Book of Common Prayer
Psalm 5
Morgonbön under förföljelse
1 För sångmästaren, till nehilót,[a] en psalm av David.
2 Lyssna till mina ord, Herre!
Ge akt på mina suckar!
3 Hör mig när jag ropar om hjälp,
du min konung och min Gud,
ty till dig ber jag.
4 Herre, om morgonen hör du min röst,
om morgonen vänder jag mig till dig och väntar ivrigt.
5 Du är inte en Gud som älskar ogudaktighet,
den som är ond får ej bo hos dig.
6 De övermodiga består inte inför dina ögon,
du hatar alla ogärningsmän.
7 Du förgör dem som talar lögn,
Herren avskyr de blodtörstiga och falska.
8 Men jag får gå in i ditt hus
genom din stora nåd.
Jag får tillbe i din fruktan,
vänd mot ditt heliga tempel.
9 Herre, led mig genom din rättfärdighet
för mina förföljares skull.
Gör din väg jämn för mig.
10 Ty vad deras mun talar kan ingen lita på,
deras inre är fördärv,
en öppen grav är deras strupe
och sin tunga gör de hal.
11 Förklara dem skyldiga, Gud,
låt deras planer bli deras fall.
Driv bort dem för deras många synders skull,
ty de är upproriska mot dig.
12 Men låt alla som flyr till dig
få glädja sig.
I evighet skall de jubla,
ty du beskyddar dem.
I dig skall de fröjdas
som älskar ditt namn.
13 Ty du, Herre, välsignar den rättfärdige,
du omger honom med nåd som med en sköld.
Psalm 6
Bön och bönhörelse i djup nöd
1 För sångmästaren, till stränginstrument enligt sheminit.[b] En psalm av David.
2 Herre, straffa mig inte i din vrede,
tukta mig inte i din förtörnelse.
3 Var mig nådig, Herre, ty jag är kraftlös,
hela mig, Herre,
ty ända in i mitt innersta är jag förskräckt.
4 Min själ är mycket förskräckt.
Herre, hur länge?
5 Vänd tillbaka, Herre, rädda min själ,
fräls mig för din nåds skull.
6 Ty i döden tänker ingen på dig,
vem tackar dig i dödsriket?
7 Jag är trött av mitt suckande,
var natt blir min bädd genomvåt,
jag dränker sängen med tårar.
8 Av sorg är mina ögon förmörkade,
de har åldrats för alla mina fienders skull.
9 Vik bort ifrån mig, alla ni ogärningsmän,
ty Herren har hört min högljudda gråt.
10 Herren har hört mitt rop om nåd,
Herren har tagit emot min bön.
11 Alla mina fiender kommer på skam
och blir mycket förskräckta,
plötsligt viker de tillbaka med skam.
Psalm 10[a]
Klagan över de ogudaktigas övermod
1 Varför, Herre, står du så långt borta
och gömmer dig i nödens tider?
2 Genom ogudaktigas övermod måste den nödställde lida.
Låt dem fångas i de onda planer de tänkt ut.
3 Ty den ogudaktige skryter över sina själviska begär,
den girige välsignar han och föraktar Herren.
4 I sitt högmod söker den ogudaktige inte Gud,
i alla hans tankar finns ej plats för Gud.
5 Framgångsrika är alltid hans vägar,
dina domar går högt över hans blickar,
han fnyser åt alla sina ovänner.
6 Han säger i sitt hjärta:
"Jag skall inte vackla,
aldrig skall någon olycka drabba mig."
7 Hans mun är full av förbannelse,
av svek och förtryck,
under hans tunga finns olycka och elände.
8 Han lägger sig i bakhåll vid gårdarna,
i hemlighet vill han döda den oskyldige,
hans ögon spanar efter den olycklige.
9 Han ligger i bakhåll på hemlig plats,
som ett lejon i sitt snår.
Han ligger i bakhåll för att gripa den svage,
han griper honom och drar in honom i sitt nät.
10 Han hukar sig ner,
han ligger på lur,
och de olyckliga faller i hans klor.
11 Han säger i sitt hjärta:
"Gud kommer inte ihåg det,
han har gömt sitt ansikte,
han ser det aldrig."
12 Stå upp, Herre!
Lyft din hand, o Gud,
glöm inte de svaga.
13 Varför föraktar den ogudaktige Gud och säger i sitt hjärta
att du inte frågar efter det?
14 Du ser det,
du ger akt på olycka och jämmer
för att ta det i din hand.
Åt dig överlämnar den olycklige sin sak,
du är den faderlöses hjälpare.
15 Bryt den gudlöses arm
och gå till rätta med de ondas ogudaktighet,
så att du inte finner den mer.
16 Herren är konung alltid och för evigt,
hednafolken utrotas ur hans land.
17 Du, Herre, hör de förtrycktas längtan,
du ger deras hjärtan mod,
du vänder ditt öra till dem
18 för att ge den faderlöse och förtryckte rätt.
Människor komna av jord skall inte längre vålla skräck.
Psalm 11
Förtröstan på Herren, den Rättfärdige
1 För sångmästaren, av David.
Till Herren har jag tagit min tillflykt.
Hur kan ni då säga till mig:
"Fly som en fågel till ditt berg.
2 Se, de ogudaktiga spänner bågen,
de har lagt sin pil på strängen
för att i mörkret skjuta på de rättsinniga.
3 När grundvalarna rivs upp,
vad kan då den rättfärdige uträtta?"
4 Herren är i sitt heliga tempel,
Herrens tron är i himlen.
Hans ögon ser,
hans blickar prövar
människors barn.
5 Herren prövar den rättfärdige,
men den ogudaktige och den som älskar våld,
dem hatar hans själ.
6 Han skall låta glödande kol och svavel regna över de ogudaktiga,
en glödhet vind är den kalk de får att dricka.
7 Ty Herren är rättfärdig,
han älskar rättfärdighet.
De rättrådiga skall se hans ansikte.
Vishetens storhet
4 Lyssna, barn, till er fars förmaning,
tag vara på den, så att ni får förstånd.
2 Jag ger er god lärdom,
överge inte min undervisning.
3 Ty själv har jag varit barn och haft en far,
varit späd och min mors ende son.
4 Då undervisade han mig och sade till mig:
Låt ditt hjärta hålla fast vid mina ord.
Bevara mina bud, så får du leva.
5 Förvärva vishet, förvärva förstånd,
glöm ej vad min mun har talat
och vik inte av från det.
6 Överge inte visheten
och den kommer att bevara dig.
Älska den och den skall beskydda dig.
7 Visheten är det främsta.
Förvärva vishet, förvärva förstånd för allt du äger.
8 Håll den högt, så skall den upphöja dig.
Den ger dig ära, när du griper om den.
9 En skön krans skall den sätta på ditt huvud,
en ärekrona skall den räcka dig.
Ljusets och mörkrets väg
10 Hör, min son, tag emot mina ord,
så skall dina levnadsår bli många.
11 Jag undervisar dig om vishetens väg,
jag leder dig på det rättas stigar.
12 När du går skall inget hindra dina steg,
när du springer skall du inte falla.
13 Håll fast vid min förmaning, överge den inte,
bevara den, ty den är ditt liv.
14 Gå inte in på de ogudaktigas stig,
vandra inte på de ondas väg.
15 Undvik den, gå inte in på den,
vik av ifrån den och gå förbi.
16 Ty de kan inte sova, om de inte får göra något ont.
Sömnen viker ifrån dem, om de inte får vålla någons fall.
17 Ogudaktighet är det bröd de äter,
våld är det vin de dricker.
18 De rättfärdigas stig är lik gryningens ljus,
som växer i klarhet, tills dagen når sin höjd.
19 Men de ogudaktigas väg är som djupaste mörker,
de märker inte det som vållar deras fall.
20 Min son, tag vara på mitt tal,
vänd ditt öra till mina ord.
21 Låt dem inte vika från dina ögon,
bevara dem i ditt hjärtas djup.
22 Ty de är liv för var och en som finner dem
och läkedom för hela hans kropp.
23 Framför allt som skall bevaras må du bevara ditt hjärta,
ty från det utgår livet.
24 Gör dig fri från munnens falskhet,
låt läpparnas svek vara fjärran ifrån dig.
25 Låt dina ögon se rakt fram,
rikta din blick rakt framför dig.
26 Tänk på var din fot går fram,
låt alla dina vägar vara rätta.
27 Vik inte av till höger eller vänster,
håll din fot borta från det onda.
Guds kärlek och vår
7 Mina älskade, låt oss älska varandra, ty kärleken är av Gud, och var och en som älskar är född av Gud och känner Gud. 8 Den som inte älskar har inte lärt känna Gud, ty Gud är kärlek. 9 Så uppenbarades Guds kärlek till oss: han sände sin enfödde Son till världen för att vi skulle leva genom honom. 10 Kärleken består inte i att vi har älskat Gud utan i att han har älskat oss och sänt sin Son till försoning för våra synder. 11 Mina älskade, om Gud älskade oss så högt, är också vi skyldiga att älska varandra. 12 Ingen har någonsin sett Gud. Om vi älskar varandra förblir Gud i oss, och hans kärlek har nått sitt mål i oss. 13 Vi vet att vi förblir i honom och han i oss, därför att han har gett oss av sin Ande. 14 Vi har sett och vittnar om att Fadern har sänt sin Son som världens Frälsare. 15 Den som bekänner att Jesus är Guds Son, i honom förblir Gud och han själv förblir i Gud. 16 Och vi har lärt känna den kärlek som Gud har till oss och tror på den.
Gud är kärlek och den som förblir i kärleken förblir i Gud, och Gud förblir i honom. 17 I detta har kärleken nått sitt mål hos oss: att vi är frimodiga på domens dag. Ty sådan han är, sådana är också vi i den här världen. 18 Rädsla finns inte i kärleken, utan den fullkomliga kärleken driver ut rädslan. Rädslan hör ju samman med straff, och den som är rädd är inte fullkomnad i kärleken. 19 Vi älskar därför att han först har älskat oss. 20 Om någon säger att han älskar Gud och hatar sin broder, så är han en lögnare. Ty den som inte älskar sin broder som han har sett, kan inte älska Gud som han inte har sett. 21 Och detta är det bud som vi har från honom, att den som älskar Gud också skall älska sin broder.
Jesus vittnar om Johannes
7 När de hade gått, började Jesus tala till folket om Johannes: "Vad gick ni ut i öknen för att se? Ett strå som vajar för vinden? 8 Om inte, vad gick ni ut för att se? En man klädd i fina kläder? Se, de som bär fina kläder finns i kungapalatsen. 9 Men vad gick ni då ut för att se? En profet? Ja, det säger jag er: Han är ännu mer än en profet. 10 Det är om honom det står skrivet: Se, jag sänder min budbärare framför dig, och han skall bereda vägen för dig. [a] 11 Amen säger jag er: Bland dem som är födda av kvinnor har ingen trätt fram som är större än Johannes Döparen. Men den mindre[b] i himmelriket är större än han. 12 Och från Johannes Döparens dagar ända till nu är himmelriket utsatt för våld, och våldsmän förtrycker det. 13 Ty alla profeterna och lagen har profeterat fram till Johannes, 14 och om ni vill ta emot det - han är den Elia som skulle komma. 15 Lyssna, du som har öron!
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln