Chronological

Folket tillber avgudar

7 Sedan sa Herren till Jeremia:

² Gå bort till tempelporten och säg till folket: Juda, lyssna till detta budskap från Herren! Lyssna till det, alla ni som firar gudstjänst.

³ Härskarornas Gud, Israels Gud, har något att säga er: Om ni vänder om från era onda vägar ska jag låta er få stanna kvar här i ert eget land.

⁴ Låt er inte luras av dem som påstår att därför att Herrens tempel finns här, kommer Gud aldrig att låta Jerusalem bli lagt i ruiner.

⁵ Men för att få stanna kvar måste ni upphöra med era onda tankar och handlingar, vara ärliga mot varandra

⁶ och upphöra med att utnyttja faderlösa, änkor och främlingar. Döda inte oskyldiga människor och upphör med all avgudadyrkan. Ni skadar bara er själva.

⁷ Då, men bara då, ska jag låta er få stanna kvar i detta land, som jag gav era förfäder för alltid.

⁸ Ni menar att ni aldrig kommer att behöva lida, därför att templet finns här.

⁹ Tror ni att ni kan få stjäla, döda, vara otrogna, ljuga, tillbe Baal och alla andra nya gudar ni har,

¹⁰ och sedan komma hit och stå inför mig i mitt tempel och sjunga: Vi har vår trygghet i Herren?

¹¹ Är mitt tempel inte alls heligt för er? Jag ser ju allt ont som förekommer där.

¹² Gå till Silo, den stad som jag först ärade med tabernaklets närvaro, och se vad jag har gjort med den på grund av mitt folk Israels ondska.

^13-14 Nu kommer jag att göra samma sak här på grund av allt ont ni har gjort, säger Herren. Gång på gång har jag talat med er om det, men ni har vägrat både att lyssna och att svara. Ja, precis som i Silo ska jag bryta ner detta hus som bär mitt namn, det hus som ni sätter er tillflykt till och som jag har gett till er och era förfäder.

¹⁵ Jag ska skicka er i landsflykt, precis som jag gjorde med era bröder i Israel.

¹⁶ Be inte mer för det här folket, Jeremia! Det är ingen idé att gråta, be eller tigga om nåd för dem, för jag kommer inte att lyssna.

¹⁷ Ser du inte vad de håller på med i Juda städer och på gatorna i Jerusalem?

¹⁸ Se hur barnen samlar ved, männen gör upp eld och kvinnorna knådar deg och gräddar kakor till offer åt himlens drottning och häller ut drickoffer åt sina andra avgudar, allt för att provocera och skada mig!

¹⁹ De retar mig, men mest av allt skadar de sig själva.

²⁰ Därför, säger Herren Gud, ska jag ösa ut min vrede, ja, mitt ursinne, över den här platsen. Människor, boskap, träd och planteringar ska brännas upp och förgås i min vredes outsläckliga eld.

²¹ Härskarornas Gud, Israels Gud, säger: Ät ni era brännoffer och slaktoffer!

²² Det var inte bara brännoffer och slaktoffer jag begärde av era förfäder när jag ledde dem ut ur Egypten.

²³ Jag begärde av dem att de skulle lyda mig, så att jag kunde vara deras Gud och de mitt folk. Vandra alltid på den väg jag visar er, så ska det gå er väl!

²⁴ Men de ville inte lyssna. De fortsatte att göra som de själva ville i sin envishet. De gick bakåt i stället för framåt.

²⁵ Alltsedan den dag era förfäder lämnade Egypten har jag gång på gång sänt mina profeter till er.

²⁶ Men ni har aldrig velat lyssna på dem eller ens försökt att förstå. Ni är hårda, envisa och upproriska, till och med värre än era förfäder.

²⁷ Tala om för dem allt jag tänker göra med dem, men räkna inte med att de ska lyssna! Varna dem, men vänta inte att de ska höra på.

²⁸ Säg till dem: Ni vägrar att lyda Herren, er Gud och ta emot tillrättavisning. Sanning finns inte längre bland er.

²⁹ Jerusalem, raka ditt huvud i skam och gråt i din ensamhet uppe bland bergen, för Herren har förkastat och förskjutit denna generation. De har orsakat hans vrede.

³⁰ Juda folk har syndat inför mina ögon, säger Herren. De har satt upp sina avgudar i mitt tempel och vanhelgat det.

³¹ De har byggt det altare som kallas Tofet i Hinnoms sons dal. Där bränner de sina söner och döttrar till döds som offer till sina gudar - något så ohyggligt att jag aldrig ens har tänkt tanken, än mindre gett befallning om det.

³² En tid ska komma när den dalens namn ska ändras från 'Tofet' eller 'Hinnoms sons dal' till 'Slaktdalen

³³ De kommer att bli mat åt himlens fåglar och vilda djur, och ingen ska finnas kvar som kan jaga bort dem.

³⁴ Jag ska göra slut på sången och skrattet på gatorna i Jerusalem och Juda städer. Inga glada bröllopsfester kommer att firas, och landet ska ligga öde.

8 Då ska fienden öppna gravarna efter Judas kungar, furstar, präster, profeter och andra Jerusalems invånare.

² Deras ben ska grävas upp och spridas ut på marken inför sol, måne och stjärnor, dessa gudar som de har älskat och tillbett, säger Herren. Deras ben kommer inte att samlas upp eller begravas igen, utan ligga som avskräde överallt.

³ De som fortfarande finns kvar i detta ogudaktiga land ska längta efter att få dö, hellre än att behöva leva på den plats dit jag kommer att skicka dem, säger härskarornas Gud.

Bedragna av villolärare

^4-5 Än en gång ger jag dem det här budskapet från Herren: När en människa faller, reser hon sig då inte upp igen? När hon befinner sig på fel väg och upptäcker sitt misstag, vänder hon då inte tillbaka till vägskälet där hon tog miste? Men Jerusalem fortsätter på fel väg, trots att jag varnat dem.

⁶ Jag lyssnar till deras samtal, och vad är det jag får höra? Är det någon som sörjer över synden? Är det någon som säger: Vilken fruktansvärd synd jag har begått? Nej, alla rusar på som hästar i strid.

⁷ Storken känner tiden för sin flyttning, och det gör också turturduvan, tranan och svalan. De återvänder alla varje år, vid den tid som Gud har bestämt. Men mitt folk känner inte till Herrens lagar.

⁸ Hur kan ni säga: Vi är visa, vi har Herrens lag, när era skriftlärde har förvrängt den till lögn?

⁹ Dessa visa män ska få stå sitt kast och gå i fällan, för de har förkastat Herrens ord. Är de då så visa?

¹⁰ Jag ska ge deras hustrur och egendomar åt andra. Alla, från den minste till den störste, profeter och präster, har bara en enda sak i huvudet. De är ute efter det som inte tillhör dem och drar sig inte för att ljuga och bedra.

¹¹ De ger mitt folk fel behandling när de försäkrar att allt står väl till, trots att det inte alls är så.

¹² Skäms de för att de tillber avgudar? Nej, inte det minsta. De har ingen skam i kroppen och vet inte ens vad det är att rodna! Därför ska jag se till att de får ligga bland de fallna. Jag ska låta död komma över dem.

¹³ Jag ska ta deras skördar ifrån dem. Det blir inga fikon och inget vin, och deras fruktträd ska dö. Allt det goda jag har gett dem är snart förlorat.

¹⁴ Då kommer folket att säga: Varför ska vi vänta på döden här? Låt oss gå till de befästa städerna. För Herren, vår Gud, har uttalat domen över oss och gett oss en giftbägare att tömma på grund av all vår synd.

¹⁵ Vi väntade på fred, men den kom aldrig. Vi räknade med läkedom, men upplevde bara skräck.

¹⁶ Krigslarm hörs från norr uppe vid Dan. Hela landet darrar inför den annalkande armén. Fienden kommer för att inta hela landet och allting i det, både städer och folk.

¹⁷ Jag kommer att sända fientliga trupper som giftiga ormar mot er, och då hjälper det inte vad ni än gör.

¹⁸ Mitt hjärta är nära att brista. Var ska jag finna tröst i min sorg?

¹⁹ Hör hur mitt folk gråter i främmande land!Var är Herren? frågar de. Har Gud övergett oss och vår kung? Varför måste de göra mig så uppretad med sina utskurna avgudabilder och främmande gudar?

²⁰ Skördetiden är slut, sommaren är över och vi är i fångenskap.

²¹ Jag gråter över mitt folks lidande. Jag står fullkomligt lamslagen och stum av sorg.

²² Finns det ingen bot att få i Gilead? Finns det ingen läkare där, som kan hjälpa? Varför gör inte Gud något? Varför hjälper han inte sitt folk?

Jeremia gråter över folket

9 Om jag hade tårar och kunde gråta, då skulle jag gråta dag och natt över de slagna bland mitt folk.

² Om jag ändå kunde gå bort och glömma dem och bo undangömd i öknen, för de är allesammans otrogna och falska.

³ De spänner sina tungor som bågar och skjuter iväg sina lögnpilar. De bryr sig inte alls om vad som är rätt. Det blir bara värre och värre, och mig vill de inte veta av, säger Herren.

⁴ Akta dig för din granne och för din bror! Alla utnyttjar varandra och sprider fruktansvärda lögner.

⁵ Med slipade tungor lurar och bedrar de varandra. De tröttar ut sig med alla sina synder.

⁶ De lägger missgärning till missgärning och lögn till lögn och vägrar envist att komma till mig, säger Herren.

⁷ Därför säger Herren, härskarornas Gud: Jag ska rena dem och pröva dem. Vad skulle jag annars kunna göra med dem?

⁸ Deras lögnaktiga tungor är ju som giftpilar. De talar så vänligt till sin medmänniska, medan de planerar ont mot henne.

⁹ Skulle jag inte straffa dem för sådana gärningar? frågar Herren. Skulle jag inte få hämnas på ett sådant folk?

¹⁰ Snyftande och gråtande pekar jag mot deras berg och betesmarker, som nu ligger öde utan en enda levande varelse. Borta är boskapens råmande. Fåglar och vilda djur finns inte så långt man kan se. Alla har flytt.

¹¹ Jag ska förvandla Jerusalem till en ruinhög och ett tillhåll för ökenrävar. Juda städer kommer att bli tomma och helt övergivna.

¹² Vem är så vis att han kan förstå det här? Var finns Herrens sändebud som kan förklara det? Varför har landet blivit en sådan ödemark, att ingen längre vågar resa igenom det?

¹³ Därför att mitt folk har övergett min lag och inte hört på mig, säger Herren.

¹⁴ I stället har de gjort vad som fallit dem in och tillbett Baalerna, precis som deras förfäder lärde dem.

¹⁵ Därför säger Herren, Israels Gud: Se, jag ska fylla dem med bitterhet och låta dem dricka gift.

¹⁶ Jag ska förskingra dem över hela världen, så att de får bo som främlingar i avlägsna länder. Och till och med där ska de bli förföljda med svärd ända tills jag har utplånat dem.

^17-18 Härskarornas Gud säger: Skicka efter gråterskor! Gör det nu! Gråt och sörj med många tårar!

¹⁹ Hör, Jerusalem gråter i förtvivlan: Vi är ruinerade! Olycka har kommit över oss! Vi måste lämna vårt land och våra hem!

²⁰ Hör Herrens ord, ni kvinnor som klagar! Lär era döttrar och era grannar att gråta.

²¹ Döden har smugit sig in och överraskat er. Barnen leker inte längre på gatorna, och de unga träffas inte längre på torgen.

²² Tala om för dem, säger Herren, att döda kroppar ska spridas ut som gödsel på fälten, som kärvar efter en som skördar, och att ingen vill begrava dem.

²³ Herren säger: Låt inte den vise mannen sola sig i sin vishet och inte heller den mäktige mannen i sin makt eller den rike i sin rikedom.

²⁴ Nej, den som vill berömma sig ska berömma sig av att han känner mig och förstår att jag är Herren, som är nådig, rättvis och rättfärdig. En sådan människa gläder jag mig åt.

^25-26 En tid kommer när jag ska straffa alla dem som är omskurna till kroppen men inte i anden, säger Herren. Egyptier, edomiter, ammoniter, moabiter och araber omskär sig, och till och med ni, Juda folk, gör det. Men om ni inte låter omskära era hjärtan och älskar mig, är er omskärelse inte mer värd än en hednisk sedvänja.