Beginning
30 När Rakel såg att hon inte födde några barn åt Jakob, blev hon avundsjuk på sin syster och sade till Jakob: ”Skaffa mig barn, annars dör jag.” 2 (A) Då blev Jakob arg på Rakel och svarade: ”Kan jag ersätta Gud? Det är han som har hindrat dig att få barn.” 3 (B) Hon sade: ”Här är min slavinna Bilha. Gå in till henne, så att hon får föda barn åt mig och jag får avkomma genom henne.”
4 Så gav hon honom sin slavinna Bilha till hustru, och Jakob gick in till henne. 5 Bilha blev havande och födde en son åt Jakob. 6 Då sade Rakel: ”Gud har skaffat mig rätt. Han har hört min röst och gett mig en son.” Därför gav hon honom namnet Dan[a].
7 Och Bilha, Rakels slavinna, blev havande igen och födde en andra son åt Jakob. 8 Då sade Rakel: ”Guds kamper har jag kämpat med min syster, och jag har vunnit.” Och hon gav honom namnet Naftali[b].
9 När Lea såg att hon hade slutat föda barn, tog hon sin slavinna Silpa och gav henne till hustru åt Jakob. 10 Och Silpa, Leas slavinna, födde en son åt Jakob. 11 Då sade Lea: ”Vilken lycka[c]!” Och hon gav honom namnet Gad.
12 Leas slavinna Silpa födde en andra son åt Jakob. 13 Då sade Lea: ”Jag är lycklig. Ja, unga kvinnor ska prisa mig lycklig.” Och hon gav honom namnet Asher[d].
14 En gång under veteskörden[e] gick Ruben ut på marken och fann kärleksäpplen[f] som han tog med till sin mor Lea. Då sade Rakel till Lea: ”Ge mig av din sons kärleksäpplen.” 15 Men hon svarade henne: ”Är det inte nog att du har tagit min man? Ska du ta min sons kärleksäpplen också?” Rakel sade: ”Han får ligga med dig i natt om jag får din sons kärleksäpplen.”
16 När Jakob kom hem från marken på kvällen, gick Lea och mötte honom och sade: ”Du ska komma in till mig, för jag har gett min sons kärleksäpplen som lön för dig.” Så låg han med henne den natten. 17 Gud hörde Lea, och hon blev havande och födde en femte son åt Jakob. 18 Då sade Lea: ”Gud har gett mig lön för att jag gav min slavinna åt min man.” Och hon gav honom namnet Isaskar[g].
19 Lea blev havande igen och födde en sjätte son åt Jakob. 20 Då sade hon: ”Gud har gett mig en god gåva. Nu ska min man bo hos mig[h], eftersom jag har fött sex söner åt honom.” Och hon gav honom namnet Sebulon[i].
21 Därefter födde hon en dotter och gav henne namnet Dina[j].
22 Men Gud tänkte på Rakel. Gud hörde henne och gjorde henne fruktsam. 23 Och hon blev havande och födde en son. Då sade hon: ”Gud har tagit bort min skam.” 24 Och hon gav honom namnet Josef[k] och sade: ”Herren ska ge mig en son till.”
Jakobs avtal med Laban
25 När Rakel hade fött Josef[l], sade Jakob till Laban: ”Låt mig resa. Jag vill bege mig hem till min bygd och till mitt land. 26 (C) Ge mig mina hustrur och mina barn som jag har arbetat hos dig för, så ger jag mig av. Du vet ju själv hur jag har arbetat för dig.” 27 Laban svarade honom: ”Låt mig finna nåd för dina ögon. Genom spåtecken[m] förstår jag att Herren har välsignat mig för din skull.” 28 Han tillade: ”Bestäm vad du vill ha i lön av mig, så ska jag ge dig det.”
29 Jakob sade till honom: ”Du vet själv hur jag har arbetat för dig och vad det har blivit av din boskap hos mig. 30 Det lilla du hade innan jag kom har förökat sig och blivit mycket, för Herren har välsignat dig var jag än gått fram. Men när ska jag få göra något för mitt eget hus?” 31 Han svarade: ”Vad ska jag ge dig?”
Jakob sade: ”Du ska inte ge mig något alls. Om du gör som jag säger ska jag fortsätta som herde för din hjord och vakta den. 32 Jag vill gå igenom hela din hjord i dag och skilja ut alla spräckliga och brokiga djur – alla mörka djur bland lammen[n] och de brokiga och spräckliga bland getterna. Det ska vara min lön. 33 När du sedan kommer för att se med egna ögon vad som blivit min lön, då ska min rättfärdighet vara mitt vittne. Alla getter hos mig som inte är spräckliga eller brokiga och alla lamm som inte är mörka ska räknas som stulna.” 34 ”Det är bra”, sade Laban. ”Det får bli som du har sagt.”
