Beginning
5 Var inte för snar med din mun och låt inte ditt hjärta förhasta sig med att uttala något ord inför Gud. Ty Gud är i himlen och du är på jorden. Låt därför dina ord vara få. 2 Ty av mycket arbete kommer drömmar och av många ord dåraktigt tal. 3 Dröj inte att infria det löfte du har gett åt Gud, ty han har inte behag till dårar. Håll vad du lovar! 4 Det är bättre att du inte lovar något än att du lovar och inte håller det. 5 Låt inte din mun vara orsak till att din kropp syndar och säg inte inför sändebudet att löftet var förhastat. Vill du att Gud skall bli vred för dina ords skull och förstöra dina händers verk? 6 Ty där drömmarna är många följer mycket fåfänglighet och många ord. Men frukta du Gud!
Rikedomens och livets förgänglighet
7 Om du ser att den fattige förtrycks och att rätt och rättfärdighet i landet kränks, så bli inte förvånad över detta, ty hög vakar över hög och andra höga över dem båda. 8 Under allt detta är det en förmån för ett land att ha en kung som ser till att marken brukas.
9 Den som älskar pengar blir inte mätt på pengar, och den som älskar rikedom får aldrig nog. Också detta är fåfänglighet. 10 När ägodelarna förökas är det många som äter av dem. Vilken nytta har ägaren av dem utom att hans ögon får se dem? 11 Ljuv är arbetarens sömn, han må ha litet eller mycket att äta. Men den rikes överflöd ger honom ingen ro att sova.
12 Ett svårt elände har jag sett under solen: hopsparad rikedom som blir sin ägare till skada. 13 Går denna rikedom förlorad genom någon olycka och ägaren har en son, får denne ingenting. 14 Som han kom ut ur moderlivet, lika naken måste han gå bort igen. För sitt slit får han inget att ta med sig. 15 Också detta är ett svårt elände. Han skall gå bort som han kom. Vad vinner han som mödar sig för vinden! 16 Ja, alla dagar lever han i mörker med mycken oro, sjukdom och besvikelse.
17 Se, detta är vad jag har insett: Det är gott och skönt att människan äter och dricker och gör sig goda dagar mitt i sin möda, när hon strävar under solen, de levnadsdagar som Gud ger henne. Ty detta är hennes del. 18 Om Gud ger rikedom och skatter åt någon och dessutom förmåga att njuta av det och ta ut sin del och finna glädje i sin möda, då är det en Guds gåva. 19 Ty han tänker knappt på sina levnadsdagar eftersom Gud ger honom glädje i hjärtat.
6 Jag har under solen sett ett elände som vilar tungt på människorna: 2 Det är när Gud har gett rikedom, skatter och ära åt någon så att han inte saknar något av allt han önskar sig, och Gud sedan inte ger honom möjlighet att själv njuta av det, utan låter en främling göra det. Detta är förgänglighet och en svår plåga.
3 Om en man får hundra barn och lever i många år, ja, hur många hans dagar än blir, men han inte får njuta av det goda, och om han dessutom inte får någon begravning, då säger jag: Ett dödfött foster har det bättre än han. 4 Ty till förgänglighet har det kommit, i mörker går det bort, och mörkret döljer dess namn. 5 Det fick inte se eller känna solen. Det har mer vila än den andre. 6 Ja, även om han levde i två gånger tusen år utan att se något gott - går inte alla ändå till en och samma plats? 7 All människans möda är för hennes mun. Ändå blir själen inte mättad.
8 Vilket företräde har den vise framför dåren? Vad hjälper det den fattige, om han förstår att uppföra sig inför de levande? 9 Bättre att njuta av det man har för ögonen än att tråna efter annat. Också detta är fåfänglighet och ett jagande efter vind.
10 Det som finns har redan tidigare ett namn, och vad människan är, är redan känt. Hon kan inte gå till rätta med den som är mäktigare än hon själv. 11 Ty ju fler ord, desto större fåfänglighet. Vad vinner man på det? 7 1 Ty vem vet vad som är gott för en människa i livet, under de dagar hennes förgängliga liv varar, vilka hon lever som en skugga? Och vem kan säga en människa vad som efter henne kommer att ske under solen?
Levnadsvisdom
2 Bättre ett gott namn än god salva,
och bättre dödens dag än födelsens dag.
3 Bättre gå till sorgehus än till gästabudshus.
Ty det är slutet för alla människor
och den som lever bör ta det till hjärtat.
4 Bättre sorg än skratt,
av plågat ansikte mår hjärtat väl.
5 De visas hjärtan är i sorgens hus,
dårarnas hjärtan i glädjens hus.
6 Bättre höra klander av en vis man
än höra dårars sång.
7 Ty som sprakandet av törne under grytan,
så är dårens skratt.
Också detta är fåfänglighet.
8 Orätt vinning gör den vise till en dåre,
mutor fördärvar hjärtat.
9 Bättre slutet på en sak än dess början,
bättre tålmodig än högmodig.
10 Var inte snar till vrede,
ty vrede bor i dårars bröst.
11 Fråga inte: Hur kommer det sig
att det var bättre förr?
Det är inte av vishet du frågar så.
12 En god sak är vishet tillsammans med arvegods,
en förmån för dem som ser solen.
13 Ty vishetens beskydd är som penningens beskydd.
Men kunskapens företräde
är att visheten ger liv åt den som har den.
14 Se på Guds verk:
Vem kan göra rakt det han har gjort krokigt?
15 Var alltså vid gott mod under den goda dagen
och besinna under den onda dagen,
att den ena såväl som den andra har Gud gjort
för att människan inte skall kunna utforska
det som kommer efter henne.
16 Allt har jag sett under mina förgängliga dagar:
Den rättfärdige går under i sin rättfärdighet,
den ogudaktige lever länge i sin ondska.
17 Var inte alltför rättfärdig
och var inte alltför vis.
Varför skulle du förstöra dig själv?
18 Var inte alltför ogudaktig
och var inte dåraktig.
Varför skulle du dö innan din tid kommer?
19 Det är bäst att du håller fast vid det ena
utan att ändå släppa det andra,
ty den som fruktar Gud
finner en väg ut ur allt detta.
20 Visheten gör den vise starkare
än tio mäktiga i staden.
21 Ty det finns ingen rättfärdig människa på jorden
som gör gott och aldrig syndar.
22 Fäst dig inte vid allt vad människor säger,
så hör du inte att din tjänare förbannar dig.
23 Ditt hjärta vet ju att du själv många gånger har förbannat andra.
24 Allt detta har jag prövat genom vishet.
Jag sade: "Jag vill bli vis."
Men visheten var fjärran från mig.
25 Det som är långt borta
och mycket djupt
vem finner det?
26 Och jag vände mitt hjärta till att lära känna,
utforska och söka vishet och sammanhang.
Jag ville förstå att ogudaktighet är dårskap
och dåraktigheten galenskap.
27 Och jag fann:
Bittrare än döden är den kvinna
vars hjärta är som snaror och nät,
vars händer är som bojor.
Den som är god inför Gud undgår henne,
men syndaren fångas av henne.
28 Se, detta fann jag, säger Predikaren,
när jag lade det ena till det andra
för att få sammanhang,
29 något som min själ ännu söker men inte funnit.
En enda man bland tusen har jag funnit,
men en kvinna bland alla dessa har jag ej funnit.
30 Se, endast detta har jag funnit
att Gud skapade människorna rättsinniga.
Men sedan har de tänkt ut många onda planer.
Levnadsregler och tänkespråk
8 Vem är lik den vise, och vem kan förklara saker och ting?
Visheten gör människans ansikte ljust,
det stränga i hennes uppsyn förvandlas.
2 Jag säger: Akta på kungens ord
för den eds skull som du har svurit vid Gud.
3 Var inte snar att överge honom,
framhärda inte i något ont.
Han gör allt vad han vill.
4 Ty en kungs ord är mäktigt,
och vem kan säga till honom: "Vad gör du?"
5 Den som håller budet
vill inte veta av något ont.
Den vises hjärta känner tid och dom.
6 För allting finns en tid och en dom,
och en människas ondska vilar tungt på henne.
7 Hon vet ju inte vad som kommer att ske,
och vem kan säga henne hur det kommer att gå?
8 Ingen människa har makt över anden,[a]
så att hon kan hålla anden[b] kvar,
och ingen har makt över dödens dag.
I krig kommer ingen undan,
och ondska kan inte rädda den ogudaktige.
Orättvisor i världen
9 Allt detta såg jag, när jag gav akt på allt det som sker under solen, i en tid när människa har makt över människa till hennes olycka. 10 Jag såg också de ogudaktiga bli begravda och gå till vila, medan de som gjort det rätta måste dra bort från den heliga platsen och blev glömda i staden. Också detta är förgänglighet.
11 Därför att domen inte genast fälls över det onda, styrks människors barn att göra det som är ont. 12 Men även om syndaren hundra gånger gör det som är ont och lever länge, så vet jag ändå: Det går väl för de gudfruktiga - de fruktar ju Gud - 13 men illa för den orättfärdige. Hans levnad förlängs inte som skuggan - han fruktar ju inte Gud. 14 Fåfänglighet är detta som sker på jorden, att det kan gå de rättfärdiga som om de hade gjort ogudaktiga gärningar, och att det kan gå de ogudaktiga som om de hade gjort rättfärdiga gärningar. Jag sade: Också detta är fåfänglighet.
15 Jag prisar glädjen, ty det finns inget bättre för människan under solen än att hon äter och dricker och är glad. Det är vad som följer henne i hennes möda de livsdagar Gud ger henne under solen. 16 När jag alltså inriktade mitt hjärta på att förstå visheten och såg den verksamhet som försiggår på jorden - varken dag eller natt unnar man sig sömn - 17 då insåg jag att alla Guds verk är sådana att människan inte förmår fatta vad som sker under solen. Ty hur mycket människan än bemödar sig med att utforska det, förstår hon det ändå inte. Även om den vise säger sig förstå det, kan han ändå inte fatta det.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln