Beginning
Profetia över Tyros
23 Profetia om Tyros:
Klaga, ni skepp från Tarshish,
för det ligger öde,
utan hus, utan hamn.
Från kittéernas land[a]
har budskapet kommit till dem.
2 Tig, ni invånare i kustländerna
och köpmän från Sidon,
som gjort sig så rika på sjöfarten.
3 Över vattnen kom säd från Shichor
och från skördar vid Nilen
som gav god vinst,
och Tyros blev en marknadsplats för nationer.
4 Du får skämmas, Sidon,
du havets fästning,
för havet säger:
”Jag har inte haft någon födslovånda,
inte fött barn,
inte fött upp ynglingar
eller fostrat flickor.”
5 När Egypten får höra nyheten,
ängslas de, som över nyheten om Tyros.
6 Bege er till Tarshish,
och klaga, ni som bor vid kusten!
7 Är detta er glada stad från flydda tider,
vars invånare har gett sig av långt bort
och befolkat avlägsna länder?
8 Vem har planerat detta för Tyros,
drottningen som delade ut kronor,
vars köpmän var furstar,
vars affärsmän var stormän på jorden?
9 Härskarornas Herre har planlagt detta
för att krossa den stolta prakten
och för att ödmjuka alla jordens stormän.
10 Gå vidare i ditt land, likt Nilen, Tarshish dotter,
din boja är borta.[b]
11 Han har räckt ut sin hand över havet
och fått riken att skaka.
Herren har gett en befallning
att Kanaans fästningar ska krossas.
12 Han sa:
”Aldrig mer ska du glädjas,
Sidon, du kränkta oskuld.
Res dig och dra till kittéernas land[c],
men inte heller där ska du få någon ro.”
13 Se på kaldéerna,
detta folk som inte mer finns,
vars land Assyrierna har gett till ökendjur.
De reste belägringstorn,
rev ner dess palats
och lade det i ruiner.[d]
14 Klaga, ni Tarshish-skepp,
för er fästning är förstörd!
15 På den tiden ska Tyros falla i glömska under sjuttio år, lika länge som en kungs tid. Efter de sjuttio åren ska det ske med Tyros som i visan om den prostituerade:
16 ”Ta din harpa och vandra genom staden,
du bortglömda sköka.
Spela vackert och sjung så
att man kommer ihåg dig!”
17 Efter de sjuttio åren ska Herren ta sig an Tyros. Men än en gång ska hon sälja sig som en prostituerad och bedriva otukt med alla jordens riken över hela världen. 18 Men det som hon nu tjänar ska helgas åt Herren, inte läggas undan eller lagras, utan hela förtjänsten ska gå till dem som bor inför Herren, för att de ska ha nog med mat och praktfulla kläder.
Guds dom över jorden
24 Se! Herren ödelägger jorden
och förstör den.
Han härjar dess yta
och skingrar dess inbyggare.
2 Då går det prästen som folket,
herren som tjänaren,
husmodern som slavflickan,
köparen som säljaren,
långivaren som låntagaren,
borgenären som den skuldsatte.
3 Jorden blir fullkomligt ödelagd och utplundrad. Herren har talat.
4 Jorden sörjer och vissnar,
världen tynar bort och vissnar,
jordens stolta tynar bort.
5 Jorden har blivit oren
under sina invånare.
De har överträtt lagarna,
våldfört sig på buden
och brutit det eviga förbundet.
6 Därför förtär en förbannelse jorden,
och dess invånare måste ta sitt straff.
Därför tynar jordens invånare bort,
och endast några blir kvar.
7 Vinet sörjer,
vinrankan tynar bort,
alla som tidigare gladde sig så suckar.
8 Det hörs inte längre några sorgfria melodier från harpor,
det är slut med de glädjandes sorl,
och den glada lyran har tystnat.
9 Man dricker inte vin och sjunger längre,
och de starka dryckerna ger sina drickare en bitter eftersmak.
10 Den ödelagda staden är övergiven.
Varje husport är låst,
ingen kan komma in.
11 Klagorop hörs på gatorna,
man ropar efter vin.
All glädje har förvandlats till mörker,
och all lycka har försvunnit från jorden.
12 Staden har lämnats i ruiner,
och stadsportarna är sönderslagna.
13 Så ska det vara på jorden, bland folken,
som när man slår ner oliverna från ett träd
och som en efterskörd av vinbärgningen.
14 De ropar av glädje
och jublar i väster
över Herrens majestät.
15 Ära därför Herren i öster,
ära i kustländerna Herrens, Israels Guds namn.
16 Från jordens ände hör vi sånger:
”Ära till den Rättfärdige!”
Men jag sa:
”Jag, arma människa, förgås! Ve mig!
Förrädare förräder!
Med förräderi förräder de!”
17 Skräck, fallgrop och snara
är er lott, ni jordens människor!
18 Den som flyr för skräckens rop
ramlar i fallgropen,
och den som klättrar upp ur gropen
fastnar i snaran.
Himlens dammluckor öppnas,
och jordens grundvalar skakar.
19 Jorden brister och rämnar.
Den slits itu,
den skakar och skälver.
20 Jorden raglar som en drucken
och svajar som en hydda i storm.
Den faller under bördan av sin skuld,
och den reser sig aldrig mer igen.
21 På den dagen ska Herren straffa höjdens här uppe i höjden och jordens kungar nere på jorden. 22 De ska samlas ihop som fångar i en fängelsehåla och låsas in i ett fängelse. Efter en lång tid ska de straffas. 23 Då ska månen blygas och solen skämmas, för härskarornas Herre är kung på Sions berg och i Jerusalem, och de äldste får möta hans härlighet.
Lov och pris till Herren
25 Herre, du är min Herre,
jag vill upphöja dig och prisa ditt namn.
Du har fullföljt dina planer,
gjort underbara ting sedan urtiden,
i stor trofasthet.
2 Du har förvandlat staden till en grushög,
lagt befästningen i ruiner.
Främlingarnas fästning är inte längre någon stad
och kommer aldrig mer att byggas upp igen.
3 Därför ärar ett starkt folk dig,
och grymma nationer fruktar dig.
4 Du är en fästning för den svage,
en fästning för den fattige i hans nöd,
en tillflykt undan storm,
en skugga i hettan.
De grymmas andedräkt är
som en störtskur mot en vägg,
5 som hettan i ett ökenland.
Du tystar främlingarnas larm,
och som skuggan av ett moln
tar de grymmas sång slut.
6 Här på detta berg ska härskarornas Herre
ordna ett gästabud för alla folk,
en fest med mycket mat och viner av högsta kvalitet,
rätter av bästa slag och utsökt, klarat vin.
7 På detta berg ska han förstöra den svepning
som täcker alla folk,
den slöja som skyler alla nationer.
8 Han ska för alltid göra slut på döden.
Herren, Herren ska torka bort alla tårar från alla ansikten
och göra slut på sitt folks vanära på hela jorden. Herren har talat.
9 På den dagen ska man säga:
”Det här är vår Gud,
den som vi väntade på,
vår räddare.
Det här är Herren som vi väntade på.
Låt oss jubla och vara glada
över hans räddning.”
10 För Herrens hand vilar över detta berg,
men Moab ska trampas ner
som halm i dyn under hans fötter.
11 Han breder ut sina händer mitt i halmen
som simmaren som ska simma.
Gud ska göra slut på hans stolthet
över vad han med sina händer kan åstadkomma.[e]
12 Dina höga fästningsmurar förstör han
och bryter ner dem till marken,
gör dem till grus.
Juda lovsjunger Herren
26 På den dagen ska man i Juda land sjunga denna sång:
Vi har en stark stad,
och han sätter upp murar och vallar till vår räddning.
2 Öppna portarna,
så att ett rättfärdigt folk kan komma in,
ett folk som förblir troget.
3 Den som är uthållig i sitt sinne
ger du fullkomlig frid,
därför att han förtröstar på dig.
4 Förtrösta alltid på Herren,
för Herren, Herren är den eviga klippan.
5 Han ödmjukar dem som bor där uppe
i den högt belägna staden.
Han slår ner den, jämnar den med marken,
krossar den till grus.
6 Den trampas ner
under de fattigas och svagas fötter.
7 Den rättfärdiges väg är jämn.
Du, den Rättsinnige,
har jämnat ut den rättfärdiges stig.
8 På dina bestämmelsers väg
står vårt hopp till dig, Herre.
Vi längtar efter ditt namn och din ära.
9 Om natten längtar jag efter dig,
anden i mig söker dig.
När dina domar kommer över jorden
lär sig världens befolkning rättfärdighet.
10 Om man visar nåd mot den onde
lär han sig ingen rättfärdighet.
I de rättsinnigas land handlar han gudlöst
och bryr sig inte om Herrens majestät.
11 Herre, din hand är lyft,
men de ser det inte.
Låt dem se din lidelse för ditt folk
och skämmas.
Låt dem brinna i den eld
som är avsedd för dina fiender!
12 Herre, ge oss en varaktig fred.
Allt vi gör kommer från dig.
13 Herre, vår Gud,
andra herrar har härskat över oss,
men endast ditt namn vill vi ära.
14 De döda får inte liv igen,
de dödas andar[f] uppstår inte.
Så har du straffat dem,
förgjort dem,
utplånat hela minnet av dem.
15 Du har gjort folket stort, Herre,
du har gjort folket stort.
Du har gjort det till din ära,
och du har utvidgat landets alla gränser.[g]
16 Herre, i sin nöd sökte de dig.
När ditt straff kom över dem, viskade de en bön.
17 Som en kvinna som ska föda
skriker i födslovåndor,
så var det med oss
inför dig, Herre.
18 Vi var havande och våndades
men födde vind.
Vi förde ingen räddning till jorden,
inga invånare föddes in i världen.[h]
19 Dina döda ska bli levande igen,
deras kroppar ska uppstå.
Vakna upp och ropa av glädje,
ni som vilar i mullen!
För din dagg är som morgonens dagg,
och jorden ska åter föda fram sina döda.[i]
20 Kom, mitt folk, gå in i era rum
och lås dörrarna om er!
Göm er en liten stund,
tills vreden är över.
21 Se! Herren kommer från sin boning
för att straffa jordens folk för deras synd.
Jorden ska blotta sina blodsskulder
och inte längre dölja sina dräpta.
Israels befrielse
27 På den dagen ska Herren
med sitt fruktade, stora, starka svärd
straffa Leviatan, den snabba ormen,
Leviatan, den ringlande ormen,
och döda odjuret i havet.
Herrens vingård, Israel
2 Sjung på den dagen
om den underbara vingården:
3 ”Jag, Herren, sköter om den.
Jag vattnar den ständigt
och vakar över den dag och natt,
för att ingen ska skada den.
4 Jag hyser ingen vrede.
Men om den ger mig törnen och tistlar,
så ger jag mig i strid mot den
och bränner upp alltsammans,
5 om man nu inte söker beskydd hos mig
för att sluta fred med mig.
Ja, måtte man sluta fred med mig.”
6 I kommande tider ska Jakob slå rot,
Israel ska knoppas och blomma,
för att fylla hela världen med frukt.
7 Har han slagit dem
som han slog dem som slog hans folk?
Eller dräpt dem
som dess dråpare blev dräpta?
8 Nej, du stred mot folket
genom att föra bort det i fångenskap,
de drevs bort med hans stormvind,
som när den heta östanvinden blåser.
9 Så blir också Jakobs skuld försonad,
och detta är priset för borttagandet av hans synd:
Han låter altarnas stenar
krossas som kalkstenar,
och asherapålarna och rökelsealtarna
ska aldrig resas igen.
10 Den befästa staden ligger öde,
en övergiven boplats,
ödslig som en öken.
Där betar och lägger sig kalvarna
och äter upp kvistarna.[j]
11 När grenarna har torkat bryts de av,
och kvinnor kommer
och gör upp eld med dem.
Sådant är detta folk, oförståndigt.
Därför visar deras Skapare ingen barmhärtighet mot dem,
han som format dem visar ingen nåd.
12 Men den dagen ska Herren tröska, från Eufrat och till Egyptens gränsflod, och plocka er samman en efter en, ni israeliter. 13 På den dagen ska ett mäktigt horn ljuda, och de som försvunnit i Assyrien ska komma, liksom de som skingrats i Egypten, och tillbe Herren på det heliga berget i Jerusalem.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.