35 Samma dag skilde Laban ut de strimmiga och brokiga bockarna och alla spräckliga och brokiga hongetter, alla som det fanns något vitt på, och alla lamm som var mörka. Dessa lämnade han i sina söners vård. 36 Han satte ett avstånd på tre dagsresor mellan sig och Jakob. Och Jakob fick sedan vakta Labans övriga hjord.
37 Men Jakob tog färska käppar av poppel, mandelträd och lönn och gjorde vita ränder på dem genom att skala av barken så att det vita på käpparna syntes. 38 Sedan lade han käpparna som han skalat i rännorna eller vattenhoarna, så att djuren hade dem framför sig när hjordarna kom för att dricka. De brukade para sig när de kom för att dricka. 39 När djuren parade sig vid käpparna blev djurens avkomma strimmig, spräcklig och brokig. 40 Sedan förde Jakob lammen åt sidan och ordnade de andra djuren så att de vände huvudena mot det strimmiga och allt det mörka i Labans hjord. Så skaffade han sig egna hjordar som han inte blandade med Labans hjord. 41 Så ofta de kraftiga djuren skulle para sig, lade Jakob käpparna framför djurens ögon i rännorna så att de parade sig vid käpparna. 42 Men när det var svaga djur, lade han inte dit dem. På det sättet fick Laban de svaga djuren och Jakob de kraftiga. 43 (D) Och Jakob blev mycket rik. Han fick mycket småboskap och dessutom slavinnor och slavar, kameler och åsnor.
Jakob flyr från Laban
31 Jakob fick höra hur Labans söner sade: ”Jakob har tagit allt vår far ägde. Han har skaffat sig all den rikedomen av det som tillhör vår far.” 2 Jakob märkte också att Laban inte såg på honom med samma ögon som förut. 3 (E) Då sade Herren till Jakob: ”Vänd tillbaka till dina fäders land och till din släkt. Jag är med dig.”
4 Och Jakob skickade efter Rakel och Lea och bad dem komma ut på marken till hans hjord, 5 och han sade till dem: ”Jag märker att er far inte ser på mig med samma ögon som förut, men min fars Gud har varit med mig. 6 Ni vet själva att jag har tjänat er far med all min kraft. 7 (F) Ändå har er far lurat mig och ändrat min lön tio gånger, men Gud har inte tillåtit honom att göra mig något ont. 8 När han sade: De spräckliga ska vara din lön, då fick hela hjorden spräcklig avkomma. Och när han sade: De strimmiga ska vara din lön, då fick hela hjorden strimmig avkomma. 9 Så har Gud tagit er fars boskap och gett den åt mig.
10 När parningstiden för småboskapen kom hade jag en dröm. Jag lyfte min blick och fick se att hannarna, som betäckte småboskapen, var strimmiga, spräckliga och fläckiga. 11 Och Guds ängel sade till mig i drömmen: Jakob! Jag svarade: Jag är här. 12 Då sade han: Lyft blicken och se hur alla hannar som betäcker småboskapen är strimmiga, spräckliga och fläckiga. Jag har sett allt som Laban gör mot dig. 13 (G) Jag är Betels Gud. Det var där du smorde en minnessten och gav mig ett löfte. Bryt nu upp och dra ut ur detta land och vänd tillbaka till ditt fosterland.”
14 Då sade Rakel och Lea: ”Har vi kvar någon lott eller arvedel i vår fars egendom? 15 Är vi inte som främlingar för honom? Han har ju sålt oss och sedan gjort slut på det han fick[o] i betalning för oss. 16 Hela den rikedom som Gud har tagit från vår far tillhör oss och våra barn. Gör därför allt vad Gud har sagt till dig.”
17 Jakob bröt då upp och satte sina barn och hustrur på kamelerna 18 och tog med sig all sin boskap och all egendom som han hade samlat, boskapen han hade förvärvat och skaffat sig i Paddan-Aram, och begav sig till sin far Isak i Kanaans land.
19 (H) Men Laban hade gått för att klippa sina får[p]. Då stal Rakel sin fars husgudar[q]. 20 Och Jakob smög sig i väg från aramén Laban utan att låta honom märka att han tänkte fly. 21 Han bröt upp och flydde med allt han hade och gick över floden[r] och ställde sin färd mot Gileads bergsbygd.
Laban förföljer Jakob
22 På tredje dagen fick Laban veta att Jakob hade flytt. 23 Då tog han med sig sina bröder och satte efter honom, och efter sju dagar hann han upp honom i Gileads bergsbygd[s]. 24 Men Gud kom till aramén Laban i en dröm om natten och sade till honom: ”Akta dig för att säga något mot Jakob, gott eller ont.”
