Beginning
Herrens tjänare ett ljus för världen
49 Hör på mig, ni avlägsna länder!
Lyssna, ni folk i fjärran!
Herren kallade mig innan jag var född.
Redan när jag var i moderlivet
nämnde han mig vid mitt namn.
2 Han har gjort mitt tal skarpt som svärd.
Han har gömt mig i skuggan av sin hand.
Han har gjort mig till en slipad pil
och dolt mig i sitt koger.
3 Han sa till mig:
’Du är min tjänare, Israel,
genom dig ska jag visa min härlighet.’
4 Jag sa:
’Förgäves har jag tröttat ut mig,
förgäves och fåfängt förbrukat min kraft.
Ändå är min rätt hos Herren
och min lön hos min Gud.’
5 Och nu har Herren talat,
han som gjorde mig till sin tjänare
redan innan jag var född,
för att föra Jakob tillbaka,
och samla Israel hos sig.
Så skulle jag bli ärad inför Herren
och min Gud vara min styrka.
6 Han säger:
’Det är för lite för dig att bara vara min tjänare
som återupprättar Jakobs stammar
och för tillbaka dem som jag bevarat av Israels folk.
Jag ska göra dig till ett ljus för alla folk,
för att du ska vara till räddning för hela jorden.’ ”
7 Så säger Herren, Israels befriare och Helige,
till den som är föraktad och avskydd av folken,
till kungens tjänare:
”Kungar ska se det och resa sig,
furstar se det och buga sig,
för Herren är trofast,
Israels Helige, som har utvalt dig.”
Herren ska trösta sitt folk
8 Så säger Herren:
”Jag bönhör dig i nådens tid
och hjälper dig på räddningens dag.
Jag ska bevara dig
och genom dig ingå ett förbund med folket,
för att återupprätta landet
och återlämna de förödda arvslotterna.
9 Till de fångna ska jag säga: ’Gå ut!’
och till dem som sitter i mörkret: ’Kom fram!’
De ska finna bete längs vägarna
och betesmark på alla kala höjder.
10 De ska inte hungra eller törsta.
Ökenhettan och solen ska inte bränna dem.
Han som förbarmar sig över dem
ska leda dem och föra dem till vattenkällor.
11 Jag förvandlar alla mina berg till väg,
högt däruppe bygger jag vägar.
12 Se, de kommer långt bortifrån,
från norr och väster och Assuans land.”
13 Ropa av glädje, ni himlar,
och gläd dig, du jord!
Stäm upp en sång, ni berg!
För Herren tröstar sitt folk
och förbarmar sig över sina lidande.
14 Sion säger:
”Herren har övergett mig,
han har glömt bort mig.”
15 ”Kan en mor glömma bort sitt lilla barn,
så att hon inte förbarmar sig över det barn hon själv fött?
Även om hon skulle glömma,
ska jag i alla fall inte glömma dig.
16 Jag har skrivit ditt namn i min hand,
och dina murar är alltid inför mig.
17 Dina söner skyndar sig tillbaka,
och de som förstörde och ödelade
drar sig bort från dig.
18 Lyft blicken och se dig omkring!
Alla samlas och kommer till dig.
Så sant jag lever, säger Herren,
du ska bära dem som prydnader,
binda dem om dig likt brudsmycken.
19 Du har legat i ruiner, ödelagd,
och landet har varit förhärjat.
Men nu ska du bli för trång för folket,
och de som skövlade dig ska vara långt borta.
20 Du ska höra barnen
som föddes under din barnlöshets tid säga:
’Här är det för trångt för mig,
ge mig mer plats!’
21 Då ska du tänka:
’Vem har fött dessa åt mig?
Jag var ju barnlös och ofruktsam,
i exil och förskjuten.
Vem har fostrat dessa?
Jag var lämnad ensam,
så varifrån kommer dessa?’ ”
22 Så säger Herren, Herren:
”Jag ska ge ett tecken åt folken,
resa mitt banér för dem,
och de ska bära dina söner i sina armar
och dina döttrar på sina axlar.
23 Kungar ska fostra dem som fäder
och drottningar amma dem.
De ska buga sig till jorden för dig
och slicka dammet av dina fötter.
Då ska du förstå att jag är Herren.
De som hoppas på mig
ska aldrig komma på skam.”
24 Kan man rycka bytet från den mäktige
eller rädda fångar undan den grymme[a]?
25 Så säger Herren:
”Fångarna ska förvisso tas från den mäktige
och bytet räddas undan den grymme.
Jag ska strida mot dem som strider mot dig,
och jag ska själv rädda dina barn.
26 Jag ska låta dina förtryckare äta sitt eget kött,
och de ska bli druckna av sitt eget blod, som av vin.
Hela mänskligheten ska då förstå
att jag, Herren, är din räddare och befriare, Jakobs Mäktige.”
Israels synd och Herrens lydige tjänare
50 Så säger Herren:
”Var är skilsmässobrevet,
genom vilket jag försköt er mor?
Eller till vilken av mina fordringsägare
fick jag sälja er?
Nej, ni såldes för era synders skull,
och er mor försköts för era överträdelser.
2 Varför var ingen där när jag kom?
Varför svarade ingen när jag ropade?
Är min arm för kort för att befria er?
Har jag inte makt att hjälpa?
Jag kan befalla havet och det torkar ut,
och förvandla floderna till öken.
Fisken ruttnar av brist på vatten
och dör av törst.
3 Jag klär himlen i mörker
och höljer den i sorgdräkt.”
4 Herren, Herren har gett mig lärdomens ord
så att jag vet hur jag ska stödja den trötte.
Varje morgon väcker han mig
till att lyssna på lärjungavis.
5 Herren, Herren har fått mig att lyssna,
och jag har inte varit upprorisk,
jag har inte vänt mig bort.
6 Jag böjde min rygg mot dem som slog mig
och vände ansiktet mot dem som ryckte mig i skägget.
Jag gömde inte mitt ansikte
för hån och spott.
7 Därför att Herren, Herren hjälper mig,
känner jag mig inte förödmjukad.
Jag har gjort mitt ansikte hårt som flinta,
och jag vet att jag inte kommer att bli sviken.
8 Han som rättfärdiggör mig är nära.
Vem kan gå till rätta med mig?
Låt oss mötas!
Vem är min motpart?
Låt honom träda fram!
9 Herren, Herren hjälper mig.
Vem kan döma mig?
De ska alla slitas ut som klädesplagg,
som malätna kläder.
10 Vem bland er fruktar Herren
och lyder hans tjänare?
Om någon vandrar i mörker utan någon strimma av ljus,
låt då denne lita på Herren
och förtrösta på sin Gud!
11 Men ni, som gör upp eld
och förser er med brinnande pilar,
gå genom lågorna av er egen eld
och era brinnande pilar!
Detta är vad min hand ska ge er,
och ni kommer att ligga i plågor.
Herrens löfte till Israel
51 ”Hör på mig, ni som strävar efter rättfärdighet,
ni som söker Herren!
Tänk på den klippa ni blev uthuggna ur,
och gruvan ur vilken ni har grävts fram.
2 Tänk på er far Abraham,
och Sara, som födde er.
När jag kallade honom var han bara en,
men när jag välsignat honom blev han många.
3 Herren tröstar Sion
och känner medlidande med dess ruiner.
Han gör dess öken lik Eden,
dess ödemark lik Herrens trädgård.
Fröjd och glädje ska finnas där,
tacksägelse och lovsång.
4 Lyssna på mig, mitt folk,
hör noga på, mitt folk!
Från mig ska lagen utgå,
min rätt ska vara ett ljus för folken.
5 Min rättfärdighet närmar sig,
min frälsning är på väg.
Mina armar ska skaffa rätt åt folken.
Fjärran länder ska vänta på mig
och hoppas på min makt.
6 Se upp mot himlen
och ge akt på jorden där nere.
Himlen ska försvinna som rök,
jorden ska nötas ut som en klädnad
och dess invånare dö som mygg.
Men min räddning ska vara i evighet.
Min rättfärdighet ska aldrig svika.
7 Hör på mig, ni som känner rättfärdigheten
och som gömmer min lag i era hjärtan!
Var inte rädda för människors hån,
frukta inte deras förolämpningar.
8 Mal ska äta dem som kläder
och larver äta dem som ylle.
Men min rättfärdighet varar för evigt,
och min räddning i alla kommande generationer.”
9 Vakna, vakna,
klä dig med styrka, du Herrens arm!
Vakna upp som i forna dagar,
i gångna tider.
Var det inte du som slog Rahav i stycken,
du som genomborrade havsodjuret?
10 Var det inte du som torkade ut havet,
det stora djupets vatten,
och gjorde en väg i havsdjupet
där det befriade folket kunde gå över?
11 De som Herren friköpt ska återvända
och komma till Sion med jubel,
krönta med evig glädje.
De får fröjd och glädje,
sorg och suckan flyr.
12 ”Jag, jag är den som tröstar er.
Varför är du rädd för dödliga människor,
de som bara är som gräs?
13 Varför glömmer du Herren, din Skapare,
han som spände upp himlen
och lade jordens grund?
Du lever i ständig skräck
för förtryckarens vrede.
Han står redo att förgöra dig,
men vad blir det av förtryckarens vrede?
14 Snart blir fången befriad.
Han ska inte dö och läggas i graven,
inte heller ska han sakna bröd.
15 Jag är Herren, din Gud,
som rör upp havet,
så att vågorna dånar,
han som heter härskarornas Herre.
16 Jag har lagt mina ord i din mun
och gömt dig i min skyddande hand,
jag spände upp himlen
och lade jordens grund,
och till Sion sade jag:
’Du är mitt folk.’ ”
17 Vakna, vakna,
res dig Jerusalem,
du som av Herrens hand
fått dricka hans vredes bägare,
tömma berusningens bägare i botten,
den som fick dig att ragla.
18 Ingen av de söner hon fött
kunde leda henne,
ingen av dem hon fostrat
kunde ta henne vid handen.
19 Dubbel olycka har blivit ditt öde –
vem kan trösta dig? –
förödelse och undergång, hungersnöd och svärd.
Vem[b] kan ha medlidande med dig?
20 Dina söner har dukat under
och ligger på gatorna,
som antiloper fångade i nät,
som berusade av Herrens vrede
och din Guds straff.
21 Men hör nu här, du plågade,
du som är berusad, fast inte av vin.
22 Så säger din Herre, Herren, din Gud,
som försvarar sitt folk:
”Jag tar ur din hand denna bägare
som fick dig att ragla.
Du ska inte längre behöva dricka ur den,
ur min vredes bägare.
23 Jag ska sätta den bägaren
i händerna på dem som plågade dig
och sa till dig:
’Lägg dig, så att vi kan gå över dig.’
De gjorde din rygg till mark
och till en gata att gå på.”
Herren ska föra hem sitt folk
52 Vakna, vakna,
klä dig i din styrka, Sion!
Klä dig i din högtidsskrud,
Jerusalem, du heliga stad!
Ingen oomskuren eller oren
får komma in där.
2 Skaka dammet av dig,
res dig, inta din plats, Jerusalem!
Bryt loss kedjorna från din hals,
du fångna dotter Sion!
3 För så säger Herren:
”Ni såldes för ingenting,
och utan pengar ska ni köpas fria.”
4 Så säger Herren Gud:
”För länge sedan begav sig mitt folk till Egypten för att bo där en tid.
Sedan blev de förtryckta av Assyrien.
5 Och vad har jag nu här? säger Herren.
Mitt folk har förts bort för ingenting,
de som härskar över dem skränar, säger Herren,
och man hånar mitt namn dag efter dag.
6 Därför ska mitt folk få lära känna mitt namn,
och därför ska de den dagen inse att jag är den som talar. Jag är här.”
7 Så härligt det är att höra budbärarens steg
när han kommer över bergen
med goda nyheter,
förkunnar fred,
bär goda nyheter om räddning
och säger till Sion:
”Din Gud är kung!”
8 Hör, dina vakter ropar
och gläds tillsammans.
Med egna ögon ser de
Herren återvända till Sion.
9 Brist ut i jubel, Jerusalems ruiner,
för Herren har tröstat sitt folk,
och han har friköpt Jerusalem!
10 Herren har visat
sin makt och helighet för alla folk.
Hela jorden ska se vår Guds räddning.
11 Bort, bort! Gå ut därifrån!
Rör inte det som är orent!
Gå ut och rena er,
ni som bär Herrens kärl!
12 Ni ska inte ge er iväg i hast,
ni går ju inte ut som flyktingar,
för Herren går framför er,
Israels Gud går sist i ert tåg.
Herrens lidande tjänare[c]
13 ”Se, min tjänare ska ha framgång.
Han ska bli upphöjd, mäktig och ärad.
14 Många ska förundras över dig.
Han var så vanställd
att hans utseende knappast ens var mänskligt.
15 Men nu får han många folk att häpna,
och kungar ska förstummas inför honom.
De ska se något som ingen förr berättat för dem,
och förstå något som de inte hört talas om.”
53 Men vem trodde på vårt budskap,
och för vem har Herren uppenbarat sin arm[d]?
2 Som en späd planta växte han upp inför honom,
som en rot ur torr mark.
Han hade ingen ståtlig gestalt
som drog våra blickar till sig,
inget utseende som tilltalade oss.
3 Han var föraktad och övergiven av människor,
en smärtornas man som visste vad lidande var,
en som man döljer sitt ansikte för.
Han var föraktad,
och vi betraktade honom som värdelös.
4 Ändå var det våra sjukdomar han bar,
och våra smärtor tog han på sig,
medan vi trodde att Gud straffade honom,
slog honom och lät honom lida.
5 Han blev sårad för våra överträdelsers skull,
krossad för våra missgärningar.
Straffet var lagt på honom för att vi skulle få frid.
Genom hans sår blir vi helade.
6 Vi gick alla vilse som får,
var och en valde sin egen väg.
Herren lät honom drabbas av all vår skuld.
7 Han blev torterad och förödmjukad
men öppnade ändå inte sin mun.
Han var som ett lamm som förs bort för att slaktas,
eller som tackan som står tyst när man klipper henne,
han öppnade inte sin mun.
8 Han blev fängslad, dömd och bortförd.
Vem i hans släkte tänkte på det?
För han togs bort från de levandes land,
blev straffad för mitt folks brott.
9 Sin grav fick han bland de gudlösa,
och med en rik man i sin död,
han som aldrig hade gjort något orätt
och aldrig hade ljugit.
10 Men det var Herrens vilja
att låta lidandet drabba honom,
och även om hans liv blev givet som ett skuldoffer,[e]
ska han få se ättlingar[f] och ett långt liv.
Herrens vilja ska förverkligas genom honom.
11 När hans elände är över, ska han se ljuset[g]
och bli tillfreds med insikten.
Min rättfärdige tjänare
gör många rättfärdiga
och bär deras skulder.
12 Jag ska ge honom hans andel bland de stora,
och han ska dela byte med de mäktiga,
för han var beredd att dö.
Han räknades som en syndare,
när han bar de mångas skuld
och bad för syndarna.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.