Beginning

Dom över falska profeter

13 Herrens ord kom till mig: ² ”Människa, profetera mot Israels profeter som profeterar, säg till dem som profeterar utifrån sina egna ingivelser: Hör Herrens ord! ³ Så säger Herren, Herren: Ve de dåraktiga profeter som följer sin egen ande och som inte har sett någonting! ⁴ Dina profeter, Israel, är som schakaler bland ruiner. ⁵ Ni har inte gått upp till rämnorna i muren, inte byggt upp muren runt israeliterna, så att de kan stå emot i striden på Herrens dag. ⁶ De ser falska syner och deras spådomar är lögn. De säger: ’Så säger Herren’, trots att Herren inte har sänt dem. Ändå räknar de med att deras ord ska gå i uppfyllelse. ⁷ Har det inte varit falska syner ni sett och lögnaktiga siarord som ni uttalat när ni säger: ’Så säger Herren’, fast jag inte har talat?

⁸ Därför säger Herren, Herren: Eftersom ni talar falska ord och ser lögnaktiga syner, är jag emot er, säger Herren, Herren. ⁹ Jag ska ta tag i de profeter som ser falska syner och talar lögnaktiga siarord. De ska inte få tillhöra mitt folks råd, inte skrivas in i israeliternas släktregister, och inte heller får de komma in i Israels land. Då ska ni inse att jag är Herren, Herren.

¹⁰ De har lett mitt folk vilse genom att säga: ’Allt är väl’, när det inte alls är väl. När de bygger en mur, kalkar de den vit. ¹¹ Säg till dessa som håller på med att kalka den att muren kommer att falla. Slagregn ska komma, hagel falla och stormvind bryta lös. ¹² Och när muren faller ska man fråga er: ’Var är nu kalken ni strök på?’

¹³ Därför säger Herren, Herren: Jag ska i min vrede släppa lös en stormvind, i mitt raseri låta ett slagregn falla, och i min vredesglöd hagel föröda. ¹⁴ Jag ska bryta ner muren ni kalkat och jämna den med marken, så att grunden ligger bar. Och när den faller ska ni gå under därinne. Då ska ni inse att jag är Herren. ¹⁵ Så ska jag uttömma min vrede mot muren och mot dem som kalkade den. Jag ska säga till er: Muren är borta, liksom de som kalkade den, ¹⁶ de profeter i Israel som profeterade om Jerusalem och såg syner att allt var väl, när det inte alls var väl, säger Herren, Herren.

¹⁷ Du människa, vänd dig mot de kvinnor bland ditt folk som profeterar utifrån sina egna ingivelser. Profetera mot dem ¹⁸ och säg: ’Så säger Herren, Herren: Ve dessa som syr band för alla handleder och gör slöjor i olika längder för alla huvuden, för att fånga människoliv! Fångar ni mitt folks liv medan ni skonar era egna?^{[a] 19} För några handfull korn och några brödbitar vanhelgar ni mig inför mitt folk. Ni dödar dem som inte ska dö och låter dem leva som inte ska leva. Ni ljuger för mitt folk som gärna lyssnar på lögn.

²⁰ Därför säger Herren, Herren: Jag ska agera mot era band som ni fångar människoliv med, som fåglar^[b], jag ska slita dem från era armar. Jag ska släppa dem fria som ni har fångat som fåglar. ²¹ Jag ska slita av era slöjor och rädda mitt folk ur ert grepp. De ska inte längre vara ett byte för er. Då ska ni inse att jag är Herren. ²² Med era lögner har ni slagit ner modet på den rättfärdige, när jag inte ville bedröva honom. Ni har uppmuntrat den gudlöse, så att han inte vänder om från sitt onda leverne och räddar sitt liv. ²³ Därför ska ni inte längre se falska syner eller spådomar. Jag ska befria mitt folk ur era händer. Då ska ni inse att jag är Herren.’ ”

Avgudadyrkan fördöms

14 Några av de äldste i Israel kom till mig och satte sig framför mig. ² Herrens ord kom till mig: ³ ”Du människa, avgudarna har fått makt över dessa män. De har ställt framför sig en synd som blir deras fall. Skulle då jag låta dem be mig om råd? ⁴ Tala därför till dem och säg: ’Så säger Herren, Herren: Om någon israelit låter avgudarna ta makten över honom och ställer framför sig en synd som blir hans fall, och sedan kommer till en profet, så ska jag, Herren, själv svara honom efter vad han förtjänar för sina många avgudars skull. ⁵ Jag ska gripa tag i israeliternas hjärtan som alla har vänt sig bort från mig för sina avgudars skull.’

⁶ Säg därför till israeliterna: ’Så säger Herren, Herren: Omvänd er! Vänd er bort från era avgudar, vänd er bort från alla era avskyvärdheter!

⁷ Om någon israelit eller någon av de främlingar som bor i Israel överger mig och låter avgudar få makten över honom och ställer framför sig en synd som blir hans fall och sedan ändå kommer till profeten för att genom honom rådfråga mig, ska jag, Herren, själv svara honom. ⁸ Jag ska vända mig mot den mannen och göra honom till ett varnande exempel och ett ordspråk, och jag ska utrota honom ur mitt folk. Då ska ni inse att jag är Herren.

⁹ Och om profeten förleds till att tala, så är det jag, Herren, som förlett den profeten.^[c] Jag ska räcka ut min hand mot honom och utrota honom ur mitt folk Israel. ¹⁰ De ska båda bära sin skuld, den som frågade är lika skyldig som profeten, ¹¹ så att Israels folk inte längre irrar bort från mig, inte längre orenar sig med alla sina överträdelser. De ska vara mitt folk, och jag ska vara deras Gud, säger Herren, Herren.’ ”

¹² Herrens ord kom till mig: ¹³ ”Du människa, om ett land syndade mot mig genom att handla trolöst, och jag räckte ut min hand mot det, stoppade dess tillgång på livsmedel och lät hungersnöd drabba det och gjorde slut på både människor och djur, ¹⁴ om då dessa tre män, Noa, Daniel^[d] och Job var där, skulle de med sin rättfärdighet bara kunna rädda sig själva, säger Herren, Herren.

¹⁵ Om jag lät rovdjur invadera landet och döda befolkningen, så att det blev så öde att ingen vågade färdas genom det för djurens skull, ¹⁶ och om dessa tre män levde där, skulle de, så sant jag lever, säger Herren, Herren, inte ens kunna rädda sina egna söner och döttrar. Bara de själva skulle bli räddade, men hela landet skulle ödeläggas.

¹⁷ Eller om jag lät svärdet drabba landet och befallde det att dra genom landet, om jag utrotade både människor och djur, ¹⁸ och om dessa tre män levde där, skulle de, så sant jag lever, säger Herren, Herren, inte ens kunna rädda sina egna söner och döttrar. Bara de själva skulle bli räddade.

¹⁹ Om jag sände pest till landet och tömde ut min vrede genom ett blodbad där, för att utrota både människor och djur, ²⁰ och om Noa, Daniel och Job levde där, skulle de, så sant jag lever, säger Herren, Herren, inte ens kunna rädda sin egen son eller dotter. Med sin rättfärdighet skulle de bara kunna rädda sig själva.

²¹ Så säger Herren, Herren: Värre ska det bli när jag sänder mina fyra fruktansvärda domar: svärd, hungersnöd, vilddjur och pest, för att utrota både människor och djur. ²² Några kommer dock att överleva och föras bort, både söner och döttrar. De ska komma till er, och när ni ser hur de lever och handlar, ska ni finna tröst för det onda som jag har låtit drabba Jerusalem, för allt som jag har låtit komma över det. ²³ Ni ska finna tröst i att se hur de lever och handlar. Då ska ni inse att jag inte utan orsak har gjort allt vad jag har gjort där, säger Herren, Herren.”

Jerusalem – en värdelös vinstock

15 Herrens ord kom till mig: ² ”Människa, på vilket sätt är träet i en vinstock bättre än träet i alla andra träslag i skogen? ³ Tar man virke av den för att tillverka något? Kan man ens göra en pinne av den för att hänga upp något på? ⁴ Om den har lagts som ved på elden, och elden har förtärt dess båda ändar, och den är svedd även på mitten, duger den då till något? ⁵ Om den var så oanvändbar medan den ännu var hel, hur mycket mindre kan den användas till någonting när elden har förtärt och bränt den?

⁶ Därför säger Herren, Herren: Så som jag av skogens träd har lagt vinstocken som ved på elden, så ska jag göra med Jerusalems invånare. ⁷ Jag ska vända mig mot dem. De har kommit ut ur elden, ändå ska elden förtära dem. Ni ska inse att jag är Herren, när jag vänder mig mot dem. ⁸ Jag ska ödelägga landet därför att de varit trolösa, säger Herren, Herren.”