Chronological
Josia regerar i Juda
22 Josia var bara åtta år gammal när han blev kung. Han regerade i Jerusalem i trettiotvå år. Hans mot hette Jedida och var dotter till Adaja från Boskat.
2 Josia följde i sin förfader Davids spår och var i allt lydig mot Herren.
3-4 I det artonde året av sin regering sände kung Josia sin sekreterare Safan, Asaljas son och Mesullams sonson, till översteprästen Hilkia i templet med dessa order:Samla ihop de pengar som folket ger till prästerna vid tempelingången, när de går upp i helgedomen för att tillbe.
5-6 Ge pengarna till dem som är ansvariga för byggnationen, så att de kan anställa snickare och murare och köpa timmer och sten till de nödvändiga reparationerna.
7 Men de behöver inte redovisa sina utgifter, för de är mycket betrodda.
En bokrulle med Guds lag hittas
8 En dag kom översteprästen Hilkia till kungens sekreterare Safan och berättade att han hittat en pergamentrulle i templet. Guds lag finns skriven på den, förklarade han. Han gav Safan rullen, så att han kunde läsa den.
9-10 När sedan Safan skulle rapportera till kungen om hur arbetet med reparationen gick, nämnde han också om bokrullen, som Hilkia hade hittat, och läste ur den för kungen.
11 När kungen hörde vad som stod skrivet i rullen, rev han sönder sina kläder i ren förskräckelse.
12-13 Han uppmanade prästen Hilkia, Safan och sin assistent Asaja samt Safans son Ahikam och Mikajas son Akbor att fråga Herren vad de skulle göra. Herren måste vara mycket vred på oss eftersom våra förfäder inte har lytt hans lag och handlat efter hans föreskrifter, sa Josia.
14 Prästen Hilkia, Ahikam, Akbor, Safan och Asaja gick därför till Nya staden, en stadsdel i Jerusalem, för att rådfråga profetissan Hulda, som var hustru till Sallum, son till Tikva, Harhas son, han som hade ansvaret för klädkammaren.
15-16 Hon gav dem följande budskap från Herren, Israels Gud:Säg till den man som skickade hit er, att jag tänker förstöra staden och döda dess invånare, precis som jag förutsagt i boken du läst.
17 Folket i Juda har nämligen ställt mig åt sidan, tillbett andra gudar och gjort mig mycket upprörd, och denna vrede måste få sitt utlopp.
18-19 Men därför att du var känslig för min vilja och sörjde och ödmjukade dig inför Herren när du läste förmaningarna i boken om att landet skulle bli förbannat och ödelagt, och därför att du har rivit sönder dina kläder och gråtit inför mig i ånger, ska jag höra din bön.
20 Denna nations undergång ska inte inträffa förrän efter din död. Du ska inte behöva se all den olycka som jag ska låta komma över den här platsen.De återvände omedelbart till kungen med hennes budskap.
Josia gör slut på all avgudadyrkan
1-2 Kungen sammankallade då alla de styrande och alla övriga ledare i Juda och Jerusalem, för att gå med honom till templet. Alla präster och profeter och allt folket i Jerusalem och hela Juda, stora och små, samlades i templet, så att kungen kunde läsa för dem allt som stod i Guds lagbok, som man hade hittat.
3 Han stod vid pelaren framför folket, och han och folket förnyade förbundet med Herren och lovade att alltid lyda honom och göra allt vad boken föreskrev.
4 Sedan gav kungen översteprästen Hilkia och de övriga prästerna och tempelvakten instruktioner att förstöra allt det som hade samband med dyrkan av Baal, Aseran, solen, månen och stjärnorna. De brände upp alltsammans i Kidrons dal utanför Jerusalem, och fraktade sedan askan till Betel.
5 Josia avsatte också de hedniska präster som hans företrädare hade tillsatt för att tända offereldar i templen på höjderna över hela Juda och omkring Jerusalem, alla de som hade bränt rökelse till Baal, solen, månen, stjärnorna och planeterna.
6 Han tog bort pålen som föreställde Aseran från templet och förde den till Kidrons dal, där han brände upp den. Askan strödde man ut över den allmänna begravningsplatsen.
7 Han rev också ner husen runt templet där de manliga prostituerade bedrev sin handel och där kvinnorna vävde tyg åt Aseran.
8 De Herrens präster som bodde i andra städer hämtade han tillbaka till Jerusalem, och han rev ner templen på höjderna där man hade tänt offereld, ända bort till Geba och Beer-Seba. Han rev också ner templet vid porten till Josuas palats, Jerusalems förre borgmästares hus, som ligger till vänster om stadsporten.
9 Prästerna från offerhöjderna fick inte göra tjänst vid Herrens altare i Jerusalem, men de åt av det osyrade brödet tillsammans med de andra prästerna.
10 Sedan förstörde Josia Tofets altaren i Hinnoms barns dal, för att ingen skulle kunna offra sin son eller dotter i eld till Molok.
11 Han tog bort de statyer av hästar och vagnar, som stod alldeles vid ingången till templet, intill hovmannen Netan-Meleks hus, och som hade blivit invigda åt solguden av de tidigare kungarna i Juda, och han brände upp solvagnarna.
12 Han rev också ner de altaren som Juda kungar hade byggt på taket över Ahas sal och de altaren Manasse hade byggt på templets båda förgårdar. Ja, han slog sönder dem alla, och resterna kastade han i Kidrons dal.
13 Sedan rev han ner templen på höjderna öster om Jerusalem och söder om Fördärvets berg, de som Salomo hade byggt åt Astarte, sidoniernas onda gudinna, åt Kemos, Moabs fruktansvärde gud, och åt Milkom, Ammons barns avskyvärde gud.
14 Josia slog sönder stoderna och välte omkull aserorna. Han orenade dessa platser genom att strö ut människoben över dem,
15 och han rev också ner de altaren och tempel som Jerobeam hade byggt i Betel, när han förledde Israel att synda. Han krossade stenarna till grus och brände upp aserorna.
16 När Josia såg sig omkring fick han syn på gravarna på bergssluttningen. Då gav han order om att benen i dem skulle brännas på altaret i Betel för att orena det, precis som Herrens profet hade sagt att det skulle ske med Jerobeams altare.
17 Vad är det för monument där borta? frågade han plötsligt.Där ligger en profet begravd, svarade männen från staden. Han kom från Juda, och det var han som förutsa det du just nu har gjort på altaret i Betel!
18 Låt då den graven vara, och rör inte hans ben! svarade kungen. Man lämnade hans grav i fred och rörde inte heller benen av den profet som kom från Samarien.
19 Josia förstörde templen på höjderna i hela Samarien. De hade byggts av olika kungar i Israel och gjort Herren mycket vred. Men nu krossade Josia dem till grus, precis som han gjort i Betel.
20 Han avrättade de hedniska templens präster på deras egna altaren och brände människoben på dem för att orena dem. När allt var utfört återvände han till Jerusalem.
21 Kungen gav också befallning om att folket skulle fira påskhögtiden, precis som det var föreskrivet av Herren, deras Gud, i förbundsboken.
22 Det hade inte firats påsk på det sättet sedan domarnas tid i Israel och inte någon gång under alla dessa år i vare sig Israel eller Juda.
23 Först under kung Josias artonde regeringsår skedde det, och då i Jerusalem.
24 Josia gjorde sig också av med alla medier och trollkarlar och alla slags föremål för avgudadyrkan, både i Jerusalem och över hela landet. Josia ville nämligen följa de lagar som fanns i den bok som prästen Hilkia hade hittat i templet.
25 Ingen kung, vare sig före eller efter Josia, har så helt omvänt sig till Herren och följt alla Moses lagar.
26 Men Herren var trots allt fortfarande mycket vred på Juda för allt det onda som kung Manasse hade gjort.
27 Jag ska straffa Juda precis som jag har gjort med Israel, sa Herren. Jag ska överge min utvalda stad Jerusalem och det tempel som tillhör mig.
28 Vad som i övrigt kan nämnas om Josia finns nerskrivet i Juda kungars krönika.
29 Vid den här tiden kom kung Neko i Egypten till den assyriske kungens hjälp vid floden Eufrat, och kung Josia for dit för att strida mot honom. Men kung Neko dödade Josia vid Megiddo.
30 Hans kropp fördes tillbaka i en vagn, och han begravdes i den grav han utsett åt sig. Hans son Joahas valdes av folket att efterträda honom och smordes till kung.
Joahas regerar i Juda
31-32 Joahas var tjugotvå år gammal när han blev kung, och han regerade i Jerusalem i tre månader. Hans mor hette Hamutal och var dotter till Jeremia från Libna. Joahas var ogudaktig som så många av företrädarna på tronen.
33 Kung Neko gjorde slut på hans regering i Jerusalem genom att gripa honom och fängsla honom i Ribla i Hamat. Juda tvingades att betala lösen för honom med hundra talenter silver och en talent guld.
34 Farao Neko utsåg sedan Eljakim, en annan av Josias söner, att regera i Jerusalem, och han ändrade hans namn till Jojakim. Men kung Joahas fördes till Egypten, där han sedan dog.
35 Jojakim måste lägga tunga bördor på folket för att kunna betala den skatt som den egyptiske kungen fordrade.
Jojakim regerar i Juda
36-37 Jojakim var tjugofem år gammal när han blev kung, och han regerade i Jerusalem i elva år. Hans mor hette Sebida och var dotter till Pedaja från Ruma. Jojakim syndade också mot Herren, precis som sina förfäder.
Josia regerar i Juda
34 Josia var bara åtta år gammal när han blev kung, och han regerade i trettioett år i Jerusalem.
2 Det var en mycket god regeringstid, och han följde sin förfader Davids exempel.
3 När han var sexton år och hade regerat i åtta år, började han söka sin förfader Davids Gud, och fyra år senare började han rensa upp i Juda och Jerusalem och rev ner alla altaren och avgudabilder på höjderna.
4 Under hans personliga ledning blev baalsaltarena nerrivna, obeliskerna vid altarena höggs ner och avgudabilderna krossades och ströddes ut över deras gravar som hade tillbett avgudar.
5 Sedan brände han upp benen efter hednaprästerna på deras egna altaren och renade på så sätt Juda och Jerusalem.
6 Därefter for han till städerna i Manasse, Efraim, Simeon och ända bort till Naftali och gjorde likadant där.
7 Han rev ner de hedniska altarena, krossade avgudabilderna och högg ner obeliskerna. Så gjorde han överallt i hela landet, innan han vände tillbaka till Jerusalem.
8 Under det artonde året av sin regering, sedan han renat landet och förändrat tillståndet i templet, gav han Safan, Asaljas son, och Maaseja, landshövdingen i Jerusalem, och kanslern Joa, Joahas son, i uppdrag att reparera det.
9 De gick då till översteprästen Hilkia med de pengar som samlats in vid tempelportarna av de leviter som höll vakt där. Folk som kom från Manasse, Efraim och andra kvarlevor av det bortförda Israel, liksom folket i Jerusalem, hade gåvor med sig till templet. Pengarna överlämnades till de män som utsetts att leda arbetet på templet,
10-11 så att de kunde betala snickare och stenhuggare och köpa byggnadsmaterial, sten, timmer och bjälkar. Josia byggde så upp det som kungarna i Juda tidigare hade låtit förfalla.
12 Man arbetade hårt och troget under ledning av Jahat och Obadja, två leviter av Meraris släkt, och Sakarja och Mesullam av Kehats släkt. Samma leviter som annars var musiker övervakade och ledde arbetet.
13 Andra leviter tjänstgjorde som sekreterare och vakter.
En bokrulle med Guds lag hittas
14 En dag när översteprästen Hilkia var i templet och räknade de pengar som samlats in vid portarna, hittade han en gammal bokrulle. Det visade sig vara Guds lag, den lag som Herren hade gett dem genom Mose.
15-16 Hilkia visade sitt fynd för Safan, kungens sekreterare, och gav honom bokrullen. Safan tog den med sig till kungen när han skulle rapportera om hur arbetet på templet fortskred.
17 Pengarna är räknade och har överlämnats till tillsyningsmännen och arbetarna, sa han till kungen.
18 Sedan nämnde han om Hilkias upptäckt av bokrullen och läste ur den för kungen.
19 När Josia hörde vad lagarna föreskrev Guds folk, rev han sönder sina kläder i förtvivlan
20 och kallade samman Hilkia och Ahikam, Safans son, Abdon, Mikas son, sekreteraren Safan och sin personlige rådgivare Asaja och sa till dem:
21 Gå till templet och bed till Herren för mig! Bed för alla som finns kvar av Israel och Juda! Bokrullen säger att anledningen till att Herrens fruktansvärda vrede drabbat oss är att våra förfäder inte har följt de lagar, som finns nedskrivna här.
22 Männen gick då till profetissan Hulda, hustru till Sallum, Tokehats son och Hasras sonson. Sallum var ansvarig för kungens kläder. Han bodde i den nyare stadsdelen i Jerusalem. När de berättade för Hulda om kungens bekymmer,
23 svarade hon: Säg till honom som sände er:
24 'Jag, Herren, kommer att utplåna denna stad och dess invånare. Alla de förbannelser som är skrivna i boken kommer att slå in.
25 Mitt folk har övergett mig och tillbett hedniska gudar. Därför ska min vrede drabba denna plats, och den kan inte återkallas.'
26 Men Herren säger också till kungen av Juda, som skickade hit er för att fråga mig om detta:
27 'Därför att du är bedrövad och har ödmjukat dig inför din Gud, sedan du fått höra mina ord angående denna stad och dess invånare, och har rivit sönder dina kläder i förtvivlan och gråtit inför mig, därför har jag hört dig, säger Herren.
28 Jag ska inte låta allt det onda, som jag har sagt komma över denna stad och dess invånare förrän efter din död.' Sändebuden gick till kungen med denna hälsning från Herren.
29 Då kallade kungen samman alla de äldste i Juda och Jerusalem,
30 alla präster och leviter och allt folk, både stora och små, till templet. Där läste han ur bokrullen för dem om förbundet med Herren.
31 Där kungen stod vid sin pelare, avlade han ett löfte till Herren att följa hans befallningar av hela sitt hjärta och göra som det var skrivet i bokrullen.
32 Sedan uppmanade han alla i Jerusalem och Benjamin att bekräfta förbundet med Gud, och alla gjorde så.
33 Sedan flyttade Josia bort alla avgudar från de områden som tillhörde Israel och uppmanade alla i Israel att tjäna Herren, sin Gud.Och under hela återstoden av Josias levnad fortsatte de att följa Herren, sina förfäders Gud.
Josia utlyser ett påskfirande
35 Därefter meddelade Josia att påsken skulle firas i Jerusalem den fjortonde dagen i den första månaden, och att påsklammen skulle slaktas den kvällen.
2 Han återinsatte också prästerna i deras uppgifter och uppmuntrade dem att börja sin tjänstgöring vid templet igen,
3 och han gav följande order till leviterna:Se till att arken kommer tillbaka till Salomos tempel. Ni behöver inte bära den på era axlar. Använd er tid till att tjäna Herren och hans folk.
4-5 Dela upp er i de tjänstgöringsgrupper som era förfäder hade och som först organiserades av kung David och av hans son Salomo. Varje avdelning ska bistå sin del av folket, när de bär fram sina offer till templet.
6 Slakta påsklammen, rena er och hjälp folket med deras lamm! Följ alla de föreskrifter som Herren har gett genom Mose!
7 Därefter gav kungen 30.000 lamm och killingar och 3.000 tjurar till folkets påskoffer.
8 Kungens ämbetsmän bidrog villigt med gåvor till prästerna och leviterna. Hilkia, Sakarja och Jehiel, de ledande prästerna i Guds hus, gav prästerna 2.600 får och getter och 300 tjurar som påskoffer.
9 De levitiska ledarna Konanja, Semaja, Netanel, Hasabja, Jegiel och Josabad gav 5.000 får och getter och 500 tjurar till leviterna för deras påskoffer.
10 När allting var förberett och prästerna stod på sina platser och leviterna blivit indelade i sina tjänstgöringsgrupper, som kungen hade föreskrivit,
11 slaktade leviterna påsklammen och lämnade blodet till prästerna, som stänkte det på altaret, medan leviterna flådde lammen.
12 De tog undan det som skulle vara brännoffer för varje avdelning, som det var föreskrivet i Moses lag, och på samma sätt gjordes med tjurarna.
13 Och enligt vad som var föreskrivet i Moses lag, stekte de sedan påsklammen över eld och kokade tackoffren i grytor, pannor och kittlar och skyndade ut till folket med det, så att de fick äta.
14 Sedan gjorde leviterna i ordning en måltid åt sig själva och även åt prästerna, för de hade varit upptagna från morgonen ända till kvällen med att offra det feta av brännoffren.
15 Sångarna, Asafs söner, fanns på sina platser enligt de instruktioner som hade getts århundraden tidigare av kung David, Asaf, Heman och Jedutun, Davids profet. Vakterna vid portarna lämnade inte sina platser. De fick hjälp av andra leviter med förberedelserna.
16 Hela påskhögtiden genomfördes på denna enda dag, och allt brännoffer blev offrat på Herrens altare, som Josia hade föreskrivit.
17 Alla som fanns i Jerusalem deltog i påskfirandet, som följdes av det osyrade brödets högtid under de följande sju dagarna.
18 Inte sedan profeten Samuels tid hade det varit ett sådant påskfirande. Ingen av Israels kungar kunde mäta sig med kung Josia i det avseendet, med så många präster och leviter engagerade, och med folk från Jerusalem och från alla delar av Juda och Israel.
19 Detta hände under Josias artonde regeringsår.
Josia dör i strid
20 En tid senare ledde kung Neko från Egypten sin armé mot assyrierna till Karkemis vid floden Eufrat, och Josia förklarade krig mot honom.
21 Men kung Neko skickade sändebud till Josia med följande budskap: Jag vill inte strida mot dig, du kung av Juda. Jag har kommit för att strida endast mot kungen av Assyrien! Lämna mig i fred! Gud har sagt åt mig att skynda på! Blanda dig inte i vad Gud tänker göra, för då kommer han att förgöra dig. Han är nämligen med mig.
22 Men Josia vägrade att vända tillbaka. I stället förde han sin armé till striden vid Megiddos dal. Han tog av sig sin kungamantel, så att fienden inte skulle kunna känna igen honom.Josia vägrade tro att Nekos budskap var från Gud.
23 Men fiendens bågskyttar träffade och sårade honom med sina pilar.Bär bort mig från striden, bad han sina medhjälpare. Jag är svårt sårad!
24-25 De lyfte honom ur hans stridsvagn och lade honom i en annan vagn som förde honom tillbaka till Jerusalem, där han dog.Josia blev begravd på den kungliga begravningsplatsen, och hela Juda och Jerusalem sörjde honom. Profeten Jeremia skrev sorgesånger över Josia. Ända fram till denna dag sjunger man om hans död, för dessa sorgesånger blev en tradition bland folket.
26 Allt övrigt att berätta om Josias liv, om hans goda gärningar och om hur han följde Herrens lagar,
27 finns nerskrivet i Israels och Juda kungars krönika.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®