Chronological
Vishetens storhet
4 Lyssna, barn, till er fars förmaning,
tag vara på den, så att ni får förstånd.
2 Jag ger er god lärdom,
överge inte min undervisning.
3 Ty själv har jag varit barn och haft en far,
varit späd och min mors ende son.
4 Då undervisade han mig och sade till mig:
Låt ditt hjärta hålla fast vid mina ord.
Bevara mina bud, så får du leva.
5 Förvärva vishet, förvärva förstånd,
glöm ej vad min mun har talat
och vik inte av från det.
6 Överge inte visheten
och den kommer att bevara dig.
Älska den och den skall beskydda dig.
7 Visheten är det främsta.
Förvärva vishet, förvärva förstånd för allt du äger.
8 Håll den högt, så skall den upphöja dig.
Den ger dig ära, när du griper om den.
9 En skön krans skall den sätta på ditt huvud,
en ärekrona skall den räcka dig.
Ljusets och mörkrets väg
10 Hör, min son, tag emot mina ord,
så skall dina levnadsår bli många.
11 Jag undervisar dig om vishetens väg,
jag leder dig på det rättas stigar.
12 När du går skall inget hindra dina steg,
när du springer skall du inte falla.
13 Håll fast vid min förmaning, överge den inte,
bevara den, ty den är ditt liv.
14 Gå inte in på de ogudaktigas stig,
vandra inte på de ondas väg.
15 Undvik den, gå inte in på den,
vik av ifrån den och gå förbi.
16 Ty de kan inte sova, om de inte får göra något ont.
Sömnen viker ifrån dem, om de inte får vålla någons fall.
17 Ogudaktighet är det bröd de äter,
våld är det vin de dricker.
18 De rättfärdigas stig är lik gryningens ljus,
som växer i klarhet, tills dagen når sin höjd.
19 Men de ogudaktigas väg är som djupaste mörker,
de märker inte det som vållar deras fall.
20 Min son, tag vara på mitt tal,
vänd ditt öra till mina ord.
21 Låt dem inte vika från dina ögon,
bevara dem i ditt hjärtas djup.
22 Ty de är liv för var och en som finner dem
och läkedom för hela hans kropp.
23 Framför allt som skall bevaras må du bevara ditt hjärta,
ty från det utgår livet.
24 Gör dig fri från munnens falskhet,
låt läpparnas svek vara fjärran ifrån dig.
25 Låt dina ögon se rakt fram,
rikta din blick rakt framför dig.
26 Tänk på var din fot går fram,
låt alla dina vägar vara rätta.
27 Vik inte av till höger eller vänster,
håll din fot borta från det onda.
Varning för lösaktighet
5 Min son, ge akt på min vishet, vänd ditt öra till mitt förstånd,
2 så att du tar vara på goda råd
och dina läppar bevarar kunskapen.
3 Av honung dryper en trolös kvinnas läppar,
halare än olja är hennes mun.
4 Men till sist blir hon bitter som malört,
skarp som ett tveeggat svärd.
5 Hennes fötter styr ner mot döden,
till dödsriket drar hennes steg.
6 På livets väg tänker hon inte,
hennes stigar leder vilse utan att hon märker det.
7 Lyssna nu på mig, ni barn,
vik ej bort från min muns tal.
8 Låt din väg vara fjärran ifrån henne,
kom inte nära dörren till hennes hus.
9 Ge inte din kraft åt andra,
dina år åt en grym herre,
10 om inte främlingar skall mätta sig av din rikedom
och ditt arbetes frukt hamna i en annans hus,
11 så att du själv till slut måste sucka,
när din kropp och ditt hull tynar bort,
12 och säga: "Hur kunde jag hata förmaning,
hur kunde mitt hjärta förakta tillrättavisning!
13 Varför lyssnade jag inte till mina lärares röst,
varför vände jag inte mitt öra till dem som undervisade mig?
14 Hur nära var jag inte att drabbas av allt ont
mitt i den församlade menigheten."
15 Drick vatten ur din egen brunn,
det vatten som rinner ur din egen källa.
16 Skall dina källor strömma ut på gatan,
dina vattenbäckar på torgen?
17 Nej, det är dig de tillhör
och ingen främmande jämte dig.
18 Må din brunn vara välsignad,
och gläd dig över din ungdoms hustru,
19 den älskliga hinden, den behagfulla gasellen.
Må hennes barm alltid förnöja dig,
hennes kärlek ständigt berusa dig.
20 Min son, varför skall du berusas av en främmande kvinna
och sluta en annans hustru i din famn?
21 Inför Herrens ögon är en människas vägar uppenbara,
han ger akt på alla hennes steg.
22 Den ogudaktige fångas av sina egna missgärningar
och fastnar i sin egen synds snaror.
23 Han måste dö i brist på förmaning,
genom sin stora dårskap går han vilse.
Varning för olika slags dårskap
6 Min son, om du har gått i borgen för din nästa
och givit ditt handslag åt en främling,
2 om du har blivit snärjd genom dina ord
och fångad genom din muns tal,
3 gör då detta, min son, för att rädda dig,
eftersom du har kommit i din nästas våld:
Gå och ödmjuka dig och lämna honom ingen ro,
4 unna inte dina ögon sömn
eller dina ögonlock slummer.
5 Sök räddning som en gasell undan jägaren,
som en fågel ur fågelfängarens våld.
6 Gå bort till myran, du late,
se hur hon gör och bli vis.
7 Hon har ingen furste över sig,
ingen tillsyningsman eller herre.
8 Hon bereder om sommaren sin föda
och samlar under skördetiden in sin mat.
9 Hur länge skall du ligga, du late?
När skall du stiga upp från din sömn?
10 Sov ännu något, slumra lite till,
lägg ännu en stund armarna i kors för att vila,
11 så skall fattigdomen komma över dig som en rövare
och armodet som en väpnad man.
12 En fördärvlig människa, en ogärningsman,
är den som går omkring med falskhet i sin mun,
13 som blinkar med ögonen, skrapar med foten,
gör tecken med fingrarna.
14 En sådan bär svek i sitt hjärta,
han smider alltid ränker
och ger upphov till trätor.
15 Därför kommer hans ofärd med hast,
plötsligt blir han krossad utan räddning.
16 Sex ting är det som Herren hatar,
ja, sju som han avskyr:
17 stolta ögon, en lögnaktig tunga,
händer som utgjuter oskyldigt blod,
18 ett hjärta som smider onda planer,
fötter som skyndar till det som är ont,
19 den som främjar lögn genom att vittna falskt
och den som vållar trätor mellan bröder.
Varning för äktenskapsbrott
20 Min son, bevara din fars bud
och förkasta inte din mors undervisning.
21 Ha dem alltid bundna vid ditt hjärta,
fäst dem omkring din hals.
22 Låt dem leda dig när du går,
vaka över dig när du ligger
och tala till dig när du vaknar.
23 Ty budet är en lykta och undervisningen ett ljus,
förmanande tillrättavisning är en livets väg.
24 De skall bevara dig för onda kvinnor,
för den främmande kvinnans smicker.
25 Ha inte begärelse i ditt hjärta till hennes skönhet
och låt dig inte fångas av hennes blickar.
26 Ty för skökan måste du lämna din sista brödbit,
och den gifta kvinnan vill fånga din dyrbara själ.
27 Kan någon hämta eld i sitt mantelveck
utan att kläderna brinner upp?
28 Eller kan någon gå på glödande kol
utan att fötterna blir svedda?
29 Så går det den som går in till sin nästas hustru,
ostraffad blir ingen som kommer henne nära.
30 Föraktar man inte tjuven som stjäl
för att äta sig mätt när han är hungrig?
31 Om han ertappas måste han betala sjufalt igen
och ge ifrån sig allt han äger i sitt hus.
32 Likaså är den utan förstånd,
som förför en annans hustru.
Den som gör så fördärvar sitt eget liv.
33 Plåga och skam är vad han vinner,
hans vanära utplånas aldrig.
34 Ty svartsjuk är mannens vrede,
han skonar ej på hämndens dag.
35 Betalning tar han inte emot,
han bryr sig inte om dina stora gåvor.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln