Chronological

Efter straffet kommer upprättelse

30 Detta är ett annat av de budskap som Herren gav Jeremia:

² Herren, Israels Gud, säger: Skriv ner allt jag har sagt till dig!

³ Det kommer nämligen en tid, då jag ska upprätta välståndet hos mitt folk, Israel och Juda, och jag ska föra dem hem till det land som jag gav deras förfäder. De ska ta det i besittning och bo där igen.

⁴ Skriv också detta beträffande Israel och Juda:

⁵ Man hör skrik av rädsla i ett land utan fred.

⁶ Inte kan väl män föda barn? Men varför ser jag starka män med händerna på magen och askgrå ansikten, som kvinnor i födslovåndor?

⁷ När har det rått en sådan förskräckelse som den som nu väntar? Det är en bedrövelsens tid för Israel, mitt folk, något de aldrig tidigare har upplevt. Men ur allt detta ska Gud rädda dem,

⁸ för på den dagen, säger Herren, härskarornas Gud, ska jag lyfta av oket från dem och slita av kedjorna, och de ska inte längre vara slavar under främlingar.

⁹ De ska tjäna Herren, sin Gud, och David, sin kung, som jag ska låta uppstå åt dem, säger Herren.

¹⁰ Därför ska du inte vara rädd, Israel, min tjänare! Var inte skräckslagen, för jag ska leda hem dig och dina barn igen från avlägsna länder. Ni ska få lugn och ro i ert eget land, och ingen ska kunna skrämma er,

¹¹ för jag är med er och ska rädda er, säger Herren. Även om jag fullständigt förgör alla de länder som jag sände er till, ska jag ändå inte utrota er. Jag ska straffa er, men med rättvisa - helt ostraffade ska ni inte slippa undan.

¹² Era synder är nämligen ett oläkligt sår.

¹³ Det finns ingen som kan hjälpa er eller förbinda era sår, och ingen medicin gör någon nytta.

¹⁴ Alla era bundsförvanter har lämnat er och bryr sig inte om er längre, för jag har sårat er på ett grymt sätt, precis som om jag var er fiende. Era synder är ju så många och er skuld så stor.

¹⁵ Varför klagar ni över er skada och över att såret inte läks? Ni har ju syndat och dragit på er så mycket skuld att ni måste få ett hårt straff.

¹⁶ Men en dag ska alla som försökt förgöra er själva utplånas, och alla era fiender ska bli slavar. De som plundrar er ska själva bli plundrade och de som anfaller er bli anfallna.

¹⁷ Ni ska få er hälsa tillbaka, och jag ska läka alla era sår. Nu kallas er stad den fördrivna och Jerusalem, platsen som ingen frågar efter.

¹⁸ Men, säger Herren, när jag leder er hem igen från er fångenskap och upprättar ert välstånd, ska Jerusalem än en gång byggas upp på sina ruiner. Palatset ska stå på samma plats som tidigare.

¹⁹ Städerna ska fyllas av glädje och tacksamhet, och jag ska föröka mitt folk och göra det till en stor och aktad nation.

²⁰ De ska ha framgång precis som under Davids regeringstid. Folket ska bli upprättat inför mig, och jag ska straffa alla som förtrycker dem.

²¹ De ska på nytt få en ledare ur sina egna led, ingen främling, och jag kommer att inbjuda honom att bli en präst vid mitt altare. Han ska stå mig nära. Vem skulle våga komma inför mig utan att jag uppmanat honom?

²² Ni ska vara mitt folk och jag ska vara er Gud.

²³ Plötsligt bryter en stormvind från Herren fram i vrede. Den drar fram över de ogudaktigas huvuden.

²⁴ Herren ska inte stoppa sin vredes glöd, förrän han har fullbordat all den förödelse han planerat. I kommande dagar ska ni förstå vad jag menar.

Gud lovar att återupprätta Israel

31 Vid den tiden, säger Herren, ska jag vara hela Israels Gud. Alla stammar och familjer ska erkänna mig som Herre och handla som mitt folk.

² Det folk som överlever krigen ska få ro i öknen. Jag ska ge Israel frid och ro.

³ Redan för länge sedan sa Herren till Israel: Jag har älskat dig, mitt folk, med en evig kärlek. Ja, med denna kärlek har jag dragit dig till mig.

⁴ Jag ska bygga upp ditt land igen, du jungfru Israel. Du ska än en gång ta dina tamburiner och dansa med de glada.

⁵ Dina vingårdar ska du än en gång plantera på Samariens berg, och du ska få äta frukt från dina egna trädgårdar.

⁶ Den dag ska komma när vaktposterna på Efraims höjder ska ropa ut och säga: Kom, låt oss gå till Sion, till Herren, vår Gud.

⁷ Herren säger: Sjung av glädje över allt vad jag ska göra för Israel, det främsta av alla folk! Prisa honom och säg: Herren har frälst sitt folk, det som fanns kvar av Israel.

⁸ Jag ska samla dem från norr och från jordens yttersta ändar. De kommer med blinda och lama, gravida kvinnor och kvinnor i barnsnöd. Det ska bli ett stort sällskap som kommer.

⁹ Glädjetårar ska strömma utför deras kinder när de återvänder under bön och tacksägelse. Jag ska leda dem. Jag ska föra dem till friska vattenkällor och på jämna stigar där de inte ska stappla, för jag är Israels far och han är min älskade son.

¹⁰ Lyssna till detta budskap från Herren, ni världens alla länder: Herren, som skingrade sitt folk ut över världen, kommer att samla tillbaka dem och vaka över dem, som en herde samlar sin hjord.

¹¹ Han ska rädda Israel undan dem som är för starka för dem.

¹² De ska komma tillbaka hem och sjunga glädjesånger på Sions berg, och de ska glädja sig åt Herrens överflöd, rika skördar av vete, vin och olja och stora boskapshjordar. Deras liv ska vara som en vattnad trädgård, och alla deras sorger är förbi.

¹³ Unga flickor kommer att dansa av glädje, och männen, både de äldre och de unga, ska ta del i glädjen. Jag ska förvandla deras sorg till glädje, jag ska trösta dem och göra dem lyckliga. Sorg och fångenskap ligger bakom dem.

¹⁴ Jag ska låta prästerna få festa på det överflöd av offer som förs till dem i templet. Jag ska tillfredsställa mitt folk med min frikostighet, säger Herren.

¹⁵ Herren talade till mig igen och sa: I Rama gråter man bittert. Det är Rakel som gråter över sina barn, och hon låter sig inte tröstas, för barnen är borta.

¹⁶ Men Herren säger: Gråt inte längre, för jag har hört dina böner, och du ska få se dem igen. De ska komma tillbaka till dig från ett fjärran fiendeland.

¹⁷ Det finns gott hopp för framtiden. Dina barn ska återvända till sitt eget land, säger Herren.

¹⁸ Jag har hört Israels klagan: Du har straffat mig så hårt, men jag behövde det, precis som en kalv som ska vänjas vid oket. Upprätta mig så vill jag återvända till dig, för du är Herren, min Gud.

¹⁹ Jag vände mig bort från Gud men ångrade mig. Jag blev arg på mig själv för min dumhet. Jag skäms uppriktigt för allt jag gjorde när jag var ung.

²⁰ Och Herren svarar: Israel är fortfarande min son, min ögonsten. Jag var tvungen att straffa honom, eftersom jag älskar honom. Jag längtar efter honom och kommer att vara barmhärtig mot honom.

²¹ När du drar i landsflykt, ska du sätta upp vägmärken åt dig som pekar tillbaka mot Israel. Märk ut vägen mycket noga. Du ska ju vända tillbaka till dina städer här, jungfru Israel!

²² Hur länge ska du vackla hit och dit, du nyckfulla dotter? Herren ska låta något nytt och annorlunda hända. Israel ska börja söka efter honom!

²³ Herren, härskarornas Gud, säger: När jag leder dem tillbaka, ska de säga i Juda och dess städer: Herren välsigne dig, du rättfärdighetens boning, du heliga berg!

²⁴ Stadsbor, lantbrukare och herdar ska bo tillsammans i fred och harmoni.

²⁵ Jag har gett de trötta ro och de sörjande glädje.

²⁶ Vid detta vaknade jag liksom upp och såg mig omkring. Min sömn hade varit behaglig.

²⁷ Herren säger: Den tid ska komma, när jag ska öka befolkningen och fördubbla boskapen i Israel.

²⁸ I det förgångna har jag grundligt förstört landet, men nu ska jag med omsorg bygga upp det igen.

²⁹ Man ska inte längre citera talesättet att 'barnen får betala för sina förfäders synder'.

³⁰ Var och en ska nämligen dö för sina egna synder.

³¹ Den dag ska komma när jag ska ingå ett nytt förbund med Israels folk och med Juda, säger Herren.

³² Det kommer inte att bli som det jag ingick med deras förfäder, när jag tog dem i handen för att leda dem ut ur Egypten, ett förbund som de bröt, trots att jag var deras rätte Herre, säger Herren.

³³ Detta är det nya förbund som jag ska ingå med dem: Jag ska skriva min lag i deras hjärtan, så att de längtar efter att ära mig. Då kommer de verkligen att vara mitt folk, och jag ska vara deras Gud.

³⁴ På den tiden kommer det inte längre att vara nödvändigt att man uppmanar varandra att lära känna Herren. Alla, både stora och små, ska verkligen känna mig då. Jag ska förlåta dem och glömma deras synder, säger Herren.

³⁵ Herren, som ger oss solsken på dagen och låter måne och stjärnor lysa på natten, som får havets vågor att brusa och vars namn är Herren, härskarornas Gud, han säger:

³⁶ Lika lite som jag tänker ändra på dessa naturens lagar, tänker jag förkasta mitt folk Israel!

³⁷ Inte förrän man kan mäta himlarna och utforska jordens grundvalar, kan jag förkasta dem för deras synders skull!

^38-39 Den tid ska komma, säger Herren, när hela Jerusalem ska bli uppbyggt till Herrens ära, från Hananeltornet i murens nordöstra hörn till Hörnporten i nordväst och från Garebshöjden ända till Goa.

⁴⁰ Och hela staden med begravningsplatsen och avstjälpningsplatsen för aska i dalen ska helgas åt Herren, och det ska också alla åkrar ut mot bäcken Kidron och därifrån till Hästporten och den östra sidan av staden. Staden ska aldrig mer bli intagen eller fördärvad.