Beginning

⁷ Ge åt Herren, ni folkens släkter,
    ge åt Herren ära och makt!
⁸ Ge åt Herren hans namns ära,
    bär fram gåvor och kom till hans gårdar!
⁹ Tillbed Herren i helig skrud,
    bäva inför honom, alla länder!
¹⁰ Säg bland folken: " Herren är konung!
Därför står världen fast och vacklar inte.
Han dömer folken med rättvisa."

¹¹ Må himlen vara glad och jorden fröjda sig,
må havet brusa och allt som fyller det.
¹² Må marken glädja sig och allt som är därpå.
Jubla skall alla skogens träd
¹³ inför Herren, ty han kommer,
    ty han kommer för att döma jorden.
Han skall döma världen med rättfärdighet
och folken med sin trofasthet.

⁷ På skam skall alla de komma
    som dyrkar avgudabilder
och skryter med sina maktlösa gudar.
    Alla gudar skall tillbe honom.
⁸ Sion hör det och gläder sig,
    Juda döttrar jublar över dina domar, Herre.
⁹ Ty du, Herre, är den Högste över hela jorden,
högt upphöjd över alla gudar.

¹⁰ Ni som älskar Herren, hata det onda.
Han bevarar sina frommas själar,
    ur de ogudaktigas hand räddar han dem.
¹¹ Ljus strålar fram^[a] för den rättfärdige
och glädje för de rättsinniga.
¹² Gläd er, ni rättfärdiga, i Herren,
    prisa hans heliga namn!

Sjung för Herren en ny sång,
    ty han har gjort under.
Han har vunnit seger med sin högra hand
och med sin heliga arm.
² Herren har gjort sin frälsning känd,
han har uppenbarat sin rättfärdighet
för hednafolkens ögon.
³ Han har tänkt på sin nåd och trofasthet
mot Israels hus,
    hela jorden har sett vår Guds frälsning.

⁴ Höj jubel till Herren, alla länder!
    Brist ut i glädjerop och lovsjung!
⁵ Lovsjung Herren med harpa,
    med harpa och med lovsångs ljud!
⁶ Blås i trumpeter och horn,
    höj jubelrop inför konungen, Herren!
⁷ Må havet brusa och allt som fyller det,
världen och de som bor i den.
⁸ Må strömmarna klappa i händerna
och bergen jubla med varandra
⁹ inför Herren, ty han kommer
    för att döma jorden.
Han skall döma världen med rättfärdighet
och folken med rättvisa.

⁴ Konungen i sin makt älskar det rätta.
Du håller rättvisa vid makt,
    i Jakob har du gjort det som är rätt och rättfärdigt.
⁵ Upphöj Herren, vår Gud,
    och tillbed vid hans fotapall!
Helig är han.

⁶ Mose och Aron var bland hans präster,
Samuel bland dem som åkallade hans namn.
De ropade till Herren och han svarade dem.
⁷ I molnstoden talade han till dem.
    De höll hans vittnesbörd och den lag han gav dem.
⁸ Herre, vår Gud, du svarade dem,
    du var för dem en Gud som förlåter
men som också hämnas deras gärningar.
⁹ Upphöj Herren, vår Gud,
    tillbed vid hans heliga berg!
Ty helig är Herren, vår Gud.

Höj jubel till Herren, alla länder!
² Tjäna Herren med glädje,
    kom inför hans ansikte med jubelrop!
³ Besinna att Herren är Gud.
    Han har gjort oss och inte vi själva.
Vi är hans folk och får i hans hjord.
⁴ Gå in i hans portar med tacksägelse,
i hans gårdar med lov.
    Tacka honom, lova hans namn!
⁵ Ty Herren är god,
    hans nåd varar i evighet,
hans trofasthet från släkte till släkte.

Om nåd och rätt vill jag sjunga,
    dig, Herre, vill jag lovprisa.
² Jag vill ge akt på den fullkomliga vägen.
När kommer du till mig?
    Jag vill föra en fullkomlig vandel
där jag bor i mitt hus.
³ Jag vänder ej mitt öga till det onda.
Att handla trolöst hatar jag,
    det skall inte finnas hos mig.
⁴ Ett falskt hjärta må vara långt ifrån mig,
det onda vill jag inte veta av.
⁵ Den som baktalar sin nästa,
    honom vill jag förgöra,
den som har stolta ögon och högmodigt hjärta
tål jag inte.
⁶ Mina ögon ser efter de trofasta i landet,
för att de skall bo hos mig.
    Den som vandrar på den fullkomliga vägen,
han skall tjäna mig.

⁷ Den som handlar svekfullt
    får inte bo i mitt hus,
den som talar lögn
    skall inte bestå inför mina ögon.
⁸ Varje morgon skall jag förgöra
    alla ogudaktiga i landet
och utrota alla ogärningsmän ur Herrens stad.

² Herre, hör min bön,
    låt mitt rop komma inför dig!
³ Dölj inte ditt ansikte för mig när jag är i nöd!
Vänd ditt öra till mig,
    skynda dig att svara när jag ropar!
⁴ Mina dagar har försvunnit som rök,
benen i min kropp är förbrända som av eld.
⁵ Mitt hjärta är förtorkat,
    det har vissnat som gräs,
ty jag glömmer att äta mitt bröd.
⁶ På grund av min högljudda suckan
    har jag blivit skinn och ben.
⁷ Jag är lik en pelikan i öknen,
    jag är som en uggla bland ruiner.
⁸ Jag ligger vaken,
    jag är som en ensam fågel på taket.
⁹ Mina fiender hånar mig hela dagen,
de som gör narr av mig
    använder mig som en svordom.
¹⁰ Ty jag äter aska som bröd
    och blandar min dryck med tårar
¹¹ för din vredes och förbittrings skull.
Du har ju gripit mig och förkastat mig.
¹² Mina dagar är som skuggan när den förlängs,
jag vissnar som gräs.

¹³ Men du, Herre, tronar i evighet,
    släkte efter släkte skall komma ihåg dig.
¹⁴ Du skall gripa in och förbarma dig över Sion,
det är tid att du visar det nåd.
    Ja, stunden har kommit.
¹⁵ Ty dina tjänare har dess stenar kära,
de förbarmar sig över dess grus.
¹⁶ Hednafolken skall frukta Herrens namn
och alla jordens kungar din härlighet,
¹⁷ när Herren bygger upp Sion
    och uppenbarar sig i sin härlighet.
¹⁸ Han vänder sig till de utblottades bön
och föraktar den inte.
¹⁹ Detta skall skrivas ner för ett kommande släkte
och ett folk som han skapar skall prisa Herren.
²⁰ Ty han blickar ner från sin heliga höjd,
Herren skådar från himlen ner till jorden
²¹ för att höra den fångnes klagan
    och befria dödens barn,
²² för att man i Sion skall förkunna Herrens namn
och hans lov i Jerusalem,
²³ när folk och riken samlas
    för att tjäna Herren.

²⁴ Han har försvagat min kraft under vandringen,
han har förkortat mina dagar.
²⁵ Jag sade: Min Gud,
    tag inte bort mig mitt i livet,
dina år varar från släkte till släkte.

²⁶ För länge sedan lade du jordens grund,
himlarna är dina händers verk.
²⁷ De skall gå under, men du förblir.
    De skall alla nötas ut som en klädnad,
du skall förvandla dem som man byter kläder,
och de försvinner.
²⁸ Men du är densamme
    och dina år har inget slut.
²⁹ Dina tjänares barn skall bo i trygghet
och deras efterkommande bestå inför dig.