Beginning

Jag ropar till Herren i min nöd
    och han svarar mig.
² Herre, rädda min själ från lögnaktiga läppar,
från falska tungor.
³ Vad skall han ge dig,
    ja, vad mer skall han ge dig,
du falska tunga?
⁴ En krigares skarpa pilar
    och glödande ginstkol.

⁵ Ve mig som bor i Mesheks land
    och bland Kedars hyddor!
⁶ Länge har min själ bott
    bland dem som hatar friden.
⁷ Jag vill ha frid,
    men säger jag ett ord,
är de redo till strid.

Jag lyfter mina ögon upp till bergen.
Varifrån skall min hjälp komma?
² Min hjälp kommer från Herren,
    som har gjort himmel och jord.
³ Inte skall han låta din fot vackla,
    inte slumrar han som bevarar dig.
⁴ Nej, han som bevarar Israel,
    han slumrar inte, han sover inte.
⁵ Herren bevarar dig,
    Herren är ditt skydd
på din högra sida.
⁶ Solen skall inte skada dig om dagen,
och inte månen om natten.
⁷ Herren skall bevara dig från allt ont,
han skall bevara din själ.
⁸ Herren skall bevara din utgång och din ingång
från nu och till evig tid.

Jag blev glad när man sade till mig:
"Vi skall gå till Herrens hus."
² Våra fötter fick träda in
    i dina portar, Jerusalem,
³ Jerusalem, du välbyggda stad
    där hus sluter sig till hus,
⁴ dit stammarna drar upp, Herrens stammar,
som ett vittnesbörd för Israel
    att Herrens namn skall prisas.
⁵ Ty där står domarsäten,
    troner för Davids hus.

⁶ Önska Jerusalem frid!
    Må det gå dem väl som älskar dig.
⁷ Må frid råda inom dina murar,
    välgång i dina palats.
⁸ För mina bröders och vänners skull
vill jag önska dig frid.
⁹ För Herrens, vår Guds, hus skull
    vill jag söka ditt goda.

Jag lyfter mina ögon upp till dig,
    du som bor i himlen.
² Som en tjänares ögon ser på sin herres hand,
som en tjänarinnas ögon på sin frus hand,
så ser våra ögon upp till Herren, vår Gud,
till dess att han ger oss sin nåd.

³ Var oss nådig, Herre, var oss nådig.
ty vi har fått utstå mycket förakt.
⁴ Vi har fått utstå de säkras hån
    och de högmodigas förakt.

Om Herren inte varit med oss
    - så skall Israel säga -
² om Herren inte varit med oss
    när människor reste sig upp mot oss,
³ då hade de slukat oss levande
    när deras vrede upptändes mot oss,
⁴ då hade vattnen dränkt oss,
    strömmen sköljt över oss,
⁵ ja, då hade de väldiga vattenmassorna
sköljt över oss.

⁶ Lovad vare Herren,
    som inte gav oss till rov åt deras tänder.
⁷ Vår själ kom undan som en fågel
    ur fågelfängarens snara,
snaran gick sönder
    och vi kom undan.
⁸ Vår hjälp är i Herrens namn,
    hans som har gjort himmel och jord.

De som förtröstar på Herren är som Sions berg.
Det rubbas inte, det står kvar för evigt.
² Jerusalem omges av berg,
    och Herren omger sitt folk
från nu och till evig tid.
³ Ogudaktighetens spira skall inte vila
över de rättfärdigas arvslott,
    för att de rättfärdiga inte skall räcka ut
sina händer till orättfärdighet.

⁴ Gör gott, Herre, mot de goda,
    mot dem som har uppriktiga hjärtan.
⁵ Men dem som viker av på krokiga vägar
skall Herren föra bort
    tillsammans med ogärningsmännen.
Frid över Israel!

När Herren gjorde slut på Sions fångenskap,
då var vi som drömmande.
² Då fylldes vår mun med skratt
    och vår tunga med jubel.
Då sade man bland hednafolken:
    " Herren har gjort stora ting med dem."
³ Ja, Herren har gjort stora ting med oss,
och vi är glada.

⁴ Herre, låt våra fångar komma åter
liksom strömmarna i Negev.
⁵ De som sår med tårar
    skall skörda med jubel.
⁶ Gråtande går de ut och bär sitt utsäde.
Med jubel kommer de åter och bär sina kärvar.

Om inte Herren bygger huset
    är arbetarnas möda förgäves.
Om inte Herren bevarar staden
    vakar väktaren förgäves.
² Förgäves stiger ni tidigt upp
    och går sent till vila
för att äta det bröd ni slitit för.
    Detta ger han åt sina vänner
medan de sover.

