Det gjorde han för att de ska söka Gud och kanske kunna treva sig fram och finna honom, fast han inte är långt borta från någon enda av oss. 28 För i honom är det vi lever och rör oss och är till, så som även några av era egna skalder[i] har sagt: Vi är av hans släkt.
29 (N) Är vi nu av Guds släkt bör vi inte tänka oss att det gudomliga liknar något av guld, silver eller sten, en bild som kommit till av mänsklig konst och fantasi. 30 (O) Gud har länge haft överseende med okunnighetens tider, men nu befaller han alla människor överallt att omvända sig. 31 (P) Han har nämligen bestämt en dag då han ska döma världen med rättfärdighet genom en man som han har utsett, och han har erbjudit tron[j] åt alla genom att uppväcka honom från de döda."
32 (Q) När de hörde Paulus tala om uppståndelse från de döda började några håna honom, men andra sade: "Vi vill höra dig tala om detta igen." 33 Med detta lämnade Paulus dem. 34 Men några anslöt sig till honom och kom till tro. Bland dem var Dionysius, som var medlem av Areopagen, och en kvinna som hette Damaris och några till.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation