Beginning

Mose får makt att göra under

4 Mose svarade: ”Men om de inte tror mig och inte lyssnar på mina ord utan säger: Herren har inte uppenbarat sig för dig?” ² Då sade Herren till honom: ”Vad har du i handen?” ³ Han svarade: ”En stav.” Han sade: ”Kasta den på marken!” När han kastade den på marken förvandlades den till en orm,^[a] och Mose flydde för den. ⁴ Men Herren sade till Mose: ”Räck ut handen och ta den i stjärten.” Då räckte han ut handen och grep ormen, och den blev åter en stav i hans hand. ⁵ Herren sade: ”Så ska de tro att Herren, deras fäders Gud, Abrahams Gud, Isaks Gud och Jakobs Gud, har uppenbarat sig för dig.”

⁶ Herren sade sedan till honom: ”Stick in handen i din famn!” Han gjorde så, och när han drog ut den var handen vit som snö av spetälska. ⁷ Sedan sade Gud: ”Stick tillbaka handen in i din famn!” Mose gjorde så, och när han drog ut den liknade den resten av hans kropp igen. ⁸ Och Herren sade: ”Om de inte tror dig eller lyssnar till det första tecknet, så måste de tro på det andra tecknet. ⁹ Men om de inte ens tror på dessa två tecken eller lyssnar till dina ord, ta då lite av Nilens vatten och häll ut det på torra marken. Då ska vattnet som du tog ur floden förvandlas till blod på torra marken.”

^10 (A) Då sade Mose till Herren: ”Men Herre, jag är ingen ordets man, varken förr eller nu när du talat till din tjänare. Jag är trög i talet och har en trög tunga.” ^11 (B) Herren sade till honom: ”Vem har gett människan munnen? Vem gör henne stum eller döv, seende eller blind? Är det inte jag, Herren? ^12 (C) Gå nu, jag ska vara med din mun och lära dig vad du ska säga.”

¹³ Men Mose sade: ”Herre, jag ber dig: Sänd ditt budskap med vilken annan du vill.” ¹⁴ Då upptändes Herrens vrede mot Mose och han sade: ”Har du inte din bror Aron, leviten? Jag vet att han kan tala. Och se, han är på väg ut för att möta dig, och när han får se dig ska han bli glad i sitt hjärta. ^15 (D) Du ska tala till honom och lägga orden i hans mun. Och jag ska vara med din mun och hans mun, och jag ska lära er vad ni ska göra. ¹⁶ Han ska tala i ditt ställe till folket. Han ska vara som din mun, och du ska vara som hans Gud.^{[b] 17} Och du ska ta den här staven i handen. Med den ska du göra dina tecken.”

Mose återvänder till Egypten

¹⁸ Mose återvände till sin svärfar Jetro och sade till honom: ”Låt mig vända tillbaka till mina bröder i Egypten för att se om de lever än.” Jetro sade till Mose: ”Gå i frid!” ^19 (E) Och när Mose var i Midjan sade Herren till honom: ”Bege dig tillbaka till Egypten, för alla som ville ta ditt liv är döda.” ^20 (F) Då tog Mose sin hustru och sina söner och satte dem på sin åsna och återvände till Egyptens land. Och Mose tog Guds stav i handen.

^21 (G) Herren sade till Mose: ”När du kommer tillbaka till Egypten, se då till att du gör alla de under som jag gett dig makt att utföra inför farao. Men jag ska göra hans hjärta hårt så att han inte släpper folket. ^22 (H) Du ska säga till farao: Så säger Herren: Israel är min förstfödde son, ^23 (I) och jag har sagt till dig: Släpp min son, så att han kan hålla gudstjänst åt mig.^[c] Men du vägrade att släppa honom, och därför ska jag döda din förstfödde son.”

^24 (J) Under resan hände det vid en viloplats att Herren kom emot Mose och ville döda honom.^{[d] 25 (K)} Då tog Sippora en vass flintsten och skar bort sin sons förhud, och hon rörde vid Moses fötter med den och sade: ”Du är en blodsbrudgum för mig.” ²⁶ Och Herren lät honom vara. Det var med tanke på omskärelsen som hon sade ”blodsbrudgum”.

^27 (L) Och Herren sade till Aron: ”Gå och möt Mose ute i öknen!” Han gav sig i väg och mötte Mose vid Guds berg, och han kysste honom. ²⁸ Och Mose berättade för Aron allt som Herren hade sagt när han sände honom och om alla tecken han befallt honom att göra.

²⁹ Sedan gick Mose och Aron och kallade samman alla de äldste bland Israels barn. ³⁰ Och Aron talade om allt som Herren hade sagt till Mose, och han gjorde tecknen inför folkets ögon. ^31 (M) Då trodde folket, och när de hörde att Herren hade tagit sig an Israels barn och sett deras lidande, böjde de sig ner och tillbad.

Mose och Aron inför farao

5 ^(N) Därefter gick Mose och Aron till farao^[e] och sade: ”Så säger Herren, Israels Gud: Släpp mitt folk, så att de kan hålla högtid åt mig i öknen!” ^2 (O) Men farao svarade: ”Vem är Herren? Skulle jag lyssna på honom och släppa Israel? Jag känner inte Herren, och jag tänker inte släppa Israel.”

^3 (P) Då sade de: ”Hebreernas Gud har uppenbarat sig för oss. Låt oss få gå tre dagsresor in i öknen och offra åt Herren vår Gud, så att han inte kommer över oss med pest eller svärd.” ⁴ Men kungen av Egypten sade till dem: ”Mose och Aron, varför lockar ni bort folket från deras arbete? Gå till era dagsverken!” ^5 (Q) Och farao fortsatte: ”Folket är redan nu många i landet. Ändå vill ni att de ska sluta med sina dagsverken!”

⁶ Samma dag befallde farao slavdrivarna och folkets förmän: ⁷ ”Ni ska inte ge dem halm^[f] till teglet som förut. Låt dem gå och skaffa halm själva. ⁸ Men samma mängd tegel som de gjort förut ska ni kräva av dem, utan något avdrag. De är lata, därför ropar de: Låt oss gå och offra åt vår Gud! ⁹ Man måste lägga hårt arbete på dessa människor, så att de har något att göra och inte lyssnar på lögner.” ¹⁰ Då gick slavdrivarna och förmännen ut och sade till folket: ”Så säger farao: Jag ger er inte längre halm. ¹¹ Gå själva och skaffa halm där ni hittar det. Men det blir inget avdrag i ert arbete.”

¹² Då spred sig folket över hela Egyptens land och samlade strå för att använda som halm. ¹³ Slavdrivarna drev på dem och sade: ”Gör färdigt ert arbete, full kvot för varje dag, precis som när ni fick halm!” ¹⁴ Och israeliternas förmän, de som faraos slavdrivare hade satt över dem, fick hugg och slag och man sade till dem: ”Varför har ni inte tillverkat full mängd tegel som förut, varken i går eller i dag?”

¹⁵ Då kom israeliternas förmän och ropade till farao: ”Varför gör du så mot dina tjänare? ¹⁶ Ingen halm får dina tjänare, och ändå säger de åt oss att skaffa fram tegel^[g]. Se, dina tjänare får hugg och slag trots att skulden ligger hos ditt eget folk.” ¹⁷ Men han svarade: ”Lata är ni, lata! Det är därför ni säger: Låt oss gå och offra åt Herren! ¹⁸ Nej, gå nu och arbeta! Någon halm ska ni inte få, men full mängd tegel ska ni ändå lämna.”

¹⁹ Israeliternas förmän insåg att de var illa ute, eftersom man hade sagt att de inte skulle få något avdrag i den dagliga tegelkvoten. ²⁰ När de kom ut från farao träffade de Mose och Aron som stod där för att möta dem, ²¹ och de sade till dem: ”Må Herren se vad ni har gjort och döma er! Ni har fått farao och hans tjänare att avsky oss och satt svärd i deras hand så att de kan döda oss.”

^22 (R) Då vände Mose sig på nytt till Herren och sade: ”Herre, varför har du handlat så illa mot detta folk? Varför sände du mig? ²³ Ända sedan jag gick till farao för att tala i ditt namn har han gjort dem illa, och du har inte gjort någonting för att rädda ditt folk.”

Guds löfte om befrielse

6 ^(S) Men Herren sade till Mose: ”Nu ska du få se vad jag ska göra med farao. Min starka hand ska få honom att släppa dem, och min starka hand ska få honom att driva ut dem ur sitt land.”

² Och Gud sade till Mose: ”Jag är Herren. ^3 (T) För Abraham, Isak och Jakob visade jag mig som Gud den Allsmäktige^[h], men under mitt namn^[i] Herren gjorde jag mig inte känd för dem. ^4 (U) Jag upprättade också mitt förbund med dem och lovade att ge dem Kanaans land, det land där de bodde som främlingar. ^5 (V) Och jag har nu hört Israels barn sucka över att egyptierna håller dem som slavar, och jag har kommit ihåg mitt förbund.

^6 (W) Säg därför till Israels barn: Jag är Herren. Jag ska föra er ut från Egyptens tvångsarbete och rädda er från deras slaveri, och jag ska återlösa er med utsträckt arm och stora straffdomar. ⁷ Och jag ska ta er till mitt folk och vara er Gud. Ni ska inse att jag är Herren er Gud, som för er ut från slavarbetet hos egyptierna. ^8 (X) Och jag ska föra er till det land som jag med upplyft hand lovade ge till Abraham, Isak och Jakob. Jag ska ge er det som arvedel. Jag är Herren.” ⁹ Allt detta talade Mose till Israels barn, men de lyssnade inte på honom på grund av sin otålighet och det hårda arbetet.

¹⁰ Därefter sade Herren till Mose: ¹¹ ”Gå och säg till farao, kungen av Egypten, att han släpper Israels barn från sitt land.” ^12 (Y) Men Mose talade inför Herren och sade: ”Israels barn lyssnar ju inte på mig. Hur skulle då farao vilja lyssna på mig, jag som har oomskurna läppar^[j]?” ¹³ Men Herren talade till Mose och Aron och befallde dem att säga till Israels barn och till farao, kungen av Egypten, att Israels barn skulle föras ut ur Egyptens land.

Moses och Arons släkttavla

^14 (Z) Detta var huvudmännen för deras familjer:

Söner till Ruben, Israels förstfödde, var Henok och Pallu, Hesron och Karmi. Dessa var Rubens släkter.

¹⁵ Simeons söner var Jemuel, Jamin, Ohad, Jakin, Sohar och Saul, den kananeiska kvinnans son. Dessa var Simeons släkter.

^16 (AA) Och detta är namnen på Levis söner enligt deras födelseordning: Gershon, Kehat och Merari. Levi blev 137 år.

¹⁷ Gershons söner var Libni och Shimei efter deras släkter.

¹⁸ Kehats söner var Amram, Jishar, Hebron och Ussiel. Kehat blev 133 år.

¹⁹ Meraris söner var Mahli och Mushi. Dessa var leviternas släkter enligt deras födelseordning.

²⁰ Amram tog sin fars syster Jokebed till hustru, och hon födde Aron och Mose. Amram blev 137 år.

²¹ Jishars söner var Kora, Nefeg och Sikri.

²² Ussiels söner var Mishael, Elsafan och Sitri.

^23 (AB) Aron tog till hustru Amminadabs dotter Elisheba, syster till Nahshon, och hon födde Nadab och Abihu, Eleasar och Itamar.

²⁴ Koras söner var Assir, Elkana och Abiasaf. Dessa var koraiternas släkter.

²⁵ Eleasar, Arons son, tog en av Putiels döttrar till hustru, och hon födde Pinehas.

Dessa var huvudmännen för leviternas familjer efter deras släkter.

^26 (AC) Det var till denne Aron och denne Mose som Herren hade sagt: ”För ut Israels barn ur Egyptens land efter deras häravdelningar.” ²⁷ Och det var de som talade med farao, kungen av Egypten, om att föra Israels barn ut ur Egypten.

Guds befallning till Mose och Aron

²⁸ Och Herren talade till Mose i Egyptens land. ²⁹ Herren sade till honom: ”Jag är Herren. Säg till farao, kungen av Egypten, allt som jag säger till dig.” ³⁰ Men Mose sade inför Herren: ”Se, jag har oomskurna läppar. Hur skulle farao vilja lyssna på mig?”