Book of Common Prayer
Psalm 16
Den frommes underbara arv
1 En sång av David.
Bevara mig, Gud,
ty jag flyr till dig.
2 Jag säger till Herren:
"Du är min Herre,
för mig finns inget gott utom dig.
3 De heliga som finns i landet, de härliga,
hos dem har jag all min glädje."
4 De som jagar efter andra gudar
får många bedrövelser.
Jag vill inte offra deras drickoffer av blod
eller ta deras namn på mina läppar.
5 Herren är min del och min bägare,
du är den som uppehåller min arvedel.
6 En lott har tillfallit mig i det ljuvliga,
ja, ett underbart arv har jag fått.
7 Jag vill välsigna Herren, som ger mig råd,
även om natten manar mig mitt innersta.
8 Jag har alltid haft Herren för ögonen,
han är på min högra sida,
jag skall inte vackla.
9 Därför gläder sig mitt hjärta
och jublar min ära,
också min kropp får bo i trygghet.
10 Ty du skall ej lämna min själ åt dödsriket,
du skall ej låta din fromme se förgängelsen.
11 Du lär mig livets väg.
Inför ditt ansikte mättas jag av glädje,
av ljuvlighet på din högra sida för evigt.
Psalm 17
Tillflykten för den oskyldigt förföljde
1 En bön av David.
Hör, Herre, en rättfärdig sak,
akta på mitt rop och lyssna till min bön,
den kommer ej från falska läppar.
2 Från dig väntar jag mitt försvar,
dina ögon ser vad som är rätt.
3 Du prövar mitt hjärta,
du utforskar det om natten.
Du rannsakar mig, men du finner ingenting,
ingen ond tanke går ut från min mun.
4 Vad människor än gör
tar jag mig till vara för våldsverkares stigar
genom dina läppars ord.
5 Mina steg håller sig stadigt på dina vägar,
mina fötter stapplar inte.
6 Jag ropar till dig,
ty du, Gud, skall svara mig.
Vänd ditt öra till mig och hör mina ord!
7 Visa din underbara nåd,
du som med din högra hand
frälsar dem som flyr till dig
undan sina förföljare.
8 Bevara mig som en ögonsten,
beskydda mig under dina vingars skugga
9 för de ogudaktiga som vill förgöra mig,
för mina dödsfiender som omringar mig.
10 Sitt hjärta förhärdar de,
med sin mun talar de stora ord.
11 Nu är de omkring mig var vi än går.
Deras ögon spanar efter
hur de skall slå mig till marken.
12 Han liknar ett lejon som hungrar efter rov,
ett ungt lejon som ligger på lur.
13 Stå upp, Herre!
Gå emot honom, slå ner honom!
Rädda med ditt svärd min själ
från den ogudaktige.
14 Rädda mig med din hand, Herre,
från människorna, från denna världens människor,
som har sin del i detta livet
och vilkas buk du fyller med dina gåvor.
De har söner i mängd
och lämnar sitt överflöd till sina barn.
15 Men jag skall se ditt ansikte i rättfärdighet,
jag skall mättas av din åsyn när jag vaknar.
Psalm 22
Messias lidande och seger
1 För sångmästaren, efter "Morgonrodnadens hind", en psalm av David.
2 Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?
Jag brister ut och klagar,
men min frälsning är fjärran.
3 Min Gud, jag ropar om dagen, men du svarar inte,
och om natten, men jag får ingen ro.
4 Dock är du den Helige,
den som tronar på Israels lovsånger.
5 På dig förtröstade våra fäder,
de förtröstade och du befriade dem.
6 Till dig ropade de och fick hjälp,
på dig förtröstade de och kom ej på skam.
7 Men jag är en mask och inte en människa,
hånad av människor, föraktad av folket.
8 Alla som ser mig hånar mig,
de spärrar upp munnen,
de skakar på huvudet:
9 "Anförtro dig åt Herren!
Han skall befria och rädda honom,
han har ju honom kär."
10 Det var du som hämtade mig ut ur moderlivet
och lät mig vila trygg vid min moders bröst.
11 På dig är jag kastad ända från modersskötet,
redan i moderlivet var du min Gud.
12 Var inte långt ifrån mig, ty nöd är nära,
och ingen finns som hjälper.
13 Tjurar i mängd omger mig,
Basans oxar omringar mig.
14 Som glupande och rytande lejon
spärrar de upp gapet mot mig.
15 Jag är lik vatten som hälls ut,
alla mina leder har skilts åt.
Mitt hjärta är som vax,
det smälter i mitt inre.
16 Min kraft är uttorkad som en lerskärva,
min tunga fastnar i gommen,
du lägger mig i dödens stoft.
17 Hundar omger mig,
de ondas hop omringar mig,
mina händer och fötter har de genomborrat.
18 Jag kan räkna alla mina ben,
de ser på mig, de stirrar.
19 De delar mina kläder mellan sig
och kastar lott om min klädnad.
20 Men du, Herre, var inte långt borta,
du, min styrka, skynda till min hjälp!
21 Rädda min själ från svärdet,
mitt liv ur hundarnas våld.
22 Fräls mig från lejonets gap
och från vildoxarnas horn
- du bönhör mig.
23 Jag skall förkunna ditt namn för mina bröder,
mitt i församlingen skall jag lovsjunga dig.
24 Ni som fruktar Herren, lova honom,
ära honom, alla Jakobs barn,
bäva för honom, alla Israels barn.
25 Ty han föraktade inte den förtrycktes elände
och såg inte på honom med avsky.
Han dolde inte sitt ansikte för honom,
när han ropade lyssnade han till honom.
26 Från dig kommer min lovsång i den stora församlingen,
jag får infria mina löften inför dem som fruktar honom.
27 De ödmjuka skall äta och bli mätta,
de som söker Herren skall lova honom.
Era hjärtan skall leva för evigt.
28 Alla jordens ändar skall tänka på det
och omvända sig till Herren.
Hednafolkens alla släkter skall tillbe inför dig.
29 Ty riket är Herrens,
han råder över hednafolken.
30 Alla mäktiga på jorden skall äta och tillbe.
Inför honom skall de böja knä,
alla de som far ner i stoftet,
de som ej kan hålla sin själ vid liv.
31 De efterkommande skall tjäna honom,
kommande släkten skall få höra om Herren.
32 De skall träda fram och förkunna hans rättfärdighet
för det folk som skall födas,
att han har gjort det.
Visheten talar om sig själv
8 Hör, visheten ropar, och förståndet höjer sin röst.
2 Den står uppe på höjderna,
vid vägen där stigarna möts.
3 Vid portarna in till staden,
vid ingångarna, höjer den sitt rop:
4 Till er, ni män, vill jag ropa,
min röst skall nå ut till människors barn.
5 Lär klokhet, ni oförståndiga,
ni dårar, lär förstånd.
6 Lyssna, ty om höga ting vill jag tala,
från mina läppar kommer vad rätt är.
7 Ja, sanning skall min mun tala,
mina läppar avskyr ogudaktighet.
8 Rättfärdiga är alla min muns ord,
i dem finns inget falskt eller förvänt.
9 De är alla sanna för den förståndige
och rätta för dem som har funnit kunskap.
10 Tag emot min förmaning hellre än silver
och kunskap hellre än utvalt guld.
11 Ty visheten är bättre än pärlor,
inga skatter kan jämföras med den.
12 Jag, visheten, bor tillsammans med klokheten,
jag har kunskap och goda råd.
13 Att frukta Herren är att hata det onda.
Högfärd, högmod, ett ont leverne
och en falsk mun, det hatar jag.
14 Hos mig finns råd och sann insikt.
Jag är förstånd, och hos mig finns makt.
15 Genom mig regerar kungar
och stiftar furstar rätta lagar.
16 Genom mig styr härskare och hövdingar,
alla domare på jorden.
17 Jag älskar dem som älskar mig,
och de som söker mig, de finner mig.
18 Rikedom och ära finns hos mig,
skatter som består och rättfärdighet.
19 Min frukt är bättre än guld,
ja, finaste guld,
det jag ger är bättre än utvalt silver.
20 Jag vandrar på rättfärdighetens väg,
mitt på det rättas stigar,
21 för att ge rikedom i arv åt dem som älskar mig
och fylla på deras förråd.
Hälsning
1 Från den gamle[a] till den utvalda frun och hennes barn, som jag älskar i sanningen, och inte bara jag utan alla som har lärt känna sanningen. 2 Vi älskar dem för sanningens skull, som förblir i oss och skall vara med oss i evighet. 3 Nåd, barmhärtighet och frid från Gud, Fadern, och från Jesus Kristus, Faderns Son, vare med oss i sanning och kärlek.
Förmaning till trohet mot Kristi budskap
4 Jag blev mycket glad när jag fann sådana bland dina barn som lever i sanningen efter det bud som vi har tagit emot av Fadern. 5 Och nu har jag en bön till dig, min fru - det är inte något nytt bud jag här ger dig utan det som vi har haft från början - jag ber: låt oss älska varandra. 6 Ja, detta är kärleken: att vi lever efter hans bud. Detta är det bud ni har hört från början, att ni skall leva i kärleken.
7 Ty många bedragare har gått ut i världen, och de bekänner inte att Jesus är Kristus, som har kommit i köttet. En sådan är Bedragaren, Antikrist. 8 Se till att ni inte förlorar det vi har arbetat för utan får full lön. 9 Den som inte förblir i Kristi lära utan går utöver den, han har inte Gud. Den som förblir i hans lära har både Fadern och Sonen. 10 Om därför någon kommer till er och inte för med sig denna lära, så skall ni inte ta emot honom i ert hem eller hälsa honom välkommen. 11 Den som välkomnar en sådan gör sig medskyldig till hans onda gärningar.
Slutord
12 Fastän jag har mycket att säga er vill jag inte göra det med papper och bläck. Jag hoppas i stället kunna komma till er och tala direkt med er, så att vår glädje kan bli fullkomlig. 13 Din utvalda systers barn hälsar till dig.
Människosonen är sabbatens Herre
12 Vid den tiden gick Jesus genom ett sädesfält på sabbaten. Hans lärjungar var hungriga och började rycka av ax och äta. 2 När fariseerna såg det, sade de till honom: "Se, dina lärjungar gör det som inte är tillåtet på sabbaten." 3 Han svarade dem: "Har ni inte läst vad David gjorde, när han och hans följeslagare var hungriga:[a] 4 hur han gick in i Guds hus och åt skådebröden,[b] som varken han eller de som var med honom fick äta, utan endast prästerna? 5 Eller har ni inte läst i lagen att prästerna i templet på sabbaten bryter mot sabbaten och ändå är utan skuld? 6 Jag säger er: Här ser ni det som är större än templet. 7 Om ni hade förstått vad detta betyder: Jag vill se barmhärtighet och inte offer,[c] så skulle ni inte ha dömt de oskyldiga. 8 Ty Människosonen är sabbatens Herre."
9 Sedan begav han sig därifrån och gick in i deras synagoga. 10 Där fanns en man som hade en förtvinad hand. De frågade Jesus: "Är det tillåtet att bota på sabbaten?" De ville nämligen ha något att anklaga honom för. 11 Han svarade dem: "Vem av er skulle inte gripa tag i sitt får och dra upp det om det faller i en grop, och det också på sabbaten? 12 Hur mycket mer är inte en människa värd än ett får! Alltså är det tillåtet att göra gott på sabbaten." 13 Sedan sade han till mannen: "Räck ut din hand." Han räckte ut den, och den var nu lika frisk som den andra. 14 Fariseerna gick då ut och överlade om att döda honom.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln