Beginning
9 Allt detta har jag grubblat på och jag har prövat allt detta: Att de rättfärdiga och visa och deras gärningar är i Guds hand. Kärlek eller hat - ingen människa vet vad som ligger framför henne 2 Allt händer lika för alla, för den rättfärdige och den ogudaktige, för den gode, den rene och den orene, för den som offrar och den som inte offrar. Det går den gode som det går syndaren, den som svär en ed på samma sätt som den som är rädd för att svära. 3 Detta är det onda i allt som händer under solen, att det går alla lika. Därför är också människornas hjärtan fulla av ondska, och oförnuft bor i dem så länge de lever, och sedan måste de ner bland de döda. 4 För den som blir utvald att höra till de levandes skara finns hopp, ty bättre är en levande hund än ett dött lejon. 5 De som lever vet att de måste dö, men de döda vet ingenting och de får ingen lön mer, ty minnet av dem är glömt. 6 Deras kärlek, deras hat och deras avund finns inte mer. Aldrig någonsin mer får de ta del i vad som sker under solen.
7 Ät därför ditt bröd med glädje och drick ditt vin med glatt hjärta. Gud är redan nöjd med det du gör. 8 Låt dina kläder alltid vara vita och låt olja aldrig fattas på ditt huvud. 9 Njut livet med en hustru som du älskar, alla dagar i ditt förgängliga liv, det som Gud ger dig under solen, ja, under alla dina förgängliga dagar. Ty detta är din lott i livet och under den möda som du gör dig under solen. 10 Allt vad din hand kan göra, gör det med kraft. Ty i graven dit du går kan man inte verka eller tänka, och där finns ingen kunskap eller vishet.
11 Vidare såg jag under solen: Det är inte de snabba som vinner loppet, och inte hjältarna striden. Inte heller får de visa alltid bröd, de kloka rikedom och de kunniga uppskattning. De är alla beroende av tid och tillfälle. 12 Människan känner inte heller sin tid. Som fiskarna fångas i olycksnätet eller fåglarna fastnar i snaran, så snärjs också människors barn i olyckans tid, när ofärd plötsligt kommer över dem.
13 Också detta såg jag under solen, en visdom som syntes mig stor: 14 Det fanns en liten stad med få invånare. Mot den kom en stor kung som belägrade den och byggde stora befästningsverk mot den. 15 Där inne fanns en fattig men vis man som räddade staden genom sin vishet. Men ingen kom ihåg denne fattige man. 16 Då sade jag: "Vishet är bättre än styrka", men den fattiges vishet blir föraktad, och ingen lyssnar till det han säger.
Vishet och dårskap
17 De visas ord som hörs i stillhet
är bättre än ropet från en härskare bland dårar.
18 Vishet är bättre än vapen,
men en enda som syndar
fördärvar mycket gott.
10 Döda flugor kommer parfymerarens olja att stinka och jäsa.
Så uppväger liten dårskap både vishet och ära.
2 Den vise har sitt hjärta åt höger,
men dåren har sitt hjärta åt vänster.
3 På alla sina vägar är dåren utan förstånd
och han säger till alla att han är en dåre.
4 Om en furste blir vred på dig,
så lämna inte din plats,
ty saktmod förhindrar stora synder.
5 Det finns ett ont som jag har sett under solen,
ett misstag som kommer från den som har makten:
6 Att dårskap sätts på höga poster
och framstående män på obemärkt plats.
7 Jag har sett slavar till häst
och furstar till fots som slavar.
8 Den som gräver en grop faller själv däri
och den som river en mur blir stungen av en orm.
9 Den som vältrar bort sten blir skadad av sten,
och den som klyver ved blir skadad av trä.
10 Den som inte slipar eggen, när järnet blir slött,
måste bruka mer kraft.
Men vishet leder till framgång.
11 Om ormen stinger innan den blivit tjusad,
har ormtjusaren ingen nytta av sin konst.
12 Ord från den vises mun är välgörande,
men dåren förtärs av sina egna läppar.
13 Början på hans tal är dårskap
och slutet svår galenskap.
14 Dåren är rik på ord,
men ingen människa vet vad som skall ske.
Vem kan säga en människa vad som kommer efter henne?
15 Dårarnas möda tröttar ut dem.
Inte ens till staden hittar de vägen.
16 Ve dig, du land, där kungen är ett barn
och där furstarna festar redan på morgonen!
17 Väl dig, du land, där kungen är son till ädlingar,
där furstarna håller måltid vid rätt tid
för att få styrka och inte för att bli druckna.
18 Av lättja förfaller husets bjälkar,
och av försumlighet regnar det in genom taket.
19 Man ordnar fest för att roa sig,
och vinet ger glädje åt livet,
och pengar kan ge allt detta.
20 Inte ens i din tanke skall du förbanna en kung,
och inte ens i ditt sovrum skall du förbanna den rike,
ty himlens fåglar bär fram ditt tal,
och de bevingade för vidare vad du har sagt.
Du kan inte se in i framtiden
11 Sänd ditt bröd över vattnet, ty med tiden får du det tillbaka.
2 Dela det du har i sju delar, ja, åtta,
ty du vet inte vilken olycka som kan drabba landet.
3 När molnen är fulla, tömmer de sitt regn över jorden,
och om ett träd faller omkull,
mot söder eller norr,
så ligger det på den plats där det har fallit.
4 Den som spejar efter vind får aldrig så,
den som skådar efter moln får ingenting skörda.
5 Liksom du inte vet vart vinden far
eller hur benen bildas i moderlivet,
så förstår du ej heller Guds verk,
hans som gör alltsammans.
6 Så din säd om morgonen
och låt inte din hand vila om kvällen,
ty du vet inte vilket som lyckas bäst, det ena eller det andra,
eller om båda är lika bra.
7 Ljuset är ljuvligt
och det är gott för ögonen
att se solen.
8 Om en människas år blir många,
må hon glädja sig under dem alla
och komma ihåg att det blir många mörka dagar.
Allt som kommer är förgängligt.
Råd till de unga
9 Gläd dig, du yngling, i din ungdom,
låt ditt hjärta glädjas i din ungdoms dagar.
Vandra ditt hjärtas vägar,
följ det dina ögon ser.
Men vet att för allt detta
kommer Gud att döma dig.
10 Låt sorgen vika ur ditt hjärta
och håll det onda borta från din kropp.
Ty ungdomstiden, livets blomstringstid, är förgänglig.
12 Tänk på din Skapare i din ungdoms dagar,
innan de onda dagarna kommer
och de år då du skall säga:
"De ger mig ingen glädje";
2 ja, innan de förmörkas,
solen och ljuset, månen och stjärnorna,
och innan molnen vänder åter efter regnet;
3 då väktarna i huset darrar
och de starka männen sviker;
då malerskorna har upphört att mala,
eftersom de har blivit så få
och då spejarna har det mörkt i sina gluggar;
4 då båda dörrarna mot gatan stängs till,
och ljudet från kvarnen försvagas;
då man vaknar av fågelsång
och sångens alla döttrar sänker rösten;
5 då man är rädd för var backe
och vägen är full av skräck;
då mandelträdet blommar,
gräshoppan släpar sig fram
och kaprisknoppen blir utan kraft;
då människan går till sin eviga boning
och gråtarna går omkring på gatan;
6 innan silvertråden brister
och den gyllene skålen slås sönder,
innan krukan vid källan krossas
och brunnshjulet slås itu vid brunnen;
7 då stoftet vänder åter till den jord det kommit ifrån
och anden vänder åter till Gud som gav den.
8 Förgänglighet och åter förgänglighet! säger Predikaren.
Allt är förgängligt!
Slutord
9 För övrigt skall sägas att Predikaren var en vis man, som ständigt undervisade folket. Han övervägde, undersökte och författade många ordspråk. 10 Predikaren sökte finna de rätta orden och rätt uppteckna sanningens ord.
11 De visas ord är uddar,
som indrivna spikar är deras tänkespråk.
De är gåvor från en och samma Herde.
12 För övrigt, min son, låt varna dig!
Det finns ingen ände på det myckna bokskrivandet,
och mycket studerande gör kroppen trött.
13 Detta är slutsatsen, när allt blivit hört:
Frukta Gud och håll hans bud,
det hör alla människor till.
14 Ty Gud skall föra alla gärningar fram i domen,
med allt som är fördolt,
vare sig det är gott eller ont.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln