Chronological

^3 (C) Sänd ditt ljus och din sanning.
    Låt dem leda mig,
        låt dem föra mig
    till ditt heliga berg
        och dina boningar,
^4 (D) så att jag får gå in till Guds altare,
    till Gud som är min glädje
        och fröjd,
    och tacka dig på harpa,
        Gud, min Gud!

^5 (E) Varför så bedrövad, min själ,
    varför så orolig i mig?
        Hoppas på Gud.
    Jag ska åter få tacka honom,
        min frälsning och min Gud.

^2 (F) Gud, vi har hört med våra öron,
        våra fäder har berättat för oss
    om den gärning du gjorde
        på deras tid, i forna dagar.
^3 (G) Med din hand
    fördrev du hednafolken,
        men våra fäder planterade du.
    Andra folk förgjorde du,
        men dem lät du breda ut sig.
^4 (H) Det var inte med sitt svärd
        som de intog landet,
    inte deras egen arm
        som frälste dem.
    Nej, det var din högra hand,
        din arm och ditt ansiktes ljus,
            för du älskade dem.

⁵ Du är min kung, o Gud.
    Ge befallning om frälsning
        för Jakob!
^6 (I) Genom dig ska vi slå ner
        våra fiender,
    genom ditt namn trampa ner
        våra motståndare.
^7 (J) Jag litar inte till min båge,
    mitt svärd kan inte frälsa mig.
⁸ Nej, du har frälst oss
        från våra fiender,
    du lät dem som hatar oss
        få skämmas.
^9 (K) Gud, vi lovar dig dagen lång,
    vi prisar ditt namn för evigt.
        Sela

^10 (L) Ändå har du förkastat oss
        och vanärat oss,
    du drar inte ut med våra härar.
¹¹ Du låter oss ge vika för fienden,
    och de som hatar oss tar byte.
¹² Du gör oss till slaktfår
    och skingrar oss
        bland hednafolken.
^13 (M) Du säljer ditt folk för ingenting,
    du gör ingen vinst på affären.

^14 (N) Du gör oss till åtlöje
        för våra grannar,
    till spott och spe
        för dem som bor omkring oss.
¹⁵ Du gör oss till ett ordspråk
        bland hednafolken,
    man skakar på huvudet
        bland folken.
^16 (O) Dagen lång är min vanära inför mig,
    mitt ansikte täcks av skam
^17 (P) när jag hör den som hånar och hädar,
    när jag ser fienden
        och den hämndlystne.

¹⁸ Allt detta har drabbat oss,
    men vi har inte glömt dig
        eller svikit ditt förbund.
¹⁹ Våra hjärtan har inte vänt sig bort,
    våra steg har inte vikit från din väg.
²⁰ Men du har krossat oss
        där schakaler bor
    och låtit dödens skugga
        falla över oss.
²¹ Om vi hade glömt vår Guds namn
    och sträckt våra händer
        mot en främmande gud,
^22 (Q) skulle då inte Gud ha märkt det,
    han som känner hjärtats
        hemligheter?
^23 (R) Nej, för din skull
        dödas vi dagen lång,
    vi räknas som slaktfår.

²⁴ Vakna! Varför sover du, Herre?
    Vakna upp, förkasta oss inte
        för alltid!
²⁵ Varför döljer du ditt ansikte
    och glömmer vårt lidande
        och betryck?
²⁶ Vår själ är nerböjd i stoftet,
    vår kropp är nertryckt mot jorden.
²⁷ Grip in och hjälp oss!
    Friköp oss för din nåds skull.

^2 (S) Mitt hjärta flödar över av sköna ord,
        jag säger: Min sång gäller en kung^[b].
    Min tunga är en snabb skrivares
        penna.
^3 (T) Skönast är du bland människors barn,
        nåd är utgjuten över dina läppar.
    Därför har Gud välsignat dig
        för evigt.

