Beginning

² Rädda mig, Herre, från onda människor,
bevara mig för våldsmän,
³ för dem som tänker ut ont i sina hjärtan
och dagligen vållar strid.
⁴ De vässar sina tungor som ormar,
    huggormsgift är bakom deras läppar. Sela.
⁵ Bevara mig, Herre, för de ogudaktigas händer,
skydda mig för våldsmän,
    som tänker ut planer för att få mig på fall.
⁶ Stolta människor gillrar fällor med garn för mig,
de breder ut nät vid vägens kant,
    snaror sätter de ut för mig. Sela.

⁷ Jag säger till Herren: "Du är min Gud."
Lyssna, Herre, till min bön om nåd.
⁸ Herre, Herre, min frälsnings starkhet,
du skyddar mitt huvud på stridens dag.
⁹ Herre, uppfyll inte de ogudaktigas önskningar,
låt inte deras planer lyckas,
    så att de förhäver sig. Sela.

¹⁰ Låt dem som omringar mig själva drabbas
av sina läppars ondska.
¹¹ Låt eldsglöd regna över dem,
    låt dem kastas i eld,
i djup som de inte kan komma upp ur.
¹² En baktalare skall inte bestå i landet,
våldsmän skall jagas av olycka, med slag på slag.
¹³ Jag vet att Herren skall utföra den förtrycktes sak
och skaffa den fattige rätt.
¹⁴ De rättfärdiga skall prisa ditt namn,
de rättrådiga skall bo inför ditt ansikte.

Herre, jag ropar till dig, skynda till mig!
Lyssna till min röst när jag ropar till dig.
² Låt min bön gälla inför dig som ett rökoffer,
mina lyfta händer som ett aftonoffer.
³ Herre, sätt en vakt för min mun,
    bevaka mina läppars dörr.
⁴ Låt ej mitt hjärta vika av till något ont,
till att ta del i ogudaktiga gärningar
tillsammans med män som gör orätt.
Av deras läckerheter vill jag inte äta.
^5 [a]Om en rättfärdig slår mig, är det av kärlek,
bestraffar han mig, är det som olja på huvudet,
mitt huvud skall inte avvisa det.
    Men jag skall fortsätta att be mot dem som handlar illa.
⁶ Deras ledare störtas ner för klippan,
men de skall då höra att mina ord är ljuvliga.

⁷ Som när man har plöjt och rivit upp jorden,
så ligger våra ben kringströdda vid dödsrikets rand.
⁸ På dig, Herre, Herre, ser mina ögon,
till dig tar jag min tillflykt,
    förkasta inte min själ.
⁹ Bevara mig för de snaror
    som de lägger ut för mig
och för ogärningsmännens fällor.
¹⁰ Låt de ogudaktiga fastna i sina egna nät,
medan jag går oskadd förbi.

² Jag höjer min röst och ropar till Herren,
jag höjer min röst och ber till Herren.
³ Jag utgjuter mitt bekymmer inför honom
och talar med honom om min nöd.

⁴ När min ande tynar bort i mig,
    är du den som känner min stig.
På den väg jag skall gå,
    har de lagt ut snaror för mig.
⁵ Se på min högra sida,
    där finns ingen som känns vid mig.
Ingen tillflykt finns mer för mig,
    ingen frågar efter min själ.
⁶ Jag ropar till dig, Herre.
    Jag säger: "Du är min tillflykt,
min del i de levandes land."
⁷ Lyssna till mitt rop,
    jag är i stort elände.
Rädda mig från mina förföljare,
    de är mig för starka.
⁸ För min själ ut ur fängelset,
    så att jag kan prisa ditt namn.
De rättfärdiga skall samlas omkring mig,
ty du gör väl mot mig.

Herre, hör min bön,
    lyssna till min bön om nåd,
svara mig i din rättfärdighet
    för din trofasthets skull!
² Gå ej till doms med din tjänare,
    ty inför dig är ingen levande rättfärdig.

³ Se, fienden förföljer min själ,
    han trampar mitt liv till jorden.
Han lägger mig i mörker
    likt dem som länge varit döda.
⁴ Min ande tynar bort i mig,
    mitt hjärta stelnar i mitt bröst.
⁵ Jag minns dagar som gått,
    jag begrundar alla dina gärningar
och tänker på dina händers verk.
⁶ Jag sträcker ut mina händer till dig.
Som ett törstigt land längtar min själ efter dig. Sela.

⁷ Herre, skynda att svara mig,
    ty min ande förgås,
dölj inte ditt ansikte för mig.
    Låt mig inte bli lik dem som far ner i graven.
⁸ Låt mig om morgonen erfara din nåd,
ty jag förtröstar på dig.
    Visa mig den väg jag skall gå,
till dig upplyfter jag min själ.
⁹ Rädda mig från mina fiender, Herre.
Hos dig söker jag skydd.
¹⁰ Lär mig att göra din vilja,
    ty du är min Gud.
Må din gode Ande leda mig på jämn mark.
¹¹ Herre, håll mig vid liv,
    för ditt namns skull,
rädda min själ ur nöden
    för din rättfärdighets skull.
¹² Utrota mina fiender för din nåds skull,
förgör alla dem som plågar min själ.
Ty jag är din tjänare.

Lovad vare Herren, min klippa,
    han som lärde mina armar att kriga,
mina händer att strida,
² min nåds Gud och min borg,
    mitt värn och min räddare,
min sköld och min tillflykt,
    han som lägger mitt folk under mig.
³ Herre, vad är en människa, att du bryr dig om henne,
en människoson, att du tänker på honom?
⁴ En människa är som en vindfläkt,
    hennes dagar som en försvinnande skugga.

⁵ Herre, sänk din himmel och stig ner,
rör vid bergen, så att de ryker.
⁶ Låt blixtar ljunga och skingra dem,
skjut dina pilar och förvirra dem!
⁷ Räck ut dina händer från höjden,
    fräls mig och rädda mig
ur de stora vattnen,
    ur främlingarnas hand.
⁸ Deras mun talar lögn
    och deras högra hand är en falskhetens hand.

⁹ Gud, en ny sång vill jag sjunga till dig,
till tiosträngad psaltare vill jag lovsjunga dig,
¹⁰ du som ger seger åt kungarna,
    du som befriar din tjänare David
från det onda svärdet.
¹¹ Fräls mig och rädda mig ur främlingarnas hand.
Deras mun talar lögn
    och deras högra hand är en falskhetens hand.

¹² När våra söner står i sin ungdom
    som högväxta plantor
och våra döttrar som hörnpelare,
    uthuggna för palats,
¹³ när våra lador är fyllda
    med förråd på förråd
och våra får förökar sig tusenfalt,
    ja, tiotusenfalt på våra utmarker,
¹⁴ när våra oxar går med full last,
    när ingen rämna har brutits i muren
och ingen tvingas dra ut som fånge,
när inget klagorop hörs på våra gator -
¹⁵ saligt är det folk som har det så,
    ja, saligt är det folk som har Herren till sin Gud.

Jag vill upphöja dig, min Gud, du konung,
och lova ditt namn alltid och för evigt.
² Jag vill dagligen lova dig
    och prisa ditt namn alltid och för evigt.
³ Stor är Herren och högt prisad,
    hans storhet är outrannsaklig.
⁴ Ett släkte prisar för ett annat dina verk
och förkunnar dina väldiga gärningar.
⁵ Ditt majestäts härlighet och ära vill jag begrunda
och dina underbara verk.
⁶ Om dina väldiga gärningars makt skall man tala,
och din storhet skall jag förkunna.
⁷ Man skall utbreda ryktet om din stora godhet
och jubla över din rättfärdighet.
⁸ Nådig och barmhärtig är Herren,
    sen till vrede och stor i nåd.
⁹ Herren är god mot alla
    och förbarmar sig över alla sina verk.
¹⁰ Herre, alla dina verk skall tacka dig
och dina fromma skall lova dig.
¹¹ De skall tala om ditt rikes ära
    och förkunna din makt.
¹² De skall kungöra för människors barn dina mäktiga gärningar
och ditt rikes ära och härlighet.

¹³ Ditt rike är ett rike för alla evigheter,
ditt herravälde varar från släkte till släkte.

Herren är trofast i allt han säger
    och kärleksfull i allt han gör.^[c]
14 Herren uppehåller alla dem
    som är på väg att falla,
han reser upp alla nerböjda.
¹⁵ Allas ögon väntar på dig,
    och du ger dem deras mat i rätt tid.
¹⁶ Du öppnar din hand
    och mättar allt levande med nåd.
¹⁷ Herren är rättfärdig i alla sina vägar
och nådig i allt han gör.
¹⁸ Herren är nära alla som åkallar honom,
alla dem som åkallar honom i sanning.
¹⁹ Han gör vad de gudfruktiga begär,
han hör deras rop och frälsar dem.
²⁰ Herren bevarar alla dem som älskar honom,
men alla ogudaktiga förgör han.
²¹ Min mun skall förkunna Herrens lov,
och allt som lever skall lova hans heliga namn
alltid och i evighet.