³ Se, barn är en Herrens gåva,
    livsfrukt en lön.
⁴ Som pilar i en hjältes hand
    är söner man får vid unga år.
⁵ Lycklig den man
    vars koger är fyllt med dem.
De kommer inte på skam
    när de går till rätta med fiender i porten.

Salig är var och en som fruktar Herren
och vandrar på hans vägar.
² Av dina händers arbete får du njuta frukten.
Salig är du och det skall gå dig väl.
³ Som en fruktsam vinstock är din hustru inne i ditt hus,
som olivplantor är dina barn
    kring ditt bord.
⁴ Ty se, så blir den man välsignad
    som fruktar Herren.

⁵ Herren skall välsigna dig från Sion.
Du skall få se Jerusalems välgång
    i alla dina livsdagar,
⁶ och du skall få se barn till dina barn.
Frid över Israel!

Stor nöd har de vållat mig
    alltifrån min ungdom - så skall Israel säga -
² stor nöd har de vållat mig
    alltifrån min ungdom.
Ändå blev de mig inte för starka.
³ På min rygg har plöjare plöjt
    och dragit långa fåror.
⁴ Men Herren är rättfärdig,
    han har huggit av de ogudaktigas band.

⁵ De skall komma på skam och vika tillbaka,
alla som hatar Sion.
⁶ De skall bli som gräs på taken,
    som vissnar innan det vuxit upp.
⁷ Ingen skördeman fyller sin hand med det,
ingen kärvbindare sin famn.
⁸ De som går förbi säger inte:
    " Herrens välsignelse må komma över er!
Vi välsignar er i Herrens namn."

Ur djupen ropar jag till dig, Herre.
² Herre, hör min röst,
    låt dina öron lyssna till mina rop om nåd.
³ Om du, Herre, tillräknar missgärningar,
Herre, vem kan då bestå?
⁴ Men hos dig finns förlåtelse,
    för att man skall frukta dig.

⁵ Jag väntar på Herren,
    min själ väntar,
och jag hoppas på hans ord.
⁶ Min själ längtar efter Herren,
    mer än väktarna efter morgonen,
ja, mer än väktarna efter morgonen.

⁷ Hoppas på Herren, Israel,
    ty hos Herren finns nåd,
full lösepenning finns hos honom.
⁸ Det är han som skall friköpa Israel
    från alla dess missgärningar.

Herre, mitt hjärta är inte högmodigt,
mina ögon är inte stolta.
    Jag umgås inte med stora ting,
med sådant som är mig för svårt.
² Nej, jag har lugnat och stillat min själ
som ett avvant barn hos sin mor.
    Som ett avvant barn är min själ i mig.

³ Hoppas på Herren, Israel,
    från nu och till evig tid!

Tänk, Herre, på David,
    på allt han fick utstå,
² han som svor Herren en ed
    och gjorde ett löfte åt den Starke i Jakob:
³ "Jag skall inte gå in i min hydda
    och inte lägga mig på min bädd,
⁴ jag skall inte unna mina ögon sömn
    eller mina ögonlock slummer,
⁵ förrän jag har funnit en plats åt Herren,
en boning åt den Starke i Jakob."
⁶ Vi hörde det i Efrata,
    vi fick veta det i skogsbygden.
⁷ Låt oss gå in i hans boning
    och tillbe vid hans fotapall.
⁸ Stå upp, Herre, och kom till din viloplats,
du och din makts ark.
⁹ Dina präster skall vara klädda i rättfärdighet,
och dina fromma skall jubla.
¹⁰ För din tjänare Davids skull
    må du inte visa bort din smorde.

¹¹ Herren har svurit David en ed,
    en sann ed som han ej skall ta tillbaka:
"Av din livsfrukt skall jag sätta kungar på din tron.
¹² Om dina barn håller mitt förbund
    och mitt vittnesbörd som jag skall lära dem,
då skall också deras barn
    få sitta på din tron till evig tid."

¹³ Ty Herren har utvalt Sion,
    där vill han ha sin boning.
¹⁴ "Detta är min viloplats till evig tid.
    Här skall jag bo, och hit längtar jag.
¹⁵ Sions förråd skall jag rikligt välsigna,
de fattiga skall jag mätta med bröd.
¹⁶ Prästerna skall jag klä i frälsning,
    och de fromma skall jubla högt.
¹⁷ Där skall jag låta ett horn skjuta upp åt David,
jag har tillrett en lampa åt min smorde.
¹⁸ Hans fiender skall jag klä i skam,
    men på honom skall hans krona glänsa."