Beginning

Liknelsen om de onda vinodlarna

12 ^(A) Sedan började Jesus tala till dem i liknelser: "En man planterade en vingård. Han satte stängsel runt den, högg ut en vinpress^[a] och byggde ett vakttorn. Sedan arrenderade han ut den till vinodlare och reste bort.

² När tiden var inne sände han en tjänare till vinodlarna för att få sin del av vingårdens frukt. ³ Men de tog fast honom, slog honom och skickade i väg honom tomhänt. ⁴ Då sände han en annan tjänare till dem. Honom slog de i huvudet och förnedrade. ⁵ Sedan sände han ännu en, och honom dödade de. Han sände också många andra: några slog de, andra dödade de.

⁶ Nu hade han en enda kvar, sin älskade son. Till sist sände han honom till dem och tänkte: De kommer att ha respekt för min son. ⁷ Men vinodlarna sade till varandra: Här är arvtagaren! Kom, vi dödar honom, så blir arvet vårt. ⁸ Och de tog fast honom, dödade honom och kastade ut honom ur vingården.

⁹ Vad ska nu vingårdens herre göra? Han ska komma och döda vinodlarna och ge vingården till andra. ^10 (B) Har ni inte läst det här stället i Skriften:^[b]

¹² Då ville de gripa honom, men vågade inte för folket. De förstod att det var med tanke på dem som han hade berättat liknelsen. Och de lämnade honom och gick sin väg.

Skatt till kejsaren

^13 (C) Sedan sände de några fariseer och herodianer till honom för att snärja honom genom något som han sade. ¹⁴ De kom till honom och sade: "Mästare, vi vet att du är ärlig och inte tar parti för någon utan behandlar alla lika. Du lär oss sanningen om Guds väg^[d]. Är det tillåtet att betala skatt till kejsaren^[e] eller inte? Ska vi betala eller inte betala?"

¹⁵ Men Jesus förstod deras hyckleri och sade till dem: "Varför prövar ni mig? Ge mig en denar^[f] och låt mig se på den." ¹⁶ De räckte fram en, och han frågade dem: "Vems bild och inskrift är detta?" De svarade: "Kejsarens." ¹⁷ Då sade Jesus till dem: "Ge då kejsaren det som tillhör kejsaren, och Gud det som tillhör Gud." Och de var förundrade över honom.

De dödas uppståndelse

¹⁸ Till Jesus kom också några saddukeer^[g], de som påstår att det inte finns någon uppståndelse. De frågade honom: ¹⁹ "Mästare, Mose har gett oss föreskriften att om någon har en bror som dör och efterlämnar hustru men inga barn, då ska han gifta sig med änkan och skaffa barn åt sin bror.^{[h] 20} Nu fanns det sju bröder. Den förste tog sig en hustru, men han dog och efterlämnade inga barn. ²¹ Den andre gifte sig med henne, men också han dog barnlös. På samma sätt gick det med den tredje. ²² Ingen av de sju efterlämnade några barn. Sist av alla dog kvinnan. ²³ Vid uppståndelsen, när de uppstår, vems hustru blir hon då? Alla sju var ju gifta med henne."

²⁴ Jesus sade till dem: "Tar ni inte fel, just för att ni inte förstår Skrifterna och inte heller Guds makt? ²⁵ När de döda uppstår gifter de sig inte och blir inte bortgifta, utan de är som änglarna i himlen.

^26 (D) Men när det gäller de dödas uppståndelse, har ni inte läst i Moses bok vid stället om törnbusken hur Gud sade till Mose: Jag är Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud?^{[i] 27} Han är inte de dödas Gud, utan de levandes. Ni misstar er grundligt."

Det viktigaste budet

^28 (E) En av de skriftlärda^[j] som hade hört dem diskutera insåg att Jesus hade gett dem ett bra svar. Han kom fram och frågade honom: "Vilket är det främsta av alla buden?" ²⁹ Jesus svarade: "Det främsta är detta: Hör Israel! Herren vår Gud, Herren är en.^{[k] 30} Och du ska älska Herren din Gud av hela ditt hjärta, av hela din själ, av hela ditt förstånd och av hela din kraft. ^31 (F) Sedan kommer detta: Du ska älska din nästa som dig själv. Inget annat bud är större än dessa."^[l]

^32 (G) Den skriftlärde sade: "Du har rätt, Mästare, det är sant som du säger. Han är en, och det finns ingen annan än han. ^33 (H) Och att älska honom av hela sitt hjärta och av hela sitt förnuft och av hela sin kraft och att älska sin nästa som sig själv, det är mer än alla brännoffer och andra offer." ³⁴ När Jesus hörde att mannen hade svarat klokt, sade han till honom: "Du är inte långt från Guds rike." Sedan vågade ingen fråga honom något mer.

Är Messias Davids son?

^35 (I) Medan Jesus undervisade i templet frågade han: "Hur kan de skriftlärda säga att Messias är Davids son? ^36 (J) David har själv sagt genom den helige Ande: Herren sade till min Herre: Sätt dig på min högra sida tills jag lagt dina fiender under dina fötter^[m].^{[n] 37} David själv kallar honom Herre^[o]. Hur kan han då vara Davids son?"

Jesus varnar för de skriftlärda

Den stora folkmassan lyssnade gärna på Jesus, ^38 (K) och i sin undervisning sade han: "Akta er för de skriftlärda, som njuter av att gå runt i långa mantlar och bli hälsade på torgen ³⁹ och få de främsta platserna i synagogorna och hedersplatserna vid festmåltiderna. ⁴⁰ De äter änkorna ur husen och ber långa böner för syns skull. De ska få en så mycket strängare dom."

Änkans offergåva

^41 (L) Jesus satte sig mitt emot offerkistan^[p] och såg hur folket lade pengar i den. Många rika gav mycket. ⁴² Där kom också en fattig änka och lade i två små kopparmynt^[q], ett par ören.

^43 (M) Då kallade han till sig sina lärjungar och sade till dem: "Jag säger er sanningen: Den här fattiga änkan gav mer än alla de andra som lade något i offerkistan. ⁴⁴ Alla andra gav av sitt överflöd, men hon gav i sin fattigdom allt som hon hade att leva på."

Templet ska förstöras

13 ^(N) När Jesus gick ut från templet, sade en av hans lärjungar till honom: "Mästare, se vilka stenar och vilka byggnadsverk^[r]!" ^2 (O) Jesus sade till honom: "Ser du dessa stora byggnader? Här ska inte lämnas sten på sten. Allt ska rivas ner."

Nöd och förföljelse

³ Jesus satt på Olivberget mitt emot templet, och Petrus, Jakob, Johannes och Andreas var ensamma med honom. Då frågade de: ⁴ "Säg oss: När ska det ske? Och vad blir tecknet när allt detta ska uppfyllas?"

^5 (P) Då började Jesus tala till dem: "Se till att ingen bedrar er. ⁶ Många ska komma i mitt namn och säga: Jag är Messias^[s], och de ska bedra många. ⁷ När ni får höra stridslarm och rykten om krig, bli då inte förskräckta. Sådant måste komma, men det är ännu inte slutet. ⁸ Folk ska resa sig mot folk och rike mot rike. Det ska bli jordbävningar på många platser, det ska bli svält. Detta är början på födslovåndorna.^[t]

^9 (Q) Var på er vakt! De ska utlämna er åt domstolar, och ni kommer att bli misshandlade i synagogor och ställas inför ståthållare och kungar för min skull, som vittnen inför dem. ¹⁰ Men först måste evangeliet predikas för alla folk. ^11 (R) När man för bort er och utlämnar er ska ni inte bekymra er i förväg för vad ni ska säga, utan tala vad som ges er i den stunden. Det är inte ni som talar, utan den helige Ande. ^12 (S) En bror ska utlämna sin bror till att dödas och en far sitt barn, och barn ska göra uppror mot sina föräldrar och döda dem. ^13 (T) Ni kommer att bli hatade av alla för mitt namns skull. Men den som håller ut till slutet ska bli frälst.

Förödelsens styggelse

^14 (U) När ni ser ’förödelsens styggelse^[u]’ stå där den inte får stå – läsaren bör förstå det rätt^[v] – då måste de som är i Judeen fly upp i bergen. ^15 (V) Den som är på taket ska inte komma ner och gå in för att hämta något från sitt hus, ¹⁶ och den som är ute på åkern ska inte vända tillbaka för att hämta sin mantel.

¹⁷ Ve dem som väntar barn eller ammar i de dagarna! ¹⁸ Be att det inte händer på vintern. ^19 (W) För i de dagarna ska det bli en sådan nöd att något liknande aldrig förekommit från det att Gud i begynnelsen skapade världen och ända fram till nu, och inte heller ska komma. ²⁰ Om Herren inte hade förkortat den tiden skulle ingen människa bli frälst. Men för de utvaldas skull har han förkortat den tiden.

^21 (X) Om någon då säger till er: Här är Messias, eller: Där är han, så tro det inte. ^22 (Y) Falska messiasgestalter och falska profeter ska träda fram och göra tecken och under för att om möjligt bedra de utvalda. ²³ Men var på er vakt! Jag har sagt er allt i förväg.

Människosonen kommer

^24 (Z) Men i de dagarna, efter den nöden, ska solen förmörkas och månen inte längre ge sitt sken. ²⁵ Stjärnorna ska falla från himlen och himlens makter ska skakas. ^26 (AA) Då ska man se Människosonen komma bland molnen med stor makt och härlighet. ^27 (AB) Och då ska han sända ut änglarna och samla sina utvalda från de fyra väderstrecken, från jordens yttersta gräns till himlens ände.

^28 (AC) Lär av en jämförelse med fikonträdet. Redan när kvisten blir mjuk och bladen spricker ut vet ni att sommaren är nära. ²⁹ På samma sätt vet ni, när ni ser allt detta hända, att han^[w] är nära och står för dörren. ³⁰ Jag säger er sanningen: Det här släktet ska inte förgå förrän allt detta sker.^{[x] 31 (AD)} Himmel och jord ska förgå, men mina ord ska aldrig förgå. ^32 (AE) Men den dagen eller stunden känner ingen – inte änglarna i himlen, inte ens Sonen, ingen utom Fadern.

^33 (AF) Var på er vakt och håll er vakna, för ni vet inte när tiden är inne. ³⁴ Det är som när en man reste bort och lämnade sitt hus och gav sina tjänare ansvar, var och en för sin uppgift. Portvakten befallde han att vara vaken. ³⁵ Var därför vakna! Ni vet inte när husets herre kommer, om det blir på kvällen eller vid midnatt eller när tuppen gal eller på morgonen. ³⁶ Se upp så att han inte plötsligt kommer och finner att ni sover. ³⁷ Och vad jag säger till er, det säger jag till alla: Håll er vakna!"