25 När Laban hann upp Jakob, hade denne slagit läger på berget. Också Laban och hans män slog läger på Gileads berg. 26 Då sade Laban till Jakob: ”Vad har du gjort? Du smög dig i väg från mig och förde bort mina döttrar likt fångar tagna med svärd. 27 Varför flydde du i hemlighet och rymde från mig? När du inte lät mig veta något kunde jag inte sända i väg dig med jubel och sång, med tamburin och harpa. 28 Du unnade mig inte ens att få kyssa mina barnbarn och mina döttrar. Du har betett dig som en dåre. 29 Jag har makt att göra er illa, men er fars Gud sade till mig i natt: Akta dig för att säga något mot Jakob, gott eller ont. 30 Nu gav du dig i väg för att du längtade hem så mycket. Men varför stal du mina gudar?”
31 Jakob svarade Laban: ”Jag var rädd för dig, för jag tänkte att du skulle ta dina döttrar från mig med våld. 32 Men den som du hittar dina gudar hos ska inte få leva. Här inför våra släktingar får du se efter om jag har något hos mig som är ditt, och i så fall ta det.” Jakob visste inte att Rakel hade stulit dem.
33 Laban gick då in i Jakobs tält, och sedan in i Leas tält och de båda slavinnornas tält, men han fann inget. När han hade kommit ut ur Leas tält gick han in i Rakels tält. 34 Men Rakel hade tagit husgudarna och lagt dem i kamelsadeln och satt sig på dem. Laban sökte igenom hela tältet utan att finna dem. 35 Hon sade till sin far: ”Bli inte arg på mig, herre, för att jag inte kan resa mig för dig. Jag har det som kvinnor brukar ha.”[t] Så sökte han efter husgudarna men kunde inte finna dem.
36 Jakob blev arg och kom i gräl med Laban och sade till honom: ”Vad är mitt brott, vad är min synd, eftersom du förföljer mig så våldsamt? 37 Nu har du letat igenom allt jag äger. Vad har du funnit som tillhör dig? Lägg fram det inför både mina och dina släktingar här så att de får döma mellan oss båda.
38 I tjugo år har jag varit hos dig. Dina tackor och getter har inte fått missfall och jag har inte ätit av baggarna i din hjord. 39 (I) Jag kom aldrig med något ihjälrivet djur till dig, jag var tvungen att ersätta[u] det själv. Du krävde ersättning av mig för det stulna, antingen det stulits på dagen eller på natten. 40 Så hade jag det. Om dagen plågades jag av hetta och om natten av köld, och sömnen flydde ifrån mig.
41 I tjugo år[v] har jag varit hos dig. Jag har tjänat dig i fjorton år för dina båda döttrar och i sex år för din boskap, men du har ändrat min lön tio gånger. 42 Hade inte min fars Gud varit med mig – Abrahams Gud som även Isak vördar – så hade du säkert låtit mig gå med tomma händer. Men Gud såg mitt lidande och min möda, och han fällde domen i natt.”
Jakob och Laban försonas
43 Laban svarade Jakob: ”Döttrarna är mina döttrar, barnen är mina barn och hjordarna är mina hjordar. Allt du ser är mitt. Vad skulle jag kunna göra mot mina döttrar eller mot barnen som de fött? 44 Kom nu, låt oss sluta förbund med varandra. Det ska vara vittne mellan mig och dig.”
45 Då tog Jakob en sten och reste den till en stod. 46 Sedan sade han till sitt folk: ”Samla ihop sten.” Då tog de stenar och gjorde ett röse och höll en måltid där på röset. 47 Laban kallade det Jegar-Sahaduta, men Jakob kallade det Galed.[w]
48 Och Laban sade: ”Detta röse ska i dag vara vittne mellan mig och dig.” Så fick det namnet Galed. 49 Men det kallades också Mispa[x], för han sade: ”Herren ska hålla vakt mellan mig och dig när vi inte längre ser varandra. 50 Om du behandlar mina döttrar illa eller tar andra hustrur vid sidan av mina döttrar, ska du komma ihåg att Gud är vittne mellan mig och dig, även om ingen människa är närvarande.”
51 Laban sade vidare till Jakob: ”Se detta röse och se denna stod som jag rest mellan mig och dig. 52 Röset här ska vara ett vittne, och stoden ska vara ett vittne att jag inte ska gå förbi röset mot dig med onda avsikter, och att inte heller du ska gå mot mig förbi röset och stoden. 53 Abrahams och Nahors Gud ska vara domare mellan oss, han som var deras fars Gud[y].” Och Jakob svor eden vid honom som hans far Isak vördade.
54 Sedan offrade Jakob slaktoffer på berget och bjöd in sina släktingar till en måltid. De åt och stannade på berget över natten. 55 På morgonen steg Laban upp tidigt, och när han hade kysst sina barnbarn och sina döttrar och välsignat dem, gav han sig i väg och återvände hem.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation