Chronological

² Må han kyssa mig med kyssar av sin mun!
Ty din kärlek är mer ljuv än vin.
³ Ljuv är doften av dina salvor,
    en utgjuten salva är ditt namn,
därför har de unga kvinnorna dig kär.
⁴ Tag mig med dig! Låt oss skynda oss!
Konungen har fört mig in i sina kammare.

Vi vill fröjdas och vara glada över dig,
vi vill prisa din kärlek högre än vin.
    Med rätta har man dig kär.

⁵ Mörk är jag, men vacker,
    ni Jerusalems döttrar,
jag är lik Kedars hyddor,
    lik Salomos tältdukar.
⁶ Se inte på mig för att jag är så mörk,
att solen har bränt mig så.
    Min moders söner var mycket upprörda över mig
och satte mig att vakta vingårdarna.
Min egen vingård vaktade jag inte.
⁷ Säg mig, du som min själ har kär:
    Var för du din hjord i bet?
Var låter du den vila om middagen?
Varför skulle jag vara som en beslöjad kvinna
vid dina vänners hjordar?

⁸ Om du inte vet det,
    du skönaste bland kvinnor,
gå då i hjordens spår
    och för dina killingar i bet
vid herdarnas tält.

⁹ Vid ett sto i faraos spann
    liknar jag dig, min älskade.
¹⁰ Dina kinder är så vackra med sina smycken,
din hals med sina rader av pärlor.
¹¹ Vi vill göra dig smycken av guld
    med silverkulor på.

¹² Medan konungen håller fest,
    sprider min nardus sin doft.
¹³ Min vän är för mig ett myrragömme
som jag bär vid min barm.
¹⁴ Min älskade är för mig en klase hennablommor
från En-Gedis vingårdar.

¹⁵ Vad du är skön, min älskade!
    Vad du är skön!
Dina ögon är som duvor.

¹⁶ Vad du är skön, min vän!
    Ja, ljuvlig är du,
och grönskande är vårt viloläger.

¹⁷ Bjälkarna i vår boning är cedrar
    och cypresser vår väggpanel.

2 Jag är en ros i Saron, en lilja i dalen.

² Som en lilja bland törnen
    så är min älskade bland flickor.

³ Som ett äppelträd bland skogens träd
så är min vän bland unga män.
    Jag längtar att få sitta i dess skugga,
söt är dess frukt i min mun.
⁴ I vinsalen har han fört mig in,
    kärleken är hans baner över mig.
⁵ Vederkvick mig med druvkakor,
    styrk mig med äpplen,
ty jag är sjuk av kärlek.
⁶ Hans vänstra arm vilar under mitt huvud,
och hans högra arm omfamnar mig.
⁷ Jag besvär er, ni Jerusalems döttrar,
vid gaseller och hindar på marken:
    Oroa inte kärleken, stör den inte,
förrän den själv vill.
⁸ Hör min väns röst!
    Se, där kommer han!
Han springer över bergen,
    han hoppar fram på höjderna.
⁹ Min älskade är lik en gasell
    eller en ung hjort.
Se, nu står han där
    bakom vår vägg,
han blickar in genom fönstret,
    han ser genom gallret.

¹⁰ Min vän börjar tala, han säger till mig:
Stå upp, min älskade,
    du min sköna, och kom.
¹¹ Ty se, vintern är förliden,
    regntiden är över, den är förbi.
¹² Blommorna visar sig på marken,
    sångens tid har kommit,
och turturduvans röst hörs åter i vårt land.
¹³ Fikonträdets gröna frukter skiftar färg,
vinstockarna står redan i blom,
    de sprider sin doft.
Stå upp, min vän, min sköna, och kom!

¹⁴ Du min duva i bergsklyftan,
    i klippväggens gömsle,
låt mig se ditt ansikte,
    låt mig höra din röst,
ty din röst är så ljuv
    och ditt ansikte så skönt.

¹⁵ Fånga rävarna åt oss,
    de små rävarna,
som fördärvar vingårdarna,
    våra vingårdar som nu står i blom.

¹⁶ Min vän är min,
    och jag är hans,
där han för sin hjord i bet bland liljor.
¹⁷ När dagen blir sval
    och skuggorna flyr,
kom då tillbaka, min älskade,
    lik en gasell eller en ung hjort
på de kassiadoftande bergen.

⁶ Vem är det som kommer upp från öknen
som pelare av rök,
    med doft av myrra och rökelse
från köpmannens alla kryddor?
⁷ Se, det är Salomos bärstol!
    Sextio krigare omger den,
utvalda bland Israels hjältar.
⁸ Alla bär de svärd
    och är skickliga i strid,
var och en med svärd vid sidan
    till skydd mot nattens faror.
⁹ En bärstol har kung Salomo
    gjort åt sig,
av virke från Libanon.
¹⁰ Sidostöden är av silver,
    ryggstödet av guld
och sätet klätt med purpurrött tyg.
    Invändigt är den prydd i kärlek
av Jerusalems döttrar.
¹¹ Gå ut, ni Sions döttrar, och se på kung Salomo
när han bär kronan som hans mor har krönt honom med
på hans bröllopsdag,
    på hans hjärtefröjds dag.

4 Vad du är skön, min älskade vad du är skön!
Dina ögon är som duvor,
    där de skymtar genom din slöja.
Ditt hår är likt en hjord av getter
    som strömmar ner för Gileads berg.
² Dina tänder liknar en hjord
    av nyklippta tackor, nyss uppkomna ur badet,
allesammans med tvillingar.
    Ofruktsam är ingen ibland dem.
³ Dina läppar är som ett rosenrött band,
och skön är din mun.
    Lik ett brustet granatäpple är din kind,
där den skymtar genom din slöja.
⁴ Din hals är lik Davids torn,
    där vapen förvaras,
och där tusen sköldar hänger,
    hjältarnas alla sköldar.
⁵ Dina bröst liknar ett killingpar,
    tvillingar av en gasell,
som går i bet bland liljor.
⁶ När dagen blir sval
    och skuggorna flyr,
vill jag gå bort till myrraberget,
    till den rökelsedoftande höjden.
⁷ Du är alltigenom skön, min vän,
    på dig finns ingen fläck.

⁸ Kom med mig från Libanon, min brud,
kom med mig från Libanon.
    Skåda ner från Amanas topp,
från toppen av Senir och Hermon,
    från lejonens hålor,
från leopardernas berg.
⁹ Du har tagit mitt hjärta,
    du min syster, min brud.
Du har tagit mitt hjärta med en enda blick,
med en enda länk av kedjan kring din hals.
¹⁰ Hur skön är inte din kärlek,
    du min syster, min brud!
Hur ljuv är inte din kärlek, ja, mer ljuv än vin,
och doften av dina salvor
    mer än all väldoft.
¹¹ Av sötma dryper dina läppar, min brud,
din tunga gömmer honung och mjölk,
och doften av dina kläder
    är som Libanons doft.

¹⁶ Vakna upp, du nordanvind,
    kom, du sunnanvind.
Blås genom min lustgård,
    låt dess väldoft strömma ut.
Låt min vän komma till sin lustgård
och äta dess utsökta frukter.

5 Jag kommer till min lustgård, du min syster, min brud.
Jag hämtar min myrra och mina väldoftande kryddor,
jag äter min honungskaka och min honung,
jag dricker mitt vin och min mjölk.
    Ät, mina vänner
drick och berusa er av kärlek!

² Jag sover, men mitt hjärta är vaket.
    Hör, min vän klappar på.
Han säger:
    Öppna för mig, du min syster, min älskade,
min duva, du min fullkomliga.
    Mitt huvud är fullt av dagg,
mina lockar av nattens droppar.
³ Jag har tagit av mina kläder,
    skulle jag nu ta på dem igen?
Jag har tvättat mina fötter,
    skulle jag nu smutsa ner dem igen?
⁴ Min vän räckte in sin hand genom luckan,
då rördes mitt hjärta över honom.
⁵ Jag steg upp för att öppna för min vän,
och mina händer dröp av myrra,
    mina fingrar av flytande myrra
som fuktade dörrens handtag.
⁶ Jag öppnade för min vän,
    men min vän var borta,
han var försvunnen.
    Min själ blev helt utom sig av hans ord.
Jag sökte honom, men fann honom inte,
jag ropade på honom, men han svarade mig inte.
⁷ Väktarna fann mig
    där de gick omkring i staden.
De slog mig och sårade mig,
    de ryckte av mig manteln,
väktarna på murarna.
⁸ Jag bönfaller er,
    Jerusalems döttrar,
om ni finner min vän, så säg -
    ja, vad skall ni säga honom?
Att jag är sjuk av kärlek!

⁹ Vad är din vän förmer än andra,
    du skönaste bland kvinnor?
Vad är din vän förmer än andra,
    eftersom du bönfaller oss så?

¹⁰ Min vän är strålande vit och röd,
    ypperst bland tiotusen.
¹¹ Hans huvud är som finaste guld,
    hans hår är lockigt och svart som korpen.
¹² Hans ögon är som duvor
    vid vattenbäckar,
duvor som badar i mjölk,
    insatta som ädelstenar.
¹³ Hans kinder liknar väldoftande blomstersängar,
kullar av doftande kryddor.
    Hans läppar är som liljor,
de dryper av flytande myrra.
¹⁴ Hans händer är som ringar av guld,
    infattade med krysoliter.
Hans kropp är ett konstverk av elfenben,
täckt med safirer.
¹⁵ Hans ben är pelare av marmor
    som vilar på fotstycken av finaste guld.
Att se honom är som att se Libanon,
    ståtlig är han som cedrarna.
¹⁶ Hans mun är idel sötma,
    allt hos honom är ljuvlighet.
Sådan är min vän, ja, sådan är min älskade,
ni Jerusalems döttrar.

¹⁷ Vart har han gått, din vän,
    du skönaste bland kvinnor?
Vart har din vän tagit vägen?
    Låt oss hjälpa dig att söka honom.

6 Min vän har gått ner till sin lustgård,
till de doftande blomstersängarna
    för att låta sin hjord beta i lustgårdarna
och för att plocka liljor.
² Jag är min väns,
    och min vän är min,
där han för sin hjord i bet bland liljor.

³ Skön som Tirsa^[a] är du min älskade,
    ljuvlig som Jerusalem,
överväldigande som en härskara.

⁹ Vem är hon som blickar fram lik morgonrodnaden,
skön som månen,
    strålande som solen,
överväldigande som en härskara?

¹⁰ Jag gick ner till valnötslunden
    för att se på grönskan i dalen,
för att se om vinstocken hade friska skott,
om granatträden hade gått i blom.
¹¹ Utan att jag märkte det hade min längtan
satt mig vid mitt furstefolks vagnar.

¹² Vänd om, vänd om, du Sulamit,
    vänd om, vänd om, så att vi får se på dig.

Varför ser ni på Sulamit,
    som på en dans i Mahanajim?

7 Hur vackra är inte dina fötter i sandaler,
du furstedotter!
    Dina höfters rundning är som ett bröstspännes kupor,
verk av en konstnärs händer.
² Din navel är som en rund skål,
    där vin aldrig fattas.
Din midja är som en veteskyl,
    omgiven av liljor.
³ Dina bröst liknar ett killingpar,
    tvillingar av en gasell.
⁴ Din hals liknar ett elfenbenstorn,
    dina ögon dammarna i Hesbon,
vid Bat-Rabbimsporten.
    Din näsa är som Libanonstornet,
som håller vakt mot Damaskus.
⁵ Ditt huvud höjer sig som Karmel,
    och lockarna på ditt huvud är som purpur.
Konungen är fångad av dess lockar.
⁶ Så skön och ljuv du är,
    du kärlek, så full av njutning!
⁷ Din växt är som en palms,
    som druvklasar din barm.
⁸ Jag tänker: I den palmen vill jag klättra upp,
jag vill gripa tag i dess grenar.
    Låt dina bröst vara för mig som vinstockens klasar,
din andedräkt som äpplens doft
⁹ och din mun som ljuvaste vin.

Ja, ett vin som lätt glider ner i min vän
och fuktar de slumrandes läppar.
¹⁰ Jag är min väns,
    och till mig står hans åtrå.
¹¹ Kom, min vän,
    låt oss gå ut på fälten
och stanna i byarna över natten.
¹² Låt oss tidigt stå upp och gå till vingårdarna
för att se om vinstocken har friska skott,
om knopparna har öppnat sig,
    om granatträden har fått blommor.
Där vill jag ge dig min kärlek.
¹³ Kärleksäpplena sprider sin doft,
    och vid våra dörrar finns alla slags utsökta frukter,
både nya och gamla.
    Åt dig, min vän, har jag förvarat dem.

³ Hans vänstra arm vilar under mitt huvud,
och hans högra omfamnar mig.
⁴ Jag bönfaller er, ni Jerusalems döttrar:
Oroa inte kärleken, stör den inte,
    förrän den själv vill.

⁵ Vem är hon som kommer hit upp från öknen,
stödd på sin vän?

Där under äppelträdet väckte jag dig.
Det var där som din moder födde dig,
hon som gav dig livet födde dig där.
⁶ Sätt mig som ett sigill på ditt hjärta,
    som ett sigill på din arm.
Ty kärleken är stark som döden,
    dess svartsjuka obetvinglig som dödsriket.
Dess glöd är som eldsglöd,
    en Herrens låga.
⁷ De största vatten
    kan ej släcka kärleken,
strömmar kan ej dränka den.
    Om någon ville ge alla rikedomar i sitt hus för kärleken,
skulle han ändå bli försmådd.

⁸ Vi har en syster, helt ung,
    som ännu inte har någon barm.
Vad skall vi göra för vår syster,
    den dag då man vill vinna henne?
⁹ Är hon en mur bygger vi på den
    ett krön av silver,
men är hon en dörr,
    bommar vi för den med en cederplanka.

¹⁰ Jag är en mur,
    och min barm är som torn.
Så blev jag i hans ögon
    lik en som finner frid.
¹¹ En vingård ägde Salomo
    i Baal-Hamon.
Den vingården lämnade han åt väktare.
Tusen siklar silver får man betala för dess frukt.
¹² Min egen vingård tillhör mig,
    tusen tillhör dig, Salomo,
och tvåhundra dem som vaktar dess frukt.

¹³ Du som håller till i lustgårdarna,
    vännerna lyssnar till din röst.
Låt mig få höra den!

¹⁴ Skynda min vän!
    Var som en gasell
eller en ung hjort
    på de kryddoftande bergen.