⁴ Fäst ditt svärd vid din sida, du hjälte,
    i din höghet och härlighet.
^5 (U) Dra så segerrik ut i din härlighet
    för sanning, ödmjukhet
        och rättfärdighet.
    Din högra hand ska visa dig
        underbara ting.
⁶ Dina pilar är skarpa,
    folken ska falla för dig,
        kungens fiender ska träffas
            i hjärtat.

^7 (V) Gud, din tron består
        i evigheters evighet,
    ditt rikes spira är rättens spira.
^8 (W) Du älskar rättfärdighet
        och hatar orättfärdighet.
    Därför, Gud, har din Gud
        smort dig^[c] med glädjens olja
            mer än dina medbröder.
⁹ Av myrra, aloe och kassia
        doftar alla dina kläder,
    från elfenbenspalats
        gläder dig strängars klang.
^10 (X) Kungadöttrar är bland dina utvalda^[d],
    drottningen står vid din högra sida
        i guld från Ofir.

^11 (Y) Hör, dotter, se och lyssna!
    Glöm ditt folk och din fars hus
¹² och låt kungen åtrå din skönhet,
        för han är din herre.
    Böj dig och tillbe honom!
^13 (Z) Dottern Tyrus kommer med gåvor,
    de rika bland folket
        söker din gunst.

^14 (AA) Full av härlighet
        är kungadottern där inne,
    av guldbrokad är hennes dräkt.
¹⁵ I färggranna^[e] kläder
        förs hon till kungen,
    åtföljd av jungfrur,
        hennes väninnor
            som leds in till dig.
¹⁶ Med glädje och jubel förs de fram,
    de tågar in i kungens palats.

^17 (AB) I dina fäders ställe
        ska dina söner komma,
    du^[f] ska sätta dem till furstar
        över hela jorden^[g].
^18 (AC) Ditt namn vill jag göra känt
        genom alla släkten.
    Därför ska folken lova dig
        i evigheters evighet.

² Hör detta, alla folk!
    Lyssna, alla som lever i världen,
³ både låg och hög,
    rik som fattig.
⁴ Min mun ska tala vishet,
    mitt hjärtas tanke
        ska vara förstånd.
^5 (A) Jag vänder mitt öra till visdomsord,
    jag tyder min gåta
        till harpans toner.

⁶ Varför vara rädd
        under olyckans dagar
    när mina förföljares^[a] ondska
        omger mig?
⁷ De litar till sina ägodelar
    och stoltserar
        med sin stora rikedom.
⁸ Men ingen kan köpa sin broder fri
    eller ge Gud lösepenning
        för honom.
⁹ Hans själs lösen är dyr,
    den kan inte betalas till evig tid
¹⁰ så att han får leva för alltid
    och aldrig se förgängelsen.

^11 (B) Nej, man ser att de visa dör,
    att både dårar och oförnuftiga
        går under
    och lämnar sin rikedom åt andra.
¹² De tror att deras hus
        ska bestå^[b] för evigt,
    deras boningar
        från släkte till släkte.
    De uppkallar sina marker
        efter sina namn.
^13 (C) Men människan i all sin härlighet
        har inte bestånd^[c],
    hon liknar djuren som förgås.

¹⁴ Så går det dem
        som litar till sig själva^[d]
    och deras efterföljare
        som gillar deras ord. Sela
¹⁵ Som får drivs de ner i dödsriket,
        döden blir deras herde^[e].
    De rättfärdiga ska råda över dem
        när morgonen gryr.
    Deras gestalt tynar bort i dödsriket,
        de får ingen upphöjd boning.
^16 (D) Men Gud ska friköpa min själ
        från dödsrikets våld,
    han ska ta emot mig. Sela

¹⁷ Bli inte imponerad när någon blir rik,
    när hans hus växer i härlighet,
^18 (E) för han får inget med sig i döden,
    hans härlighet följer inte
        med honom ner.
¹⁹ Även om han skattar sig lycklig
        under livet
    och får beröm när han gör det gott
        för sig själv,
²⁰ så går hans själ till sina fäder,
    till dem som aldrig mer ser ljuset.

²¹ En människa som i all sin härlighet
        inte har förstånd,
    hon liknar djuren som förgås.

^2 (B) Hur ljuvliga är inte dina boningar,
    Herre Sebaot!
^3 (C) Min själ längtar och trängtar
        till Herrens gårdar,
    min själ och min kropp jublar
        mot levande Gud.

⁴ Sparven har funnit sig ett hem
    och svalan ett bo
        där hon kan lägga sina ungar:
    dina altaren, Herre Sebaot,
        min kung och min Gud.
^5 (D) Saliga är de som bor i ditt hus,
    de lovar dig ständigt. Sela

^6 (E) Saliga är de
    som har sin styrka i dig,
        som har dina vägar i sitt hjärta.
^7 (F) När de vandrar genom tåredalen^[b]
        gör de den rik på källor,
    och höstregnet^[c] täcker den
        med välsignelser.
⁸ De går från kraft till kraft,
    de träder fram inför Gud på Sion.
⁹ Herre Gud Sebaot, hör min bön,
    lyssna, du Jakobs Gud! Sela

^10 (G) Gud, se vår sköld,
    se på din smordes ansikte!
¹¹ En dag i dina gårdar
        är bättre än tusen andra.
    Jag vill hellre vakta dörren^[d]
        i min Guds hus
            än bo i de gudlösas tält,
^12 (H) för Herren Gud är sol och sköld,
        Herren ger nåd och ära.
    Inget gott nekar han dem
        som vandrar i fullkomlighet.

^13 (I) Herre Sebaot,
    salig är den som förtröstar på dig.

^2 (J) Herre, förr var du nådig
        mot ditt land,
    du gjorde slut på Jakobs
        fångenskap.
^3 (K) Du förlät ditt folks skuld,
    du övertäckte all deras synd.
        Sela
⁴ Du drog tillbaka all din vrede,
    du vände dig bort
        från din vredesglöd.

⁵ Upprätta oss^[e] igen,
        du vår frälsnings Gud,
    upphör med din harm mot oss!
^6 (L) Tänker du vredgas på oss
        för alltid,
    ska din vrede fortsätta
        från släkte till släkte?
⁷ Vill du inte ge oss liv igen,
    så att ditt folk får glädjas i dig?
⁸ Herre, visa oss din nåd
    och ge oss din frälsning!

⁹ Jag vill höra
        vad Gud, Herren, talar.
    Han talar frid till sitt folk,
        till sina trogna,
    men de får inte gå tillbaka
        till dårskap.^[f]
10 (M) Ja, hans frälsning är nära dem
        som vördar honom,
    för att härlighet ska bo
        i vårt land.

^11 (N) Nåd och sanning ska mötas,
    rättfärdighet och frid
        ska kyssas.
¹² Sanning ska växa upp ur jorden
    och rättfärdighet blicka ner
        från himlen.
^13 (O) Herren ska ge det som är gott,
    och vårt land ska ge sin gröda.
^14 (P) Rättfärdighet ska gå före honom
    och bana väg för hans steg.

Han har grundat sin stad
    på de heliga bergen.
^2 (B) Herren älskar Sions portar
    mest av alla Jakobs boningar.
^3 (C) Härliga ting har sagts om dig,
    Guds stad. Sela

^4 (D) "Jag ska räkna Rahab^[a] och Babel
        bland mina bekännare,
    Filisteen och Tyrus
        tillsammans med Kush^[b].
            De är födda där."
^5 (E) Om Sion ska det sägas:
        "Den och den är född där."
    Och han, den Högste,
        håller det vid makt.
^6 (F) När Herren upptecknar folken
        ska han räkna så:
    "De är födda där." Sela

^7 (G) Under sång och dans ska man säga:
    "Alla mina källor har jag i dig."