Beginning
Gud välsignar Jakob i Betel
35 (A) Gud sade till Jakob: ”Gå upp till Betel och stanna där och res ett altare åt den Gud som uppenbarade sig för dig när du flydde för din bror Esau.”
2 (B) Då sade Jakob till sitt husfolk och till alla som var med honom: ”Gör er av med de främmande gudarna som ni har hos er. Rena er och byt kläder. 3 Vi går upp till Betel. Där ska jag resa ett altare åt den Gud som svarade mig när jag var i nöd och som var med mig på vägen jag gick.” 4 Och de gav Jakob alla främmande gudar de hade och alla sina örringar, och Jakob grävde ner dem under terebinten vid Shekem. 5 Sedan bröt de upp, och en skräck från Gud kom över städerna runt omkring så att man inte förföljde Jakobs söner.
6 Och Jakob kom till Luz, det vill säga Betel, i Kanaans land med allt folket som var med honom. 7 (C) Där byggde han ett altare och kallade platsen El-Betel, därför att Gud hade uppenbarat sig för honom där när han flydde för sin bror. 8 (D) Debora, Rebeckas amma, dog och blev begravd under en ek nedanför Betel. Den fick namnet Gråteken.
9 Gud visade sig på nytt för Jakob när han hade kommit tillbaka från Paddan-Aram, och han välsignade honom. 10 (E) Gud sade till honom: ”Ditt namn är Jakob. Men du ska inte längre heta Jakob, utan Israel ska vara ditt namn.” Och han gav honom namnet Israel.
11 (F) Gud sade till honom: ”Jag är Gud den Allsmäktige. Var fruktsam och föröka dig. Ett folk, ja, många folk[a] ska komma från dig, och kungar ska utgå från dig. 12 (G) Det land som jag gett till Abraham och Isak ger jag till dig. Och åt dina efterkommande ska jag ge detta land.” 13 Sedan steg Gud upp från honom vid platsen där han hade talat med honom.
14 Och Jakob reste[b] en stod på platsen där Gud hade talat med honom, en stenstod. Han offrade dryckesoffer på den och hällde olja över den. 15 Jakob kallade platsen där Gud hade talat med honom Betel.
Rakel dör
16 Sedan bröt de upp från Betel. När det var en bit kvar till Efrata började Rakel föda, och förlossningen var svår[c]. 17 När det var som svårast sade barnmorskan till henne: ”Var inte orolig! Du får en son den här gången också.” 18 Men när hennes själ skulle lämna henne – hon var döende – gav hon honom namnet Ben-Oni.[d] Men hans far kallade honom Benjamin[e].
19 (H) Rakel dog och begravdes vid vägen till Efrata, det vill säga Betlehem. 20 Jakob reste en stod på hennes grav. Det är den som än i dag kallas Rakels gravsten[f].
21 Och Israel bröt upp därifrån och reste sitt tält på andra sidan Herdetornet. 22 (I) Medan Israel bodde där i landet hände det att Ruben gick in till sin fars bihustru[g] Bilha och låg med henne. Och Israel fick höra det.
Jakobs söner
Jakob hade tolv söner. 23 (J) Leas söner var Ruben, Jakobs förstfödde, samt Simeon, Levi, Juda, Isaskar och Sebulon. 24 (K) Rakels söner var Josef och Benjamin. 25 (L) Rakels slavinna Bilhas söner var Dan och Naftali. 26 (M) Leas slavinna Silpas söner var Gad och Asher. Detta var Jakobs söner, och de föddes åt honom i Paddan-Aram.
Isak dör
27 (N) Jakob kom hem till sin far Isak i Mamre vid Kirjat-Arba, det vill säga Hebron, där Abraham och Isak hade bott som främlingar. 28 Och Isak levde hundraåttio år[h]. 29 Sedan gav han upp andan och dog och samlades till sitt folk, gammal och mätt på att leva. Hans söner Esau och Jakob begravde honom.
IX. ESAUS FORTSATTA HISTORIA 36:1-37:1
36 (O) Detta är Esaus fortsatta historia, det vill säga Edoms.
2 (P) Esau hade tagit sig hustrur bland Kanaans döttrar: Ada, hetiten Elons dotter[i], och Oholibama, dotter till Ana och sondotter till hivén Sibon, 3 samt Basemat, dotter till Ismael och syster till Nebajot. 4 Ada födde Elifas åt Esau, och Basemat födde Reguel. 5 Oholibama födde Jeush, Jalam och Kora. Detta var Esaus söner som föddes åt honom i Kanaans land.
6 Esau tog med sig sina hustrur, sina söner och döttrar och allt sitt husfolk, sin boskap, alla sina dragdjur och all annan egendom som han skaffat sig i Kanaans land och flyttade till ett annat land, bort från sin bror Jakob. 7 (Q) De hade nämligen så mycket ägodelar att de inte kunde bo tillsammans. Landet där de bodde räckte inte till åt dem båda, på grund av deras boskapshjordar. 8 (R) Esau bosatte sig i Seirs bergsbygd. Esau är densamme som Edom.
Esaus släkt
9 (S) Detta är Esaus fortsatta historia. Han blev stamfar till edomiterna i Seirs bergsbygd. 10 Och detta är namnen på Esaus söner[j]: Elifas, son till Esaus hustru Ada, och Reguel, son till Esaus hustru Basemat.
11 Elifas söner var Teman, Omar, Sefo, Gatam och Kenas. 12 Timna, som var bihustru till Elifas, Esaus son, födde Amalek[k] åt Elifas. Dessa var söner till Esaus hustru Ada.
13 Reguels söner var Nahat och Sera, Shamma och Missa. Dessa var söner till Esaus hustru Basemat.
14 Esaus hustru Oholibama, dotter till Ana och sondotter till Sibon, födde åt Esau sönerna Jeush, Jalam och Kora.
15 Detta var stamfurstarna bland Esaus söner: Elifas, Esaus förstföddes, söner var furstarna Teman, Omar, Sefo, Kenas, 16 Kora, Gatam och Amalek. Dessa furstar härstammade från Elifas i Edoms land. De var söner till Ada.
17 Detta var Reguels, Esaus sons, söner: furstarna Nahat, Sera, Shamma och Missa. Dessa furstar härstammade från Reguel i Edom och var söner till Esaus hustru Basemat.
18 Detta var Esaus hustru Oholibamas söner: furstarna Jeush, Jalam och Kora. Dessa furstar härstammade från Oholibama, Anas dotter och Esaus hustru.
19 Dessa var Esaus söner och deras stamfurstar. Esau är densamme som Edom.
Seirs släkt
20 Detta var horén Seirs söner, landets tidigare invånare: Lotan, Shobal, Sibon, Ana, 21 Dishon, Eser och Dishan. Dessa var horeernas stamfurstar, Seirs söner i Edoms land.
22 Lotans söner var Hori och Hemam, och Lotans syster var Timna.
23 Shobals söner var Alvan, Manahat och Ebal, Sefo och Onam.
24 Sibons söner var Aja och Ana. Det var den Ana som fann de varma källorna[l] i öknen när han vaktade sin far Sibons åsnor.
25 Anas barn var Dishon och Oholibama, Anas dotter.
26 Dishons söner var Hemdan, Esban, Jitran och Keran.
27 Esers söner var Bilhan, Saavan och Akan.
28 Dishans söner var Us och Aran.
29 Horeernas stamfurstar var Lotan, Shobal, Sibon, Ana, 30 Dishon, Eser och Dishan. Dessa var horeernas stamfurstar i Seirs land, varje furste för sig.
Edoms kungar
31 (T) Detta är de kungar som regerade i Edoms land innan någon kung regerade över israeliterna.
32 Beors son Bela var kung i Edom, och hans stad hette Dinhaba.
33 När Bela dog blev Jobab, Seras son, från Bosra, kung efter honom.
34 När Jobab dog blev Husham från temaneernas land kung efter honom.
35 När Husham dog blev Hadad, Bedads son, kung efter honom. Det var han som slog midjaniterna på Moabs mark, och hans stad hette Avit.
36 När Hadad dog blev Samla från Masreka kung efter honom.
37 När Samla dog blev Saul från Rehobot vid floden kung efter honom.
38 När Saul dog blev Baal-Hanan, Akbors son, kung efter honom.
39 När Akbors son Baal-Hanan dog blev Hadar[m] kung efter honom. Hans stad hette Pagu och hans hustru hette Mehetabel, dotter till Matred som var dotter till Me-Sahab.
40 Detta är namnen på Esaus stamfurstar efter deras släkter och orter: furstarna Timna, Alva, Jetet, 41 Oholibama, Ela, Pinon, 42 Kenas, Teman, Mibsar, 43 Magdiel och Iram. Dessa var alltså Edoms furstar efter deras boplatser i landet de tog i besittning. Edom är densamme som Esau, edomiternas stamfar.
37 (U) Men Jakob bosatte sig i Kanaans land, där hans far hade bott som främling.
X. JAKOBS FORTSATTA HISTORIA 37:2-50:26
Josef och hans bröder
2 Detta är Jakobs fortsatta historia. När Josef[n] var sjutton år[o] vallade han fåren tillsammans med sina bröder. Som ung hjälpte han sönerna till Bilha och Silpa, sin fars hustrur. Och Josef berättade för deras far allt ont som sades om dem.
3 Israel älskade Josef mer än alla sina andra söner, eftersom han hade fått honom på sin ålderdom. Han lät göra en hellång[p] dräkt åt honom. 4 (V) När hans bröder såg att deras far älskade honom mer än alla hans bröder, hatade de honom och kunde inte tala vänligt med honom.
Josefs drömmar
5 Josef hade en dröm som han berättade för sina bröder. Efter det hatade de honom ännu mer. 6 Han sade till dem: ”Hör vilken dröm jag har haft. 7 Vi var och band kärvar på åkern. Då reste sig min kärve upp och blev stående, och era kärvar ställde sig runt omkring och bugade sig för min kärve.” 8 Men hans bröder sade till honom: ”Ska du bli vår kung? Ska du härska över oss?” Och de hatade honom ännu mer på grund av hans drömmar och det som han sagt.
9 Sedan fick han en annan dröm som han berättade för sina bröder. ”Lyssna”, sade han, ”jag har haft en dröm till. Jag drömde att solen och månen och elva stjärnor bugade sig för mig.” 10 När han berättade detta för sin far och sina bröder, tillrättavisade hans far honom och sade: ”Vad är det för en dröm du har haft? Skulle jag och din mor och dina bröder komma och buga oss ner till jorden för dig?” 11 Bröderna blev avundsjuka på honom, men hans far lade det på minnet.
Josef blir såld till Egypten
12 Och hans bröder gick för att valla sin fars får i Shekem.[q] 13 Då sade Israel till Josef: ”Se, dina bröder vallar fåren i Shekem. Jag vill sända dig till dem.” Han svarade: ”Jag är redo.” 14 Israel sade till honom: ”Gå och se efter om allt är väl med dina bröder och med fåren. Kom sedan tillbaka till mig med besked.” Så sände han i väg honom från Hebrons dal, och han kom till Shekem.
15 Där mötte han en man medan han irrade omkring på fältet. Mannen frågade honom vad han sökte. 16 Han svarade: ”Jag letar efter mina bröder. Säg mig var de vallar sin hjord.” 17 Mannen svarade: ”De har gått härifrån. Jag hörde dem säga att de skulle gå till Dotan[r].” Då gick Josef vidare efter sina bröder och fann dem i Dotan.
18 Men när de såg honom på avstånd, innan han kommit fram till dem, började de prata om att döda honom. 19 De sade till varandra. ”Där kommer drömmaren. 20 Kom nu, så dödar vi honom och kastar honom i en brunn! Sedan kan vi säga att ett vilddjur åt upp honom. Så får vi se hur det går med hans drömmar!” 21 (W) Men när Ruben hörde det, ville han rädda honom från dem och sade: ”Vi kan inte slå ihjäl honom.” 22 Och han fortsatte: ”Spill inte blod! Kasta ner honom i brunnen här i öknen, men bär inte hand på honom!” Han ville nämligen rädda honom från dem och föra honom tillbaka till hans far.
23 När Josef kom fram till sina bröder, slet de av honom den hellånga dräkten som han hade på sig. 24 (X) Och de tog honom och kastade honom i brunnen. Den var tom,[s] det fanns inget vatten i den. 25 Sedan satte de sig ner för att äta.
Då fick de se en karavan[t] med ismaeliter som kom från Gilead. Deras kameler var lastade med dragantgummi, balsam och ladanum[u], och de var på väg ner till Egypten. 26 Då sade Juda till sina bröder: ”Vad vinner vi på att döda vår bror och dölja hans blod? 27 Kom, vi säljer honom till ismaeliterna! Vår hand ska inte komma vid honom, han är ju vår bror, vårt eget kött och blod.” Och bröderna lyssnade på honom. 28 (Y) När de midjanitiska köpmännen kom förbi, drog de upp Josef ur brunnen. De sålde honom för tjugo siklar silver[v] till ismaeliterna[w], som förde Josef till Egypten.
29 (Z) När Ruben kom tillbaka till brunnen, se, då fanns inte Josef där. Då rev han sönder sina kläder 30 och gick tillbaka till sina bröder och sade: ”Pojken är inte där! Vart ska jag nu ta vägen?”
31 Men de slaktade en bock och tog Josefs dräkt och doppade den i blodet. 32 Sedan skickade de hem den hellånga dräkten till sin far och lät säga: ”Den här har vi hittat. Se efter om det är din sons dräkt.” 33 (AA) Och han kände igen den och sade: ”Det är min sons dräkt! Ett vilddjur har ätit upp honom. Josef är säkert ihjälriven.” 34 Och Jakob rev sönder sina kläder, svepte säcktyg[x] om sina höfter och sörjde sin son under lång tid. 35 Alla hans söner och döttrar kom för att trösta honom, men han ville inte låta sig tröstas utan sade: ”Jag ska med sorg fara ner i dödsriket till min son.” Så grät hans far över honom.
36 (AB) Men midjaniterna[y] sålde Josef i Egypten till Potifar, som var hovman hos farao och befälhavare för livvakterna.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation