Print Page Options
Previous Prev Day Next DayNext

Chronological

Read the Bible in the chronological order in which its stories and events occurred.
Duration: 365 days
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln) (SVL)
Version
Jeremia 46-48

46 Här är de budskap som Jeremia fick beträffande andra nationer och folk:

Budskap till Egypten

Detta budskap vänder sig till Egypten under slaget vid Karkemis när Farao Neko, kungen i Egypten, och hans armé blev besegrade vid floden Eufrat av Nebukadnessar, kungen i Babylon, under Josias son Jojakims fjärde regeringsår över Juda:

Gör i ordning era sköldar, ni egyptier, och dra ut i striden!

Spänn för och sitt upp på era hästar, ta på er hjälmarna, vässa spjuten och dra på er pansaret.

Men vad händer? Den egyptiska armén flyr i förskräckelse. Soldater springer utan att kasta en blick tillbaka. Ja, förskräckelse ska omge dem på alla sidor, säger Herren.

Den snabbaste ska inte hinna fly och den starkaste inte komma undan. I norr vid floden Eufrat stapplar de och faller.

Vad är detta för en mäktig armé, som reser sig som Nilen vid högvatten och svämmar över alla bräddar?

Det är den egyptiska armén, som skryter över att den snart ska täcka hela jorden som en flod och utplåna både stad och folk.

Dra ut, ni hästar och vagnar och mäktiga soldater från Egypten! Kom, ni alla etiopier, puteer och ludeer, som är rustade med sköld och som kan spänna en båge!

10 För denna dag tillhör Herren, härskarornas Gud, en hämndens dag då han ska krossa sina fiender. Svärdet ska frossa tills det fått nog, ja, tills det blivit drucket av ert blod. För Herren, härskarornas Gud, ska ta emot ett offer i dag i norr, vid floden Eufrat!

11 Gå till Gilead efter salvor, du jungfru, dotter Egypten! Men det finns inget som hjälper mot dina sår. Du använder många olika mediciner, men inget hjälper.

12 Folken hör talas om din skam. Jorden är fylld av ditt förtvivlans rop. Dina bästa soldater snubblar över varandra och faller tillsammans.

13 Sedan gav Herren Jeremia det här budskapet angående den babyloniske kungen Nebukadnessars anfall mot Egypten:

14 Ropa ut det i Egypten och kungör det i städerna Migdol, Memfis och Tapanhes! Mobilisera för strid, för svärdet ska gå fram och ödelägga allt omkring dig.

15 Varför har Apis, tjurguden, flytt av förskräckelse? Därför att Herren har slagit ner honom mitt framför ögonen på era fiender.

16 Stora skaror har fallit i högar. De överlevande legosoldaterna säger: Kom, nu återvänder vi hem igen, så att vi kommer bort ifrån detta fruktansvärda blodbad!

17 Byt namn på Farao Hofra och kalla honom 'Mannen utan makt men med mycket oväsen'!

18 Så sant jag lever, säger din kung, Herren, härskarornas Gud, någon kommer mot Egypten, hög som berget Tabor eller Karmel vid havet.

19 Packa ihop och gör er beredda att fly ur landet, ni invånare i Egypten, för staden Memfis ska förstöras och lämnas utan en enda levande varelse.

20-21 Egypten är som en grann kviga, men en broms får henne att springa, en broms från norr! Till och med hennes berömda legosoldater har blivit som skrämda kalvar. De vänder om och flyr, för det är en olyckans dag för Egypten, en straffets dag.

22-23 Egypten flyr, väsande som en orm. De anfallande trupperna marscherar in. Soldater i en mängd som ingen kan räkna hugger ner ditt folk som när skogshuggare hugger ner en hel skog. De är som en svärm gräshoppor.

24 Egypten är hjälplöst och överlämnas till folket i norr.

25 Herren, härskarornas Gud, säger: Jag ska straffa Amon, Tebes gud, liksom alla andra Egyptens gudar. Jag ska också straffa Farao och alla som litar på honom.

26 Jag ska överlämna dem i händerna på sådana som vill döda dem, i den babyloniske kungens, Nebukadnessars, och hans mäns händer. Men sedan ska landet hämta sig efter förödelsen.

27 Var inte rädd, du mitt folk, som återvänder till ditt eget land. Var inte förskräckt! Jag ska rädda dig från detta land som du en gång lämnade och leda dina barn som nu är där bort därifrån. Ja, Israel ska vända tillbaka och få ro och inte låta sig skrämmas av något.

28 Frukta inte, Jakob, min tjänare, säger Herren, för jag är med dig. Jag ska förgöra alla folk som jag har sänt dig till, men jag ska inte utplåna dig. Jag ska straffa dig, men bara tillräckligt för att tillrättavisa dig.

Budskap till filisteerna

47 Detta är Herrens budskap till Jeremia om filisteerna, innan staden Gasa blev intagen av den egyptiska armén.

Herren säger: En flod kommer från norr och ska översvämma filisteernas land. Den ska förstöra deras städer och allt som finns i dem. Starka män ska ropa av skräck, och hela landet ska gråta.

Hör de klapprande hovarna och de dånande hjulen, när vagnarna väller fram! Föräldrar flyr utan att kasta en blick på sina hjälplösa barn,

för dagen är inne för filisteerna och deras allierade från Tyrus och Sidon att förgöras. Herren ska förgöra filisteerna, denna kvarleva från Kreta.

Städerna Gasa och Askelon ska jämnas med marken och läggas i ruiner. Ni Anakims ättlingar, vad ni ska klaga och sörja!

Du Herrens svärd, när ska du äntligen få ro? Dra dig tillbaka i din skida, vila och var stilla!

Men hur ska det kunna vara stilla, när Herren har gett det ett uppdrag? Staden Askelon och de som bor utmed havet måste förgöras.

Budskap till moabiterna

48 Detta är vad Herren, härskarornas Gud, säger om Moab:Ve över staden Nebo, för den ska läggas i ruiner. Staden Kirjataim och dess befästningar har intagits.

2-4 Ingen kommer längre att skryta över Moab, för man har sammansvurit sig mot det. I Hesbon har man smitt planer på dess förstörelse och säger: Kom, vi ska göra slut på Moab som nation. I Madmen är allt tyst. Då ska krigslarm stiga upp mot Horonaim, för hela Moab ligger förstört. Ropen ska höras ända bort till Soar.

Flyktingar ska ta sig uppför Halluhots höjd, bittert gråtande, medan skräckslagna rop ljuder nerifrån staden.

Fly för era liv! Göm er i öknen!

Ni litade på er rikedom och skicklighet, och därför ska ni förgås. Er gud Kemos med präster och furstar ska föras bort till ett avlägset land!

Alla städer och byar, vare sig de ligger på slätterna eller i dalarna, ska förstöras, för Herren har sagt det.

Moab ska bli torrt och öde och utan en levande varelse.

10 Förbannelse ska vila över dem som håller tillbaka svärden och vägrar att utföra det uppdrag som Herren har gett dem!

11 Från sin första tid har moabiterna levt ostörda utan att bli anfallna. Landet är som ett vin som inte blivit hällt från fat till fat, och som har bibehållit både arom och smak.

12 Nu serveras både landsflykt och fångenskap, och vinet ska tömmas ut och krukan slås sönder!

13 Till slut ska moabiterna skämmas över sin avgud Kemos, precis som Israel skämdes över sin guldkalv i Betel.

14 Kommer ni ihåg hur ni skröt: Vi är hjältar och stora krigsmän?

15 Men nu ska Moab fördärvas, och fördärvarna är redan på väg. Moabs unga män är dömda till slakt, säger Kungen, Herren, härskarornas Gud.

16 Olyckan kommer snabbt över Moab.

17 Ni Moabs vänner, gråt och sörj över landet! Se hur de starka och sköna moabiterna blir kringspridda.

18 Stig ner från er härlighet och sitt i smutsen, ni folk från Dibon, för de som fördärvar Moab ska också krossa Dibon och riva ner alla dess torn.

19 De som bor i Aroer står ängsliga vid vägen för att se och ropa till dem som flyr från Moab: Vad är det som har hänt?

20 De får till svar: Moab ligger i ruiner. Gråt och sörj! Berätta vid Arnons stränder att Moab är förstört.

21 Domen har kommit över slättlandet, över Holon, Jahas, Mofaat,

22 Dibon, Nebo, Bet-Diblataim,

23 Kirjataim, Bet-Gamul, Bet-Meon,

24 Keriot och Bosra och över alla andra städer i Moabs land, både avlägsna och de som ligger nära.

25 Det är slut på Moabs styrka, hans horn är avhuggna och hans armar avbrutna.

26 Låt honom ragla och falla som en drucken, för han har gjort uppror mot Herren. Moab ska vältra sig i sina egna spyor och bli till ett åtlöje för alla,

27 för han hånade Israel, plundrade det och var glad över dess fall.

28 Moabs folk, fly från era städer och bosätt er i grottor som duvor i sina nästen bland klipporna.

29 Vi har alla hört talas om Moabs högfärd, för den var mycket stor. Vi känner till hans högfärdighet, hans övermod och hans stolta hjärta.

30 Jag känner hans högfärd, säger Herren, men hans skryt är falskt och hans hjälplöshet mycket stor.

31 Ja, jag sörjer över Moab, och mitt hjärta gråter över Kir-Heres män.

32 Ni Sibmas män, som är rika på vingårdar, jag gråter över er, till och med mer än över Jaeser. Plundrare har skurit av era rankor och skördat druvor och frukter. De har plockat er fullkomligt rena!

33 Glädjen och fröjden är borta från det fruktbara Moab. Pressarna ger inte något vin. Ingen trampar druvorna under glädjerop. Man ropar, men inte av glädje.

34 I stället är det rop av skräck och lidanden som stiger upp från landet, från Hesbon ända bort till Eleale och Jahas, från Soar till Horonaim och Eglat-Selisia. Nimrims betesmarker ligger övergivna.

35 Herren säger: Jag har gjort slut på Moabs avgudadyrkan och offer till falska gudar.

36 Mitt hjärta klagar som en sorgsen flöjt över Moab och Kir-Heres, för allt deras välstånd är borta.

37 De rakar huvud och skägg i sorg, rispar sina händer och klär sig i säcktyg.

38 Klagan och sorg ska råda i varje moabitiskt hem och på alla gator, för jag har krossat Moab som man krossar en gammal och oduglig kruka.

39 Hör deras jämmer och se deras skam. Moab har blivit till varning och åtlöje för sina grannar.

40 En örn svävar fram och breder ut sina vingar över hela landet Moab, säger Herren.

41 Dess städer har fallit, och fästningarna är belägrade. De tappraste krigarna darrar av skräck, som kvinnor i barnsnöd.

42 Moab kommer inte att kunna förbli en nation, på grund av sitt övermod inför Herren.

43 Skräck, fallgropar och fällor ska bli din lott, Moab, säger Herren.

44 Om någon flyr undan faran ska han hamna i fallgropen, och om han lyckas ta sig upp ur den ska han fångas i en fälla. Jag ska se till att ni inte kommer undan, för tiden för er dom är inne.

45 Ni flyr till Hesbon utan möjlighet att komma längre. Men en eld kommer från Hesbon, Sihons fäderneärvda hem, och förtär landet från den ena ändan till den andra med alla dess upproriska invånare.

46 Ve dig, Moab! Guden Kemos folk är slaget och dina söner och döttrar har förts bort som slavar.

47 Men den dagen kommer, säger Herren, när jag än en gång ska upprätta Moab och återställa din rikedom. Så slutar profetian angående Moab.

Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln) (SVL)